Inlägg taggade ‘Chris Claremont’

Recensioner

X-men Forever #1

måndag 15 juni, kl 20:36 av 1 kommentar

x-men_forever_1_coverI förra veckan skrev jag lite om bakgrunden till Marvels nya tidning X-men Forever. Nu kommer själva recensionen. X-men Forever är som jag nämnt en fortsättning på en gammal historia som Chris Claremont skrev 1991. Det är också en parallell historia som utspelar sig i ett alternativt universum och har inget med den nuvarande X-men-kontinuiteten att göra. Det är sånt som vanligtvis brukar få mig att bli rätt skeptiskt inställd. Jag har också tidigare klagat på att jag inte tycker att Claremonts manus håller måttet i dagens moderna (och kanske även mörkare och vuxnare) serieklimat. Trots detta hade jag ändå en vag aning om att det här kunde bli bra.

Fortsätt läsa X-men Forever #1

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Inför läsande av X-men Forever

fredag 12 juni, kl 17:46 av 0 kommentarer

x-men_forever_4_prevI onsdags släpptes en helt ny mutanttitel med titels X-men Forever på Marvel skriven av en av amerikanska seriebranschen stora veteraner, Chris Claremont. Claremont var mannen som på nytt blåste liv i X-men på 70-talet efter några år av reruns och allmän dvala. Med ett nytt team av mutanter — bl.a Wolverine, Storm och Colossus — så skapade han en av Marvels största succéer genom tiderna. Inte nog med det, Claremont skrev manus för Uncanny X-men från och med nummer 94 som kom ut 1975 till nummer 279 från 1991. Hela 17 år! Det är vad jag vet rekord i superhjältegenren. Utöver Uncanny så skrev Claremont en hel del andra mutanttitlar, bland annat New Mutants och den klassiska miniserien med Wolverine. 1991 startade Marvel sin andra X-men-titel förutom flaggskeppet Uncanny X-men. Den nya titeln, som brukar gå under namnet X-men vol. 2, var ett samarbete mellan illustratören Jim Lee och just Claremont. Tillsammans skulle de skapa grundplotten, Lee skulle illustrera och Claremont skriva manuset. Lee hade tidigare illustrerat Claremonts manus i Uncanny. Han var en av Marvels största talanger och en stor favorit hos fansen. Ett dreamteam helt enkelt. Drömmen var dock över efter tre nummer. Claremont valde att säga upp sitt kontrakt med Marvel efter ett bråk med den dåvarande redaktören Bob Harras.

Ok, vad har allt detta att göra med en ny titel släppt hela 18 år senare? Jo, under de tre nummer som Claremont skrev för X-men vol. 2 skapade han en historia som han aldrig fick avsluta. Och i och med X-men Forever får Claremont till slut chansen att göra det. Forever kommer att vara en titel som är fristående från Marvels övriga mutanttitlar och kommer utspela sig i ett alternativt universum. Vanligtvis har jag rätt svårt för den här typen av tillbakablickar, retcons och parallellgrejer, men jag tycker att Claremont har en poäng i detta:

”The one significant difference and advantage that Forever has over Uncanny is that we don’t have to worry about corporate needs. The one great disadvantage with Fantastic Four or with X-Men or with Spider-Man or with any book in the mainstream Marvel line is that the characters must be preserved for Marvel’s sake. But since these characters are being preserved in Uncanny, they can be altogether frighteningly mortal in Forever, as we’ll be demonstrating fairly early on. The fact is, if a character is unlucky enough to die, it’s a real thing and it isn’t corrected a week later. They won’t come back. There are consequences and from that basis everything proceeds”.

Så det kan säkert blir rätt bra. Claremont har inte imponerat mig med sina senaste alster för Marvel, men jag har ändå en positiv inställning till detta.

Jag har som ni säkert förstått inte läst X-men Forever ännu. Vanligtvis brukar jag kasta mig över nya titlar och läsa dem så fort jag fått dem. Inte i det här fallet. Jag tänkte att jag skulle läsa de tre nämnda numren av X-men först. Lite rotande i serielådan och de tre fösta numren ligger på nattduksbordet just nu. Det första numret av X-men vol. 2 är för övrigt den mest sålda serietidningen någonsin. Det sålde i hela 8 miljoner exemplar och kom med 5 olika omslag. Att jämföras med den mest sålda tidningen i april i år, Detective Comics #853. Endast modesta 104107 exemplar.

Skriv en kommentar
Allmänt

Dagen det vände

onsdag 22 april, kl 08:18 av 3 kommentarer

Jag spinner vidare lite på Ferdinands föregående inlägg. Claremont och Cockrum funderade som sagt på att steka Wolverine som karaktär, men John Byrne kämpade för att få behålla honom i Uncanny X-men. I Uncanny X-men #133 från 1980 vände allt. Mitt i pågående Dark Phoenix Saga så har X-men besegrats och förnedrats av Hellfire Club. Den enda som finns kvar är en överförbannad Wolverine, som med utfällda klor klöser sig hela vägen från avloppssystemet genom ett otal henchmen till Hellfire Clubs innersta kretsar och sina tillfångatagna kollegor. Dagen är räddad, väldigt många har dödliga skärsår och Wolverine är den stenhårda hjälten på allas läppar. Resten är som man säger, historia.

wolverine_out_of_the_sewers

Skriv en kommentar
Allmänt /Krönikor och åsikter

Tänk om…

tisdag 21 april, kl 10:00 av 0 kommentarer

tank_om_wolverine

Det är rätt svårt att tänka sig idag att en av Marvels största kassakor genom tiderna faktiskt en gång var på väg bli dumpad. Jo, Chris Claremont och Dave Cockrum funderade ett tag i slutet av 70-talet på att ta bort Wolverine från tidningen Uncanny X-men. Tack vare att John Byrne var kanadensare så kämpade han för att karaktären skulle få vara kvar. Resten är så klart historia. Tydligen var Claremont och Cockrum mer förtjusta i Nightcrawler. Jag har absolut inget emot den gamle stinkbomben, men jag går hellre och ser Logan bli Weapon X på bio om någon vecka än den där läspande på tysken från X2.

Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Ninjamaffia + obrytbara klor + relationsdrama = Bra start

fredag 17 april, kl 17:10 av 4 kommentarer

Om man känner sig peppad på att läsa in sig lite på Wolverine innan filmen har premiär så visar det sig snart att det är lite av djungel när det kommer till att välja inkörsport. Det massiva utbudet på titlar kan vara rätt snårigt, minst sagt. För att ge alla en hjälp på traven så rekommenderar jag personligen Chris Claremonts och Frank Millers Wolverine från 1982. Utöver att vara en genomgående väldigt snygg och välskriven klassiker (som borde läsas av alla med något som helst serieintresse) så kräver den inga som helst förkunskaper om superhjältar, Marvel eller Wolverine själv – det är bara att kravla upp i soffhörnet och läsa. Lycka till!

the-essential-frank-miller

Skriv en kommentar
Recensioner

X-men: Sword of the Braddocks

lördag 11 april, kl 10:56 av 3 kommentarer

x-men_sword_of_the_braddocksVilken sörja det här var. Claremont må vara en av de största serieförfattarna genom tiderna men nu för tiden verkar han ha tappat greppet. X-men: Sword of the Braddocks är ett bra exempel på det. Inget funkar riktigt bra i denna one-shot om den forna X-kvinnan och numera Exiles-medlemmen Betsy ”Psylocke” Braddock. Storyn är papperstunn och mest förvirrande. Kanske beror det på att jag inte haft någon koll på vad som hänt Betsy de senaste åren. Jag har helt skippat att läsa Marvels Exiles-grejer. Men framför allt är det dialogen som är riktigt dålig. Jag kommer på mig själv att flera gånger tänka; ”Näh, inte en mänska skulle prata så där, inte ens i en serietidning”. Det är otroligt trögt, stolpigt och högtravande. Claremonts sätt att skriva var banbrytande på 70-talet och det funkade fint på 80-talet och rätt ok en bit in i 90-talet. Men idag känns det faktiskt bara ålderdomligt. Det blir inte bättre av att Scott Clark är en helt värdelös illustratör. Clark tecknar både slarvigt och amatörmässigt. För att dölja det har serien färglagts med någon sorts kletig airbrush. Det ser riktigt risigt ut.

Som tur är finns det en backup-story i detta nummer som är rätt ok. Adam Warren och Rick Mays gör en liten trevlig bagatell där Logan i en monolog ser tillbaka på en barrunda med Betsy där de suttit och dragit gamla slagsmålsanekdoter tillsammans. Egentligen en rätt meningslös historia, men den framstår som värsta mästerverket i jämförelse med Claremonts dynga. Den här storyn har en lite vemodig touch som jag gillar.
Jag kan verkligen inte rekommendera någon att läsa denna one-shot. Inte ens de mest fanatiska X-men-läsarna får ut något av den här. Jag hade gärna satt en dräpande etta i betyg, men den andra storyn av Warren och Mays drar upp det något. En svag tvåa. Håll er undan.

I övrigt säger jag som Jonas, glöm inte tävla nu under påsken: VINN THING!

Manus: Chris Claremont och Adam Warren
Illustration: Scott Clark och Rick Mays
Förlag: Marvel
Betyg: 2-/5

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Jonas seriepepp #1: New Mutants

fredag 20 mars, kl 14:10 av 1 kommentar

I maj i år (re)lanserar Marvel en ny månatlig tidning med klassiska New Mutants, vilken var en mina absoluta favoritserier i slutet av 80- och början av 90-talet. Du som hängt med ett tag minns säkert Satellitförlagets samlingstidning Marvel Mutanter (som senare övergick till att bli svenska X-men), där vi fick stifta bekantskap med de nu återkommande kidsen Cannonball, Sunspot, Magma, Magik, Dani Moonstar, Karma, Warlock med flera. Asgard Wars av Chris Claremont, Arthur Adams och Terry Austin var ju smått fantastisk. Hur som helst, nu är det som sagt dags att kicka igång serien igen, nu med nytt kreatörsteam bestående av författaren Zeb Wells och illustratören Diogenes Neves, som jag inte har den blekaste aning om vad det är för några. Trots det: Pepp!

new-mutants-vol-3

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...