Arkiv för augusti 2013

Recensioner

Very Casual

onsdag 14 augusti, kl 21:39 av 0 kommentarer

michaeldeforgeverycasualKanadensaren Michael DeForge hyllas lite här och var i seriebloggosfären och om jag inte missminner mig har hans Lose, som hittills kommit i fyra nr, fått åtminstone ett par priser. Jag har inte stött på hans serier i någon antologi eller liknande utan bara blivit nyfiken av det jag läst om hans serier. När jag så hittade en nyutkommen samling med lite kortare serier från Koyama Press var det bara att chansa. Jag är ingen större kännare eller konsument av alternativserier och har t.ex. inte läst ett Galagonummer på ett par år. Eftersom det är en samling av serier som publicerats på fler olika sätt och olika håll finns det inget sammanhållande tema men däremot finns det en sak som återkommer i de flesta serier: sexualitet!

Fortsätt läsa Very Casual

Illustration: Michael DeForge
Förlag: Koyama Press
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Peter Panzerfaust 1: The Great Escape

tisdag 13 augusti, kl 22:27 av 0 kommentarer

peter_panzerfaust_volume_1_the_great_escapePeter Pan finns det många versioner av, från J.M. Barries original via Spielberg-floppen Hook till Regis Loisels Peter Pan och den tecknade Disneyklassikern m.fl. Jag utnämnde Peter Panzerfaust till en av de serier jag såg fram emot mest 2012. Trots det blev det inte av att jag läste den förrän den reades på Comixology för ett par månader sedan. För manus står Kurtis Wiebe som även gjort Green Wake och Debris, serier jag också vill läsa men där jag inte heller gjort slag i saken. Tyler Jenkins som står för teckningarna är även han en ny bekantskap för mig. Men åter till vad det var som gjorde att jag såg fram emot serien så mycket, dels är jag svag för allt Peter Pan-relaterat, dels lät det som en intressant premiss att placera berättelsen i andra världskrigets Frankrike. Å dessutom ett gäng snygga teasers av Jenkins. Efter hoppet blir det lite spoilers.

Fortsätt läsa Peter Panzerfaust 1: The Great Escape

Manus: Kurtis Wiebe
Illustration: Tyler Jenkins
Färgläggning: Alex Solazzo
Förlag: Image
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Det tredje testamentet: Julius II

måndag 12 augusti, kl 22:03 av 0 kommentarer

juliusIITidigare i somras kom andra delen i Albumförlagets historiska äventyrsserie Julius. Jag gillade första delen av Julius, en form av prequel till Det tredje testamentet även om jag saknade lite action. Julius utspelar sig i Palestina trettio år efterJesus död. Den fd romerske generalen Julius Publius Vindex, hans dotter Livia och mannen som alla tror är frälsaren har nått rebellernas hemliga fäste. Där lyckas den mystiske Gamaliel övertyga honom att han är Jesus bror, förutspådd att uppenbara ”Det tredje testamentet” som ska öppna portarna till himlarnas kungarike för världen. Frälsaren har dock ett uppdrag och ger sig av med en liten grupp österut som kommer att ta de långt bort. Julius följer efter dem trots att han inte tror att mannen är någon frälsare. Det är dock inte bara Julius som följer efter, en rälig romersk senator, Modius, är även han ute efter något och de mystiska krigarna dyker återigen upp och verkar vara ute efter frälsaren.

Liksom första delen är det en rak berättelse, denna gång med fokus på den lilla gruppen och deras uppdrag som verkar ha oddsen emot sig. Det är som sig bör i en liten grupp på uppdrag olika karaktärer med olika styrkor och svagheter. De drivs av sin tro på att mannen som de kallar Sar Ha Sarim, prinsarnas prins är en frälsare och de tvekar inte att följa honom. Trots att det inte ägnas så mycket tid åt karaktärsutvecklingen så lyckas Alex Alice skapa en känsla för vilka de olika personerna är och därmed skapa engagemang i deras välbefinnande. Montaignes illustrationer är riktigt bra och det är en fröjd att beskåda överdådet av detaljer i teckningarna, en skillnad mot de flesta amerikanska serier jag följer men så är det också skillnad på produktionstakten. Skildringen av Babylon bjuder på ett massivt uppslag med Babels torn i blickfånget, avbildat efter Pieter Brueghel d.ä. klassika målning. Babylon är inte deras mål och de tvingas ämna staden och bege sig ännu längre österut mot det okända med fiender hack i häl. Det blir lite spänning då och då men berättelsen drivs framförallt av nyfikenheten på att få lite svar på både de ena och det andra.

Manus: Alex Alice
Illustration: Thimothee Montaigne
Färgläggning: Francois La Pierre
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag

söndag 11 augusti, kl 22:03 av 1 kommentar

Sommarlovet/semestern sjunger på sista versen och livet känns lite vemodigt. Samtidigt är jag jätteglad för min älskade hustru har äntligen blivit utnämnd till lektor efter åratals slit med högre utbildning. En hjälteinsats från hennes sida och ett fett plus är att jag får lov att kalla mig Herr Fru Lektor 🙂

Raskt över till veckans goaste omslag! DC, Images, Dynamite samt Marvel står för favoriterna den här gången.

DIALH-Cv15-ac35c

Dial H #15

Sista numret av en av titlarna från DC New 52 som försvinner den här månaden. Ett fantastiskt detaljerat och mardrömslikt omslag levererat av Brian Bolland. Den här serien har hyllats av bland annat Henrik här på Shazam och det är tråkigt att den nu försvinner. För den här gången, förhoppningsvis.

 tengrand04-cover-00204

Ten Grand #4

Det var nästan att J.M. Straczynskis nya Image-titel Sidekick kom med men jag föll istället pladask för Ben Templesmiths omslag till en annan Straczynski-titel på samma förlag. Joe Fitzgerald kan inte dö. Han tillbringar typ fem minuter med sin döda fru innan han tvingas återvända till livet. I det här numret färdas han till Helvetet på jakt efter sin älskade vilket avbildas på ett både smärtsamt och längtansfullt sätt.

prophet38-cover-e7931

Prophet #38

Härligt att Brandon Grahams serie är tillbaka här i igen och med ett underbart mystiskt och fängslande Sci-Fi-omslag av Jim Rugg.

DarkShadows19-Cov-Francavilla-19bad

Dark Shadows #19

Jag hälsar också Francesco Francavilla välkommen tillbaka efter en tids frånvaro med en ny tur med vampyren Barnabas Collins och hans dysfunktionella familj på godset Collinwood. Det är få artister som med så små medel lyckas fånga min blick mitt i myllret av alla förlagens nyutgåvor.

ANXMEN2012015-DC11-LR-684ac

All-New X-Men #15

Slutligen har vi min favorit. Ett roligt ménage à trois mellan Hank McCoy, Jean Grey och Scott Summers fångat av Stuart Immonen. En doft av kärleks-noveller från förr och Scott som förtvivlat skriker ”NOOOOOO!!!”

Skriv en kommentar
Recensioner

Avengers #10-11 och New Avengers #7: Tre sidor av samma mynt

torsdag 8 augusti, kl 16:56 av 0 kommentarer

En sci-fi-skräckis, ett 007-uppdrag och ett episkt kungadrama. Jonathan Hickman visar i Avengers #10-11 och New Avengers #7 att han har många strängar på sin lyra. Vi befinner oss i ett limbo mellan respektive tidnings första arc och preludierna till Infinity som kommer allt närmare och precis som i slutet av Hickmans sejour med Fantastic Four och FF levererar han några sköna ”done-in-one”-episoder.

3001163-10aAvengers #10 – Validator

Superhemliga Department H, Canadas eget regeringsstyrda S.H.I.E.L.D. och skaparna av landets olika Flight-team av superhjältar, har problem. Så mycket problem att Captain America och ett team av Avengers måste komma till undsättning. En av de biologiska kapslarna som The Garden bombarderat jorden med landar i kanadensiska staden Regina och orsakar död och förintelse innan en ny värld skapas. Ett av regeringens nya Flight-team skickas in i lejonkulan men det visar sig snart att Department H tagit sig mycket vatten över huvudet.

Tillsammans med Department H:s agent Michaud (mannen med lätt bister uppsyn på omslaget) tar sig Avengers in i Regina men något går käpprätt åt h-vete. Agent Michaud tar sitt liv och Avengers tiger som muren när de utfrågas av S.H.I.E.L.D. om vad som hänt i Regina.

Det här är en tvättäkta skräckis med doft av Sci-fi-genrens alla ingredienser. Avengers tas på sängen och kommer ut fysiskt oskadda men psykiskt mörbultade av vad det nu än är som huserar i det som en gång var staden Regina. Fortsätt läsa Avengers #10-11 och New Avengers #7: Tre sidor av samma mynt

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Mike Deodato
Färgläggning: Frank Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Manhattan Projects Vol.1: Science Bad

torsdag 8 augusti, kl 00:37 av 0 kommentarer

manhattan-projects-volume-1-hickman-pitarra-coverÅret är 1942 och Manhattanprojektets militäre ledare general Leslie Groves rekryterar doktor Oppenheimer som vetenskaplig ledare för projektet. Syfte: att vinna kriget och hinna före nazisterna i kapplöpningen om kärnvapen. Så går historien, men 2012 lanserade Jonathan Hickman och Nick Pitarra en skruvad alternativ variant av historien för Image Comics.

Pluralformen av projektnamnet visar här att Groves och Oppenheimers stabs mål inte bara var att skapa den första atombomben utan mycket mer än så och med bara fantasin som gräns.

Första volymen samlar de första fem numren av Manhattan Projects. Alla figurer i serien bygger på riktiga människor som var involverade direkt eller indirekt i det ”riktiga” Manhattanprojektet: Förutom tidigare nämnda Groves och Oppenheimer även Richard Feynman, Enrico Fermi och Harry Daghlian samt Albert Einstein och den tyske raketforskaren och V2-raketens skapare, Wernher von Braun. Här vore allt frid och fröjd om det inte vore för att vi i Hickmans version snackar om sex mer eller mindre galna vetenskapsmän, typ Walter Bishop i fantastiska TV-serien Fringe, som lider av allt från multipla personligheter till alkoholism. En av dem är till och med död!

Fortsätt läsa The Manhattan Projects Vol.1: Science Bad

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Nick Pitarra
Färgläggning: Jordie Bellaire
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Trailer: Battling Boy

torsdag 8 augusti, kl 00:35 av 2 kommentarer

En av de mest försenade serierna släpps äntligen i höst. Jepp, Paul Popes Battling Boy har varit på väg ett tag och i oktober är det dags. Redan nu finns prequeln The Death of Haggard West att beställa, en 32-sidig aptitretare, en recension kommer här på Shazam under nästa vecka. Hos Boing Boing finns utöver trailern även en förhandstitt som är längre än de jag sett tidigare. Å ja, det ser väldigt snyggt ut. Paul Pope är en rockstjärna bland serietecknare och Battling Boy är synnerligen efterlängtad. Jag har bara vilat ögonen på Batman Year 100 och hans bidrag till Wednesday Comics, Heavy Liquid tröttnade jag på en bit in, men jag har höga förväntningar på Battling Boy. Däremot läste jag en grej som var riktigt trist som jag missat, Paul Pope hade tydligen planer på att återuppliva Kamandi tillsammans med Brian Azzarello men DC gillade inte upplägget med en serie som vände sig till yngre läsare eftersom de gjorde serier för 45-åringar, mer på Robot 6.

Skriv en kommentar
Film

Thor 2: The Dark World

onsdag 7 augusti, kl 16:24 av 0 kommentarer

Släpp allt annat och kolla på nya trailern. NU.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag

söndag 4 augusti, kl 22:39 av 2 kommentarer

Årets varmaste vecka har innehållit sträckläsning av de tre första volymerna av Brubaker/Philipps sanslöst spännande och nervkittlande Fatale. Även om du inte är en fan av Lovecraft-skräck med deckartouch lovar jag att du kommer att gilla den. Rekommenderas varmt!

Nu till veckans kavalkad av omslag som bland annat innehåller tre bidrag från ”House of Ideas”, Grant Morrisons avsked av Batman samt två hyllningar till ”The Golden Age of Comics”. Mycket Nöje! 🙂

BMINC-Cv13-ds-e0d29

Batman, Incorporated #13

Grant Morrisons Grand Final bjuder på ett surrealistiskt omslag signerat Chris Burnham. Det tog ett tag innan jag såg alla Batman inuti Batman.

AdventureTimeAnnual-01-preview-Page-2-59d28

Adventure Time: Summer Special #1

Ända sedan jag råkade slötitta en gång på Äventyrsdags på Cartoon Network med min son har jag älskat Hunden Jake och Människan Finn. Detta omslag, av Phil McAndrew, visar vår duo ur ett väsentligt mindre hysteriskt perspektiv än vad vi är vana vid. Det andas saga och äventyr med en spjuveraktig glimt i ögat. Lite som lugnet före stormen.

GARGAL2013005-DC21-LR-23df1

Guardians of The Galaxy #5

Paolo Rivera är en mästare på kultig kitsch och detta variantomslag är en fenomenal hyllning till Pulpserier som Flash Gordon och Buck Rogers från ”The Golden Age”. Allt från den coola logotypen till Comics Code-märket i hörnet.

capmidnightrivera

Captain Midnight #1

Samma fingertoppskänsla leverar Rivera i Dark Horse nya satsning på gamla Golden Age-superhjältar. Det är så otroligt stilsäkert och läckert. Som en bortglömd reklamposter från Världsutställningen i Paris 1937.

FD7-f680f

Fearless Defenders #7

Till och med ett halvfärdigt omslag av den omisskännlige Mark Brooks är så bra att jag bara måste ta med det.

XMENLG2012014-DC11-LR-bdd17

X-Men Legacy #14

Sist ut är Mike del Mundo som veckans favorit. Som vanligt innovativt och lekfullt finurligt.

Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

Jonas svarar på frågor om The Wolverine

lördag 3 augusti, kl 13:16 av 7 kommentarer

Vi testar ett nytt upplägg här och recenserar en film baserat på de frågor som vem som helst förutom jag själv för ställa. Nu blev det ju inte så mycket tid för frågeställning, men jag orkar inte vänta längre och måste så att säga smida medan järnet är varmt. Så, dags att sluta tänka på hur fräsig Pacific Rim var och istället fokusera på den andra solofilmen med Hugh Jackman som Logan a.k.a. The Wolverine.

Den här recensionen är helt utan spoilers, men för att ge lite bakgrund så kommer här en sammanfattning av storyn: Wolverine har lagt klorna på hyllan. Han måste åka till Japan. Där måste han slåss igen.

Nu åker vi:

wolverine-intl-poster_largeBehöver man ha sett de tidigare filmerna?

Nix, det behöver man inte. The Wolverine har ingen som helst koppling till X-Men Origins: Wolverine, så har du inte sett den så har du absolut inte missat någonting. Det är nästan som att manusförfattarna för den här nya filmen medvetet valt att absolut inte referera alls till den första filmen, så man kan – vilket jag gärna gör – låtsas att den första filmen inte ens existerat.

Det finns dock en koppling till de tidigare X-Men-filmerna, dvs X-Men 1-3, som ju tyvärr avslutades extremt mediokert med X-Men: The Last Stand. Man skulle kunna säga att The Wolverine är lite av en fortsättning på The Last Stand, men en helt fristående sådan som inte kräver att man sett trilogin innan. Utan att spoila något så kan jag säga att kopplingen är att Wolverine lagt superhjältandet på hyllan efter det som hände i The Last Stand, och att han fortfarande plågas av mardrömmar från vad som hände där. Hur som helst, har du inte sett någon av de tidigare X-Men-filmerna så kan du ändå se The Wolverine. Filmen står på egna ben och du kommer att förstå allt som händer.

Hur ligger den till jämfört med tidigare Wolverine-filmer?

Jämfört med X-Men Origins: Wolverine så är The Wolverine ett smärre mästerverk, men om du inte redan visste det så är ju den första Wolverine-filmen en av de allra sämsta moderna superhjältefilmerna. Visst, den har några få scener som gör den bättre än till exempel de båda Fantastic Four-rullarna, Spider-Man 3 och Daredevil, men den är fortfarande så pass dålig att jag fortfarande kan bli på dåligt humör när jag tänker på att den säkert gått igenom flera hundra personer som uppenbarligen tyckt att ja, det här blir ju jättebra, innan den släpptes.

Är det den bästa rullen med den hårdaste kanadicken av alla?

Den är som sagt väldigt mycket bättre än Origins-filmen, men det är inte den bästa filmen som Wolverine förekommer i. Jag tar 100% för givet att ALLA håller med mig om att den bästa mutantfilmen som Wolverine medverkar i är X-Men 2. jag räknar inte med den minimala cameo han gjorde i X-Men: First Class, som för min del är den allra bästa mutantfilmen hittills.

Är det bra manus?

Bra fråga (från min fästmö som inte ville se filmen med mig). Om jag måste svara ja eller nej så måste nog svaret bli nej. Med detta inte sagt att filmen som sådan är dålig, eller att manuset är helt uppåt väggarna vedervärdigt, men jag har en i min mening god anledning till att svara nej på frågan. Då manuset är baserat på och inspirerat av Chris Claremonts och Frank Millers KLASSISKA Wolverine-story från 1982 (som helt sonika heter Wolverine) så hade i alla fall jag väldigt höga förväntningar på manuset. Nu har vi inte tid att gå in i detalj på Claremonts och Millers Wolverine, som jag själv läste första gången 1990 då den gavs ut i den helt fantastiska superhjältetidningen Marvels universum, men i korthet så kretsar den kring just den konflikt jag nämnt tidigare: Kampen mellan den disciplinerade krigaren och den blodlystne besten. Originalstoryn introducerar karaktärerna Mariko Yashida, hennes far Shingen, ninjan Yukio och ninjaklanen The Hand, som alla är med i filmen, men någonstans där så drar filmen iväg åt ett annat håll. MEN VARFÖR SKA DET VARA SÅ!? Om det finns någon som läser detta som har någon sort insyn i filmmanusförfattandets ädla konst, kan du avslöja varför filmadaptioner oftast skrivs om, TROTS att originalmanuset utan tvekan skulle fungera ypperligt även på film? Finns det någon juridisk anledning, eller handlar det om en ren och skär egotripp där filmmänniskorna inte kan låta bli att grisa med manuset? Är problemet kanske att folket med pengarna har ofelbart dålig smak och använder sitt inflytande för att påverka filmmanuset? Vad anledningen än är så är filmen The Wolverine så mycket sämre än dess inspirationskälla att jag blir lite ledsen när jag tänker på hur bra det kunde ha blivit. Ny syns det inte, men när jag skriver det här så grinar jag lite av tanken på att manusförfattarna lyckats missa i stort sett allt som var bra med konflikten mellan Wolverine och Yashida-klanen.

Att de sedan även gör som i så många andra superhjältefilmer och bara inte kan motstå frestelsen och måste grisa ihop manuset med helt onödiga karaktärer behöver vi kanske inte gå in så mycket på, men frågar du mig så tillförde Viper och Silver Samurai absolut ingenting till filmen, och det är bara ett totalt slöseri att slarva bort två annars rätt intressanta karaktärer på totalt intetsägande biroller.

Hur mycket missar man om man bara läst Wolverine i olika teamups?

Ingenting, och jag menar att det är på grund av att filmversionen av Wolverine är en helt annan karaktär än serieversionen. Du kan definitivt se The Wolverine utan att ens ha varit i närheten av en serietidning. Låt mig utveckla: Jag tror att filmversionen av Wolverine alltid velat vara som serieoriginalet, men att de aldrig hittat riktigt rätt. Kanske är den en manusfråga, eller så hänger det på Hugh Jackmans prestation. Jag tror på en mix av de båda. Det jag kan sakna – då jag alltså tycker att serieversionen är bättre – är Wolverines interna dragkamp mellan den disciplinerade samurajsuperhjälten och den mordiska vilddjurssidan. Förutom att han är rätt badass med läkefaktor och elaka klor så är det ju kontrasten i hans personlighet som gör honom intressant, och det tycker jag att de i stort sett slarvat bort i filmerna. Nåja, det blev ett sidospår. Man missar absolut inget om man bara läst teamups med Wolverine.

Bygger den på några kända tidigare storylines från Marvel?

Yes, Chris Claremonts och Frank Millers Wolverine från 1982. Har inte kollat, men den finns definitivt i samlad form, säkerligen som någon sorts classic eller masterwork. Köp, läs och bli förbannad över tanken på hur mycket bättre filmen kunde ha varit.

Hur många outfits har ormkvinnan på sig?

Om jag inte minns fel så byter Viper outfit i varje klipp, så det blir väl ett par tusen.

Sevärd?

Ja, det tycker jag väl ändå. Nu låter det ju som att jag klagar på i stort sett allt i filmen, men det är främst för att jag anser att filmen inte lyckas leva upp till inspirationskällan, och för att Hugh Jackmans Wolverine inte riktigt är det jag skulle vilja ha. Kanske är det inte helt objektivt att bedöma en film utifrån de premisserna, men jag personligen har svårt att se det på något annat sätt. Om jag skulle försöka glömma all bakgrundsinfo som jag trots allt sitter på så skulle jag nog säga att The Wolverine är en underhållande och tillräckligt välgjord actionrulle för att vara sevärd. Ser du den på bio så ska du i vanlig ordning skita i 3D:n, som är totalt intetsägande. Jag ger filmen en svag 3:a i betyg och kan såklart inte låta bli att köpa den när den kommer ut på Bluray.

PS. Som vanligt när det gäller Marvel, stanna en stund under eftertexterna. Det är det allra bästa med hela The Wolverine.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...