Medan den nyligen befriade Tony Stark använder sin list och skicklighet när det gäller att bygga supervapen för att stoppa Shi’ar-imperiets förintelse av Jorden är Dr. Strange på jakt efter det mytomspunna Library of Worlds. Som ledare över The Black Priests lyckas han ta sig in men går i en fälla gillrad av The Black Swans och förs till deras ledare Rabum Alal, som visar sig vara ett mycket välkänt ansikte.

Tiden har nu runnit ut och slutet är nära, både för Marvels Multiversum och Jonathan Hickmans tre år långa sejour med Avengers och New Avengers. Medan The Cabal tillsammans med The Maker (Ultimate Reed Richards) låter bomberna falla över New York utkämpar de gamla vännerna och nu bittra fienderna Steve Rogers och Tony Stark en kamp på liv och död. Detta är verkligen slutet och snart finns bara Secret Wars. För er som inte vill ha SPOILERS rekommenderar jag att ni slutar läsa här, annars är det bara att fortsätta läsa efter hoppet.

Många pusselbitar faller äntligen på plats i Time Runs Out Vol. 4 (samlar New Avengers #31-33 och Avengers #43-44) och tur är väl det med tanke på den något utdragna processen. Rabum Alal, The Great Destroyer, visar sig vara ingen mindre än Dr. Doom och nu får vi äntligen veta vad han och Molecule Man pysslat med bakom kulisserna. Det visar sig att alla versioner av Molecule Man som finns i Multiversum bara är flera delar av samma varelse. Han är skapad av The Beyonders som ett gudalikt experiment för när hans livslängd tar slut upphör alltings existens. På Molecule Mans inrådan har Dr. Doom rest från värld till värld i åratal för att döda alla andra versioner av Molecule Man och på så sätt omintetgöra The Beyonders planer. För att få lite hjälp på traven byggde han upp en religion kring sig själv och rekryterade sin armé av Black Swans för att hjälpa honom i dödandet. Kontentan är att dessa mord är orsaken till Multiversums för tidiga död och kollisionerna mellan världar som gäckat Illuminati sedan New Avengers #1 (2013) men Dr. Doom anser att lite spill får man räkna med. Han tänker ta kampen direkt till The Beyonders men hans högmod skapar en kedjereaktion som i ett slag reducerar Multiversum till bara en handfull världar.

Denna härligt galna idé som ligger bakom tre år av berättande är typisk för Hickman och nu är jag verkligen sugen på att läsa om hela hans berättelse från början. Resten av volymen är mest sysselsatt med en hopplös kamp mellan Odinson och Hyperions lilla team av Avengers mot The Beyonders i en avlägsen del av universum och den sista Civil War-liknande kampen mellan Steve Rogers, iförd en Iron Man-liknande dräkt, och Tony Stark. Odinson och de andra får smärtsam och brutal storpisk och dör som hjältar medan Rogers patos och ego inte kan släppa att Stark fört honom bakom ljuset ända sedan han lanserade idén om ett större Avengers för Cap långt borta i Avengers #1 (2012) samt det faktum att Illuminati raderade hans minne.

Time Runs Out Vol. 4 tecknas av en kvartett herrar där Kev Walker, Stefano Caselli och Mike Deodatos insats är oklanderlig medan Mike Mayhews bidrag lämnar mycket övrigt att önska. Summa summarum så har Hickmans bägge Avengers-titlar bjudit på en häpnadsväckande och annorlunda resa på klassiskt Hickman-manér men resan har ändå varit på tok för lång för min smak. Detta är heller ingen avslutning eftersom bägge titlarna leder direkt över till Secret Wars som jag kommer att börja recensera så fort jag får den i min hand. Efter Secret Wars säger Hickman tack och adjö till Marvel Comics för att istället, precis som Rick Remender, Kelly Sue DeConnick och Kieron Gillen, koncentrera sig på egna serier vilket är både sorgligt och glädjande. Snart är det dags för San Diego Comic-Con och jag skulle bli förvånad om inte Hickman har något nytt spännande projekt att meddela. Fortsättning följer i Secret Wars.

Trackback-adress