Författar arkiv
Fräscht!
Hyllningsomslag från No Hero #5
Guardians of The Galaxy vol. 1: Legacy
Hallå! Har du läst Marvels kosmiska rymdsåpor Annihilation och Annihilation: Conquest? Om du gjort det så bör du ha hygglig koll på vilka karaktärer som senare kommer att ingå i Dan Abnetts och Andy Lannings Guardians of The Galaxy, och du bör även vara sugen på att läsa Legacy som samlar de sex första numren av serien. Om du inte har läst Annihilation-eventen så tycker jag att du först ska kolla in mina utlåtanden (här, här, här, här och här) och sedan beställa alla volymer från valfri seriehandlare snarast möjligt. Du kommer inte att ångra dig. Hur som helst, nog med reklam för Annihilation och raskt över till dess fristående spinoff – Guardians of The Galaxy.
Guardians of The Galaxy är snabbt förklarat Star-Lords försök att sätta ihop ett galaktiskt swat-team för att i ett tidigt skede bekämpa och undvika kosmiska katastrofer à la Annihilation. Det smått brokiga teamet består till en början av Adam Warlock, Drax the Destroyer, Gamora, Groot, Mantis, Phyla-Vell, Rocket Raccoon och Cosmo the Spacedog, vilka snart får tillökning i form av Major Victory, som visar sig vara grundaren av de ursprungliga Guardians of The Galaxy från en parallell framtid. Ja, det blir lite alternativa verkligheter och tidsparadoxer i den här serien, men Abnett och Lanning hanterar det med finess, och lyckas trots komplexa tvister och många trådar hålla det både logiskt, intelligent och humoristiskt.
Det bästa med GoTG är, förutom Paul Pelletiers grymma illustrationer, den dynamik som finns mellan seriens extremt mixade karaktärer. Tvättbjörnen Rocket och trädsnubben Groot (som allt som oftast mest bara säger I AM GROOT) måste ju vara en av serievärldens skummaste duor någonsin, men trots att karaktärerna i sig är rätt bisarra så blir det aldrig fånigt eller överdrivet. Hela serien är faktiskt lite så, smått bisarr men aldrig riktigt över gränsen. Snyggt balanserat med andra ord. Sammanfattningsvis, GoTG är i skrivande stund en av mina personliga favoritserier, och tack vare att den här första volymen till största del ligger utanför (eller iallafall i utkanten av) Marvels vanliga kontinuitet så kan jag rekommendera den till i princip alla som gillar snygga och underhållande actionserier. Fyra tidsparadoxer av fem möjliga.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Paul Pelletier
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
3D-snurra Marvel Ultimate Alliance 2
Dawn of The Dead(pool)

För dig som inte fattar, kolla originalet HÄR.
Låt liken ligga
I april 2007 lönnmördades Captain America. Steve Rogers blev efter Civil War skjuten av en krypskytt i axeln och sedan avrättad med tre skott i magen av en hjärntvättad S.H.I.E.L.D.-agent. Efter att han nu varit avliden i lite drygt två år har det precis avslöjats att han gör en livs levande comeback i det 600:de numret av Captain America. Marvel pushar för det här som om att det vore årets händelse och en gigantisk överraskning, men för min del så känns det mest bara uppenbart och fantasilöst. Varför överhuvudtaget bry sig om att ha ihjäl karaktärerna om de ändå bara helt mirakulöst kommer att återuppstå igen? Ibland blir jag bara så trött på Marvel, DC och alla andra som gör samma sak om och om igen. Låt liken ligga.
Mer info om Captain America #600 hos Comic Book Resources.
Flash: Rebirth #3
Jag har problem med tredje numret av Geoff Johns och Ethan van Scivers Flash: Rebirth. Roten till problemet tror jag huvudsakligen ligger i det faktum att jag inte har tillräckligt bra koll på alla DC-karaktärer som blixtrar förbi. En hel del verkar ha att göra med medlemmar i Justice Society of America, men i och med att jag ärligt talat inte har någon aning om vad det är för några så fattar jag inte särskilt mycket. Detsamma gäller även för alla Flashar. Utöver huvudpersonen Barry Allen, som nu verkar vara The Black Flash, det vill säga döden för speedsters, så är det här med tre andra som heter Flash, plus en handfull andra karaktärer som också springer jättefort. Förvirrande. Det blir inte mer konkret av att Barry spenderar fyra sidor med att springa fortare än tiden, vilket blir lite väl metafysiskt för min smak. Kan dock tänka mig att slutet är riktigt fräckt, men i och med att jag varken känner igen de två hjältarna som fastnat i tidens slut eller den superskurk som tydligen smidit alla ränker fram tills nu så faller det tyvärr rätt platt. Nu kunde man ju ha hoppats på att Ethan von Scivers illustrationer lyft det hela, men han lyckas tyvärr inte imponera här. Så, för DC-killarna och tjejerna där ute så kan säkert Flash: Rebirth #3 vara riktigt bra, men för min del så funkar det inte riktigt.
Manus: Geoff Johns
Illustration och tusch: Ethan Van Sciver
Förlag: DC Comics
Betyg: 2+/5
Dark Avengers #5
Kollar på man på omslaget till det här numret så är det nog lätt att tro att det nu är dags för Norman Osborn att få ett återfall som Green Goblin, men det ser ut att dröja ett tag till innan det är dags för det. Det är ju dock allmän kännedom att Osborn, som nu är en av Amerikas allra mäktigast män, tidigare varit en psykopatisk mördare iklädd grönlila trikåer och trollmask, vilket han i det här numret uttalar sig om i en öppenhjärtlig(?) intervju på nationell TV. Brian Michael Bendis gör enligt mig ett riktugt bra jobb med en så pass komplex karaktär som Norman Osborn. Det hade antagligen varit väldigt lätt att låta honom vara en maktmissbrukande fascist med en ondskefull agenda i bakfickan, men i Dark Avengers så får man då och då känslan av att han faktiskt försöker göra något bra. Det kommer att skita sig kapitalt förr eller senare, det vet man ju, men Bendis bjuder på en underhållande resa dit.
Utöver TV-intervjun så får vi följa resten av Dark Avengers – Ares, Moonstone, Bullseye, Venom, Marvel Boy, Daken, Sentry – när de chillar på högkvarteret efter dusten med Morgana Le Fay i Latveria. Ares får här för första gången i den här serien ta en aning mer plats när han lackar ur på de nya medlemmarnas bristande ambition och hjältetendenser och avslutar sitt resonemang med att bitchslappa Bullseye mitt framför ögonen på de andra, och visar i meningsutbytet nedan att merparten av Avengers inte har särskilt mycket att komma i jämförelse med en urlackad god of war. Även den psykiskt labile Sentry med sin ”power of one million exploding suns” är i en klass för sig, och övriga Avengers börjar bli riktigt nervösa över vad han kan komma att ta sig för. Det här numret är relativt befriat från action, men är trots (eller kanske tack vare?) bristen på slagsmål det bästa numret av Dark Avengers sedan #1. Bra intrig, humoristiskt, snyggt och lovande inför kommande nummer.
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Varde ljus
Gundam-modellen i skala 1:1 som Ferdinand postade tidigare i veckan har tydligen även belysning. Sjukt mäktigt. Mer bilder på dannychoo.com.










