I en genre, uppväxtskildring med fokus på tonåren, där det finns mer än tillräckligt kan det ibland kännas som att det är omöjligt att komma med något nytt. Det gör väl iofs inte kusinerna Tamaki heller men det gör inget. För This One Summer är en fantastisk serie vars främsta målgrupp är tonåringar. En av årets bästa om inte den bästa, det får jag fundera på inför årskrönikan. This One Summer handlar handlar om Rose och Windy, både i de yngre tonåren och deras somrar i kanadensiska Awago Beach. De har kommit dit sedan de var små och blivit som systrar för varandra. Men den här sommaren är inte som de andra, Rose föräldrar bråkar, ett bråk som har sin grund i det missfall Rose mamma drabbats av och inte kommit över. Rose och Windy bevittnar dessutom de äldre tonåringarnas problem i Awago Beach och får en första kontakt med en vuxnare värld bortom familjernas. Men det är inte bara drama, det badas och tittar på barnförbjudna skräckfilmer också.

Jillian Tamaki står för teckningarna och Mariko Tamaki för manus, tillsammans har de tidigare gjort hyllade Skim. Jillians teckningar är väldigt fina och hon växlar elegant mellan berättande i traditionella rutor och helsidor och annat vilket skapar en väldigt dynamisk serieupplevelse. Mariko gör ett lika fint arbete med manus och dialogen. Det är inget stort drama som spelar på känslosträngarna utan ett drama i det lilla. Berättelsen finns i de små ögonblicken som å andra sidan berättar så mycket. Jillians teckningar och Marikos manus bildar en helt fantastisk helhet, de lyckas verkligen fånga känslan av sommaren och de förväntningar och besvikelser som alltid följer med på sommaren och lata semesterdagar. Skildringen av Rose och Windy är närmast magiskt bra, de känns båda som alltigenom trovärdiga. Rose är lite äldre och på gränsen till att ta steget in i en vuxnare samvaro och hon börjar intressera sig för andra saker än den yngre Windy som fortfarande är ett barn. Lika bra är skildringen av Roses föräldrars krisande förhållande, det fördelas ingen skuld även om mycket kretsar kring mammans mående utan det är en lika trovärdig skildring av två personer som älskade varandra men som inte längre kan kommunicera med varandra och ta stöd av varandra. I This One Summer levereras inga lösningar eller lyckliga slut utan det är bara en skildring av en sommar då en del saker förändras för alltid medan andra saker påminner om hur det alltid varit.

This One Summer är inget annat än ett mästerverk och som jag skrev tveklöst en av årets bästa serier och ytterligare en fullträff för förlaget First Second. För att dra en parallell till musiken så har kusinerna Tamaki absolut gehör, jag har svårt att se att någon/några skulle kunna göra en så mycket bättre skildring av tonårens brytningstid, sommarens magi och förväntningarna på den. Det är inte ofta man har förmånen att läsa eller se något så här bra och där det känns som att man verkligen lär känna huvudpersonerna och är med i vad som händer. En genuint sympatisk serie och jag hoppas att kusinerna Tamaki har många samarbeten framför sig.