Seriehändelse: en ny skapar-ägd serie av Brian Michael Bendis och Alex Maleev. Enligt uppgift har Bendis och hans illustratörspartner planerat för Scarlet sen deras kritikerhyllade sejour på Daredevil slutade. Konceptet ligger närmare Bendis tidiga indie-kriminalserier än hans senare superhjälteserer: en kvinna (med artistnamnet Scarlet, därav titeln) som blivit illa behandlad av världen bestämmer sig för att slå tillbaka, och lyckas under resans gång både lära sig mer om sig själv och starta en revolution. Enkelt och kraftfullt enmeningspitch, inte sant?
Och det funkar. Scarlet känns betydligt mer angeläget och uppfriskande än det mesta man sett från Bendis de senaste åren (möjligen med undantag för Powers som fortfarande håller stilen). Scarlet pratar direkt till läsaren om sina våldsdåd, ett kul och välfungerande grepp som gör läsaren mer indragen, för att inte säga medskyldig, till Scarlets mer eller mindre berättigade vigilantism – något som Scarlet själv naturligtvis påpekar, vilket lägger ytterligare en meta-dimension av verfremdung till serien. Att det dessutom förefaller som om Scarlet är en inte helt pålitlig berätterska gör inte saken sämre. Jag brukar ofta störa mig på självmedvetet berättande-om-berättande (se vidare The Unwritten), men i det här fallet är det både subtilt och effektfullt och inte alls irriterande.
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel/Icon
Betyg: 4/5
Mitt retrospektiv över Bendis New Avengers tar oss den här gången fram till början av post-Civil War-perioden. Jag har också bestämt mig för att i min arc-uppdelning följa TPB-utgivningen snarare än lösnumren – främst eftersom lösnumren inte alltid är riktigt tydliga med om de är just lösnummer eller en del av en arc (arcen The Collective namnges t ex inte förrän i #18, där den annonseras som ”Part Two” utan att namnet nämnts alls i #17 – men enligt TPB:n börjar The Collective redan i #16…).
OBS! Denna recension innehåller spoilers.
