Tredje numret av Dark Avengers är i princip uppdelat i två olika episoder. I den första episoden får vi i en tillbakablick se hur Norman Osborn rekryterar The Sentry och hans power of one million exploding suns till hans nya Avengers. Med en miljon exploderande solar till sitt förfogande är The Sentry alltså en av de potentiellt mäktigaste superhjältarna, men han är även en psykiskt labil karaktär som tyngs av tanken på att varje gång han själv gör något bra så gör hans onda motpart The Void något ont för att balansera upp det. Resultatet är att The Sentry oftast sitter och är allmänt sinnesförvirrad i sitt torn ovanpå Avengers huvudkvarter. Iallafall tills Norman Osborn dyker. Osborn är ju även han som de flesta vet plågad av ett psykopatiskt alter ego; Green Goblin. Genom att använda sina egna problem och sin personliga kamp mot galenskapen som exempel så lyckas han övertala The Sentry att förneka The Voids existens och gå med i Avengers. Det här utspelas genom en dialog på 9 sidor, och även om det kan låta tradigt med så mycket snack utan action så är det här utan tvekan de starkaste sidorna i Dark Avengers sedan starten. Brian Michael Bendis ger här Norman Osborn en ytterligare, mer mänsklig dimension, och det känns som att just dynamiken mellan karaktärerna kan bli en av de starkaste kvaliteterna i den här serien.

Fortsätt läsa Dark Avengers #3

Första numret av Dark Avengers var enligt mig en riktigt stark och lovande öppning för Brian Michael Bendis och Mike Deodatos skurkspäckade hjältesamling. Skön mix av ondingar i hjältemaskering, och det känns även väldigt intressant att blanda in två ”äkta” Avengers mitt i psykopatmixen. Inte för att den minst sagt smått schizofrene Sentry eller den extremt våldsbenägne och krigskåte guden Ares är de mest stabila och präktiga superhjältarna man kan få tag på, men de passar väldigt bra in Bendis nya Avengers. I nummer två får vi känna på lite mer gruppdynamik än i första numret, och det känns verkligen som att det finns ett nästan outtömligt förråd av konflikter och komplikationer att utforska. Det är laddat och fyndigt, men framförallt underhållande att få se Norman Osborns, aka Iron Patriots, utvalda karaktärer gnabbas sinsemellan. När det kommer till handlingen och själva superhjältandet så är jag själv kanske inte såld på att ha Morgana Le Fey som första motståndare för teamet, men när Sentry helt sonika flyger in och sliter huvudet av henne så är i princip allt förlåtet. Dark Avengers #2 är snyggt, smart och ösigt, och det ska bli spännande att få när och hur allt spårar ur för de nya ”hjältarna”. För det lär det göra, förr eller senare.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5

Signade helt spontant upp för en prenumeration av Brian Michael Bendis och Mike Deodatos nyspunna Dark Avengers. Anledningarna var för mig många: Bendis gjorde ett riktigt bra jobb med New Avengers (som jag av någon anledning aldrig brytt mig om att nämna här), Deodato är en av mina nuvarande favoritillustratörer (främst tack vare hans insats tillsammans med Warren Ellis i Thunderbolts), och själva konceptet med ett gäng elakingar som leker hjältar funkar väl i princip alltid (Thundebolts igen). Hur som helst, rätt höga förväntningar och allt, hur bra är då egentligen första numret av Dark Avengers?

Riktigt bra. Det bjuds på en hel del överraskningar när det kommer till vilka som rekryteras som medlemmar, främst gällande Iron Patriot, Ms Marvel och Hawkeye, och det ska bli kul att se vad Norman Osborn hittar på för galenskaper med sitt nya och smått övermäktiga team. Dr Doom är också med på ett hörn, och det känns som om att Bendis med det här inledande numret öppnar för en hel massa lovande möjligheter. Mer Dark Avengers framöver alltså.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5