1970 i Sydkoreas huvudstad Seoul hittade en polis en brådmogen femårig pojke som levde ensam på stadens gator. Han tog pojken till det amerikanska barnhemmet Holt där man ger honom namnet Jun Jung-sik, konstaterar att hans hudfärg är honung, att han är en ”gentle and very nice pretty boy” samt rekommenderar honom för adoption.
Så börjar första delen av serieskaparen Jungs intima självbiografi Couleur de peau: Miel vars tre första delar översatts av Horst Schröder och Göran Ribe och getts ut på Epix Förlag med titeln Hudfärg: Honung. Efter två månader på barnhemmet adopteras han av en belgisk familj och blev därmed ett av drygt 200.000 koreanska barn som växte upp i en annan del av världen efter Koreakriget i början på 1950-talet. Inget annat land i världen har adopterat bort så många barn och det beror på flera faktorer. Till att börja med berodde den omfattande adoptionen av att många barn blev föräldralösa på grund av kriget och att flera av dessa var barn till koreanska kvinnor och amerikanska eller europeiska soldater. Under Sydkoreas snabba ekonomiska utveckling fortsatte adoptionen på grund av ett mycket patriarkalt samhällssystem där barn födda utanför äktenskap blev en så stor börda för en ensamstående mor att flera helt enkelt inte hade något annat val än att lämna ifrån sig sitt barn.
Fortsätt läsa Hudfärg: Honung av Jung
Illustration: Jung
Förlag: Epix
Betyg: 4/5
