Den sluge Godefroid Munongo, det självständiga Katangas fruktade inrikesminister, får reda på att hans rådgivare Armand Orsini är på jakt efter stulna diamanter värda 30 miljoner dollar. En dumdristig man hade raskt tagit till flykten men den listige Orsini vet att Munongo kommer spärra in honom i ministeriets källare och låta stycka honom så fort han fått tag i diamanterna och planerar istället att ge inrikesministern ett erbjudande han inte kan tacka nej till: Kongos premiärminister Patrice Lumumba. Den som förrått Orsini är hans älskarinna Alicia som hotats till livet av Munongo och eftersom inrikesministerns metoder är mer skräckinjagande än Orsinis så hade hon inget val…men det hindrar henne inte från att fortsätta smida egna planer för framtiden.

Under tiden befinner sig Alicias bror Charlie djupt inne i Kasaiprovinsen på ett riskabelt diplomatiskt uppdrag tillsammans med Felix Cantor och hans handplockade legosoldater i Katangas gendarmeri. Uppdraget är dock en täckmantel för att hämta diamanterna som Charlie gömt på ett säkert ställe…men eftersom de befinner sig på fiendens territorium blir uppdraget mycket farligare än vad någon av dem kunnat förutspå.

Fortsättningen på Katanga, Fabien Nury och Sylvain Vallées blodiga och brutala serie med Kongokrisen som inramning, är ännu bättre än första delen (”Diamanter”). Nu när alla karaktärer är presenterade och handlingen är i full gång kan både Nury och Vallée koncentrera sig på att krydda anrättningen med lömska fallgropar (som öppningsscenen där Orsini inser att Munongo är honom på spåren), hejdlös action (i Kasaiprovinsens djungel) och dräpande kommentarer (som i den mycket minnesvärda dusten mellan Alicia och fru Forthys).

Som jag nämnde i min första recension tycker jag att Katanga är det bästa jag läst av Nury och det intrycket består helt klart. Tempot är högt, dialogen knivskarp (mycket bra översättning av Stefan Carlsson), spänningen på topp och flera karaktärsporträtt djupnar, framförallt när det gäller Alicia (som lärt sig leva ett liv i ständig rädsla) och Orsini (som alltid har ett ess i rockärmen). Jag kan dessutom inte låta bli att tycka lite synd om den patetiske herr Forthys som älskar Alicia av hela sitt hjärta men som bara är en bricka i det spel hon spelar.

Hatten av för Albumförlaget och Jonas Andersson som gett oss ytterligare en snygg svensk utgåva av en modern fransk-belgisk serie och jag ser fram emot tredje och avslutande delen (med den franska undertiteln ”Dispersion”) vars originalutgåva dyker upp 2019 och som förhoppningsvis hittar till de svenska seriehyllorna innan årets slut.

Trackback-adress