Henrik har redan gått i spinn över Greg Ruckas och Michael Larks Lazarus som släpps i sommar. ”Lazarus is set in a dystopia where society has reverted to a feudal state — the elite Families who control the wealth control every aspect of the world, and those without are their vassals and serfs. Serving these powerful Families are individuals called their “Lazarus” — lethal protectors of their families’ interests. The Lazarus of the Carlyle Family, which controls the world’s genetic research and development, is a young woman called Forever. Her story starts the day she is killed” New York Post har en sneak preview och det finns även en prelude att ladda ner i form av en pdf-fil från Ruckas hemsida via The Beat. CBR har ytterligare lite om serien med kommentarer från Rucka och Lark. Eller spana in lite efter hoppet. Pepp!
Inlägg taggade ‘Greg Rucka’
Preview: Lazarus #1
Punisher #1-2
För ett tag sen presenterade vi en liten blänkare inför Greg Ruckas nystart av Punisher och Mark Waids nystart av Daredevil. Nu när de första numren är ute är det dags att se vad det blev av det hela, och vi börjar med Punisher.
Då Greg Rucka är mest känd för – och mest hemma i – hårdkokta crime noir-historier av varierande schatteringar känns han intuitivt som ett bra val som Punisher-författare. Men å andra sidan är han en notoriskt barnförbjuden författare (inte så att han frossar i våld och snusk, mer som att han inte väjer för det), och det här är ju vanliga vanilj-Punisher, inte Punisher MAX. Ska Rucka lyckas tona ned sina grim-n-gritty-tendenser och fortfarande kunna leverera den budda-budda-budda-action som vi Punisherfans kräver?
Illustration: Marco Chechetto
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Marvel’s Next Big Thing: Punisher & Daredevil
Som ett led i Marvels ”Next Big Thing”-satsning (exakt vad satsningen innebär förutom att den har ett coolt namn är inte riktigt klart) ska ett gäng toppförfattare ta över några av Marvels hjältar på s k gatunivå: först ut var Brian Bendis med Moon Knight (mer om gamle Konshuinkarnatet, nu inne på # 3, snart här på Shazam.se!), snart kommer Daredevil av Mark Waid och, sist men inte minst, Punisher av Greg Rucka. För er som inte med extremnördens besatthet följer amerikanska seriebloggar och -nyhetssajter presenterar vi här en liten sammanfattning av vad författarna själva har sagt om sina kommande serier: Greg Rucka och Marvel-redaktören Steve Wacker lajvbloggade igår om Punisher och för ett par veckor sen gjorde Waid, Wacker och illustratören Paolo Rivera samma sak om Daredevil.
Tisdagslänkar
Säsongen för seriemässor har sparkat igång på allvar i staterna och återigen demonstreras de många nackdelarna med att inte vara ekonomiskt oberoende. Jag blir nämligen extremt sugen att packa trunken och ge mig ut på mässturné varje gång jag skummar ytterligare en gästlista fylld med festligt seriefolk. Innan miljonerna börjar rulla in fortsätter jag dock suga åt mig av bättre bemedlade och mer geografiskt gynnade seriesnubbars rapporter. Nedan följer ett axplock av det som verkade intressant på C2E2 (Chicago Comic & Entertainment Expo) som gick av stapeln den gångna helgen.
Stumptown #2
Så har jag den då äntligen i min hand: Greg Ruckas och Matthew Southworths hyllning till TV-deckare från 70-talet, Stumptown #2. #1 missade jag och den är nu stört omöjlig att få tag på, även i London med sin myriad av seriebutiker. Som tur är går det hyggligt att följa handlingen ändå, och som alltid är det en fröjd att stifta bekantskap med en ny välskriven kvinnlig karaktär från Greg Rucka.
Dex Parios är verkligen en klassisk privatsnoksgestalt: hon får stryk, blir skjuten, munhuggs med vittnen, har en kompis som är polis men kompisens chef hatar Dex, skuggar folk, bluffar sig förbi hotellreceptionister etc etc. Varenda grej man sett och läst 100 miljoner gånger gör hon – och ändå känns det fräscht. Varför? Först och främst Ruckas öra för dialog. Dex och alla de bifigurer hon träffar pratar med sina egna röster utan att konsultera klyschordböcker. Dex flört med doktorn i inledningen, grälet med polisbefälet… man kanske har sett scenerna men man hör sällan dialogen flyta på så här naturligt, rappt och karaktärstroget.
Sen har vi Matthew Southworths illustrationer. Murrigt men tydligt, jobbar mycket med ansiktsuttryck och kroppspråk, väldigt återhållen visuell stil – som när en bra författare gömmer sin egen berättarröst och försöker göra sig själv osynlig. Southworth strävar efter att vara fotograf – inte i den bemärkelsen att han tecknar fotorealistiskt, utan snarare att han så att säga låter bilderna stå för sig själva. Inga gimmickartade kompositionstricks, i princip alltid 5-6 rutor per sida. TV-känslan förstärks av att nästan allting är i halv- eller helbild, väldigt få wideshots, och i den eleganta skuggningssekvensen på slutet får bilderna tala helt och håller eftersom dialog saknas.
Till sist är den känsliga färgläggningen (av Lee Loughridge, som t o m får en cover credit, det brukar väl nästan bara Laura Depuy och José Villarruba få annars?) också något som bidrar till Stumptowns fräschör. De olika miljöerna Dex rör sig i har väldigt tydliga färgscheman, och allt är även här väldigt återhållsamt: mycket beige-grönt-brunt, inga uppseendeväckande färgklickar, vilket även det understödjer den pseudo-naturalistiska känslan som är så typisk för TV-berättande. Vi ”läser” inte Stumptown, vi bevittnar ett händelseförlopp. Den mycket genomtänkta integreringen av text-bild-färg i Stumptown gör serien lätt att gilla: man kan inte annat än kapitulera och flyta med på Dex äventyr i ett halvsunkigt Portland.
Får jag inte tag på #1 som baknummer köper jag hårdpärmssamlingen när den kommer i sommar (juni eller juli). Så är det bara. Stumptown FTW!
Illustration: Matthew Southworth
Färgläggning: Lee Loughridge
Förlag: Oni Press
Betyg: 4/5
Batwoman in Detective Comics #858-859
Tänkte göra en snabb uppföljning på min tidigare recension av Batwoman in Detective Comics – serien är nu inne på sin andra arc, Seven Years Ago. Det är en slags origin-historia (eller i alla fall början av en) som avslöjar mer om Kathy Kane/Batwoman – de mörka hemligheter som antyddes i de första numren. Rucka varvar nutid med dåtid på ett fint sätt och kameleont-talangen J H Williams hittar ännu en ny stil (som påminner lite om Michael Lark) för återblickarna – jag trodde faktiskt från början att numret hade två olika tecknare, men så var inte fallet. J H Williams renare stil och klassiska sidkompositioner passar perfekt till den ursprungshistoria om militärisk plikt och disciplin – och bottenlös sorg – som Rucka berättar, medan nutidsavsnitten med Batwoman fortsätter i samma måleriska, rörliga stil som tidigare. Illustrationerna i BiDC är kort sagt bland det bästa som finns att se i superhjältemainstream idag, bara de ett skäl att köpa tidningen.
Sedan tycker jag också det är roligt att Rucka fortsätter att göra Kathy Kanes sexuella identitet till ett av seriens huvudnummer, utan att det blir spekulativt eller pekpinneartat. Istället är det helt enkelt en del av hennes identitet, vare sig mer eller mindre. Ett bra exempel är scenen på s 8-9 i #859 där Kathy begär avsked ur armén, det är hjärtskärande och framförallt personligt: Kathy Kane vare sig kan eller vill kompromissa om vem hon är (allt understruket av J H Williams väldigt strikta illustrationer). Det är faktiskt just detta – hur hon känner inför sin egen sexuella läggning – som gör henne trovärdig som en vigilantefigur och disciplinerad superhjälte, den militära träningen är bara utanverk. Det är ett konststycke av Rucka att göra en karaktär som klär ut sig till fladdermus och bekämpar brott trovärdig – efter läsningen är det nästan så att man tänker att det skulle kunna vara möjligt att se en Batwoman svinga sig mellan hustaken i valfri amerikansk storstad.
Och ja, tyvärr är andraserien The Question (Rucka/Hamner) fortfarande tråkig och konventionell i jämförelse med de storverk Rucka och Williams utträttar i Batwoman. Trots att en ung Renée Montoya (huvudfigur i The Question) dyker upp i Batwoman känns det inte alls som om Rucka kommer väva ihop sin första- och andraserie, vilket jag spekulerade om i den förra recensionen. En sådan överlappning hade definitivt gjort andraserien mer relevant. Men BiDC är ändå mer än köpvärd – om Bruce Wayne kommer återta Detective Comics när nu Grant Morrison ska återuppväcka honom 2010 så hoppas jag att Batwoman i Rucka/Williams regi får en egen tidning – det är hon värd!
Illustration: J H Williams III, Cully Hamner
Färgläggning: Dave McCaig, Dave Stewart
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Äntligen Stumptown
En series väg från ax till limpa kan ta tid. Jag nämnde i min recension av Rucka/Williams Batwoman att det tog ett par år från det att DC bestämde att karaktären nog skulle få en egen tidning tills dess att Batwoman faktiskt startade. Här är ett annat exempel på det – som också kommer från Greg Rucka…
Comic Book Resources berättade 2007 att Greg Rucka planerade en ny creator-owned serie på Oni. Serien skulle heta Stumptown och vara en privatdeckarserie i den klassiska skolan, inspirerad av TV-serier som Magnum, P.I. och The Rockford Files men uppdaterad för det 21:a århundradet.
Ett år senare hade det fortfarande inte hänt så mycket mer än att man producerat en reklamposter för serien (snygg visserligen, men ändå). Fast nu var Matthew Southworth med som tecknare också, och serien var planerad för släpp hösten 2008.
Och nu, ytterligare ett drygt år senare, är det alltså äntligen dags för första numret av Stumptown (jag vet att ni undrat – Stumptown är ett smeknamn för Portland, Oregon där serien utspelar sig), det kom ut precis i dagarna. Här är en lååång och bra intervju med Greg Rucka där han pratar om serien och hur han tänkt kring den – men i princip ingen information om varför den blivit så försenad… Nåja. Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, särskilt inte om man som jag är stor Rucka-fan. Och att döma av förhandstitten verkar även Southworths illustrationer vara nåt i hästväg. Pepp!
Batwoman in Detective Comics #854-856
Nu när Batman har dött (Va? Vet du inte att Batman har dött? Har du bott under en sten senaste halvåret? Läs mer här , längst ned under ”Modern Batman”) är det nyordning bland Batman-tidningarna. Klassiska flaggskeppet Detective Comics har fr o m nr 854 bytt namn till ‘Batwoman in Detective Comics’ (BiDC) och innehåller inte bara Batwoman av Rucka/Williams utan också The Question av Rucka/Cully Hamner som s k ‘second feature’. En vinnande kombination enligt
mig, som sett fram emot ännu ett i raden av intressanta kvinnoporträtt* från Greg Rucka – och nu får man alltså inte bara ett sådant porträtt utan två!
Batwoman och Question (nya Question alltså, inte gamla Vic Sage-versionen) lanserades båda i en-serietidning-i-veckan-under-ett-år-projektet 52 från 2006, och särskilt nya Batwoman väckte uppmärksamhet a) långt utanför seriekretsar och b) innan hon ens dök upp i 52. DC-chefen Dan DiDio läckte nämligen i en famös New York Times-artikel att den nya Batwoman skulle vara lesbisk, vilket förstås ledde till ramaskri bland stockkonservativa seriefans. Greg Rucka var med i författarteamet bakom 52 och fick på sin lott att utveckla Kate Kane/Batwoman och Renée Montoya (en karaktär Rucka fördjupat redan tidigare, se fotnot) i detta serieprojekt, något han gjorde med den äran: både Batwoman och nya Question blev populära tack vare 52, trots det inledande fanboy-brölandet.
Fortsätt läsa Batwoman in Detective Comics #854-856
Illustration: J H Williams, Cully Hamner
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Superman: World of New Krypton #3
Som bekant så har ju DC gjort en del rokader bland Superman-serierna och Superman huserar för tillfället i World of New Krypton som nu kommit till sitt tredje nummer. Säga vad man vill om detta så går det inte att undkomma att James Robinson och Greg Rucka hittills har leverarat en väldigt bra serie där den drivande motorn är motsättningarna mellan Superman och general Zod.
Fortsätt läsa Superman: World of New Krypton #3
Daredevil: The Devil, Inside and Out, vol. 2
Volym 2 av Daredevil: The Devil, Inside and Out är inte helt överraskane den direkta fortsättningen på volym 1. Matt Murdock är friad från anklagelserna att vara Daredevil, och reser till Europa för att försöka reda ut vem som egentligen ligger bakom fängelseshankningen av hans bästis Foggy Nelson. Förutom att fightas mot en ond tjurfäktare (rätt gay) så blir han rätt mörbultad av stenhårda råskinnet Tombstone som anlitats för att hindra Daredevil att komma fram till vem eller vilka som konspirerar för att 1) få ut Kingpin från fängelset, och 2) förvånansvärt nog rensa bort alla misstankar att Matt Murdock skulle kunna vara Daredevil. Det kanske låter lite snårigt det här, men Ed Brubaker berättar en tight och spännande historia som trots en del tvära kast håller hela vägen fram till det riktigt bra slutet. Gritty och trovärdigt hela vägen. Rekommenderas.

Illustration: David Aja & Michael Lark
Tusch: David Aja, Stefano Gaudiano & Michael Lark
Färgläggning: Frank D'Armata & Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5




