Recensioner

Ultimate Fallout #1-6

lördag 24 september, kl 12:50 av 1 kommentar

Ultimate_Comics_Fallout_1Spider-Man No More. Det är undertiteln till Ultimate Fallout, en sex nummer lång miniserie vars syfte är att knyta ihop säcken och återintroducera Ultimate Comics med ett antal nya titlar som lanserats nu under hösten. En nystart kan man säga, och kanske till och med en välbehövlig sådan då Ultimate Comics kanske inte särskiljt sig särskilt mycket från de vanliga Marvel-titlarna på senare år. Som undertiteln indikerar så kretsar Ultimate Fallout primärt kring det faktum att Spider-Man, det vill säga Peter Parker, är död. Död på riktigt.

Ultimate Fallout är författad av Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman och Nick Spencer, och för den uppmärksamme så är det alltså samma författare som nu återintroducerar Ultimate Comics med fyra nya titlar. Bendis gör nya Spider-Man, Spencer gör X-Men och Hickman ansvarar för Ultimates och Hawkeye. Upplägget i Ultimate Fallout är att respektive författare genom de sex numren presenterar vad som händer med ett antal karaktärer som kommer att ha mer eller mindre framträdande roller i de nya titlarna. Bendis skriver därmed om allt som rör Spider-Mans öde och vad som händer med hans nära och kära, Spencer presenterar ett helt gäng unga mutanter som kommer att vara med i X-Men och Hickman ansvarar för det stora hela inklusive Ultimates, S.H.I.E.L.D. och Asgård.

Varje karaktär och delstory har sin egen illustratör, och vi finner här stora namn som Mark Bagley, Bryan Hitch, Eric Nguyen, Salvador Larocca, Billy Tan och många andra. Kvaliteten på illustrationerna är överlag hög, men även om respektive artist är duktig så blir helheten visuellt ändå rätt splittrad.

Av naturliga skäl så känns även handlingen i Ultimate Fallout lite splittrad och mest som en samling mer eller mindre separata minihistorier, som alla även är mer eller mindre intressanta, men samtidigt – och här kommer ett helt gäng STORA SPOILERS – så presenteras det ett helt gäng massiva nyheter:

Fortsätt läsa Ultimate Fallout #1-6

Manus: Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman, Nick Spencer,
Illustration: Mark Bagley, Gabriel Hardman, Bryan Hitch, Lee Garbet, Steve Kurth, Eric Nguyen, Carlo Pagulayan, Sara Pichelli, Salvador Larocca, Clayton Crain, Luke Ross, Billy Tan, Mitch Breitweiser
Tusch: Paul Neary, Roger Bonet, Andy Lanning, Jay Leisten, Jason Paz
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Cape #1 (av 4)

lördag 24 september, kl 08:00 av 0 kommentarer

Cape1”From the creator of Locke & Key” står det på omslaget till The Cape, vilket är en sanning med lätt modifikation: den är visserligen baserad på en novell av Joe Hill (som alltså skriver Locke & Key), men seriemanuset står Jason Ciaramella för (Ciaramella är IDW-veteran som bl a har skrivit deras serieversion av Godzilla). Följande recension innehåller milda SPOILERS – det är svårt att beskriva idén bakom The Cape utan att berätta lite om handlingen, men å andra sidan görs konceptet också helt uppenbart för läsaren redan i #1. Liten reservation: den här miniserien följer på en one-shot från IDW med samma titel från december förra året som jag inte har läst, så jag kanske missat nåt i backstoryn (om nån i Shazams läsekrets har koll på denna one-shot, ge oss en kommentar!).

Fortsätt läsa The Cape #1 (av 4)

Manus: Jason Ciaramella, Joe Hill
Illustration: Zach Howard
Färgläggning: Nelson Daniel
Förlag: IDW
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Hawkeye #1 (av 4)

fredag 23 september, kl 15:37 av 4 kommentarer

UHawkeye1Såhär i skuggan av DC:s relaunch har Marvel gjort en omstrukturering av sina Ultimate-titlar efter den oväntade kulmen på Ultimate Spider-Man (lätt SPOILER-varning på länken om du bott under en sten det senaste året) tidigare i år. Marvel-arkitekterna Bendis och Hickman plus relative nykomlingen Nick Spencer är nu ansvariga för Ultimateuniversats tre huvudtitlar, Ultimates, Ultimate Spider-Man och Ultimate X-men. Dessa kompletteras med ett antal miniserier av vilka Jonathan Hickmans Ultimate Hawkeye är en – och liksom de andra förstanumren förpackad i nördvänlig plast.

Ultimate Hawkeye har alltid varit lite av en non-entity, nån slags vagt cool special forces-typ vars brist på personlighet döljs bakom spektakulära actionscener där författare från Mark Millar till Jeph Loeb (och nu, tyvärr, Jonathan Hickman) slagit knut på sig själva för att visa att nej, en pilbåge är inte ett värdelöst vapen, det är döfräckt, ju (Hawkeye har i alla fall inga boxhandskepilar, så man får vara glad åt det lilla). Hickmans nyversion bjuder tyvärr inte på så mycket utöver det – Hawkeye säger lite coola saker, käftar med Nick Fury, och skjuter ihjäl lite thailändska supersoldater (OK, valet av Thailand som skurkstat var lite överraskande). Hans personlighet ligger fortfarande någonstans i ett förseglat valv längst ned i S.H.I.E.L.D.s New York-högkvarter, misstänker man. Ultimate Hawkeye är dessutom starkt kopplad till nya Ultimates (som Hickman också skriver), så ett annat irritationsmoment är att man nästan måste läsa Ultimates #1 för att riktigt greppa vad som pågår – och då återanvänder dessutom Hickman en del repliksiften, så man får inte direkt 100 procent ny serie för pengarna…

För att inte vara för negativ så kan man säga att eftersom det är Hickman (och rutinerade paret Rafa Sandoval/Jordi Tarragona som illustratörer) så håller numret ändå nån slags minimistandard – det ser faktiskt coolt ut när Hawkeye hänger sig åt sin Robin Hood-akrobatik, och skurkarnas masterplan är lagom James Bond-mässig. Men det samlade intrycket blir ändå mest en axelryckning. Hoppas för Marvels skull att Ultimate Spider-Man och Ultimate X-men är bättre.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Rafa Sandoval
Tusch: Jordi Tarragona
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E. #1

fredag 23 september, kl 15:11 av 1 kommentar

Frankenstein1I Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E. teamar två av DC:s indie-alibis upp: författaren Jeff Lemire och illustratören Alberto Ponticelli (mest känd från sorgligen nedlagda Unknown Soldier). Upplagt för intelligent superhjälteaction med skräcksmak a la Grant Morrison således? Tyvärr inte. I stort sett varenda förhoppning om något som höjer sig ens aldrig så lite över mittfåran kommer på skam i Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E.

Konceptet med apart gäng som tar sig an allehanda övernaturliga/övermänskliga problem som medlemmar av en lika apart organisation med oklara mål känns vid det här laget väl urlakat – referenspunkten Planetary har gjort det så bra att det inte behöver göras igen (hör ni det, Mystery Society?) och konceptet känns även igen från TV-serier som X-files, Milennium och Fringe. Att gänget den här gången består av moderna versioner av klassiska skräckfilmsfigurer (en vampyr, en varulv, en mumie, ett monster från svarta lagunen, och så förstås Frankenstein själv och hans brud) gör inte det hela mer originellt utan känns snarare som ett prov på trött referenshumor. Lemire har lämnat allt sitt indiecredd hemma, liksom sin utpräglade känsla för seriemediet och dess historieberättande – som om detta bidrag till DC-mainstream har gjort honom rädd för att sticka ut på något sätt över huvud taget. Lemires andra DC52-bidrag, Animal Man, var betydligt mer vågat än det här.

Det som räddar numret från ett totalt underbetyg är Ponticellis over-the-top-illustrationer, killen tycker verkligen om att rita monster. Det är groteskt och splattrigt så det förslår, särskilt hans skildring av den senige och konstant surmagade Frankenstein. Diggar du att läsa serier om monster som skjuter huvudet av andra monster ska du definitivt köpa Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E., men om du vill ha saker som lite personskildring och en medryckande intrig också är det bäst att du letar nån annanstans.

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Alberto Ponticelli
Färgläggning: Jose Villarrubia
Förlag: DC
Betyg: 2-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern #1

torsdag 22 september, kl 16:27 av 0 kommentarer

greenlantern1Dags för Green Lantern att göra sin entré i post-DCnU och gör det också med besked. Enligt informationen från DC Comics så skulle Green Lantern vara en av de titlar som påverkats minst av DCnU, men jag fick mig i alla fall en och annan överraskning när jag läste det här numret men det har kanske mer att göra med att jag inte följt Green Lantern så noga på senaste tiden och särskilt inte under senaste arcen ”War of the Green Lanterns”.

Fortsätt läsa Green Lantern #1

Manus: Geoff Johns
Illustration: Doug Mahnke
Tusch: Christian Alamy & Tom Nguyen
Färgläggning: David Baron
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mats kamp

onsdag 21 september, kl 12:35 av 7 kommentarer

mats-kampMed Mats kamp fortsätter Mats Jonsson att skildra sitt liv i serieform, tidigare har han gjort det i Pojken i skogen, Unga norrlänningar, Hey Princess och I detta satans rum. Den enda av dem jag läst tidigare är Pojken i skogen som var riktigt bra. Jag har tänkt läsa Unga norrlänningar men det har inte blivit av. Att Mats Jonsson jobbadee på en ny serie hade jag läst på Galagobloggen (Mats Jonsson är även förläggare på Galago) men hade ingen koll annars på vad den skulle handla om eller när den skulle komma. Å jag kan inte säga att jag var speciellt intresserad av det heller förrän jag läste vad Staffan på Staffars seriers skrev om den Å tur var det. I Mats kamp skildrar Mats Jonsson vägen fram till beslutet att skaffa barn och vad som hände därefter.

Jag börjar med det dåliga först och det är teckningarna. Mats Jonsson beskriver de själv i albumet som taffliga och det kan jag bara hålla med om. Jag vill att det ska vara vältecknat, jag är en ”tuschbög” helt enkelt. Men om du liksom jag är det så låt inte det hindra dig för det finns så mycket som är bra med Mats kamp.  Å så dåliga är inte heller teckningarna, de funkar för det som skildras.

Fortsätt läsa Mats kamp

Illustration: Mats Jonsson
Förlag: Galago
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Black Panther: The Man Without Fear #521-523

måndag 19 september, kl 18:27 av 5 kommentarer

BlackPanther521Med all vår bevakning av DC:s relaunch har de andra förlagen hamnat lite i skymundan (vilket förmodligen är precis vad DC hoppats på…), men Marvel ligger såklart inte på latsidan de heller. Fear Itself lider mot sitt slut, X-eventet Schism har ändrat X-status quo (för miljonte gången i ordningen) och Spindelmannen-eventet Spider Island fortsätter vara Marvels bästa, mest helgjutna event på länge (mer om detta senare). Och inte nog med det, hot damn vad David Liss Black Panther fortsätter vara bra! Liss går verkligen från klarhet till klarhet, hans pulpstänkare Mystery Men* har varit en av de mest rent underhållande serieberättelserna hittills i år från något av de stora förlagen, och i det hörn han mutat in av Marvel-universat i Black Panther fortsätter han att slå bollen ut ur parken, som det heter.

Fortsätt läsa Black Panther: The Man Without Fear #521-523

Manus: David Liss
Illustration: Francesco Francavilla
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Seriepepp: Orchid

lördag 17 september, kl 21:35 av 1 kommentar

orchidcoverUnder årets ComicCon tillkännagav Dark Horse att de skulle ge ut Orchid, en serie med manus av Tom Morello från Rage Against the Machine och teckningar av Scott Hepburn. Orchid utspelar sig i en postapokalyptisk värld där haven stigit och de genetiska koderna slagits sönder. Mänskliga bosättningar är omringade av en tät vildmark varifrån våldsamma nya djurarter lever av de hjälplösa. Den högt belägna marken tillhör de rika och mäktiga och de överblickar kåkstäderna nedanför. Ett brutalt styre upprätthåller ordningen och låter de rika förslava de fattiga. I denna värld inser en ung prostituerad som inser att hon kan uppnå mer än den roll samhället förpassat henne till. Morello är polare med Gerard Way från My Chemical Romance som skrev manus till likaledes Dark Horse-utgivna Umbrella Academy som hittills samlats i två volymer. Förhoppningsvis blir resultat lika bra men det är att hoppas mycket. Jag gillar hursom postapokalyptiska serier och en ny sådan är alltid välkommen. Idén känns dessutom hyfsat fräsch och Hepburns teckningar är bra så pepp är det definitivt. Första numret kostar dessutom bara en dollar och släpps 12 oktober, förhoppningsvis också digitalt. Kolla in sex sidor efter hoppet för att se om du delar min pepp inför Orchid.

Fortsätt läsa Seriepepp: Orchid

Skriv en kommentar
Recensioner

Demon Knights #1

fredag 16 september, kl 12:48 av 6 kommentarer

Demon-Knights_Full_1-200x303Handling m.m: Den massiva hypen kring New 52 går inte att komma undan och inte heller jag som varit ljumt inställd till spektaklet har kunnat undgå att dras in och kolla vilka titlar som kan vara något. Den första jag fastnade för var Demon Knights med manus av Paul Cornell och teckningar av Diogenes Neves. Demon Knights tar avstamp i Camelots förstörelse, i samband med det tar Madame Xanadu hand om Kung Arthurs svärd Excalibur, eller gör hon det? Några hundra år senare möter vi åter Madame Xanadu på resa tillsammans med Jason Blood som genom en trollformel av Merlin själv huserar demonen Etrigan sedan Camelots fall. De sätter sig på en krog där det visar sig finnas en rad andra av seriens karaktärer som presenteras på olika sätt. Samtidigt är The Questing Queens horder på marsch och anfaller lägligt nog staden där våra hjältar finns. Nu är det upp till dem att stoppa horden och rädda civilisationen! Ett utdrag finns hos CBR.

Det bra: Diogenes Neves teckningar är riktigt bra och passar perfekt i denna fantasyserie som utspelar sig i DCs Dark Ages. Både miljöer och karaktärer hanteras bra. Dessutom blir otippat det riktigt otäckt när en demon tar över en bebis och Neves får in skräcken mitt på ljusa dagen. Paul Cornell lyckas rätt bra på de 22 sidor han har till sitt förfogande presentera bakgrundshistorien och seriens huvudkaraktärer och det känns onekligen som en intressant blandning. Jag har inte läst någon serie tidigare där The Demon (Etrigan), skapad av Jack Kirby, förkommer men det gör inget eftersom den bakgrund jag får är tillräcklig.

Det mindre bra: Det är iofs ett första nummer men det är i princip bara en presentation av bakgrunden och en ytlig dito av karaktärera, så mycket mer hinner inte hända vilket gör att slutet för mig som är van att läsa serier i trades blir väl abrupt. Jag ville ha mer direkt. Jag kommer inte att fortsätta läsa serien digitalt utan tradevänta, hade den varit riktigt bra hade jag fortsatt men jag fastnade inte och slutet är ingen cliffhanger som får mig att vilja veta vad som ska hända. Om The Demons bakgrund är tillräckligt presenterad så får jag å andra sidan inte veta något om Madame Xanadus vilket hade varit bra men jag antar det kommer.

Sammanfattning: Totalt sett ett bra förstanummer, grunden är lagd och Neves teckningar riktigt bra. Ett lovande karaktärsgalleri gör att jag räknar med att läsa serien när den kommer i en trade.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Oclair Albert
Färgläggning: Marcelo Maiolo
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Supergods: Our World in the Age of the Superhero

torsdag 15 september, kl 18:59 av 1 kommentar

supergods-our-world-in-the-age-of-the-superheroNu har det gått ett tag sedan Grant Morrison släppte sin korpulenta volym om ett liv definierat av serier i allmänhet och superhjälteserier i synnerhet. De senaste månaderna har varit osedvanligt hektiska för min del, så det krävdes att jag blev däckad av en förkylning för att jag faktiskt skulle kunna ta mig an boken på allvar. Morrison vill mycket med det här projektet. Det är en svepande självbiografi, seriehistoria, berättelser om serieskapare, om kultur och samhällsklimat, mysticism och fantasins kraft. Var det värt besväret?

Fortsätt läsa Supergods: Our World in the Age of the Superhero

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer