Recensioner

Green Lantern: Rage of The Red Lanterns

söndag 30 augusti, kl 13:50 av 2 kommentarer

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-1Argh, jag har suttit och tittat på det här inlägget i uppåt en vecka utan att egentligen komma någonstans. Hade en förhoppning att det till slut skulle skriva sig självt, men efter ett par dagars väntan så verkar det liksom inte göra det. Ämnet är hur som helst Green Lantern, och då närmare bestämt hardcover-samlingen kallad Rage of The Red Lanterns. Varför det nu skulle vara så svårt att skriva något om Rage of The Red Lanterns har jag själv svårt att förstå, för det är utan vidare omskrivningar en svinbra serie. Kanske till och med det bästa sedan författaren Geoff Johns rebootade hela Green Lantern-universat i och med sin Green Lantern: Rebirth. Med detta sagt gör vi väl helt enkelt ett försök att summera vad som gör det här till en bra serie.

1. Jag tror att i princip vem som helst som gillar superhjälteserier skulle kunna plocka upp Rage of The Red Lanterns. Till skillnad mot exempelvis Battle for the Cowl: The Network (som jag ju fick mig en rejäl avhyvling för) så har Geoff Johns förmågan att på väldigt kort tid skapa en känsla för och en relation till i princip varje karaktär i Green Lantern-universat. Visst, det är sant att man kanske inte ska förvänta sig att varje nummer av en serie ska fungera som en introduktion till helt nya läsare. Jag tycker dock att det finns en stor skillnad i hur manusförfattare jobbar där. The Network exempelvis är uppenbarligen riktad mot folk som känner till Oracle och gänget runt henne, och författaren tar lite för givet att jag som läsare förstår vem som är vem och varför de agerar som de gör. Geoff Johns däremot har med sitt berättande i Green Lantern som sagt förmågan att på bara ett par bildrutor summera vad som hänt och vad som är på gång, och ger mig som läsare på så sätt en snabb men tydlig summering av det övergripande läget.

2. Det är extremt storskaligt och många karaktärer utan att kännas spretigt. Hal Jordan, Sinestro, The Lost Lanterns, Atrocitus, Carol Ferris, Guardians of the Universe – det här är bara ett axplock av alla de personer och faktioner som inte bara gästspelar utan har centrala roller i Johns berättande, som inte på något sätt är blygsam. Här räcker det inte med hot mot Metropolis, jorden eller ens galaxen, utan här är det hela universum som gäller, och med de olika scenarier och trådar som börjar stråla samman här så känns det som att det verkligen är upplagt för något helt sjukt spektakulärt när allt fallit på plats. Vi får väl se vad det blir av det här i pågående Blackest Night, men fram till och med den här samlingen så är iallafall Green Lantern en av de maffigaste och bättre scifi/superhjälteserierna jag läst.

3. Det som främst driver Green Lantern framåt och gör det till en så engagerande serie är alla de minnesvärda och starka personligheter som medverkar. Det finns alldeles för många för att lista upp alla här, men de mest framträdande i Rage of The Red Lanterns är huvudpersonerna för respektive kraftfärg, det vill säga Hal Jordan för grönt, Sinestro för gult, den rasande Atrocitus för rött och den hoppfulla Saint Walker för blått. I perferin anar vi här de kvinnliga kärlekskrigarna Star Sapphires, suspekta planer från The Guardians, obehagliga The Alpha Lanterns och de nya färgerna orange och svart. Det som gör det hela ännu mer intressant är att man inte riktigt vet vilken färg som har ”rätt” när det kommer till kritan. Kort sammanfattat: Spännande!

Avslutningsvis, har du ännu inte läst Green Lantern överhuvudtaget så skulle jag rekommendera dig att börja med Green Lantern: Secret Origin som lägger grunderna för i princip allt som händer i den här volymen, och efter det så kommer du (som jag) troligtvis att vilja läsa den igenom alla GL-volymer fram till och med den här. Jag tror inte att du skulle bli besviken. Har du läst GL sedan tidigare och gillat vad du läst så kommer du garanterat att gilla det här också. Det är tight berättat och snyggt tecknat från början till slut. Stark fyra!

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-6

Manus: Geoff Johns
Illustration: Mike McKone, Shane Davis, Ivan Reis
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman: Arkham Asylum

lördag 29 augusti, kl 15:15 av 9 kommentarer

batmanbox360Efter att nu ha spelat ett antal timmar av Batman: Arham Asylum så är det dags att skriva ner mina intryck och tankar om detta spel. En sak stod i alla fall helt klart för mig redan efter en dryg timmes spelande: Arkham Asylum är klart det bästa TV-spelet efter en serieförlaga och i och med det också det bästa Batman-spelet som någonsin gjorts. Helt underbart och fullt av kända karaktärer och referenser till serien.

Spelet börjar med att Batman för Jokern tillbaka till Arkham efter att ha han spritt död och förstörelse över Gotham ännu en gång. Men det är något som inte stämmer och kort efter återkomsten till Arkham lyckas Jokern bryta sig loss och sätta sin plan i verket. Arkham förvandlas till en dödsfälla för Batman och sjukhusets personal när Jokern släpper lös både sina egna underhuggare och allsköns skurkar med ett horn i sidan till Batman. Inte den mest komplicerade storyn direkt, men effektiv, och den lyfts också av utmärka röster. Framför allt av Mark Hamill (Jokern) och Kevin Conroy (Batman) som är karaktärernas klassiska röster från Batman: The Animated Series. Utmärkt val!

batman_arkham_asylum_screenMen hur går det då att spela Arkham Asylum? Jo, det går faktiskt riktigt bra. Kontrollerna är riktigt bra och efter ungefär en tjugo minuter så har du koll på de flesta funktioner och rörelser som Batman kan utföra. Någonting som jag tycker spelutvecklarna har lyckats väldigt bra med är stridssystemet där Batman kan ta sig an ett stort antal skurkar där han så att säga flyter mellan de olika anfallarna, vilket resulterar i riktigt fräna slagsmål. Det enda man som spelar behöver hålla reda på är två knappar, den man slår med och den som man kontrar attacker med. Men när skurkarna får ta i skjutvapen så blir det mer komplicerat och Arkham Asylum blir då mer ett smyga-spel där det gäller att ta ut dessa vapenbärande skurkar en och en utan att själv bli upptäckt.

Som sagt, Batman: Arkham Asylum är det ultimata Batman-spelet och det bästa spel jag har spelat hittills i år. Det är riktigt roligt och timmarna försvinner i ett nafs när man väl sjunkit in i spelvärlden.
batman-arkham-asylum

Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Så bra att jag skjuter ut hjärnan #2: A-Z of Awesomeness

onsdag 26 augusti, kl 17:02 av 39 kommentarer

A_Z Poster 600px

Geni helt enkelt. Kan inte komma på något annat att säga. Kolla på: neillcameron.com

Skriv en kommentar
Recensioner

100 Bullets vol. 1: First Shot, Last Call

onsdag 26 augusti, kl 12:00 av 18 kommentarer

100bullets1Ditt liv befinner sig på den absoluta botten när en okänd man ger dig en attachéväska innehållande otvetydliga bevis för en persons skuld för den situation du just nu befinner dig i tillsammans med en pistol och 100 kulor ospårbar ammunition. Vad skulle du göra? Skulle du kunna motstå frestelsen till hämnd och använda det ”Get-out-of-jail”-kort du precis fått eller slänga iväg skiten och glömma allt? Det är det val som Agent Graves, en mystisk och obehaglig man, ger ett antal personer i denna första volym av succéserien 100 Bullets som samlar de första fem numren (plus ett specialnummer) av serien.

Bakom serien står Brian Azzarello och Eduardo Rizzo och vad de har åstakommit med 100 Bullets är modern noir av yttersta klass. Det är mörkt, skuggrikt, våldsamt och dialogerna är kullsprutesmattrande guldkorn. Noir-genrens motto ”Things are not all what they seem” genomsyrar hela denna första volym och i slutet anar vi en betydligt större, mer skrämmande story.

Det märks kanske att 100 Bullets är en av mina absoluta favoritserier just nu. Dels tack vare Eduardo Rizzos fantastiska illustrationer men det beror kanske mest på Brian Azzarellos fantastiska dialoger. Visst, det var inte helt lätt i början att förstå alla slagord och förkortade ord som flera av karaktärerna i 100 Bullets använder i sitt språkbruk, men när man väl knäckt ”koden” så att säga så är det fantastiskt. Folk snackar som man förväntar sig att de ska snacka, vilket kanske inte låter så upphetsande eller fantastiskt men det är det.

Gillar du noir, stora konspirationer eller riktigt bra karaktärsdrivna serier så tycker jag du ska ge 100 Bullets en chans. Förmodligen så kommer du då, liksom jag själv, att följa serien till slutet.

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Eduardo Rizzo
Tusch: Eduardo Rizzo
Färgläggning: Digital Chameleon & Grant Goleash
Förlag: Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Battle for the Cowl: The Network

onsdag 26 augusti, kl 08:00 av 5 kommentarer

Vid samma tillfälle som jag inhandlade tidigare nämnda Batman and the Outsiders Special så köpte jag även Battle for the Cowl: The Network. The Network är en oneshot där vi får följa någon som heter Orcale som via länk försöker synkronisera en samling hjältar som Batgirl samlat ihop efter Batmans död. Gruppen består utöver Batgirl bland annat av Huntress, Misfit, Ragman och Manhunter, och som Batman-rookie har jag tyvärr ingen som helst koll på vem som är vem och vilka krafter de har eller inte har. Hur som helst, det visar sig att skurken Hugo Strange (noll koll även där) iscensatt någon sorts lose-lose-situation för hjältarna, och tillsammans så måste de försöka komma på en lösning på problemet. Slut. Jag ger Battle for the Cowl: The Network en 1:a i betyg. Inte nödvändigtvis för att det är svindåligt berättat eller för att det som ut som skit (fast det är inte alls särskilt snyggt), utan för att det kändes 100% ointressant och otillgängligt för min del från början till slut. Jag är uppenbarligen inte rätt målgrupp för den här serien, och den är ingen som helst hjälp för den som vill lära sig lite mer om hjältarna i Gotham City. Läs i så fall hellre Batman and the Outsiders Special.

Batman_Battle_for_the_Cowl_The_Network_1024x768

Manus: Fabian Nicieza
Illustration: Don Kramer, J. Calafiore, Mark McKenna
Förlag: DC
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman and the Outsiders Special

tisdag 25 augusti, kl 12:11 av 2 kommentarer

batmanoutsidersspecYtterligare ett rent impulsköp från mitt håll. Denna gång blev det oneshot:en Batman and the Outsiders Special som jag köpte mycket tack vare det snygga omslaget. Det är för övrigt rätt nice med oneshots tycker jag, de ger ofta en bra inblick i en serie utan att för den del kräva ett långvarigt engagemang. Just Outsiders har jag väldigt dålig koll på, vet egentligen bara att de är något sorts alternativt superhjältegäng som är polare med Batman. Lite som New Mutants kanske. Vill även minnas att de gjorde ett snabbt gästspel i Battle For The Cowl: Man-Bat One-Shot som jag recenserade för en tid sedan. En av dem såg ut som en clown. Typ så såg mina förutsättningar ut när jag satte mig ner med den här tidningen.

Kan efter att ha läst serien känna lite att jag fortfarande inte har någon direkt koll på vilka Outsiders är, men att den ändå tände en gnista av intresse som jag nog ska följa upp. Handlingen i sig är rätt simpel: Batman är död och har lämnat ett meddelande till Alfred att det är viktigt att han samlar ihop ett gäng som bildar Outsiders (igen, antar jag). Efter det så får vi helt enkelt i korta sekvenser följa Alfred när han reser världen runt och snackar med de tilltänkta medlemmarna. Tyvärr får vi inte veta vad alla heter, men det verkar vara en rätt så soft samling av karaktärer. Det skadar inte heller att allt är väldigt snyggt illustrerat av Adam Kubert (som om jag inte minns fel kan bli en av Henriks gästföreläsare i USA). Som sagt, inte alls omöjligt att jag snappar upp något mer med Outsiders framöver.

Manus: Peter Tomasi
Illustration: Adam Kubert
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervju /Nyheter och tips

Peter Bergting berättar om sina kommande projekt

måndag 24 augusti, kl 21:55 av 1 kommentar

webb_Peter_Bergting1_cSara_Att en av Sveriges få serieskapare med internationell klass Peter Bergting tillsammans med författaren Jens Lapidus rönt enorma framgångar med kriminalserien Gängkrig 145 under våren och sommaren har ni antagligen inte missat. Men framgången betyder absolut inte att Peter lutat sig tillbaka och tagit det lugnt. Shazam.se tog ett snack med honom om hans tre kommande projekt.

Shazam.se: Hej Peter, stort grattis till de stora framgångarna med Gängkrig 145.

Peter Bergting: Tackar!

SZ: Du har på din blogg skrivit en del om dina nya projekt. Kan du berätta lite om din och Sebastian Jonas serie The Untamed?

untamed2PB: Vi har jobbat med den i snart tre år. Jag började jobba med Seb i ett helt annat projekt som först skulle bli film, där jag gjorde concept art. Filmen gick i stöpet, men det blev en serie på Boom! Jag ritade dock inte den serien, då jag och Seb redan börjat på vårt eget projekt, The Untamed. Det är Sebastians värld och story, där jag är med och målar serien. Fast jag är delägare i själva franchisen, så jag har en stake i film och sånt också.

SZ: Om jag förstår det rätt så har ni redan publicerat två nummer och arbetar just nu med det tredje. Hur kan de av våra läsare som är intresserade av att läsa The Untamed få tag på dem?

PB: Nummer två är klart och jag ska börja med trean. Vi har distribution via Diamond Comics (Previews-katalogen). Vi är med i oktober-katalogen så första numret kommer inte ut förrän i december. Jag har lagt ner några nummer av både ettan och tvåan på Alvglans så om någon är intresserad så kan man springa ner dit och kika.

SH: Och vad är egentligen Asunda?

PB: Det är namnet på själva världen The Untamed utspelar sig i. Det kommer bli ett helt gäng med serier som utspelar sig i den världen.

SZ: Ett annat av dina projekt, Varulv, är vad jag förstått tokhemligt. När tror du att vi kan få veta något mer om det?

PB: Jag har valt att inte säga nånting om det så det kommer dröja =).

SH: Ok, vi får ha lite tålamod. Men du jobbar även med ett tredje projekt. Kan du avslöja något om det?

PB: Det blir sci-fi, mycket action, men även tänkvärd handling.

SH: Det låter spännande. Stort tack för att du tog dig tid för Shazam.se och våra läsare. Lyckat till med alla serier.

PB: Tack själv, Shazam.se är den bästa svenska seriebloggen helt klart!

PS. Peter har lagt 6 exemplar av The Untamed på Alvglans i Stockholm. Spring dit och köp dem om du vill läsa The Untamed redan nu. Dessutom finns en intressant artikel med Peter i tidningen Fokus. Det verkar som att det rör lite på sig i Seriesverige.

Skriv en kommentar
Samla på serier

Köpa amerikanska serier del 3 – Lösnummer vs samlingar

måndag 24 augusti, kl 08:15 av 7 kommentarer

Nu när Ferdinand visat hur och var man kan inhandla sina serier så tänkte jag sväva ut lite kring själva utbudet. Det största valet för min del brukar ofta vara om jag ska köpa lösnummer eller om jag ska vänta på första samlingen. Det finns definitivt fördelar och nackdelar med både lösnummer och samlingar, så jag tänkte helt enkelt lista plus och minus för båda.

Lösnummer

+ Du slipper vänta.
+ Det är alltid kul att få hämta upp ett nytt nummer.
– Reklam!
– Finns inga garantier att varje nummer kommer i tid.
– Lite sladdrigt papper (särskilt Marvel).
– Dyrare än trade paperbacks (TPB:s)

Samlingar

+ Kvalitet och utseende: Snyggt att samla på.
+ TPB:s är (oftast) billigare än lösnummer.
+ Du slipper vänta på nya nummer.
+ Oftast en hel story i en samling.
+ Ingen reklam.
– Kan ta många månader innan en samling ges ut.

Generellt så föredrar jag själv samlingar framför lösnummer av ett gäng anledningar: Det är skönt att kunna plöja en hel story på en gång utan behöva vänta ett halvår på sista numret, kvaliteten känns bättre och det finns ingen reklam som stör (gäller främst Marvel och DC). Trots det så sitter även jag med en handfull pågående lösnummerprenumerationer, för det är helt klart något speciellt med att veta att det varje månad finns nya nummer att hämta i seriebutiken. Värt att tillägga gällande samlingar är att även de finns i ett antal olika utföranden, från den relativt billiga TPB:n till den feta Omnibus:en. Vi gör en kortare listning för det också när vi ändå är igång.

  • Trade paperback (TPB): Den vanligast förekommande samlingen, allt som oftast 5-6 nummer med limmad kartongrygg.
  • Hardcover: Som TPB fast inbunden, och ofta i större format med lite lyxigare papper.
  • Omnibus: Inbunden megautgåva, typ 500-1000 sidor läsning och maffigt att ha hyllan.
  • Pocket: Samling i nedskalat format. Jag själv tycker inte att amerikanska serier gör sig i pocketformatet. Ju större desto bättre.

Så, vad säger du? Lösnummer eller samling?

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Astonishing X-men #32 = Seriepepp!

söndag 23 augusti, kl 20:25 av 3 kommentarer

astonishing_x-men_32Det känns som att alla kommentarer är överflödiga kring Astonishing X-men #32. Omslaget säger allt om hur bra det kommer bli. Warren Ellis + X-men + Brood = Seriepepp! Om inte vi råkar ut för de sedvanliga förseningarna den här titeln dragits med sedan starten så kommer vi få läsa det här numret den 4:e november. Känns lite som en tidig julklapp.

Skriv en kommentar
Recensioner

Batgirl #1

söndag 23 augusti, kl 15:00 av 0 kommentarer

batgirl1Så var det dags för ytterligare en ny serie i Batman-världen, och en ny Batgirl. Den tredje i raden om jag nu inte har missat någon… Men jag tänker inte avslöja vem som nu har tagt upp manteln, det får ni själva göra om nu väljer att läsa denna tidning. Men så mycket kan jag säga att det är en karaktär som inte är helt främmande för trogna Batman-läsare.

Batgirl #1 är inte direkt någon omedelbar klassiker, men författaren Bryan Miller och illustratören Lee Garbett gör ett helt ok första nummer och Miller lyckas faktisk skapa en snygg koppling mellan de unga damer som är eller har varit Batgirl. Från Barbara Gordon till den nyaste förmågan att ta upp manteln, vilket jag tycker binder ihop och etablerar den nya Batgirl på ett bra sätt. Den här kopplingen till tidigare Batgirls gör serien rätt introspektiv och inåtvänd mot karaktärerna, vilket är helt ok för min del, och det hela balanseras också upp med ett par bra actionsekvenser.

Precis som Bryan Miller så gör Lee Garbett ett bra jobb med illustrationerna. Hans stil är passar Batman-världen med sitt mörker och sina skuggor men ger också Batgirl en egen touch som gör att den står ut lite från resten av Batman-serierna. Garbett har dock en tendens att fylla ut sina paneler med lite för mycket detaljer, vilket gör att det kvalitén ibland blir lidande.

Batgirl #1 bjuder inte på något nytt och spännande, mer än vem den nya Batgirl är, men det är ett helt ok första nummer och gillar man Batman-världen och dess karaktärer så kan Batgirl #1 mycket väl vara värd att kolla in.

Manus: Bryan Miller
Illustration: Lee Garbett
Tusch: Trevor Scott
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer