I nr 2 rullar patrullkvinnorna Kay och Hawas äventyr vidare liksom Long John Silvers. Det bjuds även på femtiotalsnostalgi i form av Knockout-Charlie och dessutom är det dags för omröstning, Bästa äventyr 2009.

Kay och Hawa fortsätter alltså att bevisa att de duger i den lätt manschauvinistiska Djungelpatrullen. De stöter båda på den okände befälhavaren i äventyret betitlat Den gäckande befälhavaren utan att faktiskt se honom. Fantomen nitar dessutom ett gäng lejda mördare. Handlingen i äventyret är riktigt ointressant och snäppet sämre än förra, vilket är en bedrift. Diana som oftast brukar framställas som handlingskraftig framstår här snarast som ett våp, också det en bedrift. Fantomen blir dessutom överraskad av att kvinnor kan och vågar! Det här äventyret är så j-a dåligt. De Paul har även i detta äventyr försökt få in lite humor men det blir platt fall. I nästa nummer är det tack och lov dags för ett från Team Fantomen, Draktronen. Det är välkommet för 2010 har börjat uselt för Fantomen själv.

Betydligt bättre och det som utan tvekan gör numret värt pengarna är Long John Silver. Andra delen av första äventyret är bättre än första delen av första äventyret 😉 , Lady Vivian Hastings. Karaktärerna fördjupas lite och dramatiken och intrigerna ökar rejält trots att de inte ens lämnar England förrän i slutet i sökandet efter Vivians make och staden Guyanacapac. Att serien är suveränt tecknad gör inte saken sämre. Det här är lätt den bästa biserien sedan Thorgal introducerades. Det enda negativa är att fortsättningen kommer först i höst. Det separata betyget på Long John Silver kan inte blir annat än en fyra.

Knockout-Charlie är först ut i Fantomens Jubileumskavalkad och är en serie som tiden inte varit snäll mot. Serien känns rejält daterad både till innehåll och teckningar och jag är tacksam om det är enda gången Knockout-Charlie återkommer. Herman Hedning och Latigo suger i vanlig ordning båda två. Ta bort, tack.

2010 fyller Fantomen-tidningen 60 år. Imponerande minst sagt och som vanligt markeras detta med en logga på omslaget. Dessutom utlovas flera nya serier och lite återseenden med klassiska serier som gått i Fantomen. Jag ser inte fram emot repriser av serier som King vid gränspolisen, Tyste riddaren eller Rick O´Shay, däremot hoppas jag att de nya serierna som kommer är bra.

Fantomenäventyret Kaye och Hawa i Djungelpatrullen är författat av Tony De Paul och tecknat av Paul Ryan och är riktigt uselt. Att det är ett amerikanskt dagsstrippäventyr kan ha något med det att göra. Ryan tecknar iaf äventyret stelt, helt utan känsla och flyt. Det här är nog en av hans sämre insatser som Fantomen-tecknare. Förvåningen över kvinnor i Djungelpatrullen känns ungefär lika fräsch som att de båda i slutet drömmer om att hänga i famnen på den okände befälhavaren till deras vän Dianas förtret. De mer än lovligt självgoda och dumdristiga Kaye och Hawa är två irriterande karaktärer som tyvärr återkommer i nästa nummer. De Paul har försökt föra in en hel del humor i handlingen men det blir mest platt fall. Ingen bra början på året alltså.

Fortsätt läsa Fantomen #1/2010