Inlägg taggade ‘Oclair Albert’

Recensioner

Demon Knights #1

fredag 16 september, kl 12:48 av 7 kommentarer

Demon-Knights_Full_1-200x303Handling m.m: Den massiva hypen kring New 52 går inte att komma undan och inte heller jag som varit ljumt inställd till spektaklet har kunnat undgå att dras in och kolla vilka titlar som kan vara något. Den första jag fastnade för var Demon Knights med manus av Paul Cornell och teckningar av Diogenes Neves. Demon Knights tar avstamp i Camelots förstörelse, i samband med det tar Madame Xanadu hand om Kung Arthurs svärd Excalibur, eller gör hon det? Några hundra år senare möter vi åter Madame Xanadu på resa tillsammans med Jason Blood som genom en trollformel av Merlin själv huserar demonen Etrigan sedan Camelots fall. De sätter sig på en krog där det visar sig finnas en rad andra av seriens karaktärer som presenteras på olika sätt. Samtidigt är The Questing Queens horder på marsch och anfaller lägligt nog staden där våra hjältar finns. Nu är det upp till dem att stoppa horden och rädda civilisationen! Ett utdrag finns hos CBR.

Det bra: Diogenes Neves teckningar är riktigt bra och passar perfekt i denna fantasyserie som utspelar sig i DCs Dark Ages. Både miljöer och karaktärer hanteras bra. Dessutom blir otippat det riktigt otäckt när en demon tar över en bebis och Neves får in skräcken mitt på ljusa dagen. Paul Cornell lyckas rätt bra på de 22 sidor han har till sitt förfogande presentera bakgrundshistorien och seriens huvudkaraktärer och det känns onekligen som en intressant blandning. Jag har inte läst någon serie tidigare där The Demon (Etrigan), skapad av Jack Kirby, förkommer men det gör inget eftersom den bakgrund jag får är tillräcklig.

Det mindre bra: Det är iofs ett första nummer men det är i princip bara en presentation av bakgrunden och en ytlig dito av karaktärera, så mycket mer hinner inte hända vilket gör att slutet för mig som är van att läsa serier i trades blir väl abrupt. Jag ville ha mer direkt. Jag kommer inte att fortsätta läsa serien digitalt utan tradevänta, hade den varit riktigt bra hade jag fortsatt men jag fastnade inte och slutet är ingen cliffhanger som får mig att vilja veta vad som ska hända. Om The Demons bakgrund är tillräckligt presenterad så får jag å andra sidan inte veta något om Madame Xanadus vilket hade varit bra men jag antar det kommer.

Sammanfattning: Totalt sett ett bra förstanummer, grunden är lagd och Neves teckningar riktigt bra. Ett lovande karaktärsgalleri gör att jag räknar med att läsa serien när den kommer i en trade.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Oclair Albert
Färgläggning: Marcelo Maiolo
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #23

tisdag 26 april, kl 23:12 av 3 kommentarer

brightestday23Nu är det bara ett nummer kvar av Brightest Day och jag har verkligen gillat Geoff Johns och Peter Tomasis härliga serie som trots flera parallella historier lyckats få till spännande historia som verkligen har engagerat mig och fått mig att varje gång etusiastiskt kasta mig över varje nytt nummer. Kanske är det därför som jag känner mig lätt besviken på nummer 23 av Brightest Day? till viss del är det så, men det finns en del berättartekniska brister i det här numret som gör det till ett av de sämre numren så här långt i Brightest Day.

Mycket av dessa brister är egentligen mer eller mindre ofrånkomliga i den här typen av serier. Slutet närmar sig och innan La Grande Finale så ska har författarna en tendens att kasta in en hel del exposition och förklaringar som ska knyta ihop serien och hur allt egentligen hänger ihop. Så även här. I Brightest Day #23 ska Johns och Tomasi på runt 30 sidor hinna förklara den mystiska skogen i Star City, den vita kraftringens egentliga plan för de hjältar och skurkar som återfick livet efter Blackest Night och vem som egentligen är seriens Big Bad Guy samt vem som ska rädda Jorden. Just det där sista hade jag lite svårt att få ihop eftersom jag har väldigt dålig koll på just dessa två klassiska Allan Moore-karaktärer (Skriv gärna en kommentar om ni vet hur det hela hänger ihop.).

Fortsätt läsa Brightest Day #23

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Joe Prado & Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert & Norm Rapmund
Färgläggning: Peter Steigerwald & Aspen
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Blackest Night hardcover

måndag 25 april, kl 21:35 av 6 kommentarer

Återigen ett rätt långt glapp i serieskriveriet för min del, så jag kompenserar med en rätt så maffig post och ett minst lika maffigt event: DC:s Blackest Night. Jag är ju en Marvel-kille från barnsben, men har fastnat ordentligt för Green Lantern sedan Geoff Johns startade om titeln för några år sedan. Nog snackat om mig, nu kör vi!

bln_1_dylux-2-copyHandling: I tidernas begynnelse var allt svart. Nattsvart. Sedan var det plötsligt ljust, och inom kort så hade de olika nyanserna i färgspektrumet börjat rivalisera och strida med varandra. Så, de självutnämnda Guardians of The Universe valde att skapa The Green Lantern Corps med syfte att hålla koll och ordning på allt. De andra färgerna drog sig tillbaka, och under en lång period så var allt mer eller mindre under kontroll. Tills nu. Efter att Hal Jordan återvänt till rollen som Green Lantern och hans gamla läromästare axlat rollen som ledare för de skräckinjagande gula lanternorna – The Sinestro Corps – så har färgkriget återigen blommat upp. Lanternor med gröna, gula, röda, lila, blå, orangea och indigofärgade ringar har dykt upp och strider med varandra över hela galaxen, vilket visat sig vara starten för den domedagsprofetia som Guardians of The Universe kallar The Blackest Night. Blackest Night är genialt i sin enkelhet: Slutet på allt ljus och en återgång till evigt universiellt mörker.

En av huvudingredienserna i receptet för evigt mörker är lämpligt nog att de döda återuppstår för att sprida desperation och död. Så, med ett nattsvart dödsmoln, en korrupt Guardian och en första svart lanterna i form av den morbida dödsfanatikern Black Hand hängandes över galaxen så är det med andra ord läge för de olika färgerna att begrava stridsyxan för att istället fokusera på att hindra de svarta lanternorna från att förvandla universum till en evig kolkällare.

Fortsätt läsa Blackest Night hardcover

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert, Rob Hunter, Julio Ferreira, Joe Prado
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #10

lördag 25 september, kl 10:51 av 1 kommentar

brightestday10På grund av en hektiskt period på jobbet den senaste tiden så har det inte blivit så mycket Shazam-skrivande som jag velat. Men nu när saker och ting lugnat ned sig så ska det bli lite mer skrivande, det lovar jag. Först ut en recension av senaste numret av  Brightest Day.

Handling m.m: Brightest Day #10 lägger fokuset på Firestorm och Aquaman. I Firestorm-delen, vilken inte kommit så långt sedan de tidiga numren, får vi väldigt mycket kött på benen om Ronnie Raymond och Jason Rusch och deras svårigheter nu när de båda utgör var sin del av Firestorm, något som inte bara tycks göra dem långt mer kraftfulla än tidigare utan också verkar innebära vissa instabila faktorer och en indirekt fara för universum som helhet. För att komplicera det ytterligare så verkar Ronnie och Jason, som Firestorm, bära på en objuden gäst.

Fortsätt läsa Brightest Day #10

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Scott Clark, Joe Prado & Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert & David Beaty
Färgläggning: John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #1

onsdag 19 maj, kl 09:17 av 1 kommentar

brightestday1Innan vi knappt har hunnit hämtat oss från Blackest Night så kastar DC Comics oss in i nästa event, Brightest Day. Vi får här följa de tolv hjältar och skurkar som återuppstod efter Blackest Night. Men Brightest Day skiljer sig ganska markant från sin föregångare. Tonen är ljusare, tempot något lungare och det ligger en viss mystik i luften. Varför har dessa tolv hjältar och skurkar, till synes helt utvalda på måfå, återfått livet? Finns det någon mening och vad är den i så fall? Vad är Deadmans roll i det hela? Är det möjligen han som kommer att få en vita ringbatteriet som Hal Jordan, Carol Ferris (nu som Star Sapphire) och Sinestro försöker lyfta i början av numret?

Geoff Johns och Peter Tomasi har gjort ett riktigt bra jobb med det här numret. Tempot är som sagt lugnare, vilket känns välkommet efter Blackest Night rätt hårda tempo. Däremot inte sagt att det saknas action, som t.ex. då Aquaman och Mera ger sig på en båt med ett gäng somaliska pirater. Men det är inte där som Johns och Tomasi lagt fokus utan fokus ligger på de mysterier som kretsar kring det återuppstådda.

Fortsätt läsa Brightest Day #1

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Ardian Syaf, Ivan Reis, Joe Prado, Pat Gleason & Scott Clark
Tusch: Oclair Albert, Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Agent Orange

söndag 29 november, kl 22:20 av 7 kommentarer

agent_orangeDags så igen för ytterligare en i raden av Green Lantern-samlingar, och denna gång är det hardcoverutgåvan av samlingen Agent Orange som gäller. Agent Orange samlar Green Lantern #39-42 och är en direkt fortsättning på tidigare recenserade Rage of The Red Lanters. Fokus har dock skiftat här från de röda lanternorna till färgen orange som sakta men säkert introducerats i tidigare nummer. Där grönt står för viljestyrka, gult för rädsla, blått för hopp, violett för kärlek och rött för raseri så representerar orange girighet, habegär och egoism. Man kan alltså tänka sig att den orangea lyktkåren borde lida av rätt svåra samarbetsproblem och interna konflikter, men det finns en rätt logisk lösning på detta: Det finns bara en medlem. Orange Lantern Corps består enbart av Larfleeze. Larfleeze aka Agent Orange är girigheten personifierad. Han sitter själv i en isolerad del av galaxen, ständigt glufsandes på en aldrig sinande buffé utan att för den del någonsin bli mätt, och är paranoid över att alla vill ta det som är hans medan han själv bara vill ha mer av allt. Larfleeze är helt enkelt en rätt osympatisk självälskare med ett sjukligt habegär, men han känns trots det inte som en renodlad superskurk. Sinestro, Atrocitus och även de till ytan goda Guardians of The Galaxy Universe har alla en egen agenda som driver dem framåt, men Larfleeze känns mer som om han att är helt och hållet under den orangea färgens kontroll. Problemet är bara att folk inte lämnar honom ifred, varpå han triggas till att både försvara sig och att vilja lägga sin håriga vantar på allt nytt som de objudna gästerna råkar ha med sig. I kriget mellan färgerna så blir alltså Larfleeze plötsligt bara indragen mitt i allt pågående trubbel, och ingen av de inblandade lär tycka att det är något som kommer att leda till något positivt.

Geoff Johns Green Lantern har börjat känns lite som ett säkert kort när det kommer till snyggt berättade historier som trots sin längd (vi är ju uppe i över 40 nummer vid det här laget) på något sätt ändå konstant lyckas öka tempot på vägen mot en (förhoppningsvis) mastig och episk final. Det är lätt att bli bortskämd med återkommande bra historier från en författare, och jag antar att det är Green Lanterns ständigt höga kvalitet som gör att mina högt ställda förväntningar på Johns Flash: Rebirth resulterat i att jag nu tycker att den serien är rent dålig. Hur som helst, det här är ju inte Flash, det är Green Lantern, och Green Lantern i Geoff Johns och tecknaren Philip Tans händer är fortfarande något av det bästa man kan komma över i superhjälteväg idag.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Philip Tan, Jonathan Glapion, Ivan Reis, Oclair Albert
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Blackest Night #1

onsdag 22 juli, kl 13:00 av 1 kommentar

blackestnight1Den här recensionen är något försenad, men bättre sent än aldrig som man säger…

Äntligen! Äntligen är det så dags för Blackest Night att på allvar göra entré i DC-välden, och vilken entré sedan! Förra veckan gav jag Green Lantern #43 full pott i betyg och undrade lite försktigt om Geoff Johns skulle kunna hålla samma höga nivå och kvalité även under själva Blackest Night. Svaret på den frågan blir, trots att detta ändå bara är första numret, ett stort JA!

Johns visar än en gång att han har en närmast unik förtåelse för den värld som DC Comics hjältar lever och verkar i och leverar här några riktigt fina, gripande ögonblick sida (Barry Allens reaktion när han får höra vilka hjältar som dött sedan han själv dog.) vid sida med några riktigt obehagliga (Ralph och Sue Dibneys återkomst). Allt detta i en historia med ett ordentligt driv och högt tempo.

Ivan Reis är som vanligt på topp när det gäller illustrationerna. I min mening är han född att illustrera Green Lantern-historier. Det är riktigt snyggt och mycket svärta och skuggor, mer än vanligt tycker jag, men det funkar utmärkt med tanke på att Blackest Night är en väldigt mörk historia.

För min del så raderade Blackest Night #1 mina sista tivel på att Blackest Night skulle bli ytterligare en av dessa events som verkar lovande i början men som senare visar sig falla lika platt som en pannkaka. Jag tror att Blackest Night kan bli det bästa event som DC Comics publicerat på mycket länge!

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert
Färg: Alex Sinclair
Förlag: DC Comics
Betyg: 5/5

Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...