Inlägg taggade ‘Ordbilder’

Nyheter och tips

Nomineringar till Urhunden och Unghunden 2017

lördag 20 maj, kl 17:16 av 0 kommentarer

Idag lördag 20 maj presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden samt Unghunden på Plattanscenen på Kulturhuset i samband med Stockholms Internationella Seriefestival.

2016 års bästa originalsvenska seriebok

Det är inte meningen att man ska vara här av Thomas Olsson (Kartago)
Jag håller tiden av Åsa Grennvall (Syster förlag)
Palimpsest av Lisa Wool-Rim Sjöblom (Ordfront Galago)
Sockerärter av Tinet Elmgren (Ordbilder förlag)
Utgrävningen av Max Andersson (Kartago)

2016 års bästa till svenska översatta seriebok

Egendomen av Rutu Modan (Israel) (Placebo press)
Det hermetiska garaget av Moebius (Frankrike) (Cobolt)
Framtidens arab : en barndom i Mellanöstern (1984–1985) av Riad Sattouf (Frankrike) (Cobolt)
Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault och Fanny Britt (Kanada) (Sanatorium)
Astrid: Vulkanmånens kult av Kim W. Andersson (USA/Sverige) (Apart)

Palimpsest har jag varit sugen på enda sedan jag läste de första recensionerna och övriga nominerade skall också utforskas. När det gäller översatta serieböcker kan jag varmt rekommendera både Det hermetiska garaget och Astrid: Vulkanmånens kult och Jane, räven och jag inhandlades som av en händelse under dagens besök på SIS så den kommer också recenseras.

Vidare presenterades också de nominerade till Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier där Natalia Battista samt Rabén & Sjögrens satsning på barnserier under ledning av Josefin Svenske och Fabian Göranson åter nominerades. Övriga nominerade var Ordbilder förlag och Kami Anani, projektet Serier i undervisningen (som drivs av Egmont) samt Lisa Wiboms förlag Wibom Books som bland annat ligger bakom översättningarna av Julien Neels följetong Lou och Stora stygga räven av Benjamin Renner.

Skriv en kommentar
Recensioner

Shazam läser

onsdag 10 februari, kl 20:58 av 2 kommentarer

shazam_laser3

2016 års första ”Shazam läser” bjuder på The Multiversity, Fröding-dikter tolkade av Malin Biller, Convergence, Through the Woods, fortsättningen på Sagor från kobrans tid, Planet of the Apes: Cataclysm och så hela Fear Agent.

fearagent3_lg

Andreas

En serie som jag länge fluktat på, och vars två feta och lyxiga samlingsvolymer vid det här laget skaffat sig en ansenlig hög damm i bokhyllan, är Fear Agent av Rick Remender, Tony Moore och Jerome Opena. De första elva numren gavs ut av Image Comics, därefter tog Dark Horse Comics över och totalt blev det 32 nummer mellan åren 2005 och 2011. Fear Agent är Remender och Moores kärleksförklaring till klassiska sci fi-äventyr som levererades av EC Comics under 1950-talet, en mycket kreativ era som samlade några av de främsta inom genren, såsom Wally Wood, Al Williamson och Jack Davis.

Fortsätt läsa Shazam läser

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

En dag på Comic Con Gamex

lördag 1 november, kl 15:54 av 4 kommentarer
10616720_10152479952261173_7765440960957567632_n

Zoo Comics från Norge

Det är inte ofta jag har lust eller tid att besöka seriemässor eller festivaler. Oftast brukar de ligga för långt bort, krocka med andra aktiviteter eller så brukar serieinnehållet vara begränsat eller ligga utanför min intressesfär. Nu råkade det bli så lyckligt att jag helt enkelt fick en spark i baken av min familj som gav mig och sönerna en resa till Stockholm samt ett besök på Kistamässan och Comic Con Gamex i födelsedagspresent. Comic Con på svensk mark äntligen och även om jag är helt ointresserad av TV-spel och gamekulturen så hade jag ändå en stark förhoppning om ett rikt serieinslag som stärktes när jag fick reda på vilka olika svenska (och norska!) serieaktörer som skulle delta i mässan.

Fortsätt läsa En dag på Comic Con Gamex

Skriv en kommentar
Recensioner

Sagor från kobrans tid 1. De älskande

tisdag 21 oktober, kl 20:58 av 1 kommentar

sagor-från-kobrans-tidOrdbilder fortsätter att ge ut serier av Enrique Fernandez, efter Aurore och Den glädjelösa ön är det nu dags för Sagor från kobrans tid 1. De älskande (Les contes de l’ère du Cobra 1. Les amants). Serien är som många andra sagor, blodig. Det finns två älskare som skiljs åt, en maktgalen tyrann och en skådespelare med hämnd i tankarna. Den utspelar sig i ett mytiskt Orienten med underbara stadsmiljöer och överdådiga palats.

Den vackra Sian och Irvi, en tjuv, blir kära i varandra men Sians far motsätter sig det hela. Istället förs Sian till Prinsessornas hus för senare säljas till en rik make. Irvi försöker ta sig till henne med ”hindras” av sexuellt utsvultna kvinnor. När han efter många dagar når Sian vill hon inte längre ha honom efter att han förlustat sig med kvinnor på alla våningar under hennes. En rasande Irvi grips av vakter och svär då att döda alla prinsar. Den makthungrige och rike Kobra, som mest av allt vill bli insläppt i prinsars och kungars sällskap hör detta och befriar då Irvi. Frihet är det dock inte frågan om utan Irvi förvandlas till en demon som hjälper Kobra att erövra rike efter rike. Ska de älskande aldrig återförenas? Kan Irvi befria sig från förbannelsen? Kan någon stå upp mot Kobras tyranni?

Fortsätt läsa Sagor från kobrans tid 1. De älskande

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Snygga omslag

Sagor från kobrans tid 1: De älskande- omslaget

söndag 5 oktober, kl 21:49 av 0 kommentarer

sagor-från-kobrans-tid

Ordbilder ger nu ut en tredje serie från Enrique Fernandez, Sagor från kobrans tid 1: De älskande. I väntan på recension får ni hålla tillgodo med det underbara omslaget som är en fantastisk blandning av exotism och magiska pastellfärger. Typsnittet på titeln är även det fantastiskt snyggt och hela omslaget bara skriker kitschigt sjuttiotal. Jag ser verkligen fram emot att läsa denna.

Skriv en kommentar
Recensioner

Den mörka sidan, del 1

söndag 8 december, kl 22:28 av 1 kommentar

morkasidanomslagAtt Shazam legat nere innebär också att en hel del serier blivit olästa samtidigt som inköpen inte stoppats 🙂 Det innebär att jag ligger efter med en hel del av det jag tänkt recensera. Först ut ur den högen är Sylvain Runbergs och Olivier Martins internationella manga Den mörka sidan. Serien kretsar kring två personer som arbetar på samma företag i Tokyo, Muyumi som drömmer om den stora kärleken och Satoshi som veckopendlar från fru och dotter till jobbet. Muyami, sekreterare på firman, är att attraherad av Satoshi som inte heller är så svårflörtad, uttråkad som han är av veckopendlingen och arbetet som konsult. Utan att spoila något så visst får Muyami och Satoshi ihop det. Muyami är ute efter den stora kärleken, vad Satoshi vill ha ut av förhållandet är mer oklart.

Jag ska erkänna att baksidestexten inte fick mig att falla av stolen men Runberg har skrivit bra serier tidigare och Den mörka sidan har definitivt sina förtjänster. Martin har verkligen hittat en speciell rytm som påminner om en hel del av den manga jag läst, oftast manga med betydligt lugnare tempo än genomsnittet. Trots att två fransmän ligger bakom serien känns tilltalet, utifrån vad jag kan avgöra, väldigt japanskt. Det ägnas en hel del bildrutor åt att etablera stämningar och Martin är väldigt skicklig på att förmedla det Runberg vill berätta. Det är en väldigt lågmäld affär, det är inga större känslostormar. Genom att Muyami pratar med en väninna och man får se henne interagera med sina skilda föräldrar så får man en hyfsad bild av hennes drivkraft medan Satoshi är mer av ett blankt kort. Båda känns dock väldigt ensamma och det ligger en sorgsenhet över hela serien. Antagligen får man en del svar i kommande del vad som rör sig i hans huvud. Utöver kärlekshistorien är det intressant att följa livet på firman och deras drinkbravader en gång i veckan under ledning av chefen som man ska hålla sig väl med. I slutet sker också två händelser som inte förklaras eftersom allt är ordlöst och det går inte att utläsa av bilderna vad det handlar om jag kan inte heller hitta några ledtrådar tidigare i serien, i den ena har dessutom chefen en huvudroll. Så det finns en hel del som ska förklaras framöver. Den mörka sidan överraskade mig positivt och jag ser fram emot att läsa mer när nästa del kommer, troligtvis i vår och få mina frågetecken uträtade.

Manus: Sylvain Runberg
Illustration: Olivier Martin
Förlag: Ordbilder
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Aurore

måndag 1 oktober, kl 21:46 av 0 kommentarer

AuroreHandling å annat: Förra året gav Ordbilder ut Enrique Fernandez Den glädjelösa ön och nu har Ordbilder gett ut samme serieskapares Aurore. Albumet handlar om en eskimå?by på gränsen till utplåning i en värld där det pågår en kamp mellan människor och olika andar och väsen. I byn bor bl.a. den unga Aurore och hennes föräldrar. En dag flyter en gyllene bäck igenom byn och eftersom Aurore och en till inte kan låta bli att kolla in vad det är för en bäck förvandlas de till gyllene stenstoder varpå Aurores föräldrar ger sig av för att finna ursprunget till den gyllene bäcken och på så sätt kanske få tillbaka sin Aurore. Samtidigt skickar byns kloka gumma iväg ett sagoväsen för att vägleda Aurore som hamnat i ett mellanting mellan människornas och andarnas värld. Aurore har berövats sina minnen men hon får i uppdrag att hjälpa sitt folk genom att hitta på en sång som berättar om människorna och naturandarna samtidigt som hon färdas genom sagolandskapet i spåren av sina föräldrar.

Tummen upp: Medan teckningarna i Den glädjelösa ön påminde lite om amerikanska barnböcker t.ex. Disneys Gyllene böcker till stilen är Aurore en fantastiskt vackert målad serie som är en fest för ögat. För teckningarna är verkligen seriens styrka och såväl landskap som karaktärer är bland det finaste jag läst på bra länge, sagofigurerna är dessutom i sanning originella och Fernandez har lyckats skapa något väldigt speciellt. Det är väldigt svårt att med ord beskriva det, gå istället till Soleil och spana in några sidor. Aurore innehåller även lagom portioner humor, sorg och skräck i en salig blandning. Trots att det delvis handlar om föräldrar som förlorat sitt barn blir det aldrig riktigt sorgligt eftersom Aurore är alltför mycket av saga.

Tummen ner: Tilltalet i dialogen är rätt speciellt. Det kan upplevas högtravande och stelt. Men å andra sidan bidrar det till albumets ton. Om det beror på min förståelse eller inte är jag osäker på men jag förstår inte vad albumet egentligen handlar om jag förstår inte heller slutet. Jag antar att Fernandez ville förmedla något mer än fantastiska teckningar men det går mig förbi.

Slutsats: Väl värd att läsa på grund av de fantastiska teckningarna.

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Den glädjelösa ön

måndag 10 oktober, kl 22:22 av 1 kommentar

gladjelosa-onDen glädjelösa ön (L´ile sans sourire) är den första europeiska serie som Ordbilder ger ut och den är givetvis ett välkommet tillskott i den utöver Albumförlaget och Kolik alltför skrala utgivningen av kontinentala serier. Serien är skapad av spanjoren Enrique Fernandez och först utgiven av franska förlaget Glenat 2009. Den glädjelösa ön handlar om geologen Milander Dean som kommer till ön Yulkukany, befolkad av valfångare, för att leta efter mineraler. På ön välkomnas han av den lilla flickan Elianor vars livsglädje och fantasi provocerar den glädjelöse Milander. Inte nog med att han hyr in sig hos flickans moster där Elianor också bor eftersom fadern är ute på valfångst, Elianor följer honom överallt på ön. Det visar sig att Milander bär på en djup sorg då han förlorat sin son och hans fru försvunnit. Av Elianors moster får han veta att barnen på Yulkukany ges en barndom fylld av fantasi och glädje eftersom de ändå kommer att förlora livsglädjen när de blir äldre genom det hårda livet på Yulkukany och alla de valfångare som aldrig återvänder. Milander avfärdar alla Elianors berättelser som fantasifoster men snart inser han att det inte är så utan att det en hel del övernaturligt på ön. Han måste till slut ta itu inte bara med sina egna demoner. Smakprov finns här.

Den glädjelösa ön riktar sig nog till lite äldre barn och kan närmast (och lite pretto) beskrivas som en existentiell fantasy för barn. Av mig alltså. Enrique Fernandez har definitivt en annorlunda teckningsstil, jag tänker inte ge mig in på att gissa hans teknik. Teckningarna får mig att tänka på vissa böcker ur Disneys En liten gyllene bok-serie som jag har sett dykt upp i affärerna på nytt. Det tog några sidor innan jag vande mig men jag gillar den och framförallt i slutet av boken briljerar han med några snyggt tecknade och fantasifulla varelser. Elianors livsglädje hotas rent fysiskt att tas ifrån henne. Karaktärerna är till en början lite enerverande, Milander genom sin dysterhet och trumpenhet och Elianor genom hennes påflugenhet och totala brist på hänsyn. Det bättrar sig dock efter hand som man får förklaringar både till Milanders beteende och mentaliteten på ön Yulkukany. I den andra halvan tar fantasyelementen över och då kommer också Fernandez finfina miljöer ännu mer till sin rätt. Om den första delen kan upplevas som lite långsam är det desto mer fart i andra. Allt som allt en trevlig och för de mindre kanske lite småläskig berättelse om att aldrig förlora hoppet och glädjen.

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

En kopp kaffe till I

torsdag 29 april, kl 09:04 av 1 kommentar

kaffe1_omsf_sVi har tidigare lagt ut några sidor ur En kopp kaffe till som är en av två mangor som Ordbilder Media ger ut i vår, den andra är Eater. Ordbilder har tidigare gett ut den underbara Drömmarnas djup som för mig definitivt var det bästa översatta albumet 2008. En kopp kaffe till består av korta vardagsbetraktelser där kaffe ofta spelar en central roll. Det är olika huvudpersoner och temana växlar mellan nostalgi, kärlek och ensamhet.

Naoto Yamakawa tecknar inte i den ”vanliga” mangastilen utan i en stil som mer påminner mig om amerikanska alternativserier. Hade det inte varit för vissa av karaktärernas utseende med typiska mangaattribut hade jag funderat över Yamakawas ursprung. Stilen tilltalar iaf inte mig, jag tycker den är lite kantig och stel. Många av figurerna är också alltför lika varandra. Själva historierna är dock underhållande, överlag väldigt softa och gulliga. Yamakawa skildrar både det övernaturliga och det vardagliga med samma humoristiska/sorgliga och softa stämning. Enda gången det spårar ut rejält blir det också underhållande när en velande kafégäst hamnar i ett utrotningsläger i form av en köttkonservfabrik. En kopp kaffe till är en underhållande manga som bäst avnjutes som kaffe, i små doser lite då och då.

Illustration: Naoto Yamakawa
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: En kopp kaffe till 1

måndag 15 februari, kl 19:30 av 2 kommentarer

kaffe1_omsf_s

Ordbilder förlag ger ut två mangatitlar i april. Dels Eater och dels En kopp kaffe till 1 som beskrivs så här: Naoto Yamakawas manga är indränkt i aromen av rostade kaffebönor och nybryggt kaffe. Den är en hyllning till kaffet och dess ritualer, och i en serie berättelser om allt mellan himmel och jord målas livsöden upp i vilka kaffe och kaffedrickande spelar en viktig roll. I första boken får vi bland annat träffa ett spöke som vill ha sitt porträtt ritat, en katt som ser ut som en människa och en privatdetektiv som skildrar sin vardag.

Fortsätt läsa Förhandstitt: En kopp kaffe till 1

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...