Recensioner

Serier på biblioteket – Allt du vill veta om serier du inte visste fanns

måndag 27 december, kl 13:28 av 1 kommentar

serier1Härom veckan släpptes Daniel Gustavssons bok Serier på biblioteket – Allt du vill veta om serier du inte visste fanns av BTJ Förlag. Daniel Gustavsson är bibliotekarie med passion för serier och driver bloggen Seriebibliotekarien samt att han också skriver en del för Serieblaskan. Att Daniel Gustavsson är just bibliotekarie märks ganska väl i Serier på biblioteket. Inte minst på grund av titeln, eftersom den i ganska stor utsträckning riktar sig till just bibliotekarier och lärare. Men detta betyder absolut inte att serieentusiaster och framför allt nya serieläsare kan hitta en hel del intressant och matnyttigt i boken, inte minst i alla de tips på serier som Daniel Gustavsson ger och som utgör merparten av Serier på biblioteket.

I bokens första del tar han upp sådant som vad en serie är något, vem som läser dem och hur man läser dem. Dessutom gör han en genomgång av olika genrer av serier och vad som karaktäriserar dem sam en kortare historik över seriernas utveckling i USA, Europa och Asien (främst då Japan). För serieentusiasten så är det här kapitlen kanske lite för grundläggande men ändå det är ändå bra skrivet även om det stundtals blir ganska kortfattat.

Så vidare man inte är helt ny till ämnet serier så är bokens andra del den verkliga kärna och där det finns mest att hämta i form av olika lästips. Daniel Gustavsson presenterar här tips på, i hans tycke, bra serier och som förtjänar sin plats på varje bibliotek (Sundsvalls bibliotek jag tittar på er…). Här finns serier som Sätt att se (Niklas Asker), Frances (Joanna Hellgren), Arkham Asylym (Grant Morrison) och The Walking Man (Jiro Taniguchi) för att nämna några exempel. Själv blev jag väldigt sugen på att leta rätt på Green Lantern: Borther’s Keeper av Judd Winick, en Green Lantern-historia som jag tror jag inte har hört talas om tidigare.

Den sista delen av boken är också den kortaste och innehåller mest tips på facklitteratur om serier, olika webbsidor som tar upp eller disskuterar serier på olika (ja, Shazam.se finns med här), samt en ordlista över olika vanligt förekommande termer i seriesammanhang, som t.ex. crossover och diverse manga-termer.
Som svensk faktabok om serier så får Daniel Gustavsson bok ses som bra, och ett lovvärt försök, men jag tycker det kunnat bli bättre om han istället hade hade riktat sig mer till den bredare allmänheten, utökat sidantalet något mer för att kunna få med mer historik om seriernas historia och en längre diskussion om serier som en fullkomligt naturligt del av litteraturen. Allt som allt så kan det inte bli annat än godkänt betyg till Daniel Gustavssons Serier på biblioteket.

Manus: Daniel Gustavsson
Förlag: BTJ Förlag
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantomen #1/2011

söndag 26 december, kl 22:32 av 0 kommentarer

fantomen-1-2011Det har blivit lite si och så med recenserandet av Fantomen. Jag har oftast inte läst det senaste numret när nästa kommer. Detta eftersom jag oftast har något intressantare i läshögen. Äventyret i #1/2011  är dock fortsättningen på Skeppsgossen & prinsessan i #22/2010, ett äventyr som var det bästa jag läst på år och dar. Kapten Walkers söner handlar om den förste Fantomen och hans fars sökande efter den förste Fantomens äldre bror som prinsessan Abeyras bror Guarocuya räddat undan den grymme spanjoren Hierro. Hasse Lindahls teckningar är givetvis lysande även i Kapten Walkers söner men Janne Lundströms manus är inte lika engagerande som i Skeppsgossen & prinsessan. Det beror dels på att händelserna inte är lika dramatiska även om också detta äventyr har sin beskärda del av tragik. Det huvudsakliga problemet är att det är så mycket som skildras på de 31 sidorna att det blir väl hafsigt, Lundström springer igenom händelser som hade behövt få ta mer plats. Det är så mycket som händer under så lång tid att Lundström hade behövt flera äventyr för att skildra händelseförloppet. Problemet fanns även i Skeppsgossen & prinsessan men det blir mer påtagligt här. Med detta sagt ska det sägas att även Kapten Walkers söner är ett riktigt bra äventyr om än inte i nivå med det förra, det innehåller dock i gengäld en twist på slutet.

Jerome K. Bloche blir indragen i ett beställningsmord i första delen av Ett kyligt mottagande. Albumet känns modernare än tidigare delar vilket beror på att det publicerades i Frankrike så sent som 2006. Den förvirrade Jerome är däremot sig lik och han håller fortfarande ihop med Babette. En ung kvinna vill anlita honom för att mörda en äldre man och Jerome slänger då ut henne, först därefter inser han att han kanske borde kollat vem han skulle mörda eftersom det uppenbarligen rörde sig om ett missförstånd från kvinnans sida. Han får därför verkligen använda sin små grå för att hitta igen kvinnan och mannen hon anlitar. Första delen är enbart en uppbyggnad inför fortsättningen och så långt är det inte ett av de bättre albumen men upplösningen kan nog blir rafflande och det finns ett antal frågtecken att räta ut.

Tredje och sista delen av Lee Falk och Sy Barrys Djurhandlaren om hur en skrupelfri djurhandlare tillfångatagit Hzz familj är ett exempel på ett stentrist 80-tals äventyr av duon och närmast plågsamt trist. Ett slöseri med papper. Herman Hedning är sådär men det är lite kul hur Hermans handsvett fräter söner en Uphone 4.

Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Allmänt

God Jul!

fredag 24 december, kl 10:10 av 4 kommentarer

chaland-noelRedaktionen önskar alla läsare en riktigt god jul!

Skriv en kommentar
Recensioner

The Green Hornet Year One, volume 1: The Sting of Justice

torsdag 23 december, kl 08:17 av 0 kommentarer

green-hornet-year-one-vol-1Green Hornet är en av de ursprungliga pulphjältarna och i år har Dynamite storsatsat på karaktären med anledning av Green Hornet-filmen som iofs verkar rätt usel. Kevin Smith (Clerks och diverse serier) står för huvudtiteln Green Hornet. Utöver den finns även Kato: Not My Father´s Daughter och Kato Origins. Den senare utgår från den Green Hornet titel jag fastnat för, The Green Hornet Year One. Matt Wagner (Madame Xanadu, Grendel m fl) står för manus och Aaron Campbell för teckningarna och Fransesco Francavilla för färgläggningen. De första sex nummerna har samlats i en tpb med titeln The Sting of Justice. Year One handlar förstås om hur Green Hornet och Kato träffas och sedermera bildar en brottsbekämpande duo och tar sig an den lokale maffabossen Skid Caruso i 30-talets Chicago.

Pulphjälte + 30-tal= Något jag borde borde digga. Men så är det inte riktigt. Wagners manus är bra främst då det handlar om Kato (Hayashi Kato) och hur hans vägar kom att korsas med Green Hornet (Britt Reid) men när det handlar om 30-tal är det alltför mycket av dussinaction. Dialogen är sådär överlag och är ofta väl styltig. Men även om manuset har sina brister så är det en bra grundhistoria men Wagner hade gärna fått ägna mer tid åt hur de träffades och vad som hände dem innan dess, förhoppningsvis återkommer han till det i kommande volymer. Det största problemet är att Wagner inte lyckas göra vare sig Britt Reid eller Hayashi Kato till intressanta karaktärer. Teckningarna och färgläggningen är inte alls så bra som jag trott. Campbell sköter actionscenerna hyggligt men t.ex. så tittar personer åt ett annat håll än de rimligen borde, teckningarna får mig mest att tänka på Incognito och hur mycket bättre Sean Phillips teckningar är. Francavillas färgläggning är tyvärr inte alls bra, färgvalen är konstiga och harmonierar varken med tidsepoken eller miljöerna som skildras. Färgläggningen känns som ett hafsverk. Jag är tveksam till om jag kommer att läsa fortsättningen av The Green Hornet Year One eftersom serien saknar sting.

Manus: Matt Wagner
Illustration: Aaron Campbell
Färgläggning: Francesco Francavilla
Förlag: Dynamite Entertainment
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Superman #706

onsdag 22 december, kl 18:52 av 0 kommentarer

Super706Impulsköp i seriebutiken: en Stålmannen-tidning med G Willow Wilsons namn på omslaget (omslag av John Cassaday f ö)? Taget! Och det är jag glad att jag gjorde. En done-in-one-historia utan en massa kontinuitetsbagage och med en av mina Stålis-favorit-bifigurer, Perry White, i huvudrollen. Tydligen så är detta ett mellannummer i en pågående storyline, vilket passar mig utmärkt.

Det är inte ofta min civila identitet som journalistikforskare överlappar med min identitet som seriefan, men Superman #706 ger mig tillfälle till en del igenkännade skratt. Temat är nämligen att traditionella dagstidningen Daily Planet utmanas av en blogg som påstår sig ha a) bevis för ekonomiska oegentligheter på Daily Planet, samt b) paparazzi-foton på Stålis och Lois Lane i en genant position… så det är upp till chefredaktör White att ta tag i situationen, vilket han gör med gammaldags bravur. Det här är ett kul nummer med glimten i ögat som följer trenden att göra superhjälteseriernas verklighet åtminstone snäppet lik vår egen – Whites handfallenhet och kompletta ignorans inför s k nya medier är en smula rörande och en del tycker säkert den är överdriven, men enligt mina erfarenheter skulle man lätt kunna byta ut White mot vilken verklig tidningsredaktör av den gamla stammen som helst och få sig till livs ännu mer hårresande uttalanden och ännu mer bastant okunnighet. Whites ’allierade’ i hela affären, den nyanställde fotografen Sandeep, är också en charmig figur som gärna får bli ett mer permanent inslag i Stålis bifigurs-galleri – och upplösningen på hela affären är även den snitsig och trovärdig på ett slags Hollywood-meets-real-life-plan. Illustratören Amilcar Pinna har jag inte kommit i kontakt med förut, han är en del av ’South American Invasion’, d v s alla de serieillustratörer som på senare år kommit från Sydamerika (främst Brasilien) och den starka egna serietraditionen där. Hans stil är nån slags blandning av M K Perker och Jamie McKelvie, väldigt disciplinerade linjer, snudd på överstiliserat ibland, något som förstärks av den skickliga men grälla färgläggningen av Rod Reis.

Känner ni för en kul Stålis-historia i Superman Family-traditionen (fast bra), plocka för all del upp Superman #706!

Manus: G Willow Wilson
Illustration: Amilcar Pinna
Färgläggning: Rod Reis
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Live (nästan): Fear Itself, Marvels 2011-event

tisdag 21 december, kl 19:47 av 6 kommentarer

De senaste veckorna har vi sett hints i Marveltidningarna om årets stora event, som ska kicka igång i april. Och idag – kl 12.00 New York-tid – ordnade Marvel en presskonferens på Midtown Comics (i skuggan av Empire State Building) där årets event tillkännagavs. Joe Quesada, Tom Brevoort och Alex Alonso var där, och Matt Fraction deltog via videolänk från Portland. Hela presskonferensen strömmades också via nätet så för Shazams räkning bänkade jag mig framför datorn – här kommer en sammanfattning!

fear_itself

Joe Q öppnade presskonferensen med att prata om att det är tuffa tider. Ekonomisk kris, terrorism, miljöförstöring, och allra mest rädsla – rädsla för det okända, rädsla för det man inte kan kontrollera eller förutsäga, rädsla rädsla rädsla. Därför kommer årets Marvel-event vara Fear Itself, som av Matt Fraction beskrevs som ”The Marvel Universe versus The God of Fear”. ”The more people fear, the more the heroes fear, the stronger he gets.” Precis som Secret Invasion blir det en 7-delars core-titel som bär upp eventet, signerad Matt Fraction och Stuart Immonen (med hjälp av Wade von Grawbadger och Laura Martin). Ed Brubaker kommer skriva (Scot Eaton ritar) en prolog för Fear Itself som utspelar sig under andra världskriget med Captain American och Invaders, som lägger grunden för Fear Itself i det moderna Marvel-universat. Joe Q, Axel och Tom drog många paralleller till Civil War, och menade att Marvel alltid är som bäst när den verkliga världens händelser på något sätt speglas i serierna, och att denna spegling av vår egen samtid är en mycket viktig del av Fear Itself (just detta var ju väldigt tydligt i Civil War, som ni kanske minns kom den mitt i värsta terror-skräcken när ’välja sida’ var en viktig del av den politiska skrämselretoriken).

Axel Alonso och Tom Brevoort utlovade en ambitionsnivå i stil med Civil War och Secret Invasion, d v s i princip alla Marvel-titlar ska påverkas (i kontrast till mer småskaliga Siege – Brevoort sa att man låtit bli att ha ett stort Marvel-event 2010 just för att bygga upp inför Fear Itself) och vi kan räkna med större kontinuitetsförändringar både här och där. Under presskonferensen nämndes X-men, Dracula, Hulk, Spider-Man och Captain America (Brevoort utlovade bl a en specialskriven Brubaker-historia där Steve Rogers kanske, kanske kommer tillbaka som Captain America – eller så kommer nåt annat stort hända med Cap-delen av Marvel-universat) som viktiga figurer. ”Some are worthy” sa Fraction i en kryptisk tagline, så vi kan räkna med att det under eventets gång kommer avslöjas exakt vilka hjältar som är värdiga att stå emot God of Fear – även om Brevoort och Alonso också antydde att man inte behöver ha superkrafter för att vara värdig. Vidare nämndes det att upprinnelsen till Fear Itself är att en stor hemlighet i Marvel-universat (antagligen då med rötter tillbaka till andra världskriget) avslöjas, och ingenting kommer vara detsamma efter det (har vi hört det förut?). Det utlovades överraskande allianser mellan figurer som kanske inte möts så ofta i Marvel-universat.

Andra små informationsbitar var att figuren Phobos (guden Ares rädsleframkallande lille son) såklart kommer spela en viktig roll, så att hålla ett öga på Secret Warriors är nog ingen dum idé. Andra Marvel-bifigurer som kommer dyka upp är Captain Britain och skurken Nightmare.

Följ hashtagen #FearItself på Twitter för att kolla kommentarer från både fans och skapare! Comic Book Resources har sin rapport från presskonferensen här. Vad tror ni om detta event då, kära Shazam-läsare? Om idén, om kreatörerna, om hela grejen? Bra eller anus?

EDIT: La till en marknadsföringsbild från Marvel.com.

EDIT: En exklusiv intervju med Alonso och Brevoort på CBR där de berättar lite mer om Fear Itself finns här.

Skriv en kommentar
Recensioner

Amazing Spider-Man #650

måndag 20 december, kl 23:02 av 10 kommentarer

ASM650VARNING! FÖLJANDE RECENSION INNEHÅLLER REJÄLA SPOILERS!

Så var den här då, Spindelmannens nya dräkt… designen kan man diskutera, jag tycker den mest ser ut som nåt som man plockat från nya Tron-trailern, men storymässigt måste jag säga att det funkar bra. En liten förklaring av creative team- och kontinuitetsläget först bara:

I och med nya arcen Big Time, där Peter Parker efter deppfesten Grim Hunt för en gångs skull har lite flyt, har Dan Slott tagit över författandet från Joe Kelly och Humberto Ramos tar hand om illustrationerna. Ramos har en lite Bachalo-liknande, cartoonig stil med tydliga mangainfluenser som jag egentligen inte gillar särskilt mycket, men jag måste säga att stilbytet passar storyn: Michael Larks mer realistiska och murriga stil passade extremt väl i Grim Hunt men nu när det är dags för Peter Parkers liv att byta riktning åt betydligt mer positivt håll (drömjobb, ny flickvän, etc – vi fattar såklart att det här kommer gå åt skogen med en sång till slut, men låt stackars Peter njuta medan han kan!) passar faktiskt Ramos stil riktigt bra, det verkligen syns att det här är en mer upbeat arc än den förra. Återigen visar alltså ASM:s redaktörsteam att de verkligen förstår sig på hur man ska varva författare och illustratörer.

Fortsätt läsa Amazing Spider-Man #650

Manus: Dan Slott
Illustration: Humberto Ramos
Tusch: Carlos Cuevos
Färgläggning: Edgar Delgado
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Shazams årskrönika 2010, del 4

måndag 20 december, kl 08:30 av 0 kommentarer

Stackars min Shazam-kollega Rikard som inte haft så många wow-upplevelser i år, för det har då jag sannerligen haft! Från klockrena album via högkvalitativa ongoings till intressanta återutgivningar måste jag säga att 2010 har varit ett bra serieår för mig. Inte minst har jag vidgat mina vyer genom att följa mina bloggkollegors rekommendationer lite mer, hade det t ex inte varit för Ferdinand hade jag helt missat helschyssta skräckminiserien Ghost Projekt från Oni.

Scalped34Bästa enskilda nummer: Som alltid en svår kategori eftersom jag är en sån som gillar arcs mer än enskilda nummer. Men ibland smäller det till med enstaka nummer som verkligen berör. Jag fick t ex rysningar när jag läste Sweet Tooth #16, och de Frazer Irving-illustrerade numren av Batman & Robin i år (#13-15 och en liten bit av #17) var så snygga – och välskrivna – att man baxnade. Men utmärkelsen går ändå till Scalped #34, ett nummer jag läst om flera gånger sen det kom ut. Det innehåller kulmen på två viktiga storylines från senaste året: Dashs uppgörelse med Diesel och Lincoln Red Crows uppgörelse med sina gangsterallierade/rivaler Hmong (#34 är sista numret i arcen The Gnawing). I båda fallen är berättandet så hårdkokt att man kan knäcka nötter med det – naket, brutalt och särskilt i Dashs fall oerhört sorgligt. Just när du inte trodde att han kunde sjunka djupare…. Jason Aaron skriver verkligen skiten ur den här tidningen månad efter månad, men #34 sticker ändå ut som ett alldeles extra bra och gripande nummer. Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2010, del 4

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Mystery #1-4

söndag 19 december, kl 13:04 av 2 kommentarer

mysteryI och med att jag halkat efter rätt ordentligt i läsandet av de (numera rätt få) lösnummer som jag fortfarande prenumererar på så kommer jag framöver att recensera en del kompletta arc:s istället för enskilda nummer. Först ut blir Ultimate Comics: Mystery som är den direkta fortsättningen på Ultimate Comics: Enemy. Enemy var enligt mig en av de bättre miniserierna under 2010 med ett fartfullt manus av Brian Michael Bendis och riktigt fina illustrationer av Rafa Sandoval. Kort sammanfattat så drabbas New York, Roxxon, Baxter Building och flera hjältar av mystiska attacker av okänt ursprung, och var för sig så börjar delar av Fantastic Four, Spider-Woman, Spider-Man, Nick Fury med flera att försöka ta reda på vad eller vem som ligger bakom attackerna. Med exakt samma kreativa team ombord för Mystery så har mina förväntningar varit relativt höga, även trots att Mystery egentligen bara är mittpartiet i en trilogi som avslutas med Ultimate Comics: Doom (som kommer nu i december).

Handling: Mystery är som sagt en direkt fortsättning på Enemy där Spider-Man, S.H.I.E.L.D., Spider-Woman och Fantastic Four (eller snarare Fantastic Three pga det som skedde i Enemy) försöker ta reda på anledningen bakom de attacker som drabbat dem alla. I Mystery introduceras även Captain Marvel och den unga Rick Jones som skickats av The Watchers of the Universe för att varna för en kommande katastrof. Genom de fyra numren knyts sedan de olika handlingarna samman så att Spider-Man och Spider-Woman (som här är en kvinnlig klon av Peter Parker) försöker ta reda på vad Roxxon egentligen har att göra med attackerna samtidigt som FF och Nick Fury drabbar samman med Captain Marvel och Rick Jones. Allt eftersom kommer vi lite närmare orsaken till de mystiska attackerna, men i det stora hela så lever Mystery upp till namnet, och vi lämnas med en massiv cliffhanger som tas vidare i Ultimate Comics: Doom.

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Mystery #1-4

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Rafa Sandoval
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Law and the Multiverse

fredag 17 december, kl 10:32 av 1 kommentar

Snubblade igår (via Staffars Twitter tror jag) över en smått briljant blogg. Law and the Multiverse drivs av två stycken amerikanska advokater som på bloggen analyserar hur personer med superkrafter skulle hanteras av det amerikanska rättsväsendet. Till exempel, räknas det som mordförsök om Pyro försöker elda upp Wolverine, trots att han med största sannolikhet kommer att överleva? Detta och mer får du som sagt svar på hos Law and the Multiverse. Väl värt ett besök.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer