Jag har ju tidigare babblat om hur fantastiskt bra Green Lantern är sedan Geoff Johns och Ethan van Sciver gav serien en redig vitamininjektion med nystarten i Green Lantern Rebirth. Samma team kommer nu i april ut med en rebirth-version av superspringpojken The Flash, och tack vare den genomgående höga kvaliteten i GL så bestämde jag mig idag för att lägga till nya Flash till min nuvarande prenumerationslista. Återkommer med ett första utlåtande när den rusat hit.
Revenge of the Green Lanterns samlar Green Lantern #7-13 och är den andra samlingen efter nytändningen med tidigare nämnda Rebirth. Revenge bygger vidare på storyn som påbörjades i föregående samlingen No Fear. Precis som No Fear så är även Revenge nästan övermättad med karaktärer och action, men precis som förut så lyckas Johns hålla sig precis inom gränsen för vad som går att mosa in i sex nummer utan att det ska kännas hysteriskt. Den enda kritiken jag egentligen har angående Johns författarskap är att han verkar brinna så frenetiskt för sina otaliga idéer att han ibland kanske avslutar vissa skeenden lite väl snabbt, men samtidigt så anar man att allt som sker gör det av en anledning, och kommer att få konsekvenser i det långa loppet.
Utan att snubbla in på alltför mycket detaljer och spoila storyn så bjuder nummer 7 till och med 13 av Green Lantern på ett våldsamt möte med den massmordiske rymdtyrannen Mongul (och hans syrra), en team-up med en svårmodig och bitter Batman och riktigt spektakulär scifi-action av världsklass med Guy Gardner, The Lost Lanterns, miljontals Manhunters och med superpsykopaten Hank Henshaw aka Cyborg Superman mitt i smeten. Det är helt enkelt ett jävla ös rakt in kaklet.
En av mina favorit story arcs med Justice Society är från förra Justice Soceity-tidningen JSA och hete Black Reign (story arcen gick i både Hawkman #23-25 och JSA #56-58). Huvudkaraktären där var Black Adam som försökte ta tillbaka sitt gamla hemland Kahndaq och fick större delen av Justice Soceity emot sig. I och med Black Reign så gick Black Adam från att ha varit något av en skurk på b- eller möjligen c-listan och desstuom en rätt platt och tråkig karaktär, till att bli en mer dynamisk och intressant karaktär. Mycket därför att han intog en plats i en slags gråzon mellan gott och ont. Vilket gjorde att man aldrig var riktigt säker på var man hade Black Adam någonstans.
Fortsätt läsa Justice Society of America #24
Efter att ha läst och fastnat för Green Lantern i Green Lantern: Rebirth (som du ju läser om här) så gjorde jag slag i saken och inhandlade Green Lantern: No Fear, som samlar Green Lantern #1-6 och Green Lantern Secret Files #1. Alltså, efter Rebirth, som var något av rungande succé, så kickade DC igång en ny löpande serie med Hal Jordan i huvudrollen som Green Lantern, och precis som i Rebirth är det Geoff Johns som hanterar författandet.
Låt mig inleda med att lägga ut ett faktum här, rakt på bara: DC Comics har alltid varit och kommer med största sannolikhet alltid att vara ett töntigare alternativ till Marvel. Det är så världsordningen ser ut bara, det är inget att gnälla över. Trots det bestämde jag mig förra hösten för att göra några trevande försök i mörket att ta till mig DC och deras lätt präktiga karaktärer. Blue Beetle var ett första försök som kändes måttligt lyckat. Infinite Crisis var ett annat försök, som jag ärligt talat inte riktigt kunde ta till mig då jag inte riktigt förstod vad som hände. Ett tredje försök, för skam den som ger sig, gjorde jag med Green Lantern, som kan sammanfattas som DC:s variant på Marvels Nova Corps. Galaktiska rymdpoliser alltså. Jag gillar ju rymd, så det kändes väl rätt lämpligt.
Fortsätt läsa Green Lantern: Rebirth
Det här måste ju vara stålis-skeptikerns värsta mardröm. Superman, redan från början serievärldens helyllekalsong numero uno. Här utan det enda och allenaste som gör honom till något annat än en präktig mammas gosse som aldrig svär eller går och lägger sig utan att borsta tänderna – sina krafter. (Kolla t ex här, Jonas jag tittar på dig. Clark jamsar om sin nyfunna superkraft; att vara människa. Kväljningar?) Skämt åsido, mannen av stål har alltså efter Infinite Crisis förlorat sina krafter och får nu lita till sin list, samt hjälp från diverse superkompisar i den händelse han skulle råka ut för trubbel. Han ägnar sig dock mest åt att skriva briljanta artiklar för Daily Planet och att softa med frugan Lois. På det hela taget verkar han vara rätt nöjd med livet som glasögonorm på heltid. Lex Luthor däremot, har helt andra planer. Nyss frikänd från en diger lista åtalspunkter och nu bittrare än någonsin, har han kommit över en större mängd kryptonit samt ett slagskepp från Supermans hemplanet. Han ämnar trycka till vår blå/röde hjälte en gång för alla.
Fortsätt läsa Superman: Up, Up and Away!
