Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på Vilda Västern, märklig mutant, trubbel, läskigheter samt Jane Foster. Mycket nöje!
Från teamet bakom kosmiska succér som Nova, Annihilation, Guardians of The Galaxy med mera så kommer det i december en ny serie med fötterna betydligt mer på jorden. Andy Lanning och Dan Abnett relaunchar då tillsammans med illustratören Brad Walker (även han från GoTG) Heroes for Hire med en i stort sett ny lineup (för tidigare versioner, kolla Wikipedia).
Elektra, Iron Fist och Moon Knight känns rätt passande som hyrhjältar, men Ghost Rider och Punisher känns som stora jokrar i den här leken. Att hyra The Spirit of Vengeance och en regelrätt massmördare kan nog visa sig komma med en hel del oönskade bieffekter. Andra karaktärer som dykt upp i Marvels teasrar är Black Widow, Misty Knight och The Falcon. DnA brukar ju lyckas slå huvudet på spiken med det mesta de tar sig för nu för tiden, men vad tror ni? Flipp eller flopp? Intressanta karaktärer?
Det var cirka ett halvår sedan jag recenserade Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1, så det känns verkligen som att det är hög tid för ett utlåtande om Book 2, lämpligt nog kallad Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2. I all korthet, dåligt namn, bra serie. Den här volymen samlar GoTG #13-19 och Marvel Spotlight: War of Kings och är en direkt fortsättning på det som hände i Book 1. Ferdinand recenserade #17 av GoTG för snart ett år sedan (5 av 5), och jag tycker att hans utlåtande mycket väl sammanfattar GoTG och den här volymen när det är som allra bäst. Jag citerar rakt av:
Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt.
Så är det, och just de nummer som kretsar kring War of Kings är toppklass från början till slut. Det är minst sagt plattan i botten mest hela tiden när Star-Lord och hans glada mannar stångas med Inhumans, Emperor Vulcan, Imperial Guard och The Universal Church of Truth. Jag skulle säkert kunna spy ur mig superlativ tills kossorna kommer hem, men vi nöjer oss med att helt enkelt konstatera att WoK-delen av GoTG vol. 3 är helt lysande. I AM GROOT!
Dock så är den här volymen som helhet ingen fullpoängare. Efter WoK så kastas våra rymdhjältar ut på nya äventyr i både tid, rum och parallella verkligheter (med ett inte helt otippat gästspel av tidsterroristen Kang The Conqueror), och för första gången sedan starten så tycker jag att DnA:s manus stapplar en aning. Inte för att det är trist, men för att det blir lite väl mycket hoppande hit och dit och fram och tillbaka mellan olika tidslinjer och alternativa varianter av grunduppsättningen av GoTG och andra karaktärer. Det blir till och från lite smått snurrigt. Utöver tidsparadoxerna och det smått hattiga berättande som det bitvis innebär så är det största minuset tecknaren Wes Craig. Jag tycker att Craig har en skön och personlig tecknarstil, och jag har i princip inget emot hans cartoony manér, men just här så bryter det väldigt mycket mot den stil som etablerats sedan tidigare av Paul Pelletier och Brad Walker. Craig är en bra tecknare, inget tvivel om den saken, men för min del så är han tyvärr inte rätt man att illustrera galaxens närstående undergång och bortfallet av ett flertal medlemmar i GoTG. Allvaret går liksom förlorat i de nummer som Craig tecknar, och för min del så sänker det helhetsintrycket i den här volymen. Trist, men sant. Angående tecknarbyten i allmänhet och om bytet i GoTG i synnerhet så har Newsarama en riktigt bra artikel om det, kolla in här.
Hur som helst, ett par minus till trots så är Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2 definitivt både köp- och läsvärd, och har man som jag följt gänget från start så vill man inte missa den här fortsättningen. GoTG är fortfarande något av det bästa som Marvel har att erbjuda, men om du inte läst något av den här serien, börja med volym 1, Legacy.
I min årskrönika för ett par veckor sedan så var det ju rätt mycket prat och Dan Abnetts och Andy Lannings scifi-serie Guardians of The Galaxy, så det är väl hög tid att jag tar mig i kragen och recenserar de samlingar som hittills kommit ut. Recension av den första samlingen, Legacy, finner du här, och nedan följer mitt utlåtande av samling nummer två, Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 (skön titel), som samlar #7-12.
Den här samlingen fortsätter där Legacy slutade: Medlemmarna i GoTG har fått nys om att Peter Quill aka Star-Lord använt sig av mentalt fuffens för att göra alla mer positivt inställda till att hänga med i hans galaxskyddande eskapader, och i ren protest så splittras gänget och alla sprids för vinden. Det som alla dock fortfarande har gemensamt är att de alla vet att de för universums fortsatta välmående måste försöka sätta P för en annalkande katastrof, en katastrof som kommer att bli verklighet om kriget mellan Kree-imperiet och Emperor Vulcans Shi’ar-imperium får fortgå. Det upplösta teamet drar alltså åt olika håll, och vi får följa dem i fyra parallella handlingar:
1. Rocket Raccoon, Groot, Mantis och Major Victory (riktigt bra namn!) rekryterar Bug (som hängde med GoTG under Annihilation: Conquest) kör vidare tillsammans som Guardians of The Galaxy och hamnar i trubbel med den expanderande ödlerasen Badoon.
2. Adam Warlock och Gamora infiltrerar den fanatiska rymdkulten The Universal Church of Truth i jakten på mer ledtrådar om den annalkande katastrofen.
3. Star-Lord drar till Kree-imperiet för att försöka förhandla med Ronan The Accuser, men blir istället förvisad till The Negative Zone där han hamnar mitt i en pågående konflikt där Blastaars arméer försöker inta 42, (det superhjältefängelse som byggdes under Marvel-eventet Civil War ). I 42 kämpar den numera rullstolsbundne Jack Flag mot de invaderande styrkorna, och för att undkomma den makthungrige Blastaar så ansluter sig Star-Lord till Jacks fängelsekämpar.
4. I samlingens sista två delar får vi följa Drax (som verkar ha lagt ned sitt tidigare epitet, The Destroyer) och Phyla-Vell (som fram tills nu agerat som den nya Quasar) när de mitt i jakten efter Drax polare Cammi får nys om att Moondragon – Phyla-Vells flickvän, Drax dotter, styvdotter till Thanos farsa Mentor – kanske går att rädda från Oblivion (där hon hamnade istället för att dö i slutet av Annihilation: Conquest). Under de här två numren så är vi i princip helt bortkopplade från de övriga medlemmarna i Guardians of The Galaxy och deras äventyr på annat håll, men i och med det smått rasande tempo som Abnett och Lanning haft i berättande så funkar det här sidospåret riktigt bra som en sorts andningspaus.
Precis som den första samlingen så är GoTG en fröjd för ögat, men jag måste säga att jag tycker att Paul Pelletier fortfarande är strået vassare än ersättarna Brad Walker och Wes Craig, även om de också är väldigt bra. Med Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 så levererar team Abnett/Lanning ännu en en av 2009:s bästa och mest fantasifulla samlingar, men i och med att de här numren är lite utav en (väldigt underhållande och fartfylld) transportsträcka mot det som ska ske i War of Kings-eventet så nöjer vi oss med en 4 i betyg. Den som gillar karaktärsdriven, storslagen och uppfinningsrik scifi-action blir hur som helst inte besviken på den här samlingen.
Det här är utan tvekan det bästa nummer av Guardians of the Galaxy som jag har läst. Och det är utan tvekan den bästa delen av War of Kings som jag läst. Det här numret är helt enkelt definitionen av en perfekt serietidning. Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt. Och hur de får till en ordentligt bra slutkläm på War of Kings är helt enkelt briljant. Höjdpunkten i det här numret är en metafysisk och högteknologisk konversation mellan Groot och Inhumans’ Maximus om hur de ska rädda universum från den reva i tiden som Black Bolt tidigare i War of Kings orsakat. Groot är som visa säkert vet trädmannen som enbart säger en enda sak: «I Am Groot!».
Jag vet att Jonas höjt den tidigare tecknaren Paul Pelletier till skyarna. Men jag tycker att Brad Walker i detta nummer överträffar både Pelletier och sig själv. Walker har tecknat en del nummer under War of Kings och det här är det absolut bästa hittills. Walker är kanske inte Marvels top notch, men han passar otroligt bra för Guardians of the Galaxys blandning rymdaction och humor.
Ni som följer Guardians i samlad form har verkligen något att se fram emot. Marvels serietidningar blir sällan bättre än så här. Utöver kommande War of Kings: Who Shall Rule? så känns detta som en otroligt värdig avslutning på War of Kings.
