Trots att Uncanny X-men är en av de titlar jag slaviskt följt genom åren (under de perioder jag köpt mycket serier) så brukar jag i princip aldrig recensera den. Och det beror bara på en sak. Det är en riktig skittidning. Och har så varit de senaste två åren. Men det har inte alltid varit på det viset. Bitvis har den varit fantastisk. Tänk Chris Claremont, John Byrne, Marc Silvestri eller Jim Lee. I perioder har den faktiskt varit Marvels stora flaggskepp. Men det är tyvärr en svunnen tid.

Nuvarande manusförfattaren Matt Fraction, även känd för Eisner-vinnande Invincible Iron Man, har harvat runt med den här titeln sedan jubileumsnumret #500. Och under den tiden har han egentligen inte kommit någon vart med serien över huvudtaget. I princip har han under de 15 nummer han skrivit enbart hållit titeln precis ovanför vattenytan. Vilket är konstigt, för Fraction är utan tvekan en av Marvels bättre författare. Det har med andra ord krävts ett rätt stort mutanthjärta för att stå ut med den här serien.

Men i och med detta nummer känns det faktiskt som om att något har vänt. Utgången av eventet Utopia ledde till att X-men lämnade San Francisco, där de bott under det senaste året, och istället flyttade sin base of operation till den asteroid de rest upp ur havet strax utanför San Franciscos kust. Samma asteroid Magneto använde till högkvarter och som störtade till jorden efter hans ”död” i X-men #3. Jag gillade aldrig riktigt Frisco som X-mens hemstad, för mig har X-mansion i Westchester utanför New York alltid varit den plats som varit mutanternas naturliga hem. Ett liten bräcklig oas där de kunnat känna sig någorlunda trygga från den omvärld som hatat dem. Gamla Asteroid M, eller Utopia som den nu kallas, fungerar faktiskt bra som substitut för X-mansion. Utopia är på samma sätt en plats där mutanterna isolerar sig i ett försök att överleva som ras. I Frisco var de en del av etablissemanget och passade in bland stadens brokiga och liberala befolkning. För mig funkar inte det, X-men ska vara udda och stå utanför samhället. Därför känns den nya storylinen Nation-X betydligt bättre än det Fraction hittills skrivit.

Man skulle kunna tro att att det går att blåsa fara över när det gäller Uncanny X-men i och med de här fina orden? Nej, tyvärr sabbar Greg Land allt det Fraction lyckas bygga upp i det här numret. Jag har sett för mycket av Lands tracande och swipande i tidigare nummer för att bli chockad, men i detta gör han det dessutom slarvigt. Han utelämnar bakgrunder och detaljer och verkar tro att vi läsare ska missa dem. Vad han däremot inte utelämnat är alla de fotomodeller och och porrskådisar han hittat på Google och kalkylerat av. Ja, det är så sorgligt. Utan Lands medverkan hade detta nummer faktiskt kunnat funka, och absolut fått ett högre betyg.