Inlägg taggade ‘Sonia Oback’

Recensioner

Mind The Gap Vol.1: Intimate Strangers

tisdag 3 september, kl 07:08 av 2 kommentarer

51khXhsVF9L._SY346_Elle Peterssen vaknar upp till tonerna av Blind Melons No Rain, iförd samma kläder som Bee Girl, den lilla steppdansande flickan i låtens video. Hon befinner sig i ett rum mellan liv och död, hennes kropp ligger i koma framför henne, omgiven av familjen. Hon minns inte vem hon är eller vad som hänt henne och hon är inte ensam i rummet.

Den suggestiva inledningen på Jim McCanns Mind The Gap slår direkt an tonen för hela den här thrillern i sjukhusmiljö. McCann började en karriär inom film, musicvideo och teater, både som manusförfattare och regissör, innan han kom in i seriernas värld. Han fick en Eisner Award 2011 (Best Graphic Novel) för den förträffliga Return of The Dapper Men tillsammans med Janet Lee som också ritar hans serie Lost Vegas på förlaget Image.

Mind-The-Gap-01-2Den här samlingen innehåller Mind The Gap #1-5 och handlar om rikemansflickan Elle i New York som efter en misshandel i tunnelbanan hamnar i koma. Vem eller vilka som ligger bakom är berättelsens kärnpunkt. För att lösa gåtan tvingas Elle gräva i sitt undermedvetna i sitt spökliknande tillstånd, med hjälp av personer på insidan och utsidan. Här finns den kvicke och självsäkre britten och komapatienten Bobby Plangman som hjälper Elle att orientera sig i ”The Garden,” som han kallar den. På utsidan har vi bästa vännen Jo och Elles pojkvän Dane samt Doktor Geller som anar ugglor i mossen när den gäller vården av Elle som antagonisten Doktor Hammond ansvarar för.

Vid sidan av dessa karaktärer finns det ett kollektiv av andra viktiga personer: Elles ”perfekta” familj, med mamma i spetsen, som inte har rent mjöl i påsen, familjens psykolog Crenshaw som också hamnar i koma efter en ”olyckshändelse” samt Docktor Gellers fru kommissarie Wallace som utreder händelserna kring Elles tillstånd.

Mind-The-Gap_5_EsquejoI den värld mellan världar som hon har skapat själv har Elle också nya krafter som hon försöker bemästra: Att besätta döende kroppar och kontakta personer i deras drömmar.

Mind The Gap är på det hela taget ett mycket trevligt inslag i Image rika katalog av kvalitetsserier. Det som är mest påtagligt är en mycket schysst helhetsdesign där McCanns bakgrund inom MTV och TV-serier lyser igenom. Första numret är ett förlängt ”pilotavsnitt” och vi får mycket referenser till populärkultur samt till och med en soundtrack-lista med alla låtar som förekommer i serien.

Serien tecknas av den skicklige Rodin Esquejo (Morning Glories) som också bidrar med mycket snygga och träffsäkra omslag tillsammans med Sonia Oback vars färgläggning av serien är fantastisk. I Mind The Gap #5 får vi även ett trevligt gästspel av Adrian Alphona (Runaways) när McCann berättar den sorgliga berättelsen om pojkvännen Danes tragiska uppväxt med en alkoholiserad fader.

2503204-prv13115_covHandlingen har en skön balans mellan overklighet och verklighet och lyckas hålla spänningen vid liv tillräckligt för att jag ska vilja läsa fortsättningen. Jag vill veta vem läkaren med den hotfulla sprutan är, varför Lilla Rödluvan och Vargen dyker upp samt orsaken till mammans skumma förehavande med den mystiska personen i hoodtröja som verkar vara spindeln i nätet. ”Alla är misstänkta. Ingen är oskyldig”.

Manus: Jim McCann
Illustration: Rodin Esquejo, Adrian Alphona
Färgläggning: Sonia Oback
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Defenders #1

söndag 25 december, kl 07:00 av 1 kommentar

Defenders1The Defenders är ett klassiskt B-lagssuperteam från Marvel (eller hur ”B-lag” nu ett team kan bli när man bland medlemmarna räknar Doctor Strange, Hulk, Namor och Silver Surfer…) som förekommit i en mängd olika inkarnationer – senast Marvel försökte återuppväcka det här slumrande varumärket var 2005, då dream teamet Keith Giffen och Kevin Maguire (med benägen assistans av inte heller helt obekante J M De Matteis på manussidan) i en femdelars miniserie försökte ge The Defenders lite post-ironiskt kredd a la deras egen Justice League-nyversion ett årtionde tidigare. Det gick väl… sådär. Defenders förefaller vara ett av de där superteamen som är dömda att falla i periodvis glömska, ett uppdrag man kan sticka till nån brödförfattare när man behöver hålla liv i konceptet.

En ny Defenders-ongoing är alltså ett något oväntat val för magma-hete Marvelgurun Matt Fraction, som tillsammans med artistparet Dodson (Terry på blyerts, Rachel på bläck) – men Fraction menar allvar med sitt försök och har byggt upp öppningsstorylinen sen nyligen avslutade eventet Fear Itself. B-lag eller inte B-lag: Fraction själv tillhör definitivt A-laget, så när han tar sig an en titel är den alltid värd att kolla in.

The Defenders anno 2011 består av de klassiska medlemmarna Doctor Strange, Hulk, Namor och Silver Surfer, den här gången med benägen assistans av Red She-Hulk och Iron Fist (den senare ju en figur som Fraction tacklat förr med den äran, då tillsammans med Ed Brubaker). The Dodsons har en härligt svängig stil som de lyckas få att passa till detta udda gäng av kosmiska äventyrare och street level-hjältar: alla får sin egen look och känsla, något som är A och O i en team book. Allra bäst lyckas de med lagledaren Doctor Strange, vars Fu Manchu-musche väl aldrig sett sexigare ut än här (man undrar om foton på Freddie Mercury funnits med bland referensbilderna). På bildsidan är allting rätt och med sandade kanter, från Doctor Strange loja siande med tepåsar i början till Kirby-hommagen i slutet. Sonia Oback väljer en gräll färgpalett som verkligen tänjs till sitt yttersta mellan Silver Surfers nya T-1000-inspirerade look och vinterlandskaps-standoffen i slutet – det här är mil från den skuggrika färgsättningen i Ruckas nya Punisher, för att ta ett exempel.

Så långt är allt väl – illustrationerna håller absolut mainstreamtoppklass. Det är på manussidan tvivlen kommer. Visst, det finns en hel del att glädjas åt, främst i Fractions karaktärsversioner: Doctor Strange som kaxig fruntimmerkarl, ett slags Marvel-universats John Constantine, Iron Fist som ordentligt brattig playboy, Namor citronsur lakonism-spruta. Men ändå är första numret av The Defenders rätt mycket storytelling by the numbers: öppningssidan, med korta glimtar från mystiska händelser runt om i världen som förebådar en större ondska, har man sett gjord lågt räknat 199 gånger förr – 190 av dem av Grant Morrison, i samtliga fall bättre än här. ”We’re getting the band back together again”-stämningen ligger fanboytjock över hela numret, och man är bara tacksam att Fraction då och då lyckas ironisera lite över just den tropen, om än bara så att man får chans att hämta andan. Skämten sitter också lite långt inne ibland – men när de lyckas skrattar man ordentligt.

En trevande treplussare kan det här ändå vara värt, med en förhoppning om att Fraction efter några nummer får upp ångan – och kanske framförallt använder lite mer dialog och lite färre textplattor (som i detta förstanummer ligger i digra sjok sida upp och sida ner).

Manus: Matt Fraction
Illustration: Terry Dodson
Tusch: Rachel Dodson
Färgläggning: Sonia Oback
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Force: Old Ghosts

söndag 8 augusti, kl 20:59 av 1 kommentar

old_ghostsI december förra året så recenserade jag X-Force: Angels and Demons som samlade de sex första numren av Christopher Yosts och Craig Kyles X-Force. Jag gillade storyn och den dystopiska atmosfären i Angels and Demons, men Ferdinand varnade lite för att Old Ghosts inte skulle leva upp till den känsla av svärta och desperation som Kyle och Yost lyckades måla upp i den första samlingen, och efter att ha läst Old Ghosts som samlar #7-11 så är jag helt klart böjd att hålla med.

Storyn tar vid där Angels and Demons slutade, men istället för att jaga vidare efter Bastion och hans återupplivade mutanthatare så ger sig X-Force ut på jakt efter teleportören Vanisher som de fått reda på har hoppat runt och stulit behållare med Legacy-virus (kortfattat: Ett virus som dödar mutanter). Efter att ha googlat lite så visar det sig att Vanisher är en av de äldre X-antagonisterna, skapad av Stan Lee och Jack Kirby redan 1963, men det framgår inte om han alltid varit samma fega gnällspik som han framstår som här. Hur som helst, X-Force minus Warpath ger sig ut på jakt efter Vanisher, men lyckas istället springa ihop med gamla X-Force-donnan Domino, och då hon verkar vara ute efter samma sak som Wolverine och hans glada mannar så får hon haka på i den fortsatta jakten på Legacy-viruset. Parallellt med det här så visar det sig att Rhanes hjärntvätt från volym 1 håller i sig, Angel har problem med att hålla tillbaka de mordiska tendenser som hans nygamla blåhuade alter ego Archangel a.k.a. Death gärna vill leva ut, och Warpath hamnar i trubbel med en demonbjörn. Fullt med nagelbitande ös eller?

Fortsätt läsa X-Force: Old Ghosts

Manus: Christopher Yost, Craig Kyle
Illustration: Mike Choi, Clayton Crain, Alina Urusov
Färgläggning: Sonia Oback
Förlag: Marvel
Betyg: 2++/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...