Recensioner

Dark Avengers #9

tisdag 29 september, kl 12:05 av 0 kommentarer

dark_avengers_9Hurra! Utopia är slut, och ordningen i Dark Avengers är därmed återställd. Matt Fraction lämnar tillbaka författarskapet till Brian Michael Bendis och kluddaren Luke Ross drar förhoppningsvis något gammalt över sig till förmån för den betydligt överlägsne Mike Deodato Jr. Du som brukar orka läsa det som jag skriver här kanske minns att jag tidigare klagat på att Dark Avengers fick spela en rätt platt biroll i Utopia, men nu är de äntligen tillbaka i strålkastarljuset. I det här numret är det krigsguden Ares och hans relation till sonen Alexander aka Phobos, God of Fear som står i fokus. Alexander är i hemlighet medlem i Nick Furys Secret Warriors, och Ares blir inte direkt överlycklig när han får reda på det. Efter att en massa saker slagits sönder så blir det en hel del prat mellan Fury och Ares, och det känns uppfriskande att få se honom göra något lite djupare än att bara kasta sig in i slagsmål så fort tillfälle uppstår. Om Bendis fortsätter att fördjupa sina karaktärer på det här sätter så skulle Dark Avengers mycket väl kunna vara en titel som står sig väl i det långa loppet.

Övriga Dark Avengers är även de tillbaka i de normala gängorna, vilket i deras fall innebär att de återigen är motvilliga och extremt dysfunktionella ”superhjältar” som här faktiskt inte gör särskilt mycket mer än att gnabbas vid köksbordet. Kanske låter lite småtrist, men för min del så är det i de här ögonblicken som Bendis verkligen glänser med sina Avengers. Skön dialog och illa dold fientlighet mellan de olika karaktärerna är helt klart en av den här seriens starkaste sidor. En annan väldigt stark sida är den obehagliga känsla av en stundande katastrof som blir intensivare för varje nummer. Vad är det egentligen som händer med megaschizot Sentry och hans fru, var är Noh-Varr, och varför pratar Norman Osborn för sig själv medan han håller sig inlåst och isolerad från alla andra? Förhoppningsvis så får vi svar på iallafall ett par av de här frågorna redan i nästa nummer, och det känns spännande att faktiskt inte ha en aning om vad Bendis tänker ta sig för med allt det här framöver. Mycket bra!

Manus: Brian Micheal Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Marvel moderniserar Rhino

måndag 28 september, kl 16:11 av 5 kommentarer

Inför kommande spindeleventet Spider-Man: Enter the Gauntlet så har IGN gjort en liten följetong där de introducerar vilka skurkar som vår vänliga kvartersspindel kommer att ställas inför. Bland andra så kommer murbräckan Rhino att få göra en comeback, och nedan så ser vi skisser på en redesign av Rhinos klassiska noshörningsdräkt. Ser väl fräck ut, men det jag funderar på är varför man inte bara ger honom en gigantisk minigun eller liknande istället för en överdimensionerad hacka? Visst, stora hackor har väl helt klart sina stilpoäng, men man borde väl tänka lite på effektiviteten också.

Läs mer om Rhino och Spider-Man: Enter The Gauntlet hos IGN.

rhino1

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #2

söndag 27 september, kl 23:46 av 1 kommentar

ultimate_avengers_2_020Minns du att Ferdinand nästan gav första numret av Ultimate Comics: Avengers fem av fem i betyg för en tid sedan? Jag är lika snubblande nära att ge även det här andra numret toppbetyg. Jag ska villigt erkänna att jag varit rätt så skeptiskt inställd till Ultimate Comics: Avengers efter allt trams med Ultimates 3 och Ultimatum. Som så många andra så tycker även jag att Mark Millars Ultimates, både del 1 & 2, är något av det bästa som Marvel någonsin fått ur sig, och jag har haft svårt att tro att någon, Millar själv inkluderad, skulle kunna skapa en uppföljare som håller samma höga klass. Så, skepsis, men även en stor förhoppning om att Millar med Carlos Pachecos hjälp ska lyckas lyfta Ultimates till sina forna glansdagar. Glädjande nog så är Ultimate Comics: Avengers #2 en serie som slår ihjäl all skepsis med en rostig spade och begraver den till sjöss. Så bra är det nämligen.

Handligen här är rak och effektiv: Captain America har fått reda på att den neonazistiska lönnmördaren tillika megamisantropen Red Skull är hans son, och kaptenen verkar vara villig att ta sig för i princip vad som helst för att få tag i honom. Större delen av det här numret består av bakgrundshistorien för Captain Americas okände son, och utan att egentligen spoila något så skulle jag vilja påstå att det här är ett av de obehagligare ursprungen till en superkskurk på väldigt länge. Ironiskt att en genomgod beskyddare av demokratin får en genomond massmördare till son. I och för sig så är ultimate-versionen av Captain America kanske inte riktigt lika präktig som standardversionen, men i jämförelse med sin son är han här ett rosendoftande helgon. Spännande är det hur som helst rakt igenom, och Pachecos detaljerade och actionintensiva illustrationer ger Millars manus en nästan filmisk känsla. Det finns egentligen inget negativt alls att säga om den här serien just nu, men i och med att det fortfarande inte är helt klart vad Millar har på lut åt våra nya Avengers och att det fortfarande känns mest som ett introduktionsnummer så nöjer vi oss här med en väldigt stark fyra.

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Förlag: Marvel
Betyg: 4++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Wolverine: Old Man Logan Giant-Size #1

söndag 27 september, kl 21:15 av 4 kommentarer

wolverine_old_man_logan_gs_1_coverEfter över ett års väntan så är det äntligen dags för Mark Millars Wolverine-arc «Old Man Logan» att få ett slut. Serien startade i nummer 66 av tidningen Wolverine i juni förra året. Sedan dess har sju delar av serien kommit ut i en rätt oregelbunden takt. Tillsammans med Kick-Ass (även den av Millar) så tycker jag att Old Man Logan varit något av det bästa Marvel givit ut under 2008 och 2009. Serien utspelar sig i en mörk framtid där superskurkarna slutligen vunnit över superhjältarna och delat upp Amerika sin emellan sig. Logan är en bruten man, tyngd av ansvar över att inte kunnat förhindra hjältarnas fall. Han har givit upp sitt alter ego som Wolverine och lovat sig själv att aldrig mera fälla ut sina klor. För att klara av att betala sina skulder för den gård han tillsammans med sin familj lever i känner han sig dock tvungen att anta uppdraget att eskortera den gamle och numera blinde Hawkeye tvärsöver Amerika för att leverera ett paket med mystiskt innehåll. Allt detta leder till en spännande och intressant road trip i ett postapokalyptiskt Amerika fyllt med olika Marvel-referenser. Dessutom helt otroligt vacker och perfektionistiskt illustrerad av Steve McNiven.

Trots att detta hela tiden varit en fantastisk serie (jag gav till och med ett nummer en femma i betyg) så har jag känt en viss oro om det verkligen skulle hålla hela vägen. Det är så otroligt vanligt att arcs och miniserier börjar otroligt bra, men i slutet faller rätt platt. Ofta beror det på rätt högt ställda förväntningar som inte riktigt infrias. I och med den förra delen av Old Man Logan smög just en sådan farhåga sig in. Det sjunde och näst sista kapitlet kändes inte riktigt lika hundraprocentigt helgjutet som de tidigare delarna. Så det var med en viss återhållsam glädje som jag plockade upp den här avslutande one-shoten nu under helgen för att äntligen få se hur allt slutar. Jag ställde in mig på att bli lite besviken.

Det första intrycket är att MvNivens illustrationer inte alls håller samma klass. Eller snarare att den totala och höga jämnhet som tidigare funnits saknas. Vissa rutor håller toppklass, medan andra känns som om de vore gjorda av en helt annan illustratör. Det där i mellan är ok, men absolut inte så bra som jag har förväntat mig att det skulle vara. Anledning till detta är antagligen att tuscharen Dexter Vines, som är en av branschen bästa, har varit tvungen att dela på uppgiften med Mark Morales. Morales är absolut en duktig tuschare, men det verkar som att han inte riktigt kunnat förvalta McNivens detaljrikedom.

Inte heller Millars manus lever upp till det jag hade hoppats på. Trots att vi äntligen får se vad vi väntat på, alltså att se Logan lämna sitt pacifistiska liv bakom sig, poppa ut klorna och gå bersärkargång, så blir det aldrig riktigt så bra eller coolt som jag hade sett framför mig. Det hela känns rätt mycket som en standardlösning. En otroligt förbannad Logan kommer tillbaka till hemstaden för att utkräva hämnd genom att ta döda på varenda levande varelse som gjort honom ont. Man har sett det förr i mängder av serie och filmer. Dessutom innehåller det en hel del klyschor och vändningar som man kan se på mils avstånd. Jag tycker faktiskt att man kan förvänta sig mer av en författare som Millar.

Den enda stora behållningen är att vi får se en otrolig mängd av grafiskt övervåld då Logan bokstavligt talat skär hela sitt motstånd i bitar. Och gillar man sånt (jo, jag är ett fan av grafiskt övervåld) så får man nog ändå ut något av den här tidningen. Tyvärr tycker jag inte att det riktigt räcker då det i grunden inte finns något djup i detta. Det blir inte mycket mer än massa snyggt köttande.

Om man ska se till helheten så tycker jag ändå att hela Old Man Logan har varit en riktigt trevlig serie att läsa. Jag tror även att den vinner på att läsas i samlad form istället för att få åtta starkt försenade delar under 16 månader. Kanske känns slutet bättre när jag läser alla delarna i sträck. Det ska bli väldigt intressant att höra vad andra recensenter här på Shazam.se har att säga om serien när den släpps som samling. För trots att just denna del inte får något toppbetyg kan jag ändå rekommendera att ni läser Old Man Logan om ni får chansen.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Dexter Vines, Mark Morales
Färgläggning: Morry Hollowell
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Superman: Secret Origin #1

söndag 27 september, kl 12:41 av 5 kommentarer

secretorigin1Det finns nog ingen superhjälte vars origin är mer känd än Supermans. Skulle jag fråga mina föräldrar om de kunde summera Supermans origin så skulle det nog gå alldeles utmärkt. Visst, alla detaljer skulle säkert inte komma med men i alla fall de viktigaste skulle ändå vara med. Så behöver vi då ytterligare en originshistoria för Superman? Det var ju bara sex år sedan som vi fick den senaste varianten i och med Mark Waid och Lenil Francis Yus Superman: Birthright. Nu är det alltså Geoff Johns och Gary Franks tur och precis som med Birthright så sägs Superman: Secret Origin vara den definitiva originshistorien. Hur det blir med den saken lär vi få se om något år…

Superman: Secret Origin #1 är faktiskt ett riktigt bra nummer även om man märker att det förmodligen kommer att funka bättre när hela miniserien är samlad i en trade eller en snygg hardcover. Hur som helst så är det inget fel på storyn och Johns gör faktiskt något lite oväntat då han helt enkelt hoppar över Kryptons förstörelse och hur den lille Kal-El kommer till Jorden. Istället börjar han då Clark Kent är ungefär elva-tolv år och börjar upptäcka alla sina olika krafter. En intressant grej här är att Johns låter Clark tampas en del med sina krafter och sin inställning till dem. Han vill inget annat än att vara en normal tonåring utan att behöva oroa sig för att skada sin vänner i fotboll eller för att sätta eld på skolan med sin värmesyn.

Gary Franks illustrationer är top notch här och det är fantastiskt att se den enorma detaljrikedomen han har i i stort sett varje bildruta. Jag tror det här är det bästa jag har sett hittills av Franks arbete. Fantastiskt! Så trots att vi redan sett mer än ett dussin olika varianter på Supermans origin så tycker jag att Geoff Johns och Gary Franks version mer än väl fortjänar att berättas, i alla fall än så länge. så om ni är så där välbekanta med The Man of Steel så tror jag att Secret Origin kan vara ett perfekt ställe att börja på eftersom serien absolut inte kräver att man kan sin Superman på handens fem fingrar. Men även den inbitne Superman-läsaren har något att hämta här då Johns och Frank lagt in lite små referenser som jag tror fansen kommer att uppskatta.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Gary Frank
Tusch: Jonathan Sibal
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Missa inte Charlie Huston på Twitter

fredag 25 september, kl 16:40 av 0 kommentarer

charlie_hustonCharlie Huston, crime-författaren och hjärnan bakom Moon Knight-arcen «The Bottom» finns spå Twitter. Inget konstigt med det, det är de flesta serieskapare nu för tiden. Men Hustons tweet är helt enkelt så fantastiskt bra att jag är tvungen att tipsa om den. Sedan början av februari i år har Huston skrivit en sorts Twitter-novell. Handlingen kretsar kring något som Huston kallar «the Zero Gun». Läs den i kronologisk ordning på: twitter.com/CharlieHuston.

Skriv en kommentar
Film /Nyheter och tips

On the set med Iron Man 2

fredag 25 september, kl 10:17 av 0 kommentarer

Igår sändes detta inslag om kommande Iron Man 2 på Entertainment Tonight och finns nu dessutom online. Egentligen innehåller det inget direkt nytt för de som hållit koll på rykten och nyheter om Iron Man-filmen. En del rätt lättsamma intervjuer med Robert Downey Jr, Gwyneth Paltrow och Scarlett Johansson. Plus några korta scener från filmen och inspelningen.

Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #9

torsdag 24 september, kl 13:32 av 5 kommentarer

war_machine_9_coverWar Machine är en titel som på 9 nummer gått från att vara en riktigt ok serie till att vara rent ut sagt värdelös. Läs Jonas recensioner så förstår ni. Efter att ha läst det senaste numret funderar jag lite över vad författaren Greg Pak tänkte när han skrev det här numret. Det är nämligen helt sjukt rörigt och obegripligt. Nu beror det säkert på att jag inte riktigt kommer ihåg vad som hände i förra numret, och heller inte orkat gå tillbaka och läsa om det. Vilket säger en del om hur lågt mitt engagemang för War Machine är. Men det är inte den enda anledning. Pak proppar detta nummer med massor av intriger och karaktärer, men utan att det egentligen har någon handling som som intresserar. I alla fall inte någon som jag kan se. Det är mest massa väsen för ingenting. Ett annat problem med titeln i allmänhet den senaste tiden är att den varit visuellt varit väldigt ojämn. Hela tre tecknare har varit inblandade i de senaste fyra numren. En serie med ett halvdant manus tål inte den typen av svajjighet. Att flera av dessa tre dessutom är riktigt dåliga gör inte saken bättre. Allan Jefferson, jag pratar främst om dig.

Så, War Machine är ännu  en av de titlar som jag kommer att säga upp min prenumeration av och istället lägga pengarna på något annat. Det finns ju en hel del serier som är betydligt bättre än detta.

Manus: Greg Pak
Illustration: Allan Jefferson
Tusch: Nelson Pereira
Färgläggning: Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Efter Dark Reign kommer Siege?

onsdag 23 september, kl 09:58 av 0 kommentarer

siege_the_cabal_1_prevNi minns det där omslaget av David Finch? Det med Norman ”Iron Patriot” Osborne och Doctor Doom. I och med att Marvels solicitations för december släppts vet vi vad det är, nämligen Siege: The Cabal #1.

THE SIEGE STARTS HERE!! Remember when you were first introduced to the Cabal, the gathering of the most sinister members of the Marvel Universe, and you said to yourself: Well, that’s going to blow up in everyone’s face! Well, you were right and it happens right here!! Norman Osborn faces off with Doctor Doom and his mysterious threat to Doom is revealed. All of this is setting the stage for next month’s explosive event: SIEGE!

Innebär detta att Dark Reign i december officiellt är över? Jag antar att vi snart får veta.

Skriv en kommentar
Film /Krönikor och åsikter

X-men: Behöver vi verkligen 5 filmer till eller har vi fått nog?”

tisdag 22 september, kl 22:34 av 12 kommentarer

x_men_3_japanFox ska enligt rykten ha hela fem olika filmer i X-men-franchisen på gång. Visserligen ännu bara i planeringsstadiet. Frågan man kan ställa är om det verkligen finns ett behov av detta? Av de fyra filmer som hittills har gjorts är det egentligen bara två som varit riktigt lyckade. Jag tillhör faktiskt de som tyckte att den tredje X-men-filmen var rätt ok, men den senaste Wolverine-filmen måste ändå ses som ett misslyckande. I alla fall om man ser det utifrån ett seriefans ögon och hoppar över all som heter ekonomi. Håller verkligen den här franchisen för fem filmer till? Jag har svårt att se det. Är rätta sättet att få denna filmserie på fötter igen verkligan att spotta ur sig ännu fler filmer? Jag tror inte det heller.

De filmer som Fox har på skissbordet är naturligtvis dels en uppföljare på X-men Origins: Wolverine, utöver det en Deadpool-film, X-men Origins: Magneto, X-men: First Class, men också enligt ryktet – X-men 4. Av dessa är det egentligen bara en film om Magneto och X-men 4 som jag är riktigt intresserad av. Jag ser hellre att Fox och Marvel Studios satsar på färre filmer och får fram riktigt bra manus, budgetar och regissörer till dessa, än att späda ut det och göra fler halvmenlösa filmer som den senaste. Hur känner ni? Vilka av filmerna ovan tycker ni känns intressanta och vilka kan hoppas över?

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer