Inlägg taggade ‘Stormwatch’

iPad /Recensioner

Stormwatch #9-11

torsdag 2 augusti, kl 11:45 av 0 kommentarer

stormwatch_9För några månader sedan så fick vi ju lite konstruktiv kritik angående att vi främst recenserar serier vi gillar, så för balansens skull så kommer här en Stormwatch-recension med mer negativt än positivt.

I och med #9 så tog Peter Milligan över författandet av Stormwatch, och jag var nyfiken på vad han skulle ta sig för med titeln efter att Paul Cornell och Paul Jenkins lämnat över stafettpinnen. Milligan är en författare som ofta nämnts i väldigt positiva sammanhang här på Shazam, bland annat i 5 av 5-recensionerna av Enigma och Shade The Changing Man, men mottagandet av hans senare titlar inom DCnU har varit betydligt svalare. Har själv läst de första 8 numren av Milligans Red Lanterns, och även om första numret var helt ok så är det inte en serie som lyckats greppa tag i mig. Får se om det kanske blir en recension av den titeln här också någon gång framöver.

Så, jag hade en förhoppning om att Milligan här skulle leva upp till forna formtoppar, men var även lite rädd att han skulle tappa bollen och inte lyckas förvalta det positiva som byggts upp i de föregående numren av Stormwatch. Tyvärr så visade det sig att mina farhågor stämde. Stormwatch #9-11 är väl kanske inte katastrofala, och det börjar till och med bra med #9, men efter att ha läst alla tre nummer så har jag svårt att känna mer än besvikelse. Det största problemet är att det inte finns direkt story att följa. De tre numren har alla handlingar utan några större kopplingar till varandra. I #9 attackeras teamet av en Red Lantern samtidigt som en medlem från 1500-talet dyker upp igen, i #10 så letar de efter en phreno-module som varit borta sedan 1700-talet och i #11 så attackeras de av neanderthalare. Om man vill så kan man nog se en tunn röd tråd där alla nummer på olika sätt berör att Stormwatch är en urgammal organisation, men det finns liksom inget som knyter ihop allt och driver storyn framåt. Det känns mest som att Milligan har en hel massa (potentiellt riktigt bra) idéer som han vill få ur sig, men på bekostnad av det grundläggande berättandet.

Stormwatch_10Utöver det så är berättandet ordentligt inkonsekvent på sina ställen. Till exempel så avslutas #9 med en cliffhanger där Engineer anropar Midnighter med det brådskande meddelandet Can you get up here please? We seem to have a problem…, men när #10 börjar så är Midnighter och Apollo i Metropolis och spanar på Superman. Vad som var problemet får vi aldrig reda på, och det känns nästan som att Milligan hoppat över ett helt nummer mellan #9 och 10. Det finns även några scener där Midnighter och Apollo (som är ett par) kallar varandra för älskling och pratar om fina ögon, vilket inte är något fel i sig, men att de gör det direkt efter att ha fått stryk av och sedan slaktat en mordisk rymdvarelse känns mest krystat. Alla vet att de är gay, det behöver liksom inte förtydligas varje gång de pratar med varandra.

En posititiv sak i de här numren är att vi parallellt med Milligans egna påhitt återigen får stifta bekantskap med Harry Tanner som lämnade Stormwatch med brallorna nere i #6, vilket var Cornells sista nummer. Det finns även en del karaktärtsmoment som är bra, som till exempel när Midnighter oroar sig för hur lättvindigt han dödar andra människor och när vi i en tillbakablick får se hur The Engineer skapades (se bilden).

stormwatch_11Överlag så känns #9-11 storymässigt alltså rätt osammanhängande och spretiga, och den spretiga känslan blir tyvärr ännu starkare då de tre numren görs av tre olika illustratörer och fyra olika tuschare. Miguel Sepulveda som hängt med från #1 gör ett svinbra jobb med #9, som nog är det snyggaste numret hittills, och #10 tecknas av Ignacio Calero som gjorde ett bra jobb med #7 & 8. I #11 så delar Calero tecknarrollen med Eduardo Pansica, och här ser Caleros paneler riktigt nice ut (övre panelen i bilden) medan Pansicas delar ser väldigt annorlunda ut. Min teori är att det främst är kvaliteten på tuschandet som spökar här. Det är tre olika tuschare som gjort #11, och det är rätt uppenbart att någon av dem inte håller måttet. Jag kan väl leva med olika illustratörer mellan olika nummer, men när det bitvis även känns slarvigt och bidrar till att storyn känns än mer spretig så blir det mest bara dåligt. Trist!

Jag kommer nog att köpa ett par nummer till av Stormwatch med förhoppning om att Milligan får ordning på torpet, men om det inte blir bättre än så här så hoppar jag av Stormwatch-tåget.

Manus: Peter Milligan
Illustration: Ignacio Calero, Miguel Sepulveda, Eduardo Pansica
Tusch: Eber Ferreira, Julio Ferreira, Rob Hunter, Sean Parsons
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Stormwatch #7 & 8 – Supercritical

fredag 6 juli, kl 12:50 av 0 kommentarer

stormwatch_8Dags igen för lite Stormwatch, vilket just nu är den enda DC-titeln som jag följer månadsvis. De här två numren är författade av Paul Jenkins som i praktiken bara är en avbytare som hoppar in medan Peter Milligan gör sig redo för att ta över rodret från Paul Cornell. Den här typen av inhopp brukar ju kunna resultera i rätt ointressanta utfyllnadsnummer, men även om de här två numren inte är direkt kopplade till Cornells röda trådar från #1-6 så tycker jag ändå att Jenkins lyckas snappa upp karaktärerna och bygga vidare på de relationer som Cornell skapat.

Storymässigt så ställs Stormwatch inför ett udda, väldigt komplext och potentiellt galaxförstörande hot i form av The Gravity Miners. The Gravity Miners är en sorts livsformer som från en parallell dimension skördar gravitation, vilket inte helt otippat får katastrofala följer för den drabbade dimensionen. Det jag gillar med den idén är att det är ett ansiktslöst hot. The Gravity Miners vet antagligen inte ens att deras framfart innebär massmord i de parallella dimensioner som skördas, vilket innebär att det inte finns någon ond slutboss för hjältarna att bekämpa. Det är mer som att försöka slåss mot en jordbävning eller ett vulkanutbrott, vilket såklart innebär att Stormwatch måste klura ordentligt för att kunna hitta en lösning på problemet.

stormwatch_7Problemen startar i Pripyat, vilket alltså är staden intill Tjernobyl. Stormwatch anar att det var katastrofen i Tjernobyl som lockat The Gravity Miners till vår dimension, och för att luska mer i den frågan så bestämmer sig Jack Hawksmoor a.k.a. God of Cities för att prata lite med Pripyat, vilket är en av de bästa scenerna i de är två numren. Hawksmoors superkraft är lite svår att beskriva utan att bli alltför långdragen, men i korthet så kan han kommunicera med städers ande via en sorts astralprojektion, där Pripyats ande manifesteras som en sängliggande, utmärglad och dödligt sjuk cancerpatient. Vid Pripyats sida finner vi de omtänksamma Hiroshima and Nagasaki i form av två vackra geishor, dock med brännskadade och ärrade ansikten. Scenerna med Hawksmoor, Hiroshima, Nagasaki och den lidande Pripyat är i mitt tycke helt fantastiska, och jag hoppas verkligen att manusförfattarna fortsätter att utnyttja potentialen i Hawksmoors rätt udda superkraft.

Medan Hawksmoor hänger med städerna så funderar övriga stormkollare på hur de kan rädda galaxen, och efter en hel massa matematiskt astrofysiksnack mellan Martian Manhunter och Jenny Quantum så kläcker de en plan som bara Stephen Hawking skulle kunna förstå. Ja, det kanske blir lite för mycket obegripligt fysiksnack och komplexa transdimensionella grejer mot slutet, men Jenkins kommer ändå ihåg att hålla igång karaktärerna, och när han nu lämnar över till Milligan i nästa nummer så tycker jag att dynamiken hos Stormwatch som team både förtydligats och stärkts.

I de här numren så är tecknaren Miguel Sepulveda utbytt mot Ignacio Calero, vars stil i sina bästa stunder påminner om Alan Davis. Dock så tenderar han att steroidisera karaktärerna lite väl mycket ibland, och främst då de manliga. Visst, du behöver säkert en massa muskler för att orka superhjälta runt hela dagarna, men bara för det bör det inte vara nödvändigt att ha fullt med sprängfärdiga blodkärl precis under huden. Det ser mest groteskt ut. Förutom det så gör Calero en stabil insats, och jag tycker framförallt att han gör en riktigt bra version av Marsian Manhunter.

I korthet: Jenkins och Calero gör ett klart godkänt inhopp, och det ska bli spännande att se vad Peter Milligan tar sig för med Stormwatch framöver. Stormwatch känns överlag som en intressant titel där man aldrig riktigt vet vad som är på gång, så kolla gärna in den om du vill ha något som skiljer sig lite från ”vanliga” trikåserier.

Manus: Paul Jenkins
Illustration: Ignacio Calero
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Stormwatch #4-6

torsdag 17 maj, kl 16:38 av 0 kommentarer

stormwatch4Det har väl blivit hög tid att försöka komma ikapp DC:s Stormwatch, så här kommer ett samlat utlåtande av #4-6, där #6 avrundar Stormwatch:s första arc. Som tidigare så har jag läst den här titeln på iPhone/iPad, vilket jag lär fortsätta göra även framöver. För manus i de här numren ansvarar fortfarande Paul Cornell, och för den som missat mina åsikter om hans föregående nummer så finner ni dem här och här.

Storymässigt så är de här numren mycket mer fokuserade än #1-3 varit, vilket gör att den tidigare spretigheten är som bortblåst. De parallella spåren strålar här samman, och teamet står för första gången mer eller mindre enat mot ett gemensamt hot. Hotet i fråga utgörs till en början av ett av de större och mest bisarra monster jag sett på länge (vilket såklart enbart är positivt), och svänger sedan kraftigt över till ett par interna konflikter som påverkar Stormwatch från grunden. I korthet så är tempot kvickt och kasten snabba, och det känns som att Cornell haft kul med storyn i de här numren. Jag gillar även det faktum att det än så länge inte finns någon egentlig superskurk i den här titeln, utan att teamet primärt fått handskas med betydligt mer abstrakta problem mixat med diverse interna schismer.

Stormwatch5Karaktärsutvecklingen är även den mycket starkare i de här numren, och mot slutet av #6 så tycker jag att man fått mycket bättre koll på Stormwatch, både som team och individerna i det. Det är egentligen bara Martian Manhunter som fortfarande har en rätt otydlig och rätt träig roll, vilket jag gnällt över även i tidigare nummer. Bortsett från honom så tycker jag att alla karaktärer växt genom de här tre numren. Cornells flirtande med Warren Ellis version av Stormwatch och Authority fortsätter även i de här numren, men det känns som att han så sakteliga hittat en egen ton i berättandet också. Dialogerna når egentligen aldrig Ellis höjder (när han är som bäst), men de är rappa och överlag rätt kul.

Miguel Sepulveda tycker jag har hittat hem mer och mer för varje nummer, med massiva actionscener och extremt mycket detaljer – inte sällan som ett direkt resultat av nämnda actionscener. Jag kan dock tycka att hans karaktärer i de mer stilsamma panelerna kan ha en något udda fysik. Svårt att säga mer exakt vad som inte stämmer, men jag tror det har med proportionerna att göra, vilket gör att karaktärerna ibland ser ut som modellfigurer. Överlag så är Stormwatch dock en riktigt snygg serie, med en hel del riktigt spektakulära scener.

Samlingen Stormwatch: Darkside beståendes av nummer 1-6 släpps i samlad form den 23 maj, och de som gillar Paul Cornell, Warren Ellis tidigare Wildstorm-titlar eller helt enkelt bara diggar storskalig scifi/superhjälteaction med mörka undertoner bör helt klart införskaffa den.

Manus: Paul Cornell
Förlag: DC
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Stormwatch #2 & 3

torsdag 17 november, kl 06:54 av 2 kommentarer

stormwatch3Hurra, seriebloggeri! Jag har tröttnat på att recensera enstaka lösnummer då jag ofta känner att det blir repetetivt, så jag har samlat på mig lite nummer och kommer att köra en serie recensioner framöver med lite mer samlade utlåtanden. Vi börjar med Stormwatch #2 & 3. Jag gav ju Stormwatch #1 en 4 i betyg, något jag nog skulle vilja dra ner till en 3:a efter att ha läst serien ett par vändor till.

Handling: Ena halvan av Stormwatch fortsätter att mer eller mindre tvångsrekrytera Apollo och Midnighter medan den andra halvan luskar i varför månen plötsligt börjat visa aggressivitet mot jorden. Medan förhandlingarna med de två nykomlingarna går måttligt bra så skickar månen i desperation ett helt gäng asteroider mot jordens största städer. Asteroider fyllda med gigantiska monster.

Det bra och mindre bra: Handlingsmässigt så har det börjat rulla på rätt bra nu med en attack från månen och diverse interna dispyter, men det är bitvis lite rörigt med de parallella handlingarna och ett stort antal karaktärer som alla måste få utrymme. Jag tror att serien faktiskt hade tjänat på att senarelägga introduktionen av Apollo och Midnighter istället för att ha med dem från start. Ett par nummer med introduktion av Stormwatch som initiativ och team hade varit fint istället för att bara köra igång i raketfart. Nu blir det väldigt mycket på en gång och man hinner inte riktigt fokusera på en sak innan man kastas vidare till nästa.

Fortsätt läsa Stormwatch #2 & 3

Manus: Paul Cornell
Illustration: Miguel Sepulveda & Al Barrionuevo
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Stormwatch #1

onsdag 7 september, kl 23:06 av 4 kommentarer

52stormwatch1Jag har personligen inte haft särskilt starka åsikter om DCnU (läser ju inte särskilt mycket DC-serier utöver Green Lantern, och har inte läst något sedan Blackest Night tog slut), men när jag såg att Stormwatch skulle få göra comeback, och nu som en integrerad del i det vanliga DC-universat, så pirrade det till. Warren Ellis Stormwatch från sent 90-tal är en av mina favoritserier, och jag har samlat på mig alla WildStorm-serier som författats av Ellis. För den som inte har koll på det sedan innan så gjorde han sig känd som författare av StormWatch (ja, det var med stort W på den tiden), som senare vidareutvecklades till The Authority. Jag kommer att återkomma till Ellis, WildStorm och framförallt The Authority framöver, men kan i alla fall säga nu att det mesta är riktigt bra grejer. För att kort sammanfatta Stormwatch som koncept så kan man säga att de är en global säkerhetspolis med superkrafter, men som inte kallar sig superhjältar, och i och med heller inte behöver (eller vill) bete sig som sådana.

I första numret av nya Stormwatch, som författas av Paul Cornell, så får vi återigen bekanta oss med välbekanta WildStorm-karaktärer som Engineer, Jack Hawksmoor, Apollo, Jenny Quantum och Midnighter (alla skapade av Ellis), och tillsammans med dem finner vi nykomlingarna Adam One (som möjligtvis är den första mannen på jorden), Projectionist (i konstant kontakt med all information på Internet) och Harry Tanner a.k.a. The Eminence of Blades (som är bra på att fäktas). Som en stor grön joker i leken, eller som grädde på allt mos kanske, så har vi även den klassiska DC-hjälten Martian Manhunter som gett sig i lag med Stormwatch. Ett minst sagt intressant gäng.

apolloHandling: Det händer något väldigt mystiskt med månen, och Stormwatch försöker ta reda på vad, och varför. Medan Jenny Quantum och Adam letar efter en gigantisk artefakt i Himalaya (som ska ha någon koppling till månen) så söker Jack Hawksmoor, Projectionist och Martian Manhunter upp en motvillig Apollo med hopp om att kunna rekrytera någon med krafter i nivå med Supermans. Parallellt med detta så undersöker Harry Tanner själva månen, och möts av en minst sagt stor överraskning…

Fortsätt läsa Stormwatch #1

Manus: Paul Cornell
Illustration: Miguel Sepulveda
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Intervju /Recensioner

DC52: Midnattsöppet på Orbital Comics

onsdag 7 september, kl 02:07 av 4 kommentarer

OrbMingelEn av seriebutikerna i min hemstad London, Orbital Comics (jag skrev om deras Becky Cloonan-utställning här) firade DC:s relaunch med att hålla butiken öppen vid midnatt den 6/9, så att Londonfansen skulle kunna plocka åt sig den första laddningen nya DC-ettor några timmar före alla andra. Ett så skamlöst marknadsföringstrick kunde jag såklart inte motstå, så jag trotsade regn och stormvindar på min cykel och drog iväg till 8 Great Newport Street när klockan började smyga mot midnatt…

Jag fick ett samtal med Orbitals Chris Thompson om DC-relaunchen och de nya titlarna (den som vill ha mer detaljerade synpunkter från den kunnige Chris och resten av Orbitals team kan med fördel lyssna på deras podcast från evenemanget). Chris kan ses efter hoppet, poserande med två av favorittitlarna.

Fortsätt läsa DC52: Midnattsöppet på Orbital Comics

Skriv en kommentar
Intervju

Shazam intervjuar: Patrick Meaney

onsdag 16 mars, kl 13:11 av 0 kommentarer
Fotot: Raul Coto-Batres.

Fotot: Raul Coto-Batres.

Då var det dags för den utlovade intervjun med regissören Patrick Meaney, mannen bakom hyllade dokumentären Grant Morrison Talking With Gods. Och glöm för all del inte att infinna er på Klarabiografen, Sergels torg, Stockholm torsdagen 24 mars, klockan 18:30 då hans film visas som en del av Serietekets filmvisningars vårsäsong. Filmen följs av ett bordssamtal med delar av Shazamredaktionen och gänget från podcasten Hög av serier. Då kör vi.

Hur såg resan ut när du gick från att vara seriefantast till författare och filmskapare?

För ett par år sedan publicerade jag en djupgående analys av The Invisibles nummer för nummer på min blogg. När jag var färdig kom min väg att korsas av folk från Sequart, ett förlag som publicerar böcker om serier. De uttryckte intresse för att redigera och publicera mina poster i bokform. Som en del i det planerade vi att få till en intervju med Grant Morrison att ha med i boken.

Jag jobbar som filmskapare och ville därför gärna filma intervjun, särskilt som det inte finns så mycket videomaterial med Grant, och där väcktes tanken på att göra en mer fullständig dokumentär. Vi skrev ihop ett förslag och skickade till Grants fru Kristan och de gick med på att genomföra projektet.

Vid det laget var jag extremt exalterad och ett par månader senare åkte vi till Los Angeles och filmade de första segmenten med Grant.      

Fortsätt läsa Shazam intervjuar: Patrick Meaney

Skriv en kommentar
Recensioner

StormWatch, vol 1: Force of Nature

måndag 8 juni, kl 14:02 av 3 kommentarer

stormwatchforceDags för ett rätt så rejält hopp bakåt i tiden. 10 år bakåt närmare bestämt. 1999 gavs första volymen av Warren Ellis version av StormWatch ut (samlandes #37-42), och då jag nu i helgen hittade den i en boklåda för en billig penning så kändes det nästan dumt att inte slå till. Jag gillar ju det mesta jag läst av Ellis och har fortfarande en nostalgisk hatkärlek till 90-talets superhjälteserier från Image Comics och dess avkommor. Köpte faktiskt StormWatch #1 när det gavs ut 1993, tillsammans med en hel massa andra serier som inte lyckades överleva millennieskiftet. Kanske borde plöja igenom 90-talskassen i garderoben och köra lite retrorecensioner på det, vad tror ni om det?

stormwatch_40Hur som helst, det är inga större problem att se hur (skrämmande) lång tid 10 år egentligen är när jag tänker tillbaka på hur jag själv var på den tiden – jag bodde hemma, körde nattskift och lyssnade i princip bara på NiN. Inget fel med det i och för sig, men det är inte riktigt så jag jobbar idag. Med detta i åtanke är det intressant att se hur väl den här samlingen faktiskt åldrats under samma tid. Visst, tecknarstilen kan ibland kännas rätt tidstypisk för serier utgivna av Image, Top Cow och Wildstorm under slutet av 90-talet, men själva berättandet känns hyggligt i fas med de serier som ges ut idag. Warren Ellis tar StormWatch i en helt egen ny riktning och genomför redan i första numret ett gäng radikala förändringar, både gällande karaktärer och tonalitet. En del får skrivbordstjänst och ett helt gäng får sparken till förmån för en trio nykomlingar – Jenny Sparks, Jack Hawksmoor och Rose Tattoo – vilka känns igen för den som läst The Authority (som då alltså är Ellis fristående och makalösa upptrappning av just StormWatch). StormWatch må blekna en hel del i jämförelse med The Authority, men i det stora hela så bjuder Ellis och co på ett intressant upplägg med spännande intrig.

Sammanfattningsvis, StormWatch: Force of Nature står sig väl i jämförelse med dagens utbud både när det kommer till illustration och berättande, men jag tror att serien gör sig allra bäst för oss som har lite koll på Image/WildStorm i allmänhet och på The Authority i synnerhet. Väl värt reapriset var det hur som helst, men jag tror att jag knep sista exemplaret.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Tom Raney, Pete Woods, Michael Ryan
Förlag: Wildstorm
Betyg: 3/5

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...