När jag började skriva den här krönikan tänkte jag liksom förra året inleda med att jag kände mig lite blasé och att wow-läsningarna varit få, att jag hade svårt att bli imponerad osv. Bla, bla å bla. När jag sedan kollar igenom mina recensioner och inköp inser jag hur många riktigt bra serier jag har läst i år. Om ändå minnet kunde vara selektivt så att jag mindes det positiva istället. Uppenbarligen krävs det här lite mental träning. Däremot inser jag att första halvåret var lite sådär medan det brände till framförallt i slutet av året då de finfina serierna hopade sig i min läshög.

Jag kör på direkt med en 5-i-topp lista över de bästa serier jag nyläst i år:

1)      Stigamata av Lorenzo Mattotti & Claudio Piersanti (Fantagraphics)

2)      Anya’s Ghost av Vera Brosgol (First Second)

3)      Gorazde av Joe Sacco (Epix)

4)      The Outfit av Darwyn Cooke (IDW)

5)      Viktor Kasparsson 1: Skräckens ängel av Dennis Gustafsson (Albumförlaget)

Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2011, del 5

Vår andra gästkrönikör för i år är Berit Viklund, i seriesvängen känd bland annat för sitt arbete med Dotterbolaget och återkommande tecknaraftnar som arrangeras på diverse dryckesetablissemang i Stockholmsområdet. Hon har även skrivit efterordet till  Cowgirls av Carolina Bång, har jag hört. Take it away Berit!

Ur Kiki från Montparnasse, på svenska från Kolik förlag.

Mitt försök att tänka på 2011s utgivning börjar med en bild, jag ser ett oändligt slättlandskap, en Krazy Kat-liknande öken som breder ut sig. Jag blickar bakåt och i horisonten syns 2011s början. Jag vet att det är ett år som borde beskrivas annorlunda, kanske som ett gästabud eller ymnighetshorn som bara flödar över. Serier, druvor och guldpengar i drivor, men mitt minne är inte ett väloljat maskineri, gruset och sanden i maskineriet kommer troligtvis från ökenbilden. Nå, min öken är i alla fall inte tom, jag ser några monoliter som står där på slätten och fladdrar med sina sidor. Den första bok jag kommer att tänka på är Kiki från Montparnasse. Boken bjuder på en dionysisk virvelvind till kvinna, som dessutom skapar konst med och inspirerar det tidiga 1900-talets största konstnärer, Man ray, Marcel Duchamp  m.m. Bara att slänga en tanke tillbaka på läsningen gör mig glad, men samtidigt grön av avund. Jag sitter här i december, nergrottad i en c-uppsats, inte druckit ett glas vin på två månader, inte sagt något kul på kanske tre och nu tänker jag på skildringen av en kvinna som roade sig och andra non-stop. Mitt nyårslöfte blir en omläsning av Kiki, som handbok snarare än roman eller biografi, hur får man champagnen i skon och mameluckerna på sänglampan? Kiki vet. Fortsätt läsa Gästårskrönika: Berit Viklund

Den lugubre herr Lundgren

Serier har under det gångna året dominerat min tillvaro mer än någonsin förr. Visst har jag varit en hängiven seriefantast i drygt 30 år, men 2011 gick jag ett par steg längre i förmedlandet av mina intryck och åsikter till andra. Vid sidan av skriverierna här på Sveriges främsta serieblogg har jag i sällskap av Anton Bjurvald och Freddie Kaplan även drivit landets bästa podcast i ämnet: Hög av serier kommer sedan november förra året med ett avsnitt i veckan där vi lägger ut texten kring aktuella seriehändelser och guidar bland nypublicerade godsaker och klassiker ur arkivet. I och med att jag till vardags jobbar på Serieteket i Stockholm har tillvaron verkligen kretsat kring serier i princip dygnet runt. Reste bland annat till S:t Petersburg i tjänsten (rapporten finns här) vilket ytterligare förstärkte känslan av ett mycket intensivt serieår. Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2011, del 4

När jag börjar skriva den här texten så är jag exakt en vecka försenad med min årskrönika för 2011. Anledningarna till varför det inte publicerades en krönika i mitt namn förra söndagen är flera. En anledning är att jag jobbar rätt mycket. Med 12-timmarsdagar och helgjobb så är det inte så konstigt att det inte blir särskilt mycket tid över för serieläsning, men å andra sidan, hur många minuter tar det egentligen att läsa en serietidning? Den huvudsakliga anledningen är snarare att mitt serieintresse valt att sätta sig lite i baksätet, på obestämd tid. Det är inte så att jag slutat läsa serier, för det gör jag fortfarande. När jag tänker efter så läser jag nog serier minst ett par gånger i veckan. Det är snarare så att jag inte kan fokusera på dem efter att jag läst klart, och brist på fokus = brist på serieskriveri. Det kommer med andra ord inte att bli någon årsbästalista för min del i år, för i skrivande stund så har jag ärligt talat ingen egentlig koll på vad jag läst. Jag kör istället någon sorts reflekterande inlägg och ser om vi landar i något som kan fungera som ett avslut på serieåret 2011.

Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2011, del X

Årskrönikerandet här på Shazam fortsätter med oförminskad hastighet (här kan ni läsa Johans årskrönika och här hittar ni en krönika från vår gästskriben Johan Wanloo)! Eftersom jag har extremt dålig fantasi tänker jag helt enkelt kopiera formatet från föregående år. I samband med det noterar jag också att detta faktiskt är den tredje årskrönikan jag skriver för Shazam – herregud, har vi hållit på med det här i tre år? Tre år i bloggvärlden är ju typ 101 i människoår. Undrar hur länge man orkar? Med fantastiska läsare som ni är svaret enkelt: man orkar hur länge som helst! Ni får förlåta mig att jag blir lite gråtmild så här i slutet av året, men ni är verkligen fantastiska, ni trogna bloggläsare *snyft*. And now, on with the show.

Bästa enskilda nummer: Tidigare år har jag klagat över hur svårt det är att utse ett bästa enskilt nummer, men i år är för en gångs skull valet enkelt: det kan inte bli något annat än Amazing Spider-Man #655. Marcos Martin uppvisar en sån flyhänt illustratörsekvilibristik att man tappar andan, och Dan Slott levererar ett känslomässigt knockoutslag på manussidan. Hur många gånger har man inte sett Spindelmannens origin story? Det borde inte funka att berätta den en gång till, det borde inte funka att göra det som en drömsekvens, det borde inte funka att göra den som en clip show med återblickar från Spindelmannens hela karriär – men trots att Dan Slott på ytan samlar alla klyschäggen i en korg så blir slutresultatet ett skalpellskarpt friläggande av kärnan i figuren Peter Parker/Spindelmannen. Tårar i ögonvrån och en klar årsbästa.

Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2011, del 2

Så börjar vi närma oss den tid på året då det är dags att börja summera det gångna året. Det är alltså dags för Shazam-redaktionens årskrönikor. Med start idag och veckorna fram till nyår så kommer redax-medlemmarna på Sveriges största serieblogg att ge sin syn på året som gått. Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Nyheter vi minns från året och nyheter vi kanske helst skulle vilja glömma (alternativt banka på någon med något tillhygge)… Först ut i årskrönikekavalkaden 2011 är jag, Johan… Vad minns jag av serieåret 2011?

Året började ju fantastiskt bra med att jag lyckades få till en intervju med illustratören och nuvarande författaren till The Flash, Francis Manapul. En stor fjäder i hatten för oss på Shazam och förhoppningsvis kan vi presentera fler intervjuer med serieförfattare och illustratörer under nästa år. Har ni läsare några önskemål så är ni mer än välkomna att höra av er med dessa så ska vi se vad vi kan göra. Har ni inte läst Manapul-intervjun än så hittar ni den här.

Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2011, del 1