Arkiv för kategorin ‘3’

Recensioner

Superman: Earth One

lördag 19 februari, kl 17:05 av 1 kommentar

superman_earth1Under hösten utlovade jag en recension av J. Michael Straczynski och Shane Davis nytolkning av Superman i DC Comics nysatsning på fristående graphic novels. Det hela kan till viss del jämnföras med Marvel Ultimate Comics. Tyvärr så blev det diverse problem med min beställning av Earth One ganska snart efter att jag hade lovat skriva recensionen. Det hela slutade med att jag avbeställde det hela och jag tänkte att jag beställer den från annat håll istället. Men som så ofta händer så började annat pocka på uppmärksamheten och jag glömde mer eller mindre bort Superman: Earth One. Tills nu vill säga… För nu har jag äntligen fått tummen ur och införskaffat albumet. Så här kommer nu äntligen min utlovade recension, visserligen ett par månader sent. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

J. Michael Straczynski ger oss i Earth One en Superman-historia som till stora delar behåller de klassiska ingredienserna från Supermans origin och lägger till en del egna idéer. Vissa av dessa idéer funkar rätt bra medan andra funkar mindre bra. Av det som funkar bra är hur Straczynski behandlar Superman som karaktär och det faktum att han fram till sista tredjedelen faktiskt långt ifrån bestämt sig för om ens vill bli en superhjälte. För Clark vill hellre leva ett mera normalt liv och hjälpa människor genom mera indirekt via t.ex. forskning. Men detta ändras totalt när Jorden ställs inför en utomjordisk invasion som är på jakt efter The Last Son of Krypton.

Fortsätt läsa Superman: Earth One

Manus: J. Michael Straczynski
Illustration: Shane Davis
Tusch: Sandra Hope
Färgläggning: Barbara Ciardo
Förlag: DC Comics
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War of the Woods #1-3

torsdag 17 februari, kl 22:27 av 2 kommentarer

war-of-the-woods1-3DCs Zuda Comics las ner under förra året. En del av serierna lever dock vidare och en av dem är Matthew Petz War of the Woods. Serien finns på Comixology och säkert fler ställen. På Comixology kostar den 7 kr numret, första numret är gratis. Petz serie är inspirerad av Världarnas krig men istället för människorna så handlar det om djuren och hur de agerar när räliga rymdvarelser anfaller. War of the Woods fokuserar på far och son, Nathaniel och Phineas, som är någon form av gnagare antar jag. De och övriga djur i skogen samlas till rådslag och bestämmer sig för att ge sig av till en fristad men Nathaniel, Phineas och deras sköldpaddspolare ger sig av för att prata med Hoqwash, ett mytiskt och fruktat djur.

war-of-the-woods-at-homeJag läste serien på min frukttelefon och det funkar sådär. Det är tydligt att War of the Woods inte är anpassad för det i motsats till Robot 13 och det blir en hel del vridande och vändande för att optimera läsning vilket då inte är optimalt. Comixology Guided View är dock bra och läsningen flyter därför på bra, upplösningen på serien är också den bra till skillnad från vissa andra serier som The Goon feat. Hellboy.

Petz är en skicklig tecknare och hans djur är realistiska och även om de agerar som människor ser de fortfarande ut som djur vilket är bra, jag gillar det bättre än rent antropomorfa serier. Om djuren är bra så är Hoqwash en skum skapelse som ändå funkar okej, däremot är rymdvarelserna sällsynt fantasilösa vilket är synd för det drar ner det i övrigt goda intrycket av teckningarna. De tre första nummerna är på totalt 32 sidor plus lite extramaterial och det hinner inte hända så mycket mer än att djuren samlas och Phineas och gänget träffar Hogwash. Någon karaktärsutveckling blir det inte men genom den otrevliga rymdinvasionen får Petz till undergångsstämningen. Därför är det svårt att säga bu eller bä och jag vet inte om jag kommer att ladda ner fjärde numret men det blir nog så för jag hoppas att det här utvecklar sig till något intressant. Jag är svag för serier med djur i huvudrollen, det har gett mig några av mina bästa serieupplevelser:We3 och Mouse Guard.

Illustration: Matthew Petz
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Age of X: Alpha

fredag 11 februari, kl 08:00 av 3 kommentarer

AgeofXAlphaVARNING! Följande recension innehåller milda spoilers!

Nu i februari ska årets stora X-event, Age of X, sparka igång, men man började redan i förra veckan med prologen Age of X: Alpha. För er som missat konceptet är det här en What If?-historia av samma typ som Age of Apocalypse (fast förhoppningsvis bättre): det hela utspelar sig i en framtid där X-men aldrig bildades och läget för världens mutanter är därför ännu mörkare och eländigare än vanligt. Age of X tar således sikte på sådana klassiska X-men-historier som redan nämnda Age of Apocalypse, Grant Morrisons New X-Men-final, i viss mån House of M, och såklart Days of Future Past med alla sina senare (om uttrycket tillåts) mutationer.

En perfekt crossover för såna som mig med andra ord. Jag kollar då och då in ett nummer av nån X-tidning men inser snabbt att för att ha någon behållning av det måste jag sätta mig ned och plugga kontinuitet och läsa baknummer – serieupplevelsen förtas av att den känns för mycket som läxläsning. Så ett event som helt och hållet utspelar sig i en s k alternativ verklighet är som skräddarsytt för mig, som trots allt är välvilligt inställd till Marvels mutanter sen way back.

Fortsätt läsa Age of X: Alpha

Manus: Mike Carey
Illustration: Mirco Pierfederici, Gabriel Hernandez Walta, Carlo Barberi, Paco Diaz, Paul Davidson
Tusch: Walden Wong
Färgläggning: Antonio Fabela, Matt Milla, Brian Reber
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantomen #4/2011

tisdag 8 februari, kl 12:57 av 2 kommentarer

fantomen-4-2011Walkers ritt av Claes Reimerthi och Sal Velluto är ett piratäventyr av klassiskt snitt med den 8:e Fantomen och hans son. Piratkaptenen Black Roger och Naga Singh slår sig ihop för att plundra Moribar (nuvarande Morristown) och samtidigt göra sig av med den förhatliga djungelpatrullen. Reimerthis manus är underhållande om hur Fantomen och hans son med mod och list bekämpar piraterna trots dåliga odds och lömska bakhåll. Ibland blir det en del dramatik i de historiska äventyren men här puttrar det mest på trots allt som står på spel men utöver det så saknar jag inte något speciellt. Äventyret hade varit ännu bättre med en annan tecknare, Velluto gör inget dåligt jobb men teckningarna är alltför intetsägande för att höja äventyret.

de-utvaldaDet mest intressanta i numret är givetvis den nya svenska sf-serien De utvalda av Gösta Lindwall och Nisse Lindberg, två serieveteraner som jag inte kände till sedan tidigare. De utvalda bor i en galax, Vintegatan, där en transportled byggts med hjälp av stjärnportar som tillåter skutt genom rymden. De mystiska varelserna galanterna har byggt upp ett imperium och alltmer överlåtit kontrollen åt andra varelser från sju olika raser som de utvecklat. Genom kloning flyttas medvetandet över till ny kropp när den gamla börjar bli sliten. Galanterna är försvunna sedan hundratals år och utan deras närvaro har konflikter uppstått. Konflikten som hotar tillvaron nu står mellan handelsfraktionen som vill separera sig från imperiet med dess planekonomi. I centrum i första delen står framförallt kapten Kauternes och Huria som trots att det anses förlegat har ett förhållande på gång.

Teckningarna är överlag bra och rymdvarelserna, rymdskeppen och miljöerna är coola av klassiskt snitt och även om det stundtals är väl mycket rutor med två som pratar med varandra så flyter berättandet på bra och det syns att Lindwall är en rutinerad tecknare. Seriens problem ligger i manuset, alla karaktärer är intetsägande och det gör att jag inte blir engagerad i berättelsen. Även om det sker en dramatisk händelse i början och en i slutet så tänder det aldrig till och blir spännande eller väcker frågor om vad som komma skall. Dialogen flyter dock på bra. De teman som serien ska kretsa kring berörs endast ytligt och egentliga frågor ställs. Men allt som allt en okej inledning, jag hoppas att karaktärerna utvecklas framöver och att lite spänning infinner sig. Numret finns ute till den 16 februari.

Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Captain America #1

måndag 31 januari, kl 18:03 av 2 kommentarer

UltCap1Lite sen till festen men ändå: första numret av efterlängtade Ultimate Captain America av Jason Aaron och Ron Garney kom ut nyss. Jag skriver efterlängtade eftersom a) Ultimate-versionen av Cap (som introducerades av Mark Millar i hans Ultimates) har förtjänat en egen tidning författad av någon A-liste-talang rätt länge nu, och b) Jason Aaron är i många avseenden helt rätt A-liste-talang att skriva Ultimate Cap. Aaron är en kvintessentiellt amerikansk serieförfattare (se bara på hans Scalped) som dessutom har känslan och kunnandet för att kunna lyfta fram soldataspekten av Steve Rogers på ett bra sätt (jfr Aarons seriedebut, Vietnamskildringen The Other Side).

Detta är en bra inledning som lovar gott inför framtiden. En slående öppning med en härlig splash page på s 2 och vi är rakt inne i handlingen. Cap har genast hamnat i stora problem med en annan supersoldat som spöat upp honom efter noter och nu står i begrepp att avrätta honom. Sen flashback till ett uppdrag där Cap med sedvanlig helylleamerikansk kaxighet (här följer Aaron troget Millars version  av figuren) förolämpar brittiska allierade och spöar upp nordkoreaner. Militäriskt våld till max m a o och det är ju gott så. Aaron har visat både i Scalped och i sina Wolverine-serier att han har bra magkänsla för action och dessutom kan lägga på det lager karaktärsbaserad fernissa som krävs för att höja ett trikåslagsmål över standardnivån – så också här.

Fortsätt läsa Ultimate Captain America #1

Manus: Jason Aaron
Illustration: Ron Garney
Färgläggning: Jason Keith
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

X-Men #197-199 – På iPad

fredag 21 januari, kl 10:27 av 2 kommentarer

xmen199Vi rullar vidare med lite mer iPad-recensioner och kör helt sonika den direkta fortsättningen på X-Men #194-196. Precis som tidigare så gör sig den här numren bra på iPad, men som Andres påpekade i förra posten så är det lite synd att upplösningen inte är lite bättre. Kör man i standardläget (vilket jag gör nu) så ser det väldigt bra ut, men kör man med det dynamiska zoomläget så ser vissa paneler rätt slaskiga ut.

Handling: I de här efterföljande tre numren så får vi följa Rogues och hennes x-mäns fortsatta kamp mot Strain 88-viruset som gjort att Rogue ögonblickligen dödar och absorberar alla hon vidrör. I ett försök att återställa en kollapsad Rogue så tar Cable med hela teamet till den ö och fristad som han själv en gång skapat, men innan någon ens hinner börja säga flasklock så är det fullt ös med trubbel igen. Den här gången så är det ett utomjordiskt och levande massförstörelsevapen som letat sig fram till Cable och X-Men, och med Rogue medvetslös och en inte alls särskilt samarbetsvillig Sabretooth vid sidlinjen så ligger mutanterna återigen väldigt pyrt till.

Det bra: Illustratör i de här tre numren är Chris Bachalo som jag personligen tycker är strået vassare än Humberto Ramos (som ju gjorde #194-196). Bachalo har som Ramos en smått cartoony och mangainfluerad stil, men den är inte alls lika over the top som Ramos, och särskilt inte när det kommer till karaktärerna och deras minspel. Ibland kan det kännas lite rörigt på grund av alla detaljer och de ibland kanske lite väl komplexa kompositionerna, men överlag så tycker jag att Bachalo gör ett riktigt bra jobb här. När det kommer till handlingen är den kanske inte direkt jätteinspirerande, men det finns en del riktigt coola ögonblick, och mot slutet är det faktiskt rätt spännande. Klart plus även att Mike Carey uppenbarligen minns Grant Morrisons New X-Men och plockar upp företeelsen/varelsen Mummudrai igen, något som Morrison etablerade under sina mutantnummer.

Det mindre bra: Det händer väl egentligen inte jättemycket minnesvärt i de här numren, men ser man det som actionpackat tidsfördriv så finns det inte så mycket att klaga över.

Slutsats: Har du läst X-Men #194-196 så tycker jag att du ska läsa #197-199 också. Har du inte läst #194-196 så finns det ingen större anledning att hoppa på #197.

Manus: Mike Carey
Illustration: Chris Bachalo
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Adventure Comics #522

måndag 17 januari, kl 19:25 av 2 kommentarer

adv522Det var flera månader sen jag recenserade något med anknytning till Legion of Super-Heroes senast, vilket är alldeles för dåligt med tanke på att jag är ett stort fan av LSH, men de första numren av Paul Levitz nya runs på både Adventure Comics och Legion of Super-Heroes har haft sina problem då Levits manus ofta inte kommit upp till den nivå som jag förväntat mig. Lyckligtvis så verkar han nu ha blivit varm i kläderna för de senaste numren har varit riktigt trevliga att läsa och Adventure Comics #522 är nog det bästa numret hittills.

Fortsätt läsa Adventure Comics #522

Manus: Paul Levitz
Illustration: Geraldo Borges
Tusch: Marlo Alquiza
Färgläggning: Hi-Fi Colour
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

X-Men #194-196 – På iPad

lördag 8 januari, kl 18:19 av 6 kommentarer

xmen194Som en försenad julklapp tillika födelsedagspresent till mig själv så inledde jag 2011 med att inhandla (eller för att vara helt korrekt: importera) en iPad. Utöver att ha den för allmän surf, jobb och lite spel så kommer jag troligtvis även att börja läsa en del digitala serier. Nu i veckan hade jag sådan tur att det var ”rea” på utvalda nummer av X-Men, så jag passade på att köpa ett helt knippe för 7 kr styck. Mer än så vill jag egentligen inte betala för en digital serie just nu då jag helt klart föredrar den analoga motsvarigheten, men vi får väl se vad jag tycker om det framöver. Jag återkommer om det. För dig som kommer att vara intresserad av just recensioner av iPad-serier så har vi skapat en ny inläggskategori, lämpligt nog kallad just ”iPad”.

iPad-tankar: Jag använde comiXologys applikation för att köpa och de här numren (har tidigare kört den på iPhone, och nu även på iPad). Utöver att appen är väldigt lättanvänd så är den främsta behållningen det de själva kallar för Guided View™ Technology (GVT), som snabbt förklarat innebär att appen dynamiskt zoomar mellan bildrutorna. GVT funkar väldigt bra och ger en läsupplevelse som skiljer sig en hel del mot den analoga, vilket jag tycker är viktigt. Det gör även att jag lägger märke till fler detaljer i varje ruta, sådant som man lätt kan missa när man kollar på en hel sida på en gång. Förhoppningsvis så kommer jag att ha lite mer tid någon framöver för att kolla mer på vilka serieappar som är bäst på iPad och vilka fördelar och nackdelar de har, så för den här gången så nöjer jag mig med att konstatera att X-Men #194-196 funkar finfint på iPad:en.

Fortsätt läsa X-Men #194-196 – På iPad

Manus: Mike Carey
Illustration: Humberto Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Eater 3

torsdag 6 januari, kl 22:03 av 0 kommentarer

eater-vol3Ordbilder Media är framme vid tredje volymen av Masatoshi Usunes actionskräckis Eater. Andemediet Aoko får allt starkare krafter och rymdvarelsen/människan Benimaru vakar över henne. De bevakas och attackerades ofta av de onda rymdvarelserna. Rymdvarelserna vill ha bort de båda och smider därför planer på att skapa en supervarelse som kan ta död på dem. I tredje volymen får man även lite historisk bakgrund till de vidriga rymdvarelserna som lever av att äta människors livsenergi och mer specifikt ett ödesdigert inbördeskring mellan rymdvarelserna för 500 år sedan.

Supervarelsen som ska bekämpa Aoko och Benimaru gjuter onekligen nytt liv i berättelsen och den del av rymdvarelsernas historia som presenteras gör det hela intressantare. Efter de två första volymerna var jag rätt trött på alla strider mellan Benimaru och Kazuma och även om det finns strider här så finns de iaf inte i samma överflöd vilket är bra för striderna är oftast väldigt röriga och det är ofta svårt att se vad som händer och vem som är vem. Dialogen i samband med striderna känns om möjligt ännu mer uttjatad än striderna. De är ju så satans fula de där rymdvarelserna att man inte kan se vad som är vad alltid. Aokos allt starkare krafter som hon inte kan kontrollera blir också ett hot mot Benimaru vilket gör att deras relation kan komma att sättas på prov framöver. Att kampen trappats upp och att nya element tillförts berättelsen är bra och nödvändigt annars hade jag varit less på Eater. Nu känns istället fortsättningen intressantare och jag hoppas att serien lyfter sig ett snäpp framöver. Framförallt vill jag se lite lyckad skräck, nu är det bara tafflig action.

Illustration: Masatoshi Usune
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Pippi flyttar in och andra serier

onsdag 29 december, kl 22:17 av 27 kommentarer

pippiNär jag satt och spanade efter böcker att ge syskonbarnen i julklapp hittade jag något som jag inte kände till sedan tidigare. Pippi Långstrump som serie! På bloggen här pratas ibland om dream teams i form av manusförfattare/tecknare. För Pippis del är uttrycket definitivt på sin plats och vilket dream team sedan: den fantastiska Astrid Lindgren och Ingrid Vang Nyman, en av mina absoluta favoriter bland barnboksillustratörer. Slå det DC och Marvel! Serierna skapades i slutet av femtiotalet för serietidningen Klumpe Dumpe. Pippi-serierna ges ut av Rabén & Sjögren och det finns tre samlingar, alla utgivna i år. I den första samlingen, Pippi flyttar in och andra serier, flyttar Pippi in i Villa Villerkulla, går på cirkus och leker skeppsbruten m.m. Eftersom dottern gillar Pippi fick det bli en extra julklapp.

Så hur klarar sig då dream teamet i seriernas värld? Rätt bra. Genom att serierna är korta har man fått skära ner varje Pippi-berättelse till ett minimum och därför blir det en t.o.m. mer slagkraftig Pippi än vanligt, man har helt enkelt behållit kärnan i det som gör Pippi så bra. Pippis up yours-attityd framträder än tydligare här än i böckerna. Därmed inte sagt att Pippi gör sig bättre i serieformat än bokformat för så är inte fallet. Av förklarliga skäl har Vang Nyman inte lagt samma möda på varje teckning i serien som i böckerna men de bär ändå hennes omisskännliga signum och det är gott nog. Den största bristen kommer sig av att de inblandade inte behärskar seriemediet. Bildberättandet är alltför hackigt för att det ska bli något flyt i läsningen. Man har inte anpassat texten efter serieformen utan gjort tvärtom. Sammantaget kan jag ändå rekommendera Pippi flyttar in och andra serier. Det är bra att serierna finns tillgängliga igen. Å dottern gillar serierna.

Manus: Astrid Lindgren
Illustration: Ingrid Vang Nyman
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer