Kagan McLeods epos Infinite Kung Fu, som jag skrev om i min sommarpepp, har tidigare getts ut som serietidning och publicerats på nätet och nu har allt samlats i ett fett album om 464 sidor av Top Shelf. Epos är passande både sett till omfång och handling samt den tid det tagit, 10 år +, att få ihop fetsamlingen. Infinite Kung Fu handlar om kung fu och så mycket mer, en sammanfattning är inte helt lätt men jag gör ett försök. Världen är ett sorgligt ställe där de odöda blir allt fler och de levande allt färre. Världen kallas för The Martial World och det centrala för att inneha makt i The Martial World är att ha kunskap i kung fu. Den som har nästan all makt är den onde kejsaren. Han är dock bara ett spöke sedan The Eight Immortals haft ihjäl honom och uttalat en förbannelse över hans kropp som de sedan styckat. Kroppen har ruttnat bort men hans kraft finns även i den rustning han hade på sig när han dödades, rustningen är spridd på fem ställen i The Martial World. The Eight Immortals är som namnet antyder 😉 åtta odödliga med stora kunskaper i kung fu. Var och en av dem har tagit sig an en lärling men fem av lärlingarna har fallit för frestelsen är lära sig poison kung fu som gör de till närmast oövervinnerliga men även korrumperar själen. Hoppet ställs istället till Lei Kung som måste bekämpa kejsaren och de fem avfällingarna som leder en av kejsarens arméer var. De odödliga håller till i en annan verklighet och får inte själva agera i The Martial World. Prövningarna för att bli en mästare på kung fu svåra och Lei Kung måste klara många hinder. Kampen mot de andra lärlingarna, deras soldater och horderna av zombies som stryker runt kan börja. Infinite Kung Fu är Kagan McLeods första utgivna serie, han är i övrigt verksam som illustratör och har publicerats i bl.a. Entertainment Weekly, Newsweek, Time m.fl.
Infinite Kung Fu är i grunden en klassisk berättelse om kampen mellan gott och ont men samtidigt så skruvat mycket mer. Kagan McLeod (Highlander!) har slängt in en massa grejer han gillar. Kung fu och olika galna tekniker är givetvis centralt och det är gott om slagsmål och som utlovat så flyger verkligen kroppsdelar hit och dit. Släng in en apokalyptisk värld med zombies överallt och lite snygga miljöer så har man Infinite Kung Fu. Jag höll nästan på att glömma shaolinmunken som tillverkar bronsrobotar 🙂 McLeod är en riktigt skicklig tecknare och serien i svart/vitt/grått är snygg och speciellt hans flödande linjer är en fröjd att skåda. Fightscener är inte helt lätt att få till men överlag är det en hel del fart i scenerna så det har han också lyckats bra med. Karaktärerna funkar, Lei Kung är iofs som många typiska hjältar lite träig men han vägs upp av de andra. Den ende lärjungen som lever och inte tillämpar poison kung fu är Moog Jugular som mer hör hemma i en blaxploitation-rulle än en kung fu serie men han har grymma skills. Det bästa med Infinite Kung Fu är blandningen av alla grejer, den fascinerande värld McLeod skapat och att det är full fart framåt större delen av albumet. Om du vill ha något crazy och underhållande så rekommenderar jag att du slår till och införskaffar Infinite Kung Fu. Ett längre utdrag finns hos Top Shelf.
Förlag: Top Shelf Productions
Betyg: 4/5
Serievärldens meste Mick Jagger-lookalike, den tids- och dimensionshoppande agenten Casanova Quinn är tillbaka, och tro mig när jag säger att det är en seriehändelse av rang. Casanova (tidigare delar recenserade 
Under semesterdvalan missade jag helt att Jonathan Hickman kom ut med en ny miniserie på Image, en serie som dessutom föreföll ligga närmare hans tidigare indiealster än de superhjälteserier han sysselsatt sig med den senaste tiden (och inget ont om det, hans 
Vi upptäckte nyligen att Shazam har fått en ny kollega i den svenska seriebloggosfären (även om sagda kollegor inte är förtjusta i termen ”blogg”, se nedan, men vi hoppas att det är oss förlåtet), 
Animal Man: Jeff Lemire börjar på allvar etablera sig som en av DC:s återkommande författare, Animal Man är en av två titlar han fått ta hand om i DCnU. Det är svårt att följa i Grant Morrisons fotspår (inte ens Grant Morrison själv klarar det alltid) men berättarglädjen är det inget fel på och det är värt mycket. Lemire fokuserar på Buddy Bakers familjeliv, något som alltid varit centralt för figuren – liksom de creepy skräckelementen. De senare tar Lemire och illustratörsteamet Foreman & Green också fasta på i en läbbig drömsekvens och ett bra cliffhangerslut – överlag förefaller Foreman & Green passa Lemires sensibiliteter väl, vid ett par tillfällen känns det som om motiv och kompositioner är väldigt noggrannt dikterade av Lemire (inte något negativt). Däremot har Lemire definitivt lämnat indieviben hemma, även om det här är kompetent genomfört är det aldrig överraskande, aldrig annorlunda. Det finns ingenting som skaver i Lemires Animal Man-version, inte än i alla fall. En solid 3+.
