PREVIEWSTIPS: Gillar du precis som jag både serier och hårdrock så är det här serien för dig i november. Det här är nämligen den gamle Anthrax-medlemmen Scott Ians debut i seriebranschen. Tillsammans med tecknaren Sam Keith (The Maxx) tar han sig an «the Main Man» med en miniserie i två delar med namnet Lobo: Highway to Hell (som Johan berättade om redan i somras) i vilken Lobo ger sig på självaste Satan själv. Tydligen ska det vara så over the top att du glömmer bort vad top egentligen betydde. Simon Bisley kommer för alltid vara den tecknare som förknippas med Lobo, men utifrån omslaget så ser det som att Keith kan vara en värdig ersättare. Feetal’s Gizz!
Previewstips november – Lobo: Highway to Hell #1
Previewstips november – Deathlok #1
PREVIEWSTIPS: Då var det dags för Previewstips igen då Previews #252 kommit ut. Första tipset ut är en miniserie med Deathlok — Marvels favoritcyborg. Serien är skriven av Charlie Huston som skrev rebooten av Moon Knight för några år sedan. En av 2000-talets bästa superhjälteserier om ni frågar mig. Illustratör är den filippinske serietecknaren Lan Medina som tidigare tecknat Punisher MAX och Foolkiller. Medina är helt okänd för mig så detta tips grundar sig enbart på Houstons storhet. Antagligen får vi en mörk och våldsam historia. Deathlok publiceras i sju delar på imprinten Marvel Knights och utspelar sig i en nära framtid. Det blir alltså ingen serie i så kallad ”in continuity”.
Flash: Rebirth #4
I senaste numret av Flash: Rebirth så slutade den med att Barry Allen sprang in i The Speed Force, den mystiska barriär som ger alla speedsters deras krafter, i ett försök att slippa sprida död och förstörelse bland nära och kära och Black Flash. Men väl i Speed Force finner han mannen bakom allt som hänt Barry sedan hans återuppståndelse i Final Crisis, Barrys nemesis Eobard Thawne mer känd som Professor Zoom. Det här fjärde numret består till stor del av snack mellan Barry och Zoom men det tycker jag absolut inte gör någonting. Visst, sådan här snack-partier kan lätt bli tråkiga och intressanta men Geoff Johns lyckas hela tiden hålla mitt intresse uppe hela tiden och avslöjar hela tiden små intressanta grejer, både om Barry och om Zoom. Dessutom bjuds det på ett riktigt stort avslöjande i slutet av numret rörande Barry och hans koppling till Speed Force. Ett avslöjande som jag kan garantera kommer att få stora konsekvenser för resten av storyn och för Barry själv i fortsättningen. Jag kan knappt hålla mig till nästa nummer!
Ethan Van Sciver arbete på Flash: Rebrith har jag hela tiden tyckt varit utmärkt men jag undrar om inte det han gör i det här numret är bland det bästa han har gjort på mycket länge! Det ser helt fantastiskt ut och när väl någon speedster sätter fart och börjar springa så sparar van Sciver inte blixtar för att illustrera farten. Tidigare brukade jag tycka att Scott Kollins, som vi senast så illustrera DC:s speedsters i miniserien Rouges’ Revenge, var den bästa att ilustrera DC:s speedsters men nu undrar jag om inte Ethan Van Sciver har knuffat undan honom från tronen nu.
Flash: Rebirth är den bästa miniserien som DC har just nu och efter de två nummer som är kvar (tror jag…) så kommer Flash: Rebirth har ha åstadkommit exakt samma sak som Johns och Van Sciver åstakom med Green Lantern: Rebirth, dvs. att revitalsera DC:s speedsters och höja potentialen för detta något bortglömda hörn av DC:s universum. Har ni inte följt Rebirth tidigare så är mitt tips att nu omedelbart skaffar er de tidigare numren, läser dem och sedan väntar med spänning på upplösningen som kommer under de två följande månaderna.
Illustration: Ethan Van Sciver
Tusch: Ethan Van Sciver
Färgläggning: Brian Q. Miller
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5
Guardians of the Galaxy #17
Det här är utan tvekan det bästa nummer av Guardians of the Galaxy som jag har läst. Och det är utan tvekan den bästa delen av War of Kings som jag läst. Det här numret är helt enkelt definitionen av en perfekt serietidning. Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt. Och hur de får till en ordentligt bra slutkläm på War of Kings är helt enkelt briljant. Höjdpunkten i det här numret är en metafysisk och högteknologisk konversation mellan Groot och Inhumans’ Maximus om hur de ska rädda universum från den reva i tiden som Black Bolt tidigare i War of Kings orsakat. Groot är som visa säkert vet trädmannen som enbart säger en enda sak: «I Am Groot!».
Jag vet att Jonas höjt den tidigare tecknaren Paul Pelletier till skyarna. Men jag tycker att Brad Walker i detta nummer överträffar både Pelletier och sig själv. Walker har tecknat en del nummer under War of Kings och det här är det absolut bästa hittills. Walker är kanske inte Marvels top notch, men han passar otroligt bra för Guardians of the Galaxys blandning rymdaction och humor.
Ni som följer Guardians i samlad form har verkligen något att se fram emot. Marvels serietidningar blir sällan bättre än så här. Utöver kommande War of Kings: Who Shall Rule? så känns detta som en otroligt värdig avslutning på War of Kings.
Illustration: Brad Walker
Tusch: Victor Olazaba, Scott Hanna
Färgläggning: Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Anunnaki – en norsk postapokalyptisk serie
Stötte på detta via den amerikanska bloggen Quiet Earth. Det har totalt gott mig förbi att det nyligen givits ut en postapokalyptisk serie i Norge. Vilket visserligen inte är så konstigt eftersom min koll på norska serie är totalt kass. Anunnaki ges ut på norska Egmont och ska utspela sig i ett Norge efter en rymdinvasion. Konspirationsteorier frisk blandat med ufon, robotar och cybernetiska samer. Av att döma av det lilla jag sett via några promos och speedpaints på Youtube så är det inget som imponerar rent visuellt. Det är ändå roligt att Egmont vågar satsa på en serie i den här genren. Den som vill veta mer kan läsa om serien på den officiella sidan, www.anunnaki.no eller köpa albumet på www.univers.no.
Disney köper Marvel för 4 miljarder dollar
Läs nyheten i sin helhet på Market Watch och kommentera här. Glädje? Sorg? Hallelulja? Armageddon? Har själv inte tid att tänka till just nu, men en fundering kring det här lär nog komma framöver.
Shazam.se ♥ Filmstar.se
Vi är glada att få presentera ett samarbete med Sveriges största blogg om film — Filmstar.se. Varje söndag skriver Filmstars Thimmi Persson om filmer baserade på tecknade serier under namnet Grafisk Söndag. Thimmi har än så länge skrivit om allt från superhjältefilmer som Iron Man till skräckfilmer som 30 Days of Night och komedier som The Mask. Från och med i dag kommer Shazam.se vara med på ett hörn och ge vår syn på filmer utifrån en serieläsares perspektiv. Först ut är filmerna baserade på serien Hellboy. Läs Grafisk Söndag på filmstar.se.
En vecka kvar
Nu var det längesen man skrev något så jag tänkte att en update var på tiden. Jag har nu en vecka kvar till avresan ifrån Landvetter till Newark. Schemat under den gångna veckan var fullspäckat. Har packat och gjort klart det sista inför USA. Nu spenderar jag sista veckan i Lund och bor tillsammans med flickvännen i hennes studentlya. Lite prelude till collegelivet.
Mitt i allt detta har jag också hunnit organisera min seriesamling. Äntligen! Detta innebar nära 2 dygn utan sömn varvat med packning under tiden jag var i Dalarna för att besöka familjen. Något som behövde göras. Samlingen ligger just nu på 4964 tidningar (inklusive samlingar och exklusive svenska tidningar). Runt 400 tidningar saknade proper förvaring. Så efter att ha inskaffat bags & boards och lådor var det bara att köra igång. Att vara geek är inte lätt vilket många av er borderline OCD-nördar som mig vet. Det är ett hårt jobb att hålla samlingen fin och organiserad. Ett tips är att som mig skaffa ett bokföringsprogram till datorn för seriesamlare som finns att ladda ner. Jag kör med Comic Collector från Collectorz.com. Ett svinbra program för er som enkelt vill ha koll på era samlingar.
Hur som helst är det skönt att ha allt klart. Resten av veckan blir det bara couchpotato. Fram till den 8:e då planet lyfter. Then the mayhem begins! Då lär det bli mer teckningar och roliga grejer att skriva om. Tills dess lär det inte bli så mycket skrivet här. Vi hörs längre fram.
Watchmen Director’s Cut
Äntligen har jag fått se den förlängda versionen av Zack Snyders Watchmen. Med sina extra 24 minuter gör det en redan rätt maffig film ännu maffigare. Eftersom det var några månader sedan jag såg filmen på bio och jag inte till hundra procent kommer ihåg alla filmens scener är det lite svårt att redogöra exakt för allt som är nytt i Director’s Cut. Extramaterialet består till stor del av en mängd förlängda scener, vissa mer och vissa mindre, samt ett antal längre helt nya scener. Allt som allt ger det en betydligt djupare bild av både karaktärer och av själva berättelsen. Mycket av extramaterial är dessutom små detaljer som läsare av serien kommer att uppskatta. Personligen tyckte jag att det fanns några scener i bioversionen som verkligen saknades. Några av dem finns glädjande med i Director’s Cut.
Något som är rätt vanligt med Director’s Cuts är att det nya materialet ofta känns lite inklippt i efterhand och att det inte riktigt följer filmens rytm. Så är inte fallet med Watchmen. Många av de förlängda scenerna känns helt naturliga och det märks att Snyder varit tvungen att klippa i dem bara för att få ner filmens längd i bioversionen — inte för att det inte passat in i den slutgiltiga klippningen. Filmen känns därför verkligen som regissörens ursprungliga vision av filmen och inte bara ett sätt att casha in på fans som vill betala för att får se en längre film.
En av de scener jag saknat mest är den är den gamle Nite Owl, Hollis Mason, misshandlas till döds av gänget Knot Tops, och den efterkommande barscenen på Happy Harry’s där Rorschach och den nye Nite Owl letar ledtrådar och där Nite Owl när han får reda på Hollis Masons död, får ett sammanbrott och misshandlar en helt oskyldig Knot Top som hämnd. En annan viktig scen är samtalet mellan The Comedian och Silk Spectre där det antyds att Edward Blake är Laurie Juspeczyk far. En otroligt stark scen i serien som faktiskt funkar ännu bättre i filmen. Sammantaget gör dessa två scener och alla mindre förlängda scener Watchmen Director’s Cut till en betydligt bättre film än bioversionen. Det är ett givet köp om du tyckte om filmen, och definitivt om du läst och tyckt om serien.
Materialet på bonusskivan är däremot inte mycket att bli upphetsad över. Dels en ”dokumentär”, «The Phenomenon: The Comic That Changed Comics», om serien och dess betydelse för genren. Den känns otroligt urvattnad och lider av problemet att Alan Moore, som vägrar att ha något med filmen att göra, inte medverkar. De 11 Video Journals som finns på skivan har tidigare visats på nätet och tillför inte heller de något nytt. Utgåvan i sin helhet känns, utöver det fina 3D-omslaget, rätt budget. Inget kommentarsspår till filmen, ingen DTS-version av ljudspåret och inte särskilt påkostade interaktiva menyer ger ett lite billigt intryck. Men jag antar att vi kommer att få allt det där i den kommande Ultimate Collector’s Edition.
Observera att detta är en recension av den amerikanska utgåvan av Watchmen Director’s Cut. En svensk utgåva av Director’s Cut finns i dagsläget inte att köpa.





