Författar arkiv

Transformers Spotlight: Jazz

lördag 23 maj, kl 15:00 av Jonas 3 kommentarer

I och med att min första testläsning av Transformers i ”vuxen” ålder faktiskt visade sig vara en rätt så angenäm upplevelse så passade jag vid min senaste prenumerationsupphämtning på att inhandla ytterligare ett fristående nummer. Denna gång med ett något mer bekant ansikte från den lineup av Transformers jag minns från mitt 80-tal: Jazz. För den som sett Transformers-filmen är Jazz alltså den (relativt) lilla autoboten som blir sliten i två delar av Megatron i slutet. Hårda bud. I Transformers Spotlight: Jazz är han dock betydligt större och tuffare. Handlingen är rätt simpel: Autoboterna har blivit rätt hårt piskade av Decepticons och sitter och trycker i en bunker där de fördriver tiden med att tjafsa och slåss. För att lätta upp stämningen och höja moralen så börjar Tracks berätta hur han tidigare blivit synskadad i ett bakhåll för att sedan hamna i trubbel med Predacons (Megatrons Tactical Assault Unit), men blivit räddad av en anonym hjältemodig autobot (som visar sig ha varit Jazz). Slut.

Som sagt, handlingen är allt annat än komplex, men det är ändå en rätt ok historia som funkar bra i ett sådant här kort format. Den största behållningen med Transformers Spotlight: Jazz är dock illustrationerna, som är väldigt krispiga med riktigt bra ös i actionsekvenserna. Skön och snygg avslappningsläsning utan några större pretentioner alltså. Du borde testa ett nummer.

Manus: Josh van Reyk, Shaun Knowler
Illustration: E. J. Su
Förlag: IDW
Betyg: 3/5

Taggar: 3, E. J. Su, IDW, Jazz, Josh van Reyk, Predacons, Shaun Knowler, Transformers, Transformers Spotlight

Skriv en kommentar

Krönikor och åsikter /Recensioner

Dark Avengers #4

fredag 22 maj, kl 12:23 av Jonas 3 kommentarer

Kollar man på omslaget till Dark Avengers #4 så är det lätt att anta att man i tidningen kommer att få se en högteknologisk fight mellan Dr Doom och Iron Patriot. Så är dock inte fallet. Doom och Osborn är mer som BFF i Dark Avengers. Så, hur kommer det sig då att Mike Deodato Jr. komponerar ihop ett omslag som i princip inte har något alls med handlingen att göra? Det är ju inte direkt ovanligt att serieomslag visar upp scenarier som aldrig utspelar sig i tidningen, men varför är det så egentligen?

Har illustratören kanske inte ens läst manus innan han/hon börjar teckna omslaget? Brian Michael Bendis kanske bara sms:at till Deodato att slänga ihop något fränt med Doom och Osborn. Kanske handlar det tråkigt nog helt enkelt om sälj? Slagsmål mellan Victor och Ozman säljer antagligen mer än att se dem kramas (eller?). Vem bestämmer egentligen hur ett omslag ska se ut? Kanske sitter det någon jobbig editor in chief där och bara bestämmer vad som ska frontas. Tycker dock att det är rätt skönt att forna tiders omslag med en massa pratbubblor och catchiga taglines à la The most startling adventure of all time! i princip dött ut nu. Hur som helst, jag återkommer säkert med fler missvisande omslag framöver.

Angående just Dark Avengers så har Dr Doom känts lite mjäkig i de första tre numren, men i #4 så återtar han äntligen sin rättmätiga roll som ett äkta högadligt badass. Kul att se. Rent generellt så tycker jag fortfarande att höjdpunkterna i Dark Avengers är de mer personliga utbytena mellan de olika karaktärerna. Visst, det är rätt skoj att se dem fightas mot demonhorder också, men för min del ligger det här numrets höjdpunkter i de lugnare sekvenserna, som när nya Ms. Marvel (aka Moonstone) flörtar ohämmat med Captain Marvel (aka Marvel Boy aka Noh-Varr) mitt framför ögonen på en road Ares. Bendis hanterar sina sociopater väl i de här ögonblicken, och jag hoppas faktiskt att han fortsättningsvis tonar ned knytnävsviftandet till förmån för mer interaktion mellan karaktärerna. Av det här numrets sista sidor att döma så verkar det helt klart som att nästa arc kan komma att innehålla större doser interaktion, framförallt mellan Iron Patriot (aka Norman Osborn aka Green Goblin) och den smått allsmäktige men oftast väldigt psykiskt labile Sentry. Känns extremt lovande.

Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5

Taggar: 3, Brian Michael Bendis, Cover, Dark Avengers, Dark Reign, Marvel, Mike Deodato Jr

Skriv en kommentar

Nyheter och tips

Poison Ivy i kommande Batman-spelet

fredag 22 maj, kl 09:10 av Jonas 1 kommentar

Taggar: Batman, Batman: Arkham Asylum, Poison Ivy, Spel

Skriv en kommentar

Nyheter och tips

SUPERGOD

onsdag 20 maj, kl 09:18 av Jonas 5 kommentarer

Warren Ellis, nu aktuell med både (smått mästerliga) No Hero och (kanske inte fullt så mästerliga) Ignition City, ska enligt egen utsago komma med en ny superhjältetolkning i höst. Utöver att den sägs gå under namnet SUPERGOD så bjuder han på nedan manusanteckningar för seriens andra nummer. För min del så måste alla serier som innehåller termer som Megareactor Buddha’s Spine vara mer eller mindre fantastiska. Jag höjer en peppflagga i väntan på mer info.

China began designing their own superhuman soon after, but didn’t have the tech for Megareactor Buddha’s Spine until 1990. Nominally, PRC is atheist, but the old religions never went away, and a surprising number of Chinese state scientists still think in terms of qi. The superhuman Maitreya was a subject enveloped by scanning tunnelling microscopes wired into his visual cortex, forced to meditate upon his own atomic structure until he could perceive the quantum foam of every particle of his being birthing and annihilating under the uncertainty principle. His emergence into superhumanity was heralded by the impossible light of zero point energy accessed from the spaces between virtual particles. The Chinese filled a warehouse with political prisoners and told Maitreya to kill them, to demonstrate his power over spacetime and matter. He instead fashioned them into a vast musical instrument of entrancingly beautiful tone. Then configured all the assembled soldiers and scientists into a self-supporting worm-like structure and fired them into space with/through the musical instrument, where they journeyed as a biological probe of brains linked in parallel that reported information about the solar system back to Maitreya via quantum entanglement until the structure, starting to break up, was identified as comet Shoemaker-Levy and eventually smacked into the surface of Jupiter.

Taggar: Supergod, Warren Ellis

Skriv en kommentar

Film

Tom Hiddleston = Loki

tisdag 19 maj, kl 19:55 av Jonas 5 kommentarer

Läste precis att teaterskådisen Tom Hiddleston är castad för att spela Loki i kommande Thor-filmen. Blir säkert bra. Lite kort om filmen:

This epic adventure spans the Marvel Universe; from present day Earth to the realm of Asgard. At the center of the story is The Mighty Thor, a powerful but arrogant warrior whose reckless actions reignite an ancient war. Thor is cast down to Earth and forced to live among humans as punishment. Once here, Thor learns what it takes to be a true hero when the most dangerous villain of his world sends the darkest forces of Asgard to invade Earth.

Kan ju bli precis hur bra eller hur kalasdåligt som helst det där. Vi ses i biografen 2011. Mer info hos Comic Book Resources.

Taggar: Loki, Thor, Tom Hiddleston

Skriv en kommentar

Recensioner

Flash: Rebirth #2

tisdag 19 maj, kl 09:00 av Jonas 2 kommentarer

Sista sidan i Flash Rebirth #2-är skitcool och sidorna innan är inte fy skam de heller. Första numret var kanske inte något som huvudet exploderade av direkt, men nu har det tagit sig ordentligt. Klassisk superhjälteintrig, javisst, men det är skickligt uppbyggt och riktigt snyggt att titta på. Johns och van Sciver levererar helt enkelt en riktigt bra serietidning med andra numret av Flash: Rebirth. Fräscht!

Manus: Geoff Johns
Illustration och tusch: Ethan Van Sciver
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5

Taggar: 4, DC, Ethan Van Sciver, Flash, Flash: Rebirth, Geoff Johns

Skriv en kommentar

Recensioner

War Machine #5

måndag 18 maj, kl 20:58 av Jonas 0 kommentarer

Femte numret av hitech-action-serien War Machine är den avslutande delen i den här seriens första storyarc, och i det stora hela tycker jag att det har varit en rätt angenäm resa. I det här numret får vi följa upplösningen av intrigen med det raskt eskalerande maskinviruset Ultimo (som av någon okänd anledning förvandlar sina offer till cyberzombies med laserögon), och utan att gå in på för mycket detaljer så innehåller den här finalen som sig bör lagom stora doser självuppoffring och spektakulära högteknologiska våldsamheter. Det är även ett riktigt bra avslut som öppnar för nytt och ännu större doser trubbel i kommande nummer, så jag är riktigt peppad på att följa den här serien även fortsättningsvis. Det jag hoppas att den här serien kan förbättra i kommande nummer är framtoningen av War Machine som huvudkaraktär. Visst, det är rätt fräckt att han deklarerat krig mot alla typer av organiserad brottslighet på en global skala, men han kan kännas lite väl ambivalent när han samtidigt försöker leva upp till sina egna superhjälteideal. Rätt intressant konflikt där i och för sig, men i de här första numren så tycker jag faktiskt att sidokaraktären Ares, krigsguden inkarnerad, varit något intressantare än War Machine själv. Inte för att det gör så mycket egentligen.

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5

Taggar: 3, Dark Reign, Greg Pak, Leonardo Manco, Marvel, War Machine

Skriv en kommentar

Recensioner

Secret Invasion TPB

söndag 17 maj, kl 01:11 av Jonas 3 kommentarer

Hade en förhoppning om att kunna köpa på mig rätt mycket serier när jag var i USA för några dagar sedan, men jag tog mig tyvärr aldrig tid att leta mig fram till någon comic book store. Kom dock inte helt hem tomhänt. Flygplatsen i Las Vegas hade (tursamt nog) ett litet utbud av serier, så jag passade på att inhandla Ms. Marvel vol. 2: Civil War och samlingen Secret Invasion. Betade av båda volymerna på flighten hem, men vi börjar med att tycka till lite om den senare.

Secret Invasion i all korthet: Skrullerna bestämmer sig efter rymdslakten Annihilation för att jorden är deras rättmätiga hem, och för att nästla sig in och i det långa loppet överta jorden börjar de systematiskt att kidnappa flera av jordens mäktigaste superhjältar för att ersätta dem med identiska skrullinfiltratörer. För att infiltreringen ska fungera är merparten av kopiorna sleeper agents som hjärntvättats till att tro att de verkligen är den hjälte de imiterar, vilket såklart får en hel del komplikationer när invasionen inleds och agenternas riktiga personligheter aktiveras. Komplikationer blir det även när misstron kring vem som egentligen är en skrull eller inte börjar spridas bland mänskliga hjältar och skurkar, och paranoia är ett genomgående tema i hela volymen. Cool idé. Skrivandet står Brian Michael Bendis för, vilket innebär att det blir rätt dialogdrivet (på ett bra sätt om du frågar mig), och för ritandet ansvarar Leinil Francis Yu med sin rätt personliga stil (som jag gillat skarpt i exempelvis Ultimate Wolverine vs. Hulk men som jag inte är säker passar riktigt här). Bra team, men levererar de?