Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
KAMANDI CHALLENGE #1
Manus: Dan Abnett, Dan Didio, Keith Giffen
Illustration: Dale Eaglesham, Keith Giffen, Scott Koblish
Förlag: DC Comics
1985 sjösatte DC Comics det våghalsiga projektet DC Challenge som var en serie i tolv delar där varje enskilt nummer skapades av olika författare och tecknare och avslutades alltid med en vansinnig cliffhanger innan det var dags för nästa team att ta över. Seriens smått ironiska tagline var ”Can You Solve It Before We Do? och innefattade förutom en rad av DC:s olika karaktärer även Albert Einstein som en gudalik utomdimensionell varelse som försökte skapa ordning i kaoset. Lagom till Jack Kirbys 100-årsjubileum gör DC ett nytt försök men den här gången med en av Kirbys skapelser från 1970-talet i centrum. Kamandi: The Last Boy on Earth är en postapokalyptisk berättelse där världen styrs av högt utvecklade djur och människorna förvandlats till vildar. Om detta låter misstänkt likt Planet of the Apes så är det ingen tillfällighet eftersom DC misslyckats med att få licensen att göra serietidningar med detta populära varumärke och när uppdraget gick till Kirby att skapa något liknande så levererade han som bara han kunde. Kamandi har varit rätt så outnyttjad sedan serien avslutades 1978 men nu tänker DC ändra på det i en ambitiös satsning där flera team som aldrig jobbat tillsammans får chansen att skapa något unikt – eller vad sägs om Dan Abnett/Dale Eaglesham, Peter J. Tomasi/Neal Adams, Marguerite Bennett/Dan Jurgens, Tom King/Kevin Eastman och Gail Simone/Ryan Sook?
I Afghanistan var Roberta Tubb en del av en kvinnlig insatsstyrka inom amerikanska marinkåren. Deras uppdrag var att interagera med den lokala kvinnliga befolkningen, samla information och implementera olika program för samhällsutveckling. De arbetade i fattiga, lantliga samhällen bland starkt troende människor. Människor som var djupt misstänksamma mot främlingar och som litade mer på rykten än information från deras egen regering. Ett land med en lång historia av våld. Med andra ord ett uppdrag som Roberta, uppväxt i den amerikanska Södern, var mer än kapabel att klara av eftersom hon tränat för det hela sitt liv. Nu är hon hemma igen och tänker ta reda på hur fadern Earl dog i Craw County, Alabama.
Tatuerade gangbangers blir skjutna och får bilar släppta på huvudet medan två irländare citerar Britney Spears och stortrivs. En ganska vanlig dag i bröderna MacManus liv med andra ord. Vi får även se lite mer av Il Duces väg mot att bli ett namn som delar av Bostons mafiosos säger med lätt tremolo i stämman. Inga omvälvande förändringar i stilen som etablerades i nummer ett, men intrycket blir likväl att en gradvis ökning i kvalitén kan vara på väg. Tidningen frigör sig lite mer från filmen The Boondock Saints II: All Saints Day, så visst finns en glimt av att Troy Duffy kan få kläm på den här berättarformen också. Mer serier lär vara på väg och jag får ett visst sug efter att plocka upp albumet The Boondock Saints: The Lost Gig när jag tagit mig igenom det här korta numret. Berättelser av den här typen är för mig lite som att äta frukost: förändringarna från dag till dag är minimala men grundkonceptet (onda män expedieras/jag blir mätt) är så pass starkt att jag sällan känner mig helt missnöjd.
