Första numret av War Machine var i min smak både bra tecknat och väl skrivet, men jag hade ändå lite svårt för att gilla det. Framförallt var det huvudrollsinnehavaren James ”Rhodey” Rhodes självutnämning som ”fredsbevarande”  världspolis som jag störde mig på. Men den känslan är som bortblåst i detta nummer.

Istället får vi i nummer tre en lång och härlig brawl mellan Rhodey och Dark Avengers-medlemmen och krigsguden Ares. Ares verkar inte bry sig så värst mycket om varför han egentligen bråkar med War Machine. Han är bara glad över att ha hittat en värdig lekkamrat att slåss med. Eller som det sägs i en av rutorna: ”— What are you doing here, Ares? This isn’t your fight! — I’m the God of War! Every fight is my fight!” Det här är fullkomligt intelligensbefriat högteknologiskt dunka-dunka-serievåld. Och jag älskar det! Det kan vara skönt att ibland få lite avbrott från alla de superhjältedekonstruktioner som är så populära. Särskilt i dessa Watchmen-tider. Tyvärr ser det dock ut som att illustratören Leonardo Manco som jag var väldigt imponerad av i det första numret slappnat av något. Det är inte alls samma schvung i rutorna längre. Den där detaljrikedomen finns inte riktigt där längre. Istället är den utbytt mot en del riktigt slarviga sidor. Manco illustrerar och ”tuschar” i en stil som jag inte riktigt kan beskriva. På vissa ställen ser det ut som att han tagit foton och kört dem genom en kopieringsapparat. Hans stil påminner faktiskt något om gammal Richard Corben. Jag hoppas att han tar sig i kragen till nästa nummer och börjar leverera igen.

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Tusch: Leonardo Manco
Färgläggning: Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5