Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i november 2021.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
OBS! Följande recension innehåller tämligen grava spoilers.
Min namne Henrik recenserade första samlingsvolymen (#1-5) av Mark Waids alt-superhjälteserie Irredeemable från Boom! Studios i augusti och nu såhär i slutet av första årets utgivning tyckte jag det kunde vara dags att återvända till denna smarta superhjältevariant och se om den fortfarande håller stilen. Jag skulle vilja säga mer än så: den håller inte bara stilen utan har också hittat både form och ton och håller det härliga cliffhangerberättandet på en hög och jämn nivå.
Snabbrepetition: Stålmannenfiguren Plutonian har blivit knäpp och sätter skräck i hela världen genom att göra saker som att t ex sänka Singapore i havet utan att någon kan stoppa honom. Hans gamla kollegor i superhjältegänget The Paradigm försöker dock så gott de kan, men medlem för medlem decimeras de av The Plutonian. Som om inte det vore nog är Plutonians ärkefiende Modeus (och han är dåliga nyheter – kolla på omslaget här intill, ser han inte ond ut?) fortfarande på fri fot, Paradigms medlemmar lider av inbördes konflikter, plus att vad som är kvar av världens ledningsskikt börjar oroa sig för att andra superhjältar (läs: Paradigm) ska drabbas av samma galenskap som Plutonian. Det är med andra ord en fightas-vidare-mot-alla-odds-fast-eländet-hopar-sig-mer-och-mer-hela-tidenhistoria i Sagan om Ringen-klass Mark Waid bjussar på i Irredeemable. Mark Waid har väldigt roligt med denna tematik: från att ha inletts med trots allt en smula hopp kvar har det i de senaste numren bara blivit värre och värre – när en av Paradigmmedlemmarna överraskande får tillräckligt med krafter för att kunna utmana Plutonian (i #8) ger det bara The Paradigm en hel bunt nya problem.
Fortsätt läsa Irredeemable #12
Läste häromdagen klart denna första, rätt tunna, volymen till Irredeemable av Mark Waid och Peter Krause. Storyn kretsar kring The Plutonian som är en Superman-liknande hjälte. Han har samma krafter och look. Saken är den att han har ”turned to the darkside” och blivit världens värsta fiende. Ett psykbryt av episka mått.
Här slängs vi direkt in i handlingen där The Plutonian jagar sina gamla kollegor och avrättar dem en efter en. Kvinnor och spädbarn, ingen går säker. Vi får följa de f.d. kollegorna när de försöker rädda sig själva och världen. Ingen vet egentligen så mycket om denna stålman, vilket är ett stort problem. Har han ens några svagheter? Vem är han egentligen? Genom tillbakablickar får hjältarna och läsaren lite mer info om vad, hur och varför.
Den här typen av serier är inget nytt nu. Squadron Supreme och Black Summer är bara några annorlunda twists vi sett på superhjältegenren. Mark Waid, känd för Kingdom Come, är helt klart en grym manusförfattare. I tillbakablickarna får man lite begrepp om varför The Plutonian blev galen. Vi kan se hur denna Superman bryts ned och hans hopp i människan försvinner. Jag gillar detta riktigt mycket och det var en riktigt intressant läsning. Det finns lagom med action och överraskningar och blir aldrig tråkigt. Jag dras till att hålla på skurken, alltså The Plutonian, i denna historia också. Hur hänsynslös han än är så kan jag förstå varför hans tålamod började tryta. Mitt favoritavsnitt är när vi får en tillbakablick av Lois Lane-karaktären i serien. Vi får se hur hon freakar efter att The Plutonian avslöjat sitt Clark Kent-alterego. Peter Krause som illustrerar har en stil som får allt att se ut som en traditionell DC Comics superhjälteserie från 70-talet. Det tycker jag passar denna titel utmärkt och ger en nästan nostalgisk känsla i de ljusa delarna av storyn. Krause är ingen superstjärna till tecknare, men gör sitt jobb bra.
Förvänta dig inget mästerverk när du läser Irredeemable, men helt klart en intressant och underhållande story. Det är synd att den är så tunn. Irredeemable vol. 1 samlar bara 4 nummer av serien vilket känns väldigt lite. 6:e lösnumret av serien släpps snart och jag är riktigt sugen på volym 2 av traden, men den verkar inte komma förrän nästa år.
