Jag var närmast salig när jag recenserade Betrayal of the Planet of the Apes så därför var mina förväntningar på Exile on the Planet of the Apes väldigt höga. Corinna Bechko och Gabriel Hardman står denna gång för manuset tillsammans och Marc Laming står för teckningarna. Två år har förflutit sedan människor fördrevs från Ape City av Dr Zaius och det är 18 år innan Taylor kraschlandar. Men en av dem hade lärt sig att kommunicera med händerna och nu har upproret börjat med attacker av människor mot apor och framförallt deras egendom. En skottlossning nära Ape City får Dr Zaius att agera och besluta att aporna ska marschera mot den förbjudna zonen där apgeneralen Aleron som trotts vara död har förskansat sig med ett antal människor som lärt sig teckenspråk. Aporna räknar med en lätt seger men människorna tänker inte ge sig så lätt och alla apor är inte övertygade att tillvägagångssättet är det rätta.

Berättandet är även i Exile on the Planet of Apes bra men historien är inte lika tät som i Betrayal of the Planet of the Apes och har därmed inte samma flyt. Intressantast är fortfarande att återse kändisar från filmerna som Dr. Zaius och se hur de agerade tidigare. I övrigt blir det lite väl mycket uppbyggnad inför slutstriden och någon egentlig dramatik blir det inte förrän i just slutstriden. Jag hade gärna fått veta lite mer om vad som hänt i den förbjudna zonen och hur människorna kunnat bli så pass välorganiserade, särskilt med tanke på var hur de agerar när Taylor kraschlandar knappt två decennier senare. Marc Lamings teckningar är bra men snäppet sämre än Gabriel Hardmans men han hanterar såväl människor som apor bra och ruinstaden i förbjudna zonen är snygg. Slutscenen är iofs bra men är inte alls magisk som slutscenen i första filmen men väl en snygg blinkning åt den. En liten besvikelse men fortfarande en klart läsvärd serie.