Premiär! Först ut i Shazams (förhoppningsvis) återkommande intervjuserie är svenske illustratören Peter Bergting (kolla in hans site och följ på Twitter). Peter är en av antagligen väldigt få svenska tecknare som livnär sig på att jobba som serietecknare och skapare, vilket såklart är grymt, och han var vänlig nog att svara på våra frågor. Nu kör vi!

S: Hur är läget, något kul på gång?
PB: Jotack, sista tre dagarna på Gängkrig 145 just nu och del tre på min och frugans fantasyserie De dödas rike. Plus lite annat som bubblar under ytan.

S: Om du fick möjligheten att välja valfri författare att skriva för valfri karaktär, med dig som illustratör, hur skulle du välja då, och varför?
PB: Hellblazer, skriven Rick Remender, skulle bli grymt kul tror jag.

S: Hur viktig är egentligen tuscharen i serietecknandet, och hur jobbar du själv med tuschandet?
PB: Det beror på. Vissa tuschare är ju kändisar och artister man anlitar just för att få deras stil. Men tuscharens jobb är ju egentligen ”bara” att tuscha över den som gjort linearten. I USA där det är mer industri är det ju vanligare att man delar upp teamen. Jag gillar att göra allt själv.

S: Några nyheter kring en eventuell filmversion av din fantasyserie The Portent?
PB: Japp, jag har precis köpt tillbaks rättigheterna. Jag tyckte det började barka åt fel håll och väljer just nu mellan två företag som vill ta över rättigheterna.

S: Angående film, hur mycket har man som serieskapare att säga till om när det kommer till anpassningen från illustration till film?
PB: Egentligen inte så mycket. Därav att jag tog tillbaka Portent. De nya intressenterna är mer med på min linje.

S: Vill du berätta lite om hur samarbetet med Jens Lapidus och Gängkrig 145 kom till?
PB: Jens hade tydligen frågat runt i seriebutikerna, bl a Staffars och alla hade sagt mitt namn. Förlaget å sin sida frågade Alvaro Tapia som också rekommenderade mig.

S: Vad är det för skillnad mellan att jobba med svenska förlag och amerikanska?
PB: Svenska förlag är plattare. Nu har jag bara erfarenhet av Image och Dark Horse och det är hyfsat platt där också även om det är mer ”their way or the highway”. Det är ingen stor bransch där heller och i den ligan jag harvar säljer en bra titel som en ordinär bok i Sverige. Lite alla känner alla, och det innefattare även förlagsfolket.

S: Hur ser du på det svenska serieklimatet? Vad är bra? Vad är dåligt? Vad saknar du?
PB: Jag skrev ett ganska långt inlägg på min blogg om det, tycker egentligen att det är ganska mycket hymmel. Serier i finrummet osv, men det är det ju inte alls. Det vi håller på med och som ni skriver om är och förblir en marginaliserad företeelse kulturellt sett. Självutlämnande böcker där författaren/illustratören skriver om sitt liv är det som för gemene man kommer att vara den finkulturella sidan av seriebranschen.

S: Kommer vi någonsin få se din Hellboy: The Rillhorse i tryck?
PB: Näpp, inte en chans. Det har gått för lång tid. Dessutom har jag inte kvar den. En samlare har ena hälften och Mignola den andra hälften av originalen.

S: Avslutningsvis, vilka tre serier skulle du rekommendera till en total serieläsar-rookie?
PB: Lätt. Watchmen, Bone, Dark Knight.

S: Tack Peter, kör hårt!