Eftersom jag är rätt dåligt påläst vad detta egentligen är för något så tänkte jag låta er läsare spekulera fritt. Vad är det för typer vi ser på omslaget? Vad gör Xavier där? Emma Frost i svart? Är det en miniserie? Är det en ongoing? Kom igen och rocka loss i kommentarsfältet nu! Inga idéer är för galna. Som vanligt klickar du på bilden för en större version.
Dark X-men?
Reinhard Kleist på engelska
Bloggkollegan Rikard på Weltklasse Serier har upprepade gånger skrivit om den tyske serieskaparen Reinhard Kleist. Suktande har jag tittat serierna men konstaterat att de alla är på tyska. Eftersom jag valde franska i högstadiet och bytte ut det mot bild och form redan i åttan så är mina kunskaper i tyska lika med noll. Hopplöst fall alltså. Men nu släpps faktiskt Kleists biografi över countrymusikern Johnny Cashs liv, Johnny Cash: I See a Darkness, på engelska. Det 224 sidor långa albumet släpps den 1 oktober på förlaget Abrams ComicArts. I alla fall om man ska tro på amerikanska Amazon.
Dagens Wolverine-länk
The Wolverine Daily – En salig mix av rätt skönt Wolverine-kludd och målningar. Ett par färgglada smaktips:
Flash: Rebirth #1
Jag har väntat på Flash: Rebirth #1 ända sedan jag först hörde talas om serien. Men nu är väntan äntligen över! Flash har alltid varit en av mina favoritkaraktärer och då särskilt Barry Allen. Visst, Wally West har varit Flash under större delen av tiden som jag har läst serier men den första Flash som jag stötte på var i gamla Gigant-serier på slutet av åttio-talet och då var det Barry Allen som gällde. Så nu är det alltså äntligen dags för Allens återkomst till DC:s universum. Jag har alltså väldigt höga förväntningar på Flash: Rebirth. Men kommer serien verkligen att leva upp till dessa högt ställda förväntningar?
Fortsätt läsa Flash: Rebirth #1
Marvel Ultimate Alliance 2 feat. Iron Fist
Under hösten släpps uppföljaren till Marvel Ultimate Alliance, lämpligt nog kallad Marvel Ultimate Alliance 2. Jag själv spelade aldrig ettan, man har förstått det som att det var ett helt ok spel som lyckades rätt bra att förmedla en mix Marvels superhjältar. Tvåan sägs vara – precis som alla uppföljare sägs vara – bättre, större och snyggare och med ännu fler spelbara karaktärer. 24 st för att vara exakt, där du själv får pussla ihop din egen superkvartett. Iron Fist kanske, som du ser i trailern nedan.
Läs mer på Joystiq.
The Destroyer #1
Du ska läsa the Destroyer! Ja, du hörde mig. Varför? För att det är en övervåldsam knytnävskavalkad utan dess like? Japp. För att det är lika snyggt som roligt? Japp. För att det är en intressant betraktelse över en åldrande superhjälte som vet att han snart ska avlida? Japp. The Destroyer lyckas vara en av de där serierna som jag går runt och hoppas få läsa, och är därmed i all korthet en nära på perfekt mix av ryggradsbrytande action och väldigt bra berättande.
Hej då Young X-men…

I helgen har jag läst de tre sista numren av Young X-men som har legat och skräpat olästa i ett hörn. Och med sista menar jag verkligen sista. Titeln läggs nämligen ner efter nummer 12. Inte helt oväntat, det har inte varit någon höjdarupplevelse direkt. Den första arcen Final Genesis var rätt ok, men efter det gick det utför. De två sista numren höll visserligen rätt hög klass, men det får nog mer ses som en sista dödsrossling. Titeln har enligt mig lidit lite av kontinuitetsproblem. Framför allt när det gäller teckningarna. På tolv nummer har hela 3 illustratörer avverkats. Det är väl inte det bästa när man ska försöka etablera en ny tidning.
Marvel verkar ha svårt att hålla igång X-mens ungdomsteam. Föregångaren New X-men höll i 46 nummer, och innan dess New Mutants vol 2 i endast 13 nummer. Den enda som kan ses som en långkörare är originaluppsättningen av New Mutants mellan 1983 0ch 1991. Den kom ut i fantastiska 100 nummer! Och varför håller det inte? Antagligen därför att alla de färgstarka karaktärer man vill läsa om finns i andra titlar. Vem vill läsa om förmågor som Ink, Cipher och Anole när man kan få Rouge och Gambit i X-men Legacy eller Colossus, Beast och Nightcrawler i Uncanny X-men?
Just därför ska det bli intressant och se hur tidningen som tar vid efter Young X-men tas emot. Det är just den klassiska uppsättningen av New Mutants som Jonas skrivit om tidigare. Kanske kan de bli lite mer långlivad än sina föregångare. Karaktärerna är ju i alla fall betydligt mer intressanta än de vi fått se i Young X-men.
War Machine #4
Fjärde numret av War Machine funkar inte riktigt för mig, men jag har lite svårt att sätta fingret exakt på vad det är som inte känns ok. Det kan ha att göra med att tecknaren Leonardo Mancos actionsekvenser känns lite off och på något sätt för trånga i det här numret, men jag är inte säker på att det är det det hänger på. Kanske beror det på att själva grundhandlingen inte känns jättespännande, och att jag har lite svårt att se vart Pak vill komma med den. Möjligtvis är det för att jag har haft omedvetet höga förväntningar på det här numret. Det som dock funkar bra är de flashbacks som ger mer bakgrund för både War Machine och krigsguden Ares, där vi även får veta mer om vad deras motiv till att kriga på heltid i grunden kan vara. Det är även rätt spännande att se hur illa James Rhodes egentligen mår av att vara nästan 100% mekanisk, och att det finns väldigt stora nackdelar med att vara en ständigt vaken och operativ krigsmaskin. Sammanfattningsvis så känns War Machine #4 lite som en transportsträcka mot något som förhoppningsvis kan vara något riktigt bra, men vi får väl se hur det blir med den saken i nästa nummer.
Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Teaser för Blackest Night
Green Lantern: Secret Origin
Green Lantern: Secret Origin är i all korthet DC:s mästerskribent Geoff Johns utvecklade version av hur Hal Jordan egentligen kom att bli mänsklighetens första medlem i det intergalaktiska snutkollektivet Green Lantern Corps. I och med att det här en story som tar allt ifrån första början så är den här samlingen troligen den allra bästa ingången för de som funderat på att testa lite DC och Green Lantern men inte vet var man ska börja. Utöver att förtydliga och fördjupa ursprungsstoryn för Green Lantern så passar Johns här även på att anpassa och lägga till händelser i Hal Jordans ursprung för snart kommande storeventet The Blackest Night, där det främst är tillägget av den rödrasande Atrocitus och hans inblandning i den ännu unga men blivande superskurken Black Hands första steg mot galenskap.
Utöver att Green Lantern: Secret Origin bjuder på en anpassad bakgrund som leder till ett av årets största DC-event så är det även en kul inblick i hur Green Lantern Corps, som är uppbyggt av tusentals medlemmar från olika avancerade galaktiska civilisationer, till en början mest ser jorden som en lerboll fylld med primitiva vildar, och hur Jordan inte gör saken bättre genom att storma in och förolämpa The Guardians of The Universe och ifrågasätta merparten av alla de grundlagar som styr all Lantern-verksamhet. För att sammanfatta så är Secret Origin en tight berättad mix av klassisk superhjälteaction och scifi-epos, allt väldigt snyggt förpackat av återkommande GL-tecknaren Ivan Reis. Varmt rekommenderat, och det ska bli spännande att se vad Johns tar sig för med Blackest Night.
Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Förlag: DC
Betyg: 4/5







