Inlägg taggade ‘Brian Azzarello’

Nyheter och tips

Image Expo 2016

torsdag 7 april, kl 20:31 av 3 kommentarer

unnamed-14-600x391

6 april var det så återigen dags för Image Expo där förlaget Image Comics presenterar kommande nyheter. I vanliga fall brukar denna tillställning gå av stapeln två gånger varje år, januari samt i samband med San Diego Comic-Con i juli, men förlaget har i år valt april i samband med Emerald City Comicon i Seattle och om det blir något mer tillfälle under året återstår att se.

20 nya titlar annonserades och vill man läsa hela listan så finns den här hos ComicsAlliance. Jag har i vanlig ordning valt ut mina favoriter och först ut är en ny serie av gänget bakom Fatale och The Fade Out: Ed Brubaker, Sean Phillips och Elizabeth Breitweiser. Kill or Be Killed handlar om en introvert student i 20-årsåldern som efter en hemsk händelse tvingas att ta på sig en mask och döda en ondskefull människa varje månad. Brubaker beskriver serien som Death Wish möter Breaking Bad och 1970-talets Amazing Spider-Man. En längre intervju finns hos USA Today.

Fortsätt läsa Image Expo 2016

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 3

fredag 22 januari, kl 15:01 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

AmericanMonster-01-72dpi-91fa6AMERICAN MONSTER #1
Manus: Brian Azzarello
Illustration: Juan Doe
Förlag: AfterShock Comics

En storvuxen man med ett svårt sargat ansikte anländer till en liten håla i amerikanska Midwestern. Ingen vet vem han är eller vad han gör där men när han ger sig på den korrupta sheriffen och de lokala, rasistiska, vapenhandlarna ses han som en hjälte…endast tills hans egentliga syfte uppdagas. Han är inte där för att stoppa gängen, utan för att ta över verksamheten. American Monster är den senaste nya serien från det relativt nystartade förlaget AfterShock Comics och med Brian Azzarello (100 Bullets) vid rodret kan man utgå från att det kommer att bli en ryslig och blodig historia.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 3

Skriv en kommentar
Recensioner

DKIII: The Master Race

fredag 4 december, kl 15:17 av 1 kommentar

DKIII

När jag först hörde nyheten om att Frank Miller (med uppbackning av manusförfattaren Brian Azzarello, tecknaren Andy Kubert, gamle tuschmästaren Klaus Janson ocxh färgläggaren Brad Anderson) skulle göra ytterligare en uppföljare till sin monumentala 80-talsklassiker The Dark Knight Returns ställde jag mig  i likhet med många andra frågan ”Varför?”. Det finns givetvis ett mycket enkelt svar: pengar. Millers bokslut över Batman är ett portalverk av samma magnitud som Watchmen och nämns i så många olika listor över viktiga serier att många tror att det är det enda med hjälten man behöver läsa. I olika mer eller mindre lyxiga utgåvor och ständigt nya kringprodukter (min favorit är den gigantiska golvmatta som jag noterade att Paul Levitz hade uppsatt på VÄGGEN i sitt kontor på DC när jag besökte stället 2008) är DK lite av ett eget undervarumärke som säljer stadigt. Den mer komplicerade frågan är förstås, vad mer tycker Miller att han har att säga om Batman? Som en evig motpol så kämpade Alan Moore in i det sista för att Before Watchmen inte skulle bli av just för att han berättat precis den historia han avsett när serien skapades i samarbete med Dave Gibbons 1986/87. Mig veterligen enda gången Moore lagt något till verket var ett par texter i Watchmen Sourcebook, ett supplement till DC Heroes RPG som gavs ut i princip simultant med serien. Marknadskrafterna vann dock och till allmänt klirr i kassan och DCs förnöjelse blev det ändå en bunt prequelserier 2012. Min stora invändning mot detta tillvägagångssätt var, och är alltjämt, att man löper stor risk att devalvera ett starkt verk genom att lägga till och dra ifrån alltför mycket. Visst står boken kvar där i hyllan trots exempelvis kassa filmatiseringar, som Stephen King med goda anledningar påpekat, men det finns ändå något som gör att folk borde låta vissa saker vara ifred ibland. Till saken hör förstås att Miller redan varit och petat på sin klassiker en gång tidigare med DK2: The Dark Knight Strikes Again som gavs ut i tre nummer mellan november 2001 och juli 2002. För de allra flesta var den serien en sådan monumental besvikelse att den numer omges av kollektiv glömska. Något upphovsmannen själv bidrar till nu när DKIII: The Master Race uttryckligen bygger direkt vidare på den första serien, även om vissa element från uppföljaren dyker upp. Fortsätt läsa DKIII: The Master Race

Manus: Frank Miller och Brian Azzarello
Illustration: Andy Kubert och Frank Miller
Tusch: Klaus Janson
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 48

lördag 28 november, kl 22:27 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

DKTMR-Cv1-ds-1-00f06DARK KNIGHT III: THE MASTER RACE #1
Manus: Frank Miller, Brian Azzarello
Illustration: Andy Kubert, Klaus Janson
Förlag: DC Comics

På 80-talet formligen avgudade jag allt med Frank Miller. Från hans vitamininjektion av Daredevil och skapandet av Elektra, miniserien Wolverine med Chris Claremont, Ronin och återkomsten till Daredevil med Born Again. Mest genomslag för min egen del hade dock hans mörka version av Batman i The Dark Knight Returns och Year One, speciellt den förra som jag läste om och om igen. Hans 90-talsalster Sin City och 300 passerade mig obemärkt och även det faktum att han gjorde en fortsättning på The Dark Knight kallad The Dark Knight Strikes Again 2001. På något sätt kändes det som att han tappat greppet med allt mer knasiga och bisarra historier men nu när tredje delen av The Dark Knight, kallad The Master Race, kommer ut har han hjälp av Brian Azzarello (100 Bullets), Andy Kubert och trogne tuscharen Klaus Janson så det är inte utan att det kliar lite i fingrarna.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 48

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 47

lördag 21 november, kl 13:30 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

BMEUR-Cv1-ds-0aa1cBATMAN: EUROPA #1
Manus: Matteo Casali, Brian Azzarello
Illustration: Jim Lee, Giuseppe Camuncoli
Förlag: DC Comics

Redan 2004 annonserade DC miniserien Batman: Europa, skriven av Matteo Casali och Brian Azzarello samt tecknad av Jim Lee och Giuseppe Camuncoli. Sedan hände ingenting tills den dök upp i Previewskatalogen i november 2010 med utlovad start i januari 2011, men ingen serie kom. Nu, mer än ett decennium sedan första annonseringen ser den äntligen dagens ljus och själva konceptet är att Batman infekterats av ett virus som sakta tar död på honom och allting tyder på att Jokern, som för tillfället är i Berlin, ligger bakom. Det visar sig dock vara fel eftersom även Jokern infekterats av samma dödliga virus och för att överleva tvingas nu detta omaka par samarbeta för att ta reda på vem som ligger bakom detta mysterium.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 47

Skriv en kommentar
Recensioner

Spaceman #1

torsdag 3 november, kl 22:05 av 2 kommentarer

spacemanBrian Azzarello och Eduardo Rizzo har samarbetat tidigare i långköraren 100 Bullets som Henrik hade en ambitiös genomgång  av, Rekviem för 100 kulor. Nu är duon tillbaka med sci-fi serien Spaceman. Spoilers ahead! Spaceman handlar om den väldige losern Orson, artificiellt skapad för uppdrag i rymden men nu fast på jorden utan uppdrag och framtid. Han samlar metallskrot och och drömmer om det liv han skulle haft i rymden. Ett adoptivbarn till ett känt par kidnappas och räddas senare av Orson från en brinnande båt, tyvärr är hon åtföljd av en av kidnapparna.

Att jag avslöjat hela första numret  betyder inte så mycket eftersom det inte händer så mycket överhuvudtaget. Jorden, åtminstone den storstad Orson bor i, är sunkig och planeten är tillsynes översvämmad. I början får vi flashbacks till vad som antagligen var Orsons sista uppdrag i rymden. Detta kontrasterar starkt till hans situation på Jorden där han betalar för att titta på en strippa innan han drar iväg för att samla skrot. En sorglig snubbe som dessutom är ful. Jag får inget grepp om karaktären mer än att han inte är den skarpaste kniven i lådan. Så det är knappast en karaktärsstudie som ska driva serien framåt framöver. Det bästa är en drift med kändisars förkärlek för att adoptera barn från tredje världen med lite sjaskiga filantropiska vibbar. Här har kändisparet Marc och Aprils adoptivdotter kidnappats, en adoptivdotter som blev deras efter att hon vunnit en dokusåpa om att bli just det där hon tävlade mot andra föräldralösa barn. Vidrigt som f-n och en lite samhällskritik inslängd. Hur karaktärerna pratar är lite annorlunda, Azzarello har skapat någon form av framtidsslang med datauttryck, LOL, och konstiga uttal. Den skiljer sig tydligt från hur de flesta pratar engelska idag och placerar därmed serien i en annan tid även genom dialogen men för mig är den mest ett störande moment. Rissos illustrationer är överlag bra men förutom en bild över staden är det inget som sticker ut. Det svårt att hitta så mycket intressant i numret och jag kan inte avgöra om det finns en story som kan bli intressant eller ej men det funkar iaf som uppstart även om jag personligen är tveksam till att fortsätta eller köpa den samling som kommer att samla alla nio nummer.

Manus: Brian Azzareollo
Illustration: Eduardo Risso
Färgläggning: Patricia Mulvihill
Förlag: Vertigo
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

First Wave #1

tisdag 16 mars, kl 21:08 av 5 kommentarer

firstwave1Fett! Brian Azzarello skriver och Rags Morales illustrerar huvudtiteln i DC:s nya pulpsatsning, First Wave – ett dream team som fått en kul idé att leka med. För er som inte hängt med är First Wave ett Elseworlds-aktigt DC-universum i andra världskrigets skugga där det finns maskerade hjältar men inga superkrafter och i titelserien är det Doc Savage, The Spirit och Batman som äventyrar tillsammans. En något apart samling kan tyckas vid första anblicken men DC och Azzarello kan sin pulp: Doc Savage är gissningsvis vid sidan av The Shadow den mest kända pulphjälten, och The Spirit och Batman är två av de idag överlevande seriefigurer med starkast pulprötter (kuriosa: Bob Kane jobbade för Eisner & Iger när det företaget gick ihop med ett par andra och bildade DC, där Kane enligt legenden genast fick uppdraget att skapa en ny superhjälte efter succén med Stålmannen). Tre figurer från varsin continuity förs samman i sitt eget universum, signerat Brian Azzarello? Att köpa First Wave #1 kändes givet.

Man får väl säga att det här är en mjukstart. Det börjar bra – vild jakt genom djungeln, en galen jättemördarrobot, jag menar what’s not to like? – men First Wave #1 saknar det där omedelbara suget man får av en del förstanummer, att man genast vill kolla nästa nummer för att se vad som händer och vad figurerna ska göra. Azzarello väljer att istället öppna långsammare med ett tydligt karaktärsfokus: Doc Savage kommer hem efter en tid som eremit för att övervara sin fars begravning, The Spirit gnabbas med polisen Dolan (smart grepp att göra Dolan oerhört porträttlik Eisners ursprungsversion men ge honom en helt annan personlighet) och får ett mysko uppdrag – och vi får också titta in hos seriens skurkar för att a) se hur skurkaktiga de är och b) se att de faktiskt har en personlighet utöver att bara vara skurkaktiga. Sen händer det inte så mycket mer. Så långt, så nummer ett, kan man kanske säga – men jämför detta med t ex vilket förstanummer som helst av Grant Morrison och det är lätt att se att man kan skriva något med bättre hook än det här, särskilt om man har ett så klockrent koncept att jobba med. Jag har dock förtroende för att Azzarello och Morales (vars illustrationer här och där ser lite tvekande och rentav slarviga ut) kommer jobba sig in i serien allteftersom – inte minst är jag spänd på att se hur de gestaltar sin pulpversion av Batman (som inte är med ö h t i #1). En lite rumphuggen början på något som trots allt har potential att bli en riktigt intressant serie.

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Rags Morales
Färgläggning: Nei Ruffino
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Filthy Rich

onsdag 13 januari, kl 09:39 av 3 kommentarer

Filthy Rich av Brian Azzarello och Victor Santos är en del av Vertigos nya satsning Vertigo Crime: längre serieberättelser i svartvitt, utgivna i hårdpärm och vanligt bokformat (antagligen ett försök att locka vanliga deckarfans att läsa serier). Man har en imponerande lista av både författare och illustratörer – i det senare fallet en del namnkunniga Euro-illustratörer som i och med Vertigo Crime publiceras för första gången i USA. Vad sägs t ex om Ian Rankin, Jason Starr (deckarförfattare), Peter Milligan och Christos N Gage (TV-deckarförfattare) på författarsidan, eller italienarna Werther Dell’Edera och Mick Bertilorenzi samt ovan nämnda Victor Santos (spanjor verksam i Frankrike) som illustratörer? Upplägget lovar gott.

Filthy RichFilthy Rich tillfredsställer såväl noirfans som allmänna seriefans. Richard ”Junk” Junkin fick sin fotbollskarriär förstörd av en skada och sysslar nu med att sälja begagnade bilar och drömma om vad som kunde varit – en typisk noirprotagonist således. När han får uppdraget att agera livvakt åt chefens dotter börjar hans liv falla samman…

Upplägget är bedrägligt enkelt och vanlig-snubbe-på-glid-indragen-i-passionsdrama-premissen känns igen från noirrullar som Double Indemnity och Gilda (filmer som jag personligen håller högre än privatdeckar-noir). Som vanligt när det gäller Azzarello är inte heller Jim Thompsons vardagspsykoser och måndagsdesperation långt borta – den här gången anar man också influenser från Charles Willeford, ”The Pope of Psycho-Pulp” (särskilt debutverket The High Priest of California).

Fortsätt läsa Filthy Rich

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Victor Santos
Förlag: DC/Vertigo Crime
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor, del 4

onsdag 4 november, kl 16:17 av 0 kommentarer

Mitt rekviem närmar sig sitt slut. Här kommer mina recensioner av de sista fyra samlingarna av 100 Bullets. Precis som tidigare utfärdas mild spoilervarning.

Decayed (samlar #68-75)

100B DecayedBoxningsmatchen mellan Lono och Jack Daw fortsätter i #68-69 (kanske den berättartekniskt mest utdragna fistfighten nånsin!), en tvådelars arc med titeln ”Sleep, Walker”. Azzarello fortsätter här blanda tidsplan och parallellhistorier – fler och fler nivåer samspelar och vävs ihop, kanske för många för en kort tvånummers-arc. ”Sleep…” är komplex på gränsen till rörig, men om man inte tappar tråden som läsare belönas man med en massa viktig information om vad som hänt mellan Graves och The Trust innan serien tar sin början – och vi får ännu en fantasieggande tillbakablick på Minute Mens sista natt tillsammans i Atlantic City.

Lejonparten av samlingen utgörs dock av den längre historien ”A Wake” (#70-74). I centrum står brödraparet Ronny och Remi Rome – man anar att en av dem är en hittills saknad sjunde Minute Man, men vem? Det avslöjandet blir dock i slutänden en av de minst intressanta överraskningarna i detta täta men också humoristiska familjedrama om två bröder som – minst sagt – har svårt att dra jämnt. När jag först läste ”A Wake” medger jag att jag tyckte familjefokuset var lite tråkigt efter allt högnivå-intrigerande och alla konspirationsteorier, men när jag läste om den upptäckte jag att jag missat en riktig godbit. Här tar nämligen Azzarello tillbaka serien till den mer jordnära nivå den befann sig på från början, och det moraliska och småskaligt mänskliga hamnar återigen i brännpunkten. Relationen mellan Ronny och Remi tillåts få vara berättelsens hjärta utan alltför många utflykter till seriens allt mer tillkrånglade ramhandling. Ronny, Remi, deras mamma, deras kompisar, alla är skildrade väldigt rakt och chosefritt i en knegarmiljö som för tankarna till andra säsongen av The Wire (vilket är en komplimang). Stoiske Ronny och störige Remi är ett charmigt radarpar i vad som vid noggrannare genomläsning visar sig vara en av 100 Bullets allra bästa arcs och en välkommen återknytning till seriens grundelement.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor, del 4

Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor, del 3

söndag 25 oktober, kl 08:36 av 0 kommentarer

Pust flämt! Okej, nu när jag stuckit emellan med en liten Spindelmannen-recension kan jag ta mig an mitt 100 Bullets-retrospektiv igen. Vi är nu framme vid volym 6-9. Som vanligt utfärdas mild spoilervarning.

Six Feet Under The Gun (samlar #37-42)

100B Six Feet”Six Feet…” samlar sex one-shots som alla handlar om varsin huvudfigur i 100 Bullets som helhet – i kronologisk ordning är det Dizzy i ”On Accidental Purpose”, Cole Burns i ”Cole Burns Slow Hand”, Benito Medici i ”Ambition’s Audition”, Lono i ”Night of the Payday”, Agent Graves i ”A Crash”, och Wylie Times i ”Point Off the Edge” (men vad är det med Azzarello och denna fäbless för Chalmeristordvitsande titlar?). Samtidigt binds alla numren (utom #38, det med Cole Burns) samman av Mr Shepherd, som spelar viktiga roller – närvarande och frånvarande – i alla andra karaktärers historier. One-shotsen är av varierande kvalitet. Dizzy spelar närmast en biroll i sin egen historia och för första gången framstår en typisk Azzarello-pratscen som just pratig snarare än sjudande av undertryckta känslor och potentiella förräderier. Coles historia är däremot en noirnovell i klassisk 100 Bullets-stil. I ”Ambition’s…” får Eduardo Risso visa vad han kan i några välkomponerade dialoglösa actionscener. Lono-historien är kanske den bästa i samlingen, återigen en tät noirhistoria med kluriga intrigvändningar och följdriktigt slut, medan Graves-historien återigen försjunker i pratsamhet och en parallelhistoria som inte förmår engagera. Och i berättelsen om Wylie Times vidare öden, slutligen, är det än en gång Rissos filmiska rutkompositioner som glänser snarare än Azzarellos personteckningar.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor, del 3

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...