Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!

För att vara en kille som hellre läser noveller än tegelstensromaner och helst bara vill rita monster lyckas Mike Mignola verkligen snärja in sig och sin hjälte i de mest vittomfattande och komplexa intrigtrådar. För närvarande spänner Hellboys historia från ”The First Age” (förmodligen tiotusentals år eller mer före Kristus) till nutiden. Mot slutet av den förra historien The Wild Hunt avslöjades det att världens främste paranormale detektiv också är ättling i rakt nedstigande led till själve Kung Arthur. Den här serien tar vid direkt efter de händelserna.

Första numret är riktigt välmatat utan någon som helst startsträcka. Inom loppet av de första sidorna presenteras ett nytt mysterium, de senaste tio åren i Hellboys liv rekapituleras i form av snygga enrutingar och vår hjälte konfronteras med sin alkoholism inför flickvännen Alice. Sedan åker de iväg i en liten hyrbil med Excalibur (svärdet alltså, inte Captain Britain och gänget) i baksätet. Mignola har verkligen kommit lång väg sedan han kände sig så osäker inför skrivandet av Seed of Destruction att han bad kompisen John Byrne om hjälp. Med utsökt berättarekonomi och en förmåga att presentera viktig information i språnget håller han berättelsen igång och har samtidigt utrymme för de där tysta, laddade ögonblicken som höjt så många av hans serier. Vid det här laget har tecknaren Duncan Fegredo mer än två album under bältet och han har verkligen gjort Hellboy till sin egen. Där Mignola är sparsmakad som en syntes mellan medeltida träsnitt och Jack Kirby, väljer Fegredo en mer detaljerad väg mot samma mål: fantastiska, skräckinjagande illustrationer vars summa är större än den myriad av influenser de bygger på. Det finns Hellboyfans som övergav serien i protest när Mignola överlät tecknandet åt andra. Hög tid att komma ombord igen, ni vet inte vad ni går miste om!