Rob Liefeld är ett av de mest omdiskuterade namnen inom amerikanska mainstreamserier tack vare/på grund av sina bastanta karaktärer. Inte tjocka utan löjligt muskulösa. Liefeld verkar länge har varit bespottad men får nog anses ha gjort comeback rejält med uppdrag för DC (som jag iofs har för mig att han hoppat av) och så relanseringen av några av hans 90-tals titlar på Image. Dels Prophet som jag redan skrivit om och så Glory då. Joe Keatinge (Hell Yeah) står för manus och Ross Campbell (Shadoweyes) för teckningarna. Glory är en utomjording även om hon ser ut som en människa, en väldigt stor och stark människa ska sägas. Hon föddes för att mäkla fred mellan två krigande raser och det blev fred. Men 500 år gammal har Glory behövt kriga själv sedan kriget brutit ut på nytt. Hon har återvänt till jorden, som hon ser som sitt andra hem, men hon är svårt skadad. Samtidigt har den unga Riley som drömt om Glory hela sin uppväxt efter ett omfattande letande hittat Glory och till sin förvåning är hon väntad. ”Glädjen” blir dock kortvarig då gamla fiender närmar sig och vad vill Glory?
Det jag gillar mest med Glory är att det är tre kvinnliga hjältinnor förutom ett hjältemonster av oklart, antagligen honkön. Till skillnad från Marvel, DC med fleras kvinnliga hjältinnor med sina stora bröst och i övrigt slanka kroppar ser Glory ut som den krigare hon är vilket är skönt som omväxling. Det enda manliga hjälteinslaget i Glory är en grånad skarpskytt. I stora delar känns Glory som en splatterserie, de fantasifulla rymdmonster som anfaller Glory och gänget slaktas och kroppsvätskor flyger över sidorna. Men serien får ett större djup genom att det oklart vad Glorys motiv är och vad framtiden bär i sitt sköte för de inblandade liksom ett par andra detaljer som jag inte vill spoila. Det är flera hopp i tiden men det förstör inte rytmen i serien även om jag tycker att den blir lite rörig. Detta vägs till viss del upp av lite twists i handlingen. Jag gillar såväl Keatings manus som Campbells teckningar men jag är överlag inte så förtjust i rymdhoppande, monster och splatter och det är nog därför Glory trots bra hantverk inte lyfter för mig. Om du till skillnad från mig gillar det så är nog Glory något du ska läsa. Men jag hoppar nog fortsättningen, det finns många andra serier jag hellre lägger tid och pengar på.
Illustration: Ross Campbell
Förlag: Image
Betyg: 3/5
När Marvel NOW! kickar igång i oktober får vi också en ny Hulk-titel samt ny författare efter Jason Aaron och inte vem som helst: Mark Waid! Denne man som revolutionerat tidningen Daredevil och fått en säck med utmärkelser och priser för den också skall alltså ta över rodret och jag kan knappt vänta till jag får läsa första numret av nya Indestructible Hulk. Waid lovar oss en mer back-to-basic-Hulk med Bruces hjärna på okänd upptäcksfärd i Jotunheim och Negativa zonen. Som partner har han gamla SHIELD-bossen Maria Hill vilket låter lovande eftersom hon har varit en av mina favoritkaraktärer ända sedan Civil War.
Istället får vi följa vår röde general i den nya Marvel NOW!-upplagan av Thunderbolts (som av en slump tidigare författad av samme Jeff Parker), nu i regi av för mig okända Daniel Way och Steve Dillon. General Thunderbolt (fyndigt med tanke på titeln) Ross får sällskap av Punisher, Elektra, Deadpool och Venom i något som får räknas som Red Hulks privatarmé eftersom han inte själv längre kan tillhöra USA’s krigsmakt. Detta team har synts tidigare i arcen Code Red (förutom Venom) under Loeb/McGuinness och jag tyckte då och tycker nu att det känns lite B med ett team byggt på ensamvargar. Jag gillade hans lilla SHIELD-team med LMD-androiden Annie och Machine Man och undrar om vi nu sett det sista av dem och övriga medlemmar av Hulk-familjen. Den här serien kommer definitivt inte hamna på min pull list.
En stor tröst är att vi fortfarande får en andra Hulk-tidning med både röd Hulk samt efternamnet Ross eller är det Banner? Jag talar naturligtvis om Red She-Hulk, gamla fru Betty Banner och dotter till vår lilla åskboll som med Red She-Hulk #58 helt enkelt tar över farsans tidning under Jeff Parkers ledning. Detta känns väldigt tryggt och spännande eftersom Jeff Parker varit framgångsrik i att porträttera hela nya Hulk-klanen. Det gröna/röda släktträdet har verkligen utökats efter Loeb/McGuinness lilla revolution och består nu av pater familias själv Bruce Banner/Hulk, hans välkända kusin She-Hulk , dottern Lyra från framtiden, bäste kompisen Rick Jones som blå bältdjur med namnet A-Bomb, sonen Skaar från Planet Hulk, fru Betty Ross Banner och svärfar Ross. Låter det rörigt? Det är underbart!
Som en del 
