Efter att ha slickat såren efter den ovälkomna stormen Svens besök och firat andra advent men en plaskblöt utomhusspelning känns det extra skönt att få pyssla om min vindpinade fuktiga hjärna med ytterligare ett veckans omslag.
Ett synnerligen starkt startfält den här veckan som bjuder på romantiskt avsked, Cinderella som ni aldrig sett henne, härlig pop art, regnig brottsplats och en besök i en störd hjärna. Allt serverat av Marvel Comics, Vertigo, DC Comics och Image Comics.
”And The Eisner Awards Goes To…?” Så var vinnarna av årets upplaga av Eisner Awards korade under SDCC. Storvinnare blev Hawkeye (David Aja), Saga (Brian K Vaughan/Fiona Staples) samt Building Stories (Chris Ware).
Prisades gjordes även Bandette (Paul Tobin/Colleen Coover) samt Richard Stark’s Parker: The Score (Darwyn Cooke). Inga större överraskningar utan helt enkelt fina priser till fantastiska serieskapare. 
Mest glad är jag över att kategorin Best Humor Publication vanns av en av mina favoriter från förra året: Darth Vader and Son (Jeffrey Brown).
Så vad tycker ni? Välförtjänta vinnare eller populistisk dynga? Vilka saknade du i vinnarlistan?
Så var det dags att summera veckans skörd av mina favoritomslag. Allt från förlagen Dynamite Entertaiment, IDW, Image och Marvel. Denna lista är högst personlig och fokuserar enbart på själva omslagen.
Prophet #35
Rikard har tidigare presenterat en Omslagsorgie med Prophet här på Shazam och Zachary Baldus bjuder på ytterligare ett fantastiskt omslag.
Chin Music #1
Ny serie från Image om en man på rymmen och vilse i tiden tecknad av Tony Harris. Vet inte om det är Chinatown-vibbar med plåstret på näsan eller en Thompson Typewriter i var näve som gör det men jag gillart.
Rocketeer Adventures: Treasury Edition
Ett klassiskt omslag av Darwyn Cooke till en samling av några av de bästa numren från en klassisk serie.
Dark Shadows #1
Francesco Francavilla dök upp förra veckan med Hawkeye #10 och nu får vi en rysare från Dynamite Entertaiment.
Fearless Defenders #4
Slutligen har vi min favorit med Mark Brooks variant på Valkyria som klippdocka. Vore gött med en liknande på Tony Stark iförd olika Iron Man-dräkter.
Nu har årets Eisnernomineringar offentliggjorts. I vanlig god ordning sitter jag mest och skrockar över att få min egen fina smak bekräftad av juryn: Fatale dyker upp på åtskilliga ställen i listan (Ed Brubaker för manus, Sean Phillips för tecknare/omslag, Dave Stewart för färgläggning) och Richard Stark’s Parker: The Score av Darwyn Cooke finns givetvis med vid sidan av inte helt otippade Building Stories av Chris Ware. I övrigt känns det som alltid uppfriskande att se hur man kort och gott gillar bra serier. Här listas en väl genomförd mainstreamhit som Hawkeye (manus av Matt Fraction och bild David Aja) jämte Teddy Kristiansens experimentella The Red Diary/The RE[a]D Diary. Känns uppfriskande särskilt från ett svenskt perspektiv.
Men vad tycker ni andra? Är det någon titel ni saknar eller blir rent av förbannade över att se nominerad?
MILD SPOILERVARNING utfärdas. Ett drygt år har gått sen sist och det är därmed dags för del tre av Darwyn Cookes serie adaptioner av Donald Westlakes/Richard Starks Parker-romaner. De två första delarna, The Hunter och The Outfit, är båda flerfaldigt prisbelönta, och om ytterligare ett år (2013) får vi se den fjärde delen. Från början hade Cooke kontrakt för fyra böcker men efter att både The Hunter och The Outfit blev stora succéer utökades det till fem böcker och en 48-sidors specialare – och kanske blir det mer ändå i framtiden (Westlake skrev 24 Parker-romaner så det finns råmaterial att ta av). Men i nuläget planerar Cooke att nästa bok blir The Handle, för att sedan avsluta serien med Butcher’s Moon (mer om Cookes planer och hur han tänkte kring The Score kan man läsa i den här lååånga intervjun).
The Score är den femte boken i Parker-serien och i motsats till The Outfit (som ju vävde samman två böcker, The Man With The Getaway Face och The Outfit) gör Cooke här en tämligen rak återberättelse av boken. Det passar fint eftersom boken i sig är extremt renskalad – enklare än så här blir inte en heist-intrig (”Några snubbar planerar ett rån. De utför rånet. Något går snett.”) och just därför är det här en av Westlakes allra bästa böcker.
Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: The Score
Henrik Ö: Glad påsk alla Shazamfans! På påsk äter man sötsaker så Sweet Tooth #20 känns som passande seriegodis. Jeff Lemires postapokalypsindie har nu rullat på i snart två år och är precis lika spännande, angelägen och djupt mänsklig som när den började. I och med #20 börjar en ny arc där fokus ligger dels på förhållandet mellan Gus och Jeppard, och dels på en utveckling av de nyare medlemmarna i det aparta följe som nu är på väg mot Alaska för att gräva vidare i Gus förflutna. Lemires särpräglade illustrationer har de senaste numren utvecklat en ny mjukhet och ett bredare register – han känns nu ännu mer hemma, ännu mer bekväm i sin egen skapelse, vilket bara adderar till den skönt drömska känsla som snabbt blivit Sweet Tooths kännemärke. Bland det bättre man kan läsa just nu.
Richard Stark’s Parker: The Outfit är den andra i raden av Darwyn Cookes mästerliga Donald E Westlake-adaptioner – jag skrev en detaljerad recension av den första, The Hunter, här. Där The Hunter tämligen noggrannt följde Westlakes förlaga har The Outfit ett mer komplext förhållande till orginaltexterna. Cooke (vars projekt ju består i att koncentrera 24 Parker-böcker till 4 seriealbum) har här vävt samman de två nästa böckerna i serien, The Man With The Getaway Face och The Outfit. Sidorna 20-42 (med vissa små omflyttningar) i The Outfit är Cookes nedkortade version av andra boken i serien, The Man With The Getaway Face, sidor som redan har publicerats separat av IDW som en lågkostnads-lockvara för de dyrare hårdpärmsversionerna (den tvådollarshistorien i läckert storformat på fint papper är dock mer än väl värd pengarna, se recension i länken ovan). I det här fallet har jag inget emot att bli såld samma material två gånger, dels för att a) två dollar för The Man With The Getaway Face i dagens seriesammanhang är ett underpris av episka proportioner, och b) allt Cooke gör i de här böckerna är så ögonbedövande bra att man gärna läser det igen och igen.
Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: The Outfit
Varning: följande recension innehåller MASSIVA SPOILERS!
Snabblektion i noir-historia: det finns en kille som heter Donald Westlake (eller hette, han gick bort vid 75 års ålder år 2008). Han var under sin karriär en oerhört produktiv skapare av kriminal- och spänningslitteratur, antingen under sitt eget namn eller något av sina talrika alias. Han är en av endast två författare som vunnit deckarutmärkelsen Edgar tre gånger och han utsågs 1993 till Grand Master av författarföreningen Mystery Writers of America. För en bredare (och med bred avses här en synnerligen vid definition av ordet) publik är han sannolikt mest känd för att ha skrivit manuset till filmen Grifters (i sin tur baserad på en bok av en annan noir-mästare, Jim Thompson). Så här skulle jag kunna hålla på ett tag, men jag nöjer mig med att konstatera att Westlake var och är en av den moderna kriminallitteraturens giganter.
Denna gigantstatus kommer sig inte minst av hans långa (24 böcker mellan 1962 och 2008) svit om den samvetslöse antihjälten Parker, specialist på väpnat rån och både i och med sin råhet och sin stränga betoning av professionalism säkerligen en viktig inspirationskälla till alla de färgdöpta juveltjuvarna i Quentin Tarantions Reservoir Dogs. Westlake skrev dessa böcker under pseudonymen Richard Stark och de har kommit att inspirera många fler än Quentin Tarantino.
Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: The Hunter
The man with the getaway face är en del av Darwyn Cookes pågående och kritikerrosade projekt att översätta Donald E Westlakes Parker-romaner (som han skrev under pseudonymen Richard Stark) till serieformat. Första albumet, The Hunter (eller Richard Stark’s Parker: The Hunter som den kompletta titeln lyder) kom ut häromåret och följs snart av nummer två, The Outfit. Inför släppet av The Outfit kommer Cooke och förlaget IDW nu ut med The man with the getaway face, som är en serienovell som utspelar sig mellan The Hunter och The Outfit (också baserad på en Westlake/Stark-roman). Detta är alltså inget fullängdsalbum utan en 24-sidors serietidning, dock i oversizeformat och på lyxigt papper.
Så långt kontinuitet. Vem är då den här snubben Parker, och varför är det en sån seriehändelse att Darwyn Cooke har slagit sig på att överföra dessa romaner till serieform? För det första är Parker-romanerna rättmätiga klassiker i den hårdkokta genren: de har ovanligt nog en renodlad kriminell i huvudrollen (ingen snitsig gentlemannatjuv eller Robin Hood-typ heller, utan bara en rå men smart buse och rånare). Så här post-Tarantino kanske inte det känns så fräscht men det var det verkligen när The Hunter, den första Parker-romanen, kom ut 1962. Westlake och hans brutale proffstjuv har sedan dess utövat ett starkt inflytande på sentida kriminalförfattare som James Ellroy och Edward Bunker.
Fortsätt läsa The man with the getaway face
Efter att ha läst och fastnat för Green Lantern i Green Lantern: Rebirth (som du ju läser om här) så gjorde jag slag i saken och inhandlade Green Lantern: No Fear, som samlar Green Lantern #1-6 och Green Lantern Secret Files #1. Alltså, efter Rebirth, som var något av rungande succé, så kickade DC igång en ny löpande serie med Hal Jordan i huvudrollen som Green Lantern, och precis som i Rebirth är det Geoff Johns som hanterar författandet.
