När knoppar brister. Det är vår och Shazam.se växer så det knakar. Som många säkert redan märkt så har vi fått en ny medlem i redaktionen – Anders! Därför bjuder vi idag på den traditionsenliga introduktionsintervjun. Tre frågor, tre svar.
Red: Hej Anders och välkommen som skribent på Shazam.se. Du kan väl börja med att berätta lite om dig själv.
Anders: Tack så mycket! Jag har läst serier längre än jag har klara minnesbilder av och har alltid haft en fallenhet för att samla på mig saker. När jag i unga år fick välja mellan glass eller Smurf blev det allt som oftast en Smurf. Av de tidiga serieidolerna så är det främst Batman som hängt med hela vägen. Man får vara tacksam att man aldrig släppte taget nu när serierna med hjälten tack vare Grant Morrison är bättre än på många år! Serieintresset känns som grunden till många av de val jag gjort i livet. Nu 35 år fyllda jobbar jag till vardags på Serieteket, fortfarande Sveriges enda specialbibliotek för serier. För att ha råd med fler tidningar och album jobbar jag även som biografmaskinist och skriver filmrecensioner för tidningen Hemmabio. Filmintresset har lett till en annan bisyssla. Jag är för närvarande en av tre personer som förestår Klubb Super 8, en filmförening, ett dvd-bolag och forskningssällskap med en stor samling av främst skräck- och exploitationfilm på 16 och 35 mm samt tillhörande material som affischer, lobbykort och annat galet filmrelaterat man kan samla på. Vårt lager ser ut som en loppmarknads mardröm! Fritiden spenderar jag helst med min fru Viktoria och vår katt Poppy.
Red: Vad kan vi förvänta oss att få läsa av dig här på Shazam?
Anders: Min plan är att bidra med bevakning av skräckserier, där jag håller utgivningen på Dark Horse Comics närmast hjärtat. Jag hoppas även få vara med och driva fram en ny vår för serier med ”luchadores enmascarados”, alltså företrädesvis mexikanska fribrottare i mask som slåss mot fula typer av olika slag.
Red: Något tips på en riktigt bra serie du läst den senaste tiden.
Anders: ”Solomon Kane: Death’s Black Riders” av Scott Allie och Mario Guevara, vars avslutande fjärde nummer kommer i början av juni, bjuder förutom benhård puritanaction även på några av de mest bisarra monster jag sett.
Red: Tack så mycket och välkommen ombord Anders.
PS. Missa inte Anders nya recension av BPRD: King of Fear.
Görs det mexikanska fribrottarserier nu för tiden? Det jag framför allt känner till från Mexikos seriemarknad är alla pulpiga exploitation-tidningar i miniformat som ständigt balanserar på gränsen av vad man kan visa vad gäller sex och våld i det katolska landet.
Det verkar finnas ett system där man kan hyra tidningarna för någon dag, så de brukar ofta vara rätt väl lästa när man hittar dem på marknaderna. Omslagen är f.ö. långt snyggare än själva serierna.
oooh, dark horse! Kommer du recensera Dylan dog casefiles?
Hej!
Håkan – De jag tycker bäst om är http://www.calaveracomics.com/
som håller fanan högt för luchadores enmascarados. Alexis Ziritt kommer ha serier med i volym fyra av Image-antologin Popgun. Övriga grejer de har släppt gick att köpa direkt från hemsidan (”Rudo” m.fl. titlar) men förefaller vara slutsålda. Det var små upplagor de producerat själva. Till min stora glädje släpps idag ”Hellboy In Mexico, or A Drunken Blur” där Big Red slår sig i slang med ett par fribrottare och slår på vampyrer. Hoppas den hunnit levereras till min lokala seriehandlare! Glad Cinco de Mayo! Santos egna ”fotonovelas” kan köpas på en rad olika ställen men kostar som regel en slant.
Jag har läst ett par av de bisarra snusk och våld-häften (”historietas”) du nämner. Fjärde, och vad det verkar sista, numret av Daniel K. Raeburns The Imp gick på djupet med dessa serier och har ett omslag från en av de flitigaste mexikanska tecknarna:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Imp_(zine)
Wasabi – jag ska kolla upp Dylan Dog Casefiles och återkommer.
Caramba, de där Calavera-serierna var mer bizarra och indie än jag hade väntat mig. Trodde det skulle vara någon sorts slambang á la Kirby, men icke.
Mexikanska fribrottarserier! Precis vad den här sajten har saknat. Lite Santo i sin silvermask piggar alltid upp.
Riktigt kul med en ”skräcksnubbe”:-). Står själv i stånd att börja prenna på ett gäng moderna skräcktitlar.