Läste häromdagen klart denna första, rätt tunna, volymen till Irredeemable av Mark Waid och Peter Krause. Storyn kretsar kring The Plutonian som är en Superman-liknande hjälte. Han har samma krafter och look. Saken är den att han har ”turned to the darkside” och blivit världens värsta fiende. Ett psykbryt av episka mått.
Här slängs vi direkt in i handlingen där The Plutonian jagar sina gamla kollegor och avrättar dem en efter en. Kvinnor och spädbarn, ingen går säker. Vi får följa de f.d. kollegorna när de försöker rädda sig själva och världen. Ingen vet egentligen så mycket om denna stålman, vilket är ett stort problem. Har han ens några svagheter? Vem är han egentligen? Genom tillbakablickar får hjältarna och läsaren lite mer info om vad, hur och varför.
Den här typen av serier är inget nytt nu. Squadron Supreme och Black Summer är bara några annorlunda twists vi sett på superhjältegenren. Mark Waid, känd för Kingdom Come, är helt klart en grym manusförfattare. I tillbakablickarna får man lite begrepp om varför The Plutonian blev galen. Vi kan se hur denna Superman bryts ned och hans hopp i människan försvinner. Jag gillar detta riktigt mycket och det var en riktigt intressant läsning. Det finns lagom med action och överraskningar och blir aldrig tråkigt. Jag dras till att hålla på skurken, alltså The Plutonian, i denna historia också. Hur hänsynslös han än är så kan jag förstå varför hans tålamod började tryta. Mitt favoritavsnitt är när vi får en tillbakablick av Lois Lane-karaktären i serien. Vi får se hur hon freakar efter att The Plutonian avslöjat sitt Clark Kent-alterego. Peter Krause som illustrerar har en stil som får allt att se ut som en traditionell DC Comics superhjälteserie från 70-talet. Det tycker jag passar denna titel utmärkt och ger en nästan nostalgisk känsla i de ljusa delarna av storyn. Krause är ingen superstjärna till tecknare, men gör sitt jobb bra.
Förvänta dig inget mästerverk när du läser Irredeemable, men helt klart en intressant och underhållande story. Det är synd att den är så tunn. Irredeemable vol. 1 samlar bara 4 nummer av serien vilket känns väldigt lite. 6:e lösnumret av serien släpps snart och jag är riktigt sugen på volym 2 av traden, men den verkar inte komma förrän nästa år.
Illustration: Peter Krause
Färgläggning: Andrew Dalhouse
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 4/5
Köpte, lite sådär på chans mest för att jag gillar Iron Man och går igång lite på robotar med stora vapen, första lösnumret av nya serien War Machine. War Machine är, snabbt förklarat, Iron Mans polare James Rhodes, som iklär sig en Iron Man-liknande rustning, men med en hel massa mer vapen. En annan skillnad ligger även i det att där Iron Man allt som oftast är en rättskaffens superhjälte så är War Machine, som inte drar sig för att använda den hårdvara han släpar runt på, en renodlad soldat. Mycket skjutande och explosioner alltså. Plus i kanten för det. Det jag gillar med War Machine är att det inte krävs några egentliga bakgrundskunskaper för att komma fort in i handlingen. James Rhodes blir allvarligt skadad/totalt lemlästad i en explosion, och väljer efter det att bli något av en mekaniserad terroristbekämpare som bor i en satellit, där han verkar ha tappat rätt mycket av kontakten med sin tidigare mänsklighet. Låt oss kalla det för cyborgsyndromet. Mörkt, brutalt och rätt tragiskt. Handlingsmässigt är det kanske inget storverk som man får gåshud av direkt, men det är fullt tillräckligt för att jag vill läsa mer, och det är rakt igenom väldigt snyggt och passande illustrerat. Mer War Machine framöver!
I denna andra del så switchas fokus på huvudkaraktärer från Nova och Drax till tre nya, varav två av dessa, Silver Surfer och Ronan The Accuser, gjorde kortare gästspel i volym 1. Debutant i Annihilation-sammanhang, men säkerligen igenkänd av många, är Fantastic Fours sporadiskt återkommande rymdskurk Super-Skrull, som i Annihilation visat sig tappat sin status som Skrullernas förkämpe på grund av sina ständiga nederlag mot just FF, och som lite av en slump råkar få reda på att en av Skrullernas hemplaneter är nästa man till rakning/utplåning. På grund av Skrullernas pågående interna stridigheter är det tyvärr ingen som lyssnar på Super-Skrulls varningar och uppmaningar till motstånd mot stundade undergång, och en särskilt hetsig dispyt med en av Skrullernas befälhavare resulterar i att han bannlyses och stämplas som förrädare. Otacksamhet är världens lön och så, Super-Skrull får helt enkelt ta saken i egna händer och det blir rätt bra ös genom hela hans del av storyn.
