I det senaste numret av denna antologi hittar vi den första Hellboyhistorien som Mike Mignola både skrivit och tecknat sedan ”The Whittier Legacy”. Den likaledes korta novellen publicerades ursprungligen på USA Todays hemsida i oktober 2010 som en del i Dark Horse HD-satsningen men finns även i samlingen The Bride of Hell and Others som släpptes i höstas. Ni som hängt med har redan läst om hur ”Hellboy in Mexico, Or a Drunken Blur” slutar med att vår hjälte super ner sig totalt under sorgearbetet efter en vän som dött. Minnesluckan fortsatte i Hellboy: House of the Living Dead, där det framgick att Hellboy haft en rätt framgångsrik brottarkarriär på fyllan därnere i Mexiko. I det tredje kapitlet av denna tequiladränkta skröna, ”Hellboy Versus The Aztec Mummy”, gräver Mignola vidare i vad som troligtvis är serievärldens mest fruktbara ”lost weekend”. Den utspelar sig dock innan supandet började på allvar och vi får se en ganska skärpt Big Red jaga den titulära aztekmumien. I förordet till Hellboy: House of the Living Dead erkände Mignola att han aldrig sett en mexikansk brottar- eller monsterfilm i hela sitt liv. Det ter sig alltmer otroligt när han här på pricken lyckas fånga den på en och samma gång absurda och skräckinjagande stämning som kännetecknar filmer i stil med El barón del Terror, även känd som The Brainiac, Chano Urueta 1962, eller Las Luchadoras Contra la Momia Azteca (Wrestling Women vs The Aztec Mummy) som Rene Cardona regisserade 1964. Kolla in ett klipp ur den dubbade versionen här! Med andra ord är detta ett typexempel på Mignola i högform. Här finns allt man kan önska sig av vackert groteska illustrationer, humor, handgemäng och folkloristiska utvikningar. Redan här har man i min mening fått valuta för pengarna. Fortsätt läsa Dark Horse Presents # 7
Inlägg taggade ‘Mike Mignola’
Dark Horse Presents # 7
Baltimore: The Plague Ships HC
Så var den äntligen här, den första samlingen med den hårdaste vampyrjägaren sedan Captain Kronos. Jag skrev om lösnumren allteftersom de kom ut under hösten, men för er som räds tidningar finns inte längre någon ursäkt. Det här måste ni köpa!
The Plague Ships är den fristående fortsättningen på Mike Mignolas och Christopher Goldens rikligt illustrerade roman Baltimore, or the Steadfast Little Tin Soldier and the Vampire (2007). De tecknade äventyren äger rum under den tioårsperiod då Baltimore jagar vampyren Haigus genom en värld härjad av pest och monster. Den återges bara skissartat i romanen. Det är förstås ett gammalt knep som många författare av följetongshistorier använt sig av, att lämna en valfritt stor tidsperiod öppen för utforskning och snabba referenser av typen ”Nej vi pratar inte om Reykjavik, det var för hemskt…” som man sedan till fansens förtjusning kan fylla i om serien blir en långkörare.
Witchfinder: Lost and Gone Forever # 2 – 5
”Time marches on/Blink then it’s gone/Make no mistake it’s vanishing” som Jim Thirlwell sjöng en gång. Månaderna har rullat obönhörligt på sedan jag skrev min anmälan av den här seriens första nummer i mitten av februari. I samband med att sista numret kom ut häromveckan nådde mig nyheten att det inte finns planer på fler serier med Sir Edward Grey inom överskådlig framtid. Jag var tydligen helt fel ute i min text med andra ord. Den troligaste orsaken är att Mignola till allas glädje kommer att börja teckna Hellboy igen. För att fokusera på detta stora arbete kan det nog bli nödvändigt att ta det varligt med de många sidoprojekten ett tag. Återigen är detta mest spekulationer från min sida, då såväl fler Lobster Johnson-historier som nya serier med Abe Sapien sägs vara på ingång 2012.
Nomineringar till årets Eisner Awards
För en tid sedan tillkännagavs de nominerade till detta åtråvärda amerikanska seriepris. Ett par timmar till har ni möjlighet att rösta online på de ni tycker ska föräras ett Eisner Award. Då vi är idel finsmakare här på Shazamredaktionen är vi inte särskilt förvånade över att se så många av våra favoriter bland de nominerade. Ni hittar exempelvis Bryan Talbot och Camilla D’Ericos ”Little Red Riding Hood” nominerad i kategorin Best Short Story; Hellboy Double Feature of Evil (Mike Mignola och Richard Corben – som traditionsenligt nomineras i flera kategorier) och Unknown Soldier # 21 (Joshua Dysart och Rick Veitch) i lösnummerskategorin; Bästa pågående serie – Chew av John Layman and Rob Guillory, Scalped av Jason Aaron och R.M. Guerra; Bästa miniserie – Baltimore (Mignola, Christopher Golden, Ben Stenbeck och Dave Stewart som givetvis nominerats för sin färgläggningskonst) och Joe The Barbarian av Grant Morrison och Sean Murphy; Bästa nya serie – iZombie av Chris Roberson och Michael Allred, Superboy av Jeff Lemire och Pier Gallo. Så där rullar det på listan igenom. Läsa hela härligheten här och klicka er vidare för att rösta själva. Det ämnar jag göra nu!
B.P.R.D.: Hell On Earth – Gods # 1 – 3
Samma vecka som jag lade vantarna på sista numret av den här miniserien hörde jag att Guy Davis lämnar tidningen. Så det var verkligen med blandade känslor som jag läste om Gods inför skrivandet av den här recensionen. Det faktum att Ryan Sook, som innan Davis tog över var den som ritat mest B.P.R.D., står för omslagen här känns utmärkt passande.
Efter den bitvis omtumlande men i slutändan ganska traditionella och monsterfajtdominerade nystarten för tidningen, B.P.R.D.: Hell On Earth – New World, erfor jag en lätt gnagande känsla av att man skulle börja vila på gamla lagrar snarare än att sätta riktningen framåt. Lyckligtvis demonstrerar de senaste tre numren att den rädslan var helt obefogad.
Witchfinder: Lost and Gone Forever # 1
(OBS! Spoilers för den som har en del Hellboyläsning framför sig.)
Att den viktorianske ockulte detektiven Sir Edward Grey trots tuff konkurrens är en av Mike Mignolas mest intressanta skapelser håller de flesta fansen med om. Hur Grey gick från att vara en av drottning Viktorias agenter till en dolsk figur som dyker upp i kåpa och mask jämte alvernas konung och andra mytologiska storheter är ett av de stora mysterierna i Hellboyserierna. Mycket tyder på att Mignola har många historier på lager för denne fascinerande figur.
Den första miniserien Witchfinder: In the Service of Angels ägde rum i ett dimmigt London 1879. Greys andra äventyr tar oss till ett än mer mytiskt landskap, vilda västern. Närmare bestämt Utah 1880, dit vår hjälte har tagit sig i jakt på en viss Lord Glaren. Han hinner knappt kliva av diligensen innan mystiken börjar tätna. I den utbrända kyrkan hittar han ockulta symboler inristade i golvet och lokalbefolkningen är så illa stämd mot främlingar att Grey inte hinner betala för sin drink innan skottlossning utbryter på saloonen.
Nog märker man att det kliat i fingrarna på manusförfattarna Mignola och John Arcudi (läs hans underhållande text om skrivarmödor här!) att få leka med westernkonventionerna. Första numret lägger grunden för vad jag hoppas kommer att bli ett monumentalt bidrag till weird westernkanon. Tecknar gör ingen mindre än John Severin, en veteran inte minst i vilda västerngenren. Denne serielegend har tecknat professionellt sedan han var i tioårsåldern då han sålde sina första illustrationer till The Hobo News, en amerikansk föregångare till publikationer som The Big Issue, Situation Stockholm och De hemlösas tidning. Sedan karriären kommit igång på allvar under sent fyrtiotal har han tecknat krigsserier för legendariska EC Comics, varit med och grundat Mad, illustrerat The Rawhide Kid, The Incredible Hulk, Conan The Barbarian, King Kull (tillsammans med systern Marie Severin), The Punisher, B.P.R.D. – ja listan kan bli nästan hur lång som helst. Vid 89 år fyllda ritar han fortfarande som en gud. Med sepiatonerna färgläggaren Dave Stewart förlänat vissa av scenerna känns det emellanåt som om man tittade på gamla foton. Sidornas upplägg med stora rutor för tankarna till Cinemascope, det bildformat som mer än något annat är förknippat med de stora västernfilmerna. Sista sidans cliffhangerbild fick mig att bokstavligt tappa hakan när jag vände blad! Så för min del kan nummer två inte anlända i affärerna snabbt nog.
Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Teckningar: John Severin
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Hellboy: The Sleeping and the Dead # 2
Kalla mig långsam men polletten trillade ner först under det att jag läste andra och avslutande numret: Mignola har äntligen fått ur sig den där övertydligt Hammer Films-influerade berättelsen han nämnde i en intervju för ett modigt antal år sedan. Engelsk landsbygd, kryptor och en vampyr som inte ligger långt efter Christopher Lee i säg Scars of Dracula vad gäller blodtörstigt utseende. Reciterade barnvisor fortsätter att vara en grym kontrapunkt till den stora fajten vi finner vår huvudperson inblandad i när numret börjar.
Fortsätt läsa Hellboy: The Sleeping and the Dead # 2
Hellboy: The Sleeping and the Dead # 1
Mike Mignola och gänget på Dark Horse fortsätter sin envetna kamp mot de glittriga och sexiga vampyrer som hotar att bli sinnebilden för detta klassiska monster i allmänhetens medvetande. Historien utspelar sig 1966 på den engelska landsbygden där rapporter om antalet gäster som lämnat The Beehive Inn bleka och tärda snarare än utvilade fått B.P.R.D. att ana oråd och skicka dit Hellboy för att undersöka saken.
(Spoilers efter länken!)
Baltimore: The Plague Ships # 3 & 4
Ojojoj tiden går! Vi har redan hunnit fram till nummer fyra av fem i den första serien om vampyrjägaren Baltimore. Ett mönster har trätt fram där varannan tidning fokuserar på det som är berättelsens nu interfolierat med tillbakablickande mellanspel. Det är generöst för dem som händelsevis inte läst romanen Baltimore, or the Steadfast Tin Soldier and the Vampire, men visst gör det tempot lite staccatoartat. Att se bokens händelser gestaltas med mörk finess av Ben Stenbeck är givetvis mäktigt även om man är bekant med historien sedan tidigare. OBS! Spoilers i nästa stycke!
