Inlägg taggade ‘Peter Steigerwald’

Recensioner

Brightest Day #23

tisdag 26 april, kl 23:12 av 3 kommentarer

brightestday23Nu är det bara ett nummer kvar av Brightest Day och jag har verkligen gillat Geoff Johns och Peter Tomasis härliga serie som trots flera parallella historier lyckats få till spännande historia som verkligen har engagerat mig och fått mig att varje gång etusiastiskt kasta mig över varje nytt nummer. Kanske är det därför som jag känner mig lätt besviken på nummer 23 av Brightest Day? till viss del är det så, men det finns en del berättartekniska brister i det här numret som gör det till ett av de sämre numren så här långt i Brightest Day.

Mycket av dessa brister är egentligen mer eller mindre ofrånkomliga i den här typen av serier. Slutet närmar sig och innan La Grande Finale så ska har författarna en tendens att kasta in en hel del exposition och förklaringar som ska knyta ihop serien och hur allt egentligen hänger ihop. Så även här. I Brightest Day #23 ska Johns och Tomasi på runt 30 sidor hinna förklara den mystiska skogen i Star City, den vita kraftringens egentliga plan för de hjältar och skurkar som återfick livet efter Blackest Night och vem som egentligen är seriens Big Bad Guy samt vem som ska rädda Jorden. Just det där sista hade jag lite svårt att få ihop eftersom jag har väldigt dålig koll på just dessa två klassiska Allan Moore-karaktärer (Skriv gärna en kommentar om ni vet hur det hela hänger ihop.).

Fortsätt läsa Brightest Day #23

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Joe Prado & Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert & Norm Rapmund
Färgläggning: Peter Steigerwald & Aspen
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate X #4

fredag 8 april, kl 16:06 av 1 kommentar

ult_x1För lite mer än ett år sedan recenserade jag första numret av Ultimate X och slutomdömet blev att Jeph Loebs omstart för Marvels mutanter post-Ultimatum kändes bra och spännande. Nummer 2 och nummer 3 lovade mer av samma vara men sen tog det av någon anledning stopp för nummer 4. Först nu, ett halv år senare, kommer numret och frågan uppstår då om verkligen var värt att vänta på det.

Det korta svaret på den frågan är: JA! Det var värt väntan. Loeb verkar trivas riktigt bra tillsammans Marvels Ultimate-mutanter och levererar en historia som är ljusår bättre än hans tidigare projekt som t.ex. Ultimates 3 och Ultimatum (som inte kan kallas annat än skräp). Liksom de tre tidigare numren av Ultimate X fokuserar Loeb på en ny mutant, i det här fallet Liz Allen, Firestar. (Ja, Liz Allen är kanske inte direkt en ny mutant då hon dykt upp i Ultimate-serier tidigare.) Dessutom dyker ytterligare en gammal mutant upp från tiden innan Ultimatum och sätter scenen för kommande konflikter mellan denne och mutanterna ledda av Karen Grant. Apropå Karen Grant så avslöjar Loeb i det här numret något som fans av spekulerat en del i, nämligen frågan: ”Vem är egentligen Karen Grant?”.

Fortsätt läsa Ultimate X #4

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Art Adams
Tusch: Mark Roslan
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #10

lördag 25 september, kl 10:51 av 1 kommentar

brightestday10På grund av en hektiskt period på jobbet den senaste tiden så har det inte blivit så mycket Shazam-skrivande som jag velat. Men nu när saker och ting lugnat ned sig så ska det bli lite mer skrivande, det lovar jag. Först ut en recension av senaste numret av  Brightest Day.

Handling m.m: Brightest Day #10 lägger fokuset på Firestorm och Aquaman. I Firestorm-delen, vilken inte kommit så långt sedan de tidiga numren, får vi väldigt mycket kött på benen om Ronnie Raymond och Jason Rusch och deras svårigheter nu när de båda utgör var sin del av Firestorm, något som inte bara tycks göra dem långt mer kraftfulla än tidigare utan också verkar innebära vissa instabila faktorer och en indirekt fara för universum som helhet. För att komplicera det ytterligare så verkar Ronnie och Jason, som Firestorm, bära på en objuden gäst.

Fortsätt läsa Brightest Day #10

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Scott Clark, Joe Prado & Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert & David Beaty
Färgläggning: John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #8

söndag 29 augusti, kl 08:00 av 0 kommentarer

brightestday8Brightest Day har kommit en bit på vägen men mystiken om varför Aquaman, Martian Manhunter, Deadman och de andra återfick livet efter Blackest Night har långt ifrån lättat. En del frågetecken har rättats ut, men andra har uppstått. Som t. ex. vilken koppling den mordiska gröna marsianen har till Martian Manhunter. Eller vilka kopplingar som Hawkman och Hawkgirl har till det mystiska Hawkworld. I det här numret får vi lite mer kött på benen rörande dessa två saker då Geoff Johns och Peter Tomasi väljer att lägga merparten av fokuset på dessa två delar av Brightest Day-storyn (med det lilla undantaget av två sidor i början som berör Deadman).

Klart bäst i det här numret är Hawkman/Hawkgirl-storyn och vad som händer dem i det mystiska Hawkworld. Ni som kan er DC-historia känner säkert igen namnet Hawkworld, men här är det inte planeten Thanagar som åsyftas, utan vad jag närmast skulle beskriva som en sorts parallell dimension med starka band inte bara till Hawkman och Hawkgirl utan också till Jorden och Thanagar. Det Johns och Tomasi försöker göra här (och lyckas riktigt bra med i min mening) är att koppla Hawkman och Hawkgirl till ett större sammanhang. Dessutom får Hawkgirl en ordentligt överraskning i slutet av numret.

Som vanligt håller Brightest Day en hög illustrationsnivå, men Ivan Reis och Patrick Gleeson får ursäkta här men Ardian Syafs Hawkman/Hawkgirl-del är i en klass för sig. Hade Johns och Tomasi valt att använda hela numret till Hawkman-storyn och gett Syaf fritt spelrum i ett helt nummer så tror jag vi hade varit mycket nära en fullpoängare. Tyvärr är det inte så, men det förminskar ändå inte Syafs utomordentliga arbete.

Manus: Peter J. Tomasi & Geoff Johns
Illustration: Patrick Gleason, Ivan Reis & Ardian Syaf
Tusch: Rebecca Buchman, Vicente Cifuentes & Ivan Reis
Färgläggning: John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman #700

onsdag 23 juni, kl 07:49 av 5 kommentarer

Batman700Grant Morrison är DC:s Batman-showrunner (för att slänga sig med en TV-metafor) och som sådan är det såklart han som fått uppdraget att hålla i trådarna i det här påkostade jubelnumret. En historia, tre tidsplan, tre Batman – och en hel massa tidsresekrångel, ett tema som ärligt talat börjar kännas urlakat även i Morrisons kapabla händer. Hur många gånger har karln kört med tidsresor som central plot point? Invisibles, DC One Million, Flash, Final Crisis, Animal Man… Vänta nu, har han nånsin inte använt tidsresor som central plot point?

Som ni märker är jag inte så trakterad av det här numret, även om Morrison som alltid håller en hög lägstanivå. Deckargåtan är inte särskilt engagerande eftersom man a) inte får känna mordoffret tillräckligt väl för att kunna bry sig om honom och b) det tillbringas för lite tid med de olika Batman & Robin-versionerna för att kunna bry sig om dem. Dessutom – och det här är en dödssynd i deckargåtesammanhang – är mysteriet inte helt begripligt. Typiskt Morrison, kan man kanske invända, men han brukade faktiskt klara av att få ihop väldigt komplicerade intriger som man åtminstone fattade vid andra genomläsningen. Visst, det kanske är jag som inte klarar av att begripa en författare som gillar att röra sig på olika parallella berättarplan och minsann inte underordnar sig mainstreamkrav och bla bla bla, men jag har en smygande misstanke om att Morrison numera helt enkelt slarvar sig igenom många manus. Batman #700 är helt enkelt otajt, det är min främsta kritik. Bästa bitarna är de som utspelar sig i den dystopiska framtid som antyddes av Morrison i hans tidigare Batman-nummer, där Damian axlat sin fars mantel och blivit en skjutglad ultravålds-Batman i ett slags vagt totalitärt Gotham City som patrulleras av robotpoliser.

Fortsätt läsa Batman #700

Manus: Grant Morrison
Illustration: Tony Daniel, Frank Quitely, Scott Kolins, Andy Kubert, David Finch
Tusch: Richard Friend
Färgläggning: Alex Sinclair, Tony Avina, Brad Anderson, Peter Steigerwald
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #1

onsdag 19 maj, kl 09:17 av 1 kommentar

brightestday1Innan vi knappt har hunnit hämtat oss från Blackest Night så kastar DC Comics oss in i nästa event, Brightest Day. Vi får här följa de tolv hjältar och skurkar som återuppstod efter Blackest Night. Men Brightest Day skiljer sig ganska markant från sin föregångare. Tonen är ljusare, tempot något lungare och det ligger en viss mystik i luften. Varför har dessa tolv hjältar och skurkar, till synes helt utvalda på måfå, återfått livet? Finns det någon mening och vad är den i så fall? Vad är Deadmans roll i det hela? Är det möjligen han som kommer att få en vita ringbatteriet som Hal Jordan, Carol Ferris (nu som Star Sapphire) och Sinestro försöker lyfta i början av numret?

Geoff Johns och Peter Tomasi har gjort ett riktigt bra jobb med det här numret. Tempot är som sagt lugnare, vilket känns välkommet efter Blackest Night rätt hårda tempo. Däremot inte sagt att det saknas action, som t.ex. då Aquaman och Mera ger sig på en båt med ett gäng somaliska pirater. Men det är inte där som Johns och Tomasi lagt fokus utan fokus ligger på de mysterier som kretsar kring det återuppstådda.

Fortsätt läsa Brightest Day #1

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Ardian Syaf, Ivan Reis, Joe Prado, Pat Gleason & Scott Clark
Tusch: Oclair Albert, Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: Second Coming #1

onsdag 7 april, kl 08:37 av 6 kommentarer

secondcoming1Så var det dags för återigen dags för Marvels stora sommar event för sina mutanter. X-Men: Second Coming #1 är början på den tredje, och förhoppningsvis, sista delen av en trilogi som började med Messiah Complex (2007) och fortsatte med Messiah War (2009). I Second Coming #1 har det gått ett år sedan händelserna i Messiah Complex när Cable och hans unga skyddsling Hope kommer tillbaka till nutiden efter att ha hoppat runt i framtiden de senaste tre åren för att komma undan en rätt så sur Bishop. Men de får det snabbt het om öronen då de attackeras av tungt beväpnade mutant-hatare. X-Men får också nys om Cables återkomst och eftersom antalet mutanter i världen är nere på farligt låga siffror sätter Cyclops allt hopp till att Hope verkligen är den Messias som Homo Sapiens Superior nu så desperat behöver och samlar ihop ett team för att hjälpa Cable och Hope. Men vem står bakom mutant-hatarna och håller i trådarna och vad är deras egentliga plan? Det återstår att se…

X-Men: Second Coming #1 har många positiva kvalitéer: lysande illustration, i stort sett alla medverkande karaktärer känns precis som det ska göra (vilket jag tycker det var ett bra tag sedan man såg i en X-Men-tidning) och ett par riktigt starka scener. Själva storyn är helt ok men jag hade gärna sett att Craig Kyle och Chris Yost utvecklade lite mer vad själv huvudstoryn i Second Coming kommer att vara samt lite mer om seriens bad guys istället för ett avslöjande på två sidor i slutet av numret. Sen är jag inte helt överens med dem angående valet av huvudskurk. Jag tänker inte avslöja här vem det är men det är inte någon av mina personliga favoriter.

Fortsätt läsa X-Men: Second Coming #1

Manus: Craig Kyle & Chris Yost
Illustration: David Finch
Tusch: Matt Banning
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate X #1

tisdag 9 februari, kl 12:33 av 5 kommentarer

ultimatex1När Marvel presenterade Ultimate X (som ska vara fortsättningen på Ultimate X-Men nu när Ultimatum är över) i november förra året och avslöjade samtidigt att den skom skulle skriva serien var… Jeph Loeb! WHY!!! Karln har visserligen skivit en hel del bra serier i sina dar (kanske främst Batman: The Long Halloween) men hans senaste alster har, minst sagt, lämnat en hel del att önska. Hans Ultimates 3 var en enda stor soppa och miniserien Ultimatum utnämnde flera av oss i redaktionen till 2009 års sämsta serie. Ni förstår nog säkert att jag gärna hade sett en annan författare än Loeb på Ultimate X. Men nu är det som det är och den här veckan kom första numret i serien. Den stora frågan… är Ultimate X ytterligare en stor flopp för Loeb eller har han för en gångs skull fått till något bra?

Mina förväntningar har inte direkt varit skyhöga på Ultimate X, men förvånande nog så är det senare av de två ovanstående alternativen som gäller här. Loeb, tillsammans med Arthur Adams, har för en gångs skull lyckats få till ett utmärkt bra första nummer. Ett nummer som kretsar kring Jimmy Hudson, Wolverines son. Jimmy är helt ovetandes om både vem hans far är och det faktum att han är en mutant. Ända tills den dag då Kitty Pryde dyker upp hemma oss honom med en låda som tillhört hans far.

Jag tänkter inte gå in mer på själva storyn än så här eftersom jag inte vill spoliera er egen läsning. Loebs nya version av Marvel Ultimates mutanter känns på samma gång fräsch och samtidigt välbekant. Dessutom lämnar han här tillräcklig många frågor obesvarade, eller hintar om kommande händelser för att varje fall jag redan nu längtar till nästa nummer.

Innan jag hade läst Ultimate X #1 så var egentligen det största skälet till att läsa numret Arthur Adams illustrationer. De små smakprov och covers som Marvel släppt angående serien lovade gott och Adams gör en verkligen inte besviken. Det är verkligen en väldigt vältecknad och snygg serie. Ett gott exempel är scenen där Jimmy får ett meddelande ifrån sin far i form av en holograminspelning. Ansiktsuttrycken på alla i den scenen är spot-on. Från Jimmys närmast chockade uttryck, Kitty Prydes längtan och saknad till Wolverines mer bistra ansiktsuttryck.

En amerikansk recensent av numret nämnde att han tyckte att Ultimate X ”…hearkens back to the early days of Marvel Comics when anything could -– and did –- happen.”. Jag håller till viss del med honom om det. Men jag tycker att serien har mer gemensamt med Chris Claremont och John Byrnes långa run på Uncanny X-Men, det vill säga den version av X-Men jag själv introducerades för och har kommit att älska. Det bara att hoppas att Jeph Loeb inte sjabblar bort detta nu utan fortsätter i samma stil. Gör han det så tror jag att det möjligt att det blir en fullpoängare åt nästa nummer…

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Arthur Adams
Tusch: Mark Roslan
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimatum #3

måndag 23 mars, kl 13:04 av 0 kommentarer

ultimatumJag gillade det första numret av Ultimatum. Den massiva foldvågen som slår till mot New York och som dödar ett antal etablerade karaktärer i Marvels Ultimate-universum kändes som en frisk fläkt och ett vågat drag av Jeph Loeb. Tyvärr så började det gå utför i kvalité redan i nummer två och i detta tredje nummer så kan man tyvärr bara konstatera att Ultimatum fortsätter att tappa tempo. Det är väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad i det här numret, och då är vi ändå mer än halvvägs genom Ultimatum med bara två nummer kvar.

Fortsätt läsa Ultimatum #3

Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...