Recensioner

The Dead Hand, Vol. 1: Cold War Relics

lördag 20 oktober, kl 23:25 av 0 kommentarer

Under sommarmånaderna passade jag på att recensera några inledande nummer i den rika skörden av årets nya serier. En hel del visade sig skjuta över målet, som VS och Skyward (plus Analog och Blackwood som var så undermåliga att jag inte ens gitte recensera dem), en förbryllande mig (Isola, men mer om den i mitt nästa inlägg) och resten – AbbottGideon Falls, Infidel och Coda – slog mig med häpnad. Den stora överraskningen var dock The Dead Hand som såg ut som en dussinserie i agentgenren men helt oväntat fångade mitt intresse med en smart och spännande handling med flera sköna cliffhangers och en riktigt skön twist. I min recension av de första två numren sade jag att jag fick känslan av att vad som helst kunde hända men det visar sig nu, när jag läst hela första arcen, att mina förhoppningar på en positiv utveckling för serien istället föll ihop som en korthus.

I min tidigare recension var jag noga med att inte spoila handlingen för mycket men nu när jag läst klart eländet så känner jag mig härligt fri från sådana förpliktelser. Med andra ord är SPOILERVARNING utfärdad.

Mot slutet av Kalla kriget kom Sovjetunionen på ett briljant sätt att undvika att den mänskliga faktorn skulle bli orsaken till det Tredje världskriget: en artificiell intelligens med tillgång till landets hela kärnvapenarsenal. Problemet var bara att Kalla kriget tog slut 1991 i och med Sovjetunionens upplösning och för att förhindra Jordens undergång byggdes det upp en hel stad i den sibiriska ödemarken befolkad av tidigare superagenter från alla sidor av den tidigare konflikter med ett synnerligen viktigt uppdrag: bevara stadens hemlighet och att vara barnvakter åt den artificiella intelligens, som föreställer sig själv som ett tioårigt barn vid namn Roger.

Så långt var allt frid och fröjd med The Dead Hand och förutom att jag gillade detta härliga koncept så var jag mycket imponerad av seriens olika karaktärer – där inte alla av staden Mountainviews invånare (agenternas barn) är medvetna om premisserna – samt det faktum att en nyfiken agent hittat staden och ställt alldeles för många frågor. Problemet är bara att serien mest är ett bra koncept för när det gäller upplösningen på dramat tappar den all inspiration och fantasi och ägnar sig istället åt tröttsamma klichéer som jag sett tusen gånger förut.

Dels har vi en Captain America (Carter Carlson), en Black Widow (den franska agenten Renae), en förvirrad A.I. (HAL 9000 från 2001: A Space Odyssey), en svart James Bond (Ellis) samt en ”bränd” agent som är bitter på hela världen och dessutom obotligt sjuk i cancer. Den karaktär jag hoppades mest på var Renaes dotter Harriet men hon visar sig bara vara den klassiska rebelliska tonåringen som gör uppror mot vuxenvärlden, vilket man kan förstå med tanke på att han hon verkligen får vatten på sin kvarn när det gäller att lita på vuxna i Mountainview.

Att själva staden dessutom ser ut som en typisk amerikansk småstad och att det är så lätt att valsa in i dalen utan att bli upptäckt är bara lathet från Higgins sida och det kramgoa slutet är smärtsamt i sammanhanget. Om det blir en fortsättning så är jag långt ifrån intresserad och mest är jag förbannad på att Higgins och co lurade mig från seriens start.

Manus: Kyle Higgins
Illustration: Stephen Mooney
Färgläggning: Jordie Bellaire
Förlag: Image Comics
Betyg: 2/5

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...