Recensioner

[Batmania] Batman: The Dark Knight # 1

fredag 14 januari, kl 18:24 av 2 kommentarer

Dark Knight # 1Det ska omedelbart erkännas att det är en mycket otacksam uppgift att vara den andra Batmantidningen att recenseras en vecka då Batman Incorporated # 2 avhandlats. På senare tid har jag börjat fundera en del över hur superhjälteseriernas utveckling alltmer har börjat likna musikens. Med jämna mellanrum dyker det upp någon som vill återvända till en tidigare epok. De plockar upp äldre instrument och inspelningsutrustning för att återskapa ljudbilden från de där låtarna som betydde så mycket. Jag kan inte uttala mig om vilken musiksmak David Finch har, men det här första numret känns som om det domineras av 90-talsriff.
Tonen slås an med en tillbakablick som tar oss till en dag då den ännu ej föräldralöse Bruce Wayne ska hantera ett besök av jämnåriga och tystlåtna tjejen Dawn Golden (den första av seriens mer eller mindre förtäckta referenser till poeten, bergsbestigaren och ockultisten Aleister Crowley). En brottningslek i trädgården slutar med att Dawn sätter sig på Bruce och i ett skräckblandat ögonblick inser han att det här med tjejer kanske inte är så illa ändå. I seriens nutid finner vi en besatt Batman på jakt efter Dawn som försvunnit under mystiska omständigheter. Det regnar och Finch tar i så han nästan spricker för att göra bilderna så gotiska och den inre monologen så hårdkokt som möjligt. Vackert så då illustrationerna med ett mörkt och slitet Gotham, en monstruös Killer Croc och en senigt muskulös hjälte ofta faller väl ut. Dialogen känns dock alltför mycket som återanvänd Frank Miller anno 1986, vilket titeln på sätt och vis ger en fingervisning om. I den oundvikliga jämförelsen med den andra helt nya Batboken på tidningsställen, Finch refererar för övrigt helt kort till vår hjältes globala satsning, så är det uppenbart vem som står för nytänkandet. Där Grant Morrison alltid lägger till något eget och framåtblickande utöver sina många hyllningar till DC-universats mer obskyra vrår, verkar Finch rätt nöjd med att bara karbonkopiera vad han gillat bäst med Batman av en tidigare årgång. Och visst, tycker man att Morrisons idéer är för knäppa och vill ha mer stadiga deckarhistorier med gästspel av Gothamska tuffingar kan man säkert hitta mycket att gilla här. Själv är jag nyfiken på ett utannonserat gästspel av demonen Etrigan i ett kommande nummer. Ja, ytterligare en Jack Kirbyfigur så ingen är väl förvånad över att jag går igång på det. Men för att återvända till min tidigare musikanalogi är Batman Incorporated den där snubben som gör storslagen, gripande och nyskapande musik på sin I-Phone, medan Batman: The Dark Knight känns mer som ett coverband. Och de spelar grunge.

Manus/Illustration: David Finch
Tusch: Michel Lacombe
Färgläggning: Alex Sinclair
Förlag: DC
Betyg: 2/5

Kommentarer

  1. obin_gam says:

    batman ska vara gotisk mörk och icke-iron man. dvs allt som morrsions batman inte är.

  2. Anders Lundgren says:

    En gotisk Batman är aldrig fel, men har du läst David Finchs tidning? Gillar du den kan du skatta dig lycklig att DC ser till att tillgodose olika smakriktningar: till var och en sin Batman. Jag tycker dock att Finch ståtar med lånta fjädrar och misslyckas med att göra något eget av sina influenser. Oavsett vad man tycker om Morrisons ”spy-fi Batman” kan man inte anklaga honom för det.

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...