Jag skrev i höstas om Arne Bellstorfs Baby´s in Black- The Story of Astrid Kirchherr and Stuart Sutcliffe, en serie jag verkligen sett fram emot. Serien bygger på Bellstorfs intervjuer med Kirchherr och fokus är på kärlekshistorien mellan Astrid Kirchherr och Stuart Sutcliffe, som var med i Beatles när de spelade i Hamburg innan han satsade på konsten, med Beatles och 60-talets hippa Hamburg som fond. Baby´s in Black finns även utgiven på engelska av Self Made Hero, stora delar av dialogen i Reprodukts utgåva är dock på engelska. Beatles får väl sägas vara det mest inflytelserika bandet i rockhistorien men jag har själv aldrig lyssnat speciellt mycket på dem, jag har alltid föredragit Rolling Stones av de brittiska storheterna. Farsan var dock ett stort fan och körde Beatles-lugg, lite vågat på den tiden. Beatles-luggen kom av hur Kirchherr klippte tidigare pojkvännen Klaus som i sin tur introducerade Kirchherr för Beatles.

Jag gillar Bellstorfs teckningar skarpt men hade lite svårt att skilja vissa av personerna åt i början men det visade sig vara ett övergående problem. Bellstorf slår tidigt an en melankolisk ton i serien som hans teckningar passar ypperligt till. Det finns också en sympatisk känsla genom hela albumet, Baby´s in Black är en sällsynt lyckad och ömsint skildring av vänskap och kärlek. Beatles första tid i Hamburg är kul att följa liksom hur Astrid och hennes förre pojkvän Klaus dras till och fascineras av Beatles. Samtalen med Kirchherr inför serien märks, det känns som en alltigenom genuin skildring av Beatles, 60-talets Hamburg och Kirchherrs och Sutcliffes kärlekshistoria med tragiskt slut. I slutet när Astrid nås av beskedet om Sutcliffes död är det ingen dialog i pratbubblorna vilket förstärker känslan av tomhet samtidigt som det är tydligt att Bellstorf skildrat det så kort av hänsyn till Kirchherr. Baby´s in black är såväl en finstämd hyllning till kärleken som ett fascinerande tidsdokument.