Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag har läst Battle For The Cowl: Man-Bat One-Shot, en ensam spinoff med koppling till det pågående Batman-eventet Battle For The Cowl. Förutom att jag hört att Batman trillat av pinn så har jag egentligen ingen vidare koll på det här eventet, men Man-Bat är för mig en rätt så intressant karaktär i Batmans värld, så friskt vågat, häften vunnet!? Man-Bat är inte helt utan likheter med Marvels Lizard, det vill säga forskare-försöker-bota-handikapp-men-förvandlas-till-monster-istället där Man-Bat passande nog förvandlas till en gigantisk fladdermus som vid ett flertal tillfällen fått fångas och rehabiliteras av den nu avlidne Batman. Hur funkar då Man-Bat som ensam huvudperson utan Batman?
Författar arkiv
Battle For The Cowl: Man-Bat One-Shot
Vägen till Weapon Omega
Har vid ett flertal tillfällen stått och fingrat på samlingen Weapon Omega när jag rotat runt i Marvels mixlåda på Comics Heaven i Gamla Stan, men det tog rätt lång tid innan jag till slut gjorde slag i saken. Tänkte att jag skulle bjuda dig på min personliga resa som ledde till inköpet av den här serien:
I mitten av 1980-talet läste jag ett nummer av Spindelmannen där han blev kidnappad av Samlaren, en sorts intergalaktisk zoo-direktör som även lyckats samla på sig delar av Alpha Flight, där det främst var apmonstermannen Sasquatch och de dysfunktionella tvillingarna Northstar och Aurora som fångade mitt intresse. Efter det skulle jag tro att det var ett par crossovers med Alpha Flight och X-men av Chris Claremont och John Byrne som underhöll intresset, tills jag i början av 90-talet släppte alla Marvel-titlar och konverterade till Image Comics (vilket i sin tur ledde till att jag dumpade all serieläsning i nästan 10 år, men det är en annan story för en annan dag). Hur som helst, intresset för Alpha Flight fanns kvar någonstans i bakhuvudet, men det var egentligen inte förrän för ett par år sedan då jag läste Marvels House of M och Civil War som jag återigen fick stifta bekantskap med Kanadas enda superhjälteteam. Efter House of M så blev miljontals av mutanter av med sina krafter, och det visar sig efter ett tag att i princip all energi från de förlorade krafterna absorberats av Michael Pointer, en till synes helt vanlig snubbe som jobbar på posten i Alaska. Pointer blir minst sagt lite knäpp av den här kraftöverdosen, och råkar bland annat ha ihjäl alla förutom Saquatch i dåvarande Alpha Flight innan han stoppas. Hårda bud.
Demo av Batman: Arkham Asylum
Har känt mig tveksam inför kommande Batman: Arkham Asylum, men när jag ser det här blir jag faktiskt riktigt sugen. Verkar lovande. Någon som vet när det kommer?
PS. Glad påsk etc.
ALL HAIL MEGATRON
Skön promobild för Transformers-serien All Hail Megatron. Ska nog köpa ett nummer bara för att se om det kan vara något att ha. Och du, glöm inte tävla nu under påsken: VINN THING!

Läs mer om Transformers på IDW Publishing.
Dunkardags: Vinn Thing!
Tävlingen är avslutad, vinnaren kontaktas via e-post!
Det enda du behöver göra är att skicka en kommentar eller ett mail med din motivering till vem som vinner en fight mellan Hulk och Wolverine. Du får själv välja vilka versioner av karaktärerna som möter varandra, så det kan alltså vara Savage Hulk mot 90-tals-Wolverine med benklor, eller den grå Hulk mot Wolverine à la Weapon X. Fyndigaste motiveringen vinner!
Tävlingen pågår till och med onsdagen den 15 april.
Dagens Wolverine-länk
The Wolverine Daily – En salig mix av rätt skönt Wolverine-kludd och målningar. Ett par färgglada smaktips:
Marvel Ultimate Alliance 2 feat. Iron Fist
Under hösten släpps uppföljaren till Marvel Ultimate Alliance, lämpligt nog kallad Marvel Ultimate Alliance 2. Jag själv spelade aldrig ettan, man har förstått det som att det var ett helt ok spel som lyckades rätt bra att förmedla en mix Marvels superhjältar. Tvåan sägs vara – precis som alla uppföljare sägs vara – bättre, större och snyggare och med ännu fler spelbara karaktärer. 24 st för att vara exakt, där du själv får pussla ihop din egen superkvartett. Iron Fist kanske, som du ser i trailern nedan.
Läs mer på Joystiq.
The Destroyer #1
Du ska läsa the Destroyer! Ja, du hörde mig. Varför? För att det är en övervåldsam knytnävskavalkad utan dess like? Japp. För att det är lika snyggt som roligt? Japp. För att det är en intressant betraktelse över en åldrande superhjälte som vet att han snart ska avlida? Japp. The Destroyer lyckas vara en av de där serierna som jag går runt och hoppas få läsa, och är därmed i all korthet en nära på perfekt mix av ryggradsbrytande action och väldigt bra berättande.
War Machine #4
Fjärde numret av War Machine funkar inte riktigt för mig, men jag har lite svårt att sätta fingret exakt på vad det är som inte känns ok. Det kan ha att göra med att tecknaren Leonardo Mancos actionsekvenser känns lite off och på något sätt för trånga i det här numret, men jag är inte säker på att det är det det hänger på. Kanske beror det på att själva grundhandlingen inte känns jättespännande, och att jag har lite svårt att se vart Pak vill komma med den. Möjligtvis är det för att jag har haft omedvetet höga förväntningar på det här numret. Det som dock funkar bra är de flashbacks som ger mer bakgrund för både War Machine och krigsguden Ares, där vi även får veta mer om vad deras motiv till att kriga på heltid i grunden kan vara. Det är även rätt spännande att se hur illa James Rhodes egentligen mår av att vara nästan 100% mekanisk, och att det finns väldigt stora nackdelar med att vara en ständigt vaken och operativ krigsmaskin. Sammanfattningsvis så känns War Machine #4 lite som en transportsträcka mot något som förhoppningsvis kan vara något riktigt bra, men vi får väl se hur det blir med den saken i nästa nummer.
Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5









