Inlägg taggade ‘Eduardo Risso’

Recensioner

Dark Night: A True Batman Story

fredag 18 november, kl 10:53 av 2 kommentarer

51h5jlch6ul-_sy344_bo1204203200_En gång när Paul Dini var liten hittade hans far honom åter liggandes på golvet i vardagsrummet, försjunken i dagstidningens seriebilaga och med en tecknad TV-show på i bakgrunden. ”I’d like to know what kind of job you can get by watching cartoons”, suckade fadern men föga anade han då hur profetiskt hans uttalande var. Under hela sin uppväxt gjorde Paul Dini allt för att vara så osynlig som möjligt för att undvika mobbare men när det gällde det han älskade blommade han ut i full prakt. Det som gjorde Dini synlig var hans fantasi och hans stora passion för historier, allt ifrån böcker, serier till tecknad film och alla dessa karaktärer blev som en stor familj för honom. Han kunde stå ut med vilken offentlig tortyr som helst så länge fantasin fick flöda fritt privat.

Fortsätt läsa Dark Night: A True Batman Story

Manus: Paul Dini
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
I fokus

Halloween 2016

måndag 31 oktober, kl 16:10 av 0 kommentarer

Den keltiska högtiden Samhain (numer känd som Halloween) är återigen ett faktum. Vi som gillar pumpalyktor, skräck och godsaker firar så det står härliga till. För den som är ute efter en skräckdos för att snabbt komma i stämning rekommenderar jag följande serier:

lost-boysThe Lost Boys # 1

Joel Schumachers film från 1987 har en särskild distinktion i min egen kanon som den första rulle behäftad med 15-årsgräns som jag lyckades se på biograf utan att ha åldern inne. Med sin historia om tonåriga vampyrjägare som till vardags driver en seriebutik åt sina inrökta hippieföräldrar träffade den helt rätt. Redan när de första tonerna av Echo and The Bunnymens cover på “People Are Strange”  (ursprungligen inspelad av The Doors 1967) ljöd genom högtalarna kände jag att det här var en film som skulle hänga med mig länge. Jag har återvänt till Santa Carla och bröderna Frog åtskilliga gånger sedan dess och alltid med behållning. När Tim Seeley (manus) och Scott Godlewski (bild) nu tar sig an denna 80-talsklassiker blir det tydligt att filmen ligger även dem mycket varmt om hjärtat. Serien tar vid i princip där originalet slutade och det första numret introducerar oss effektivt till alla personer i dramat från den alltjämt tafatte Sam, hans hårdföre morfar och resten av gänget. Till och med hunden Nanook får en stund i rampljuset. Det är rappt berättat och med teckningar i Sean Murphyskolan som jag tror kommer tillfredsställa fans av originalet. Jag kommer i alla fall hänga med under resterande fem nummer. Se upp för åtskilliga alternativomslag med saxofonspelaren Tim Capello på!

Den första serieuppföljaren på Schumachers film,
Lost Boys: Reign of Frogs av Hans Rodionoff och Joel Gomez från 2008, får för övrigt också en liten blinkning då exemplar av nummer ett ses i hyllorna på brödernas butik. Fortsätt läsa Halloween 2016

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 40

söndag 9 oktober, kl 00:24 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

moonshine_01-1MOONSHINE #1
Manus: Brian Azzarello
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: Image Comics

Torpeden Lou Pirlo skickas från New York City för att förhandla fram ett avtal med West Virginias bäste hembrännare: Hiram Holt. Lou inser dock snart att Holt är lika skrupellös som vilken gangsterboss som helst från New York för han gör inte bara allt för att skydda sin smuggling av illegala rusdrycker, han tänker också bevara sin familjehemlighet till varje pris. En blodig, övernaturlig hemlighet som aldrig får se dagens ljus eller ännu hellre…månens sken. Brian Azzarellos serie American Monster hos AfterShock Comics är en twist på klassikern Frankensteins monster och nu tar sig författaren an varulvar blandat med gangsters från förbudstidens USA i Image-serien Moonshine tillsammans med den tidigare samarbetspartnern i Vertigos hyllade 100 Bullets: Eduardo Risso. Ett självklart tillägg till min pull list och recension dyker upp inom kort.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 40

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 24

lördag 18 juni, kl 23:19 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

dktbms_ogn_cv1DARK NIGHT: A TRUE BATMAN STORY OGN
Manus: Paul Dini
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: DC Comics/Vertigo

För mer än 20 år sedan upplevde en av de mest framträdande rösterna bakom en av populärkulturens största ikoner en livskris. Paul Dini har skapat flera äventyr med Batman, både inom animation (Batman: The Animated Series, Batman Beyond), serier (Detective Comics, Batman: Streets of Gotham) och TV-spel (Arkham Asylum, Arkham City) men det var mycket nära att ingenting av detta hade blivit av eftersom producenten, redaktören och författaren blev attackerad och brutalt misshandlad av två rånare, så illa att man var tvungen att fästa ett handtag på hans huvud så att det skulle kunna läka ordentligt. I det självbiografiska seriealbumet Dark Night: A True Batman Story driver Dini ut sina sista inre demoner, tillsammans med tecknaren Eduardo Risso (100 Bullets), i en brutal och tankeväckande historia som blandar hans egna självupplevda trauma med figurer ur Batman-universat. Dini har berättat att han skrev berättelsen både för sin egen skull men också för andra som upplevt eller går igenom liknande händelser och en fras har styrkt honom under hela den här resan: ”Du är mer än vad dina angripare tog ifrån dig.”

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 24

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Image Expo 2016

torsdag 7 april, kl 20:31 av 3 kommentarer

unnamed-14-600x391

6 april var det så återigen dags för Image Expo där förlaget Image Comics presenterar kommande nyheter. I vanliga fall brukar denna tillställning gå av stapeln två gånger varje år, januari samt i samband med San Diego Comic-Con i juli, men förlaget har i år valt april i samband med Emerald City Comicon i Seattle och om det blir något mer tillfälle under året återstår att se.

20 nya titlar annonserades och vill man läsa hela listan så finns den här hos ComicsAlliance. Jag har i vanlig ordning valt ut mina favoriter och först ut är en ny serie av gänget bakom Fatale och The Fade Out: Ed Brubaker, Sean Phillips och Elizabeth Breitweiser. Kill or Be Killed handlar om en introvert student i 20-årsåldern som efter en hemsk händelse tvingas att ta på sig en mask och döda en ondskefull människa varje månad. Brubaker beskriver serien som Death Wish möter Breaking Bad och 1970-talets Amazing Spider-Man. En längre intervju finns hos USA Today.

Fortsätt läsa Image Expo 2016

Skriv en kommentar
Recensioner

Spaceman #1

torsdag 3 november, kl 22:05 av 2 kommentarer

spacemanBrian Azzarello och Eduardo Rizzo har samarbetat tidigare i långköraren 100 Bullets som Henrik hade en ambitiös genomgång  av, Rekviem för 100 kulor. Nu är duon tillbaka med sci-fi serien Spaceman. Spoilers ahead! Spaceman handlar om den väldige losern Orson, artificiellt skapad för uppdrag i rymden men nu fast på jorden utan uppdrag och framtid. Han samlar metallskrot och och drömmer om det liv han skulle haft i rymden. Ett adoptivbarn till ett känt par kidnappas och räddas senare av Orson från en brinnande båt, tyvärr är hon åtföljd av en av kidnapparna.

Att jag avslöjat hela första numret  betyder inte så mycket eftersom det inte händer så mycket överhuvudtaget. Jorden, åtminstone den storstad Orson bor i, är sunkig och planeten är tillsynes översvämmad. I början får vi flashbacks till vad som antagligen var Orsons sista uppdrag i rymden. Detta kontrasterar starkt till hans situation på Jorden där han betalar för att titta på en strippa innan han drar iväg för att samla skrot. En sorglig snubbe som dessutom är ful. Jag får inget grepp om karaktären mer än att han inte är den skarpaste kniven i lådan. Så det är knappast en karaktärsstudie som ska driva serien framåt framöver. Det bästa är en drift med kändisars förkärlek för att adoptera barn från tredje världen med lite sjaskiga filantropiska vibbar. Här har kändisparet Marc och Aprils adoptivdotter kidnappats, en adoptivdotter som blev deras efter att hon vunnit en dokusåpa om att bli just det där hon tävlade mot andra föräldralösa barn. Vidrigt som f-n och en lite samhällskritik inslängd. Hur karaktärerna pratar är lite annorlunda, Azzarello har skapat någon form av framtidsslang med datauttryck, LOL, och konstiga uttal. Den skiljer sig tydligt från hur de flesta pratar engelska idag och placerar därmed serien i en annan tid även genom dialogen men för mig är den mest ett störande moment. Rissos illustrationer är överlag bra men förutom en bild över staden är det inget som sticker ut. Det svårt att hitta så mycket intressant i numret och jag kan inte avgöra om det finns en story som kan bli intressant eller ej men det funkar iaf som uppstart även om jag personligen är tveksam till att fortsätta eller köpa den samling som kommer att samla alla nio nummer.

Manus: Brian Azzareollo
Illustration: Eduardo Risso
Färgläggning: Patricia Mulvihill
Förlag: Vertigo
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor, del 4

onsdag 4 november, kl 16:17 av 0 kommentarer

Mitt rekviem närmar sig sitt slut. Här kommer mina recensioner av de sista fyra samlingarna av 100 Bullets. Precis som tidigare utfärdas mild spoilervarning.

Decayed (samlar #68-75)

100B DecayedBoxningsmatchen mellan Lono och Jack Daw fortsätter i #68-69 (kanske den berättartekniskt mest utdragna fistfighten nånsin!), en tvådelars arc med titeln ”Sleep, Walker”. Azzarello fortsätter här blanda tidsplan och parallellhistorier – fler och fler nivåer samspelar och vävs ihop, kanske för många för en kort tvånummers-arc. ”Sleep…” är komplex på gränsen till rörig, men om man inte tappar tråden som läsare belönas man med en massa viktig information om vad som hänt mellan Graves och The Trust innan serien tar sin början – och vi får ännu en fantasieggande tillbakablick på Minute Mens sista natt tillsammans i Atlantic City.

Lejonparten av samlingen utgörs dock av den längre historien ”A Wake” (#70-74). I centrum står brödraparet Ronny och Remi Rome – man anar att en av dem är en hittills saknad sjunde Minute Man, men vem? Det avslöjandet blir dock i slutänden en av de minst intressanta överraskningarna i detta täta men också humoristiska familjedrama om två bröder som – minst sagt – har svårt att dra jämnt. När jag först läste ”A Wake” medger jag att jag tyckte familjefokuset var lite tråkigt efter allt högnivå-intrigerande och alla konspirationsteorier, men när jag läste om den upptäckte jag att jag missat en riktig godbit. Här tar nämligen Azzarello tillbaka serien till den mer jordnära nivå den befann sig på från början, och det moraliska och småskaligt mänskliga hamnar återigen i brännpunkten. Relationen mellan Ronny och Remi tillåts få vara berättelsens hjärta utan alltför många utflykter till seriens allt mer tillkrånglade ramhandling. Ronny, Remi, deras mamma, deras kompisar, alla är skildrade väldigt rakt och chosefritt i en knegarmiljö som för tankarna till andra säsongen av The Wire (vilket är en komplimang). Stoiske Ronny och störige Remi är ett charmigt radarpar i vad som vid noggrannare genomläsning visar sig vara en av 100 Bullets allra bästa arcs och en välkommen återknytning till seriens grundelement.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor, del 4

Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor, del 3

söndag 25 oktober, kl 08:36 av 0 kommentarer

Pust flämt! Okej, nu när jag stuckit emellan med en liten Spindelmannen-recension kan jag ta mig an mitt 100 Bullets-retrospektiv igen. Vi är nu framme vid volym 6-9. Som vanligt utfärdas mild spoilervarning.

Six Feet Under The Gun (samlar #37-42)

100B Six Feet”Six Feet…” samlar sex one-shots som alla handlar om varsin huvudfigur i 100 Bullets som helhet – i kronologisk ordning är det Dizzy i ”On Accidental Purpose”, Cole Burns i ”Cole Burns Slow Hand”, Benito Medici i ”Ambition’s Audition”, Lono i ”Night of the Payday”, Agent Graves i ”A Crash”, och Wylie Times i ”Point Off the Edge” (men vad är det med Azzarello och denna fäbless för Chalmeristordvitsande titlar?). Samtidigt binds alla numren (utom #38, det med Cole Burns) samman av Mr Shepherd, som spelar viktiga roller – närvarande och frånvarande – i alla andra karaktärers historier. One-shotsen är av varierande kvalitet. Dizzy spelar närmast en biroll i sin egen historia och för första gången framstår en typisk Azzarello-pratscen som just pratig snarare än sjudande av undertryckta känslor och potentiella förräderier. Coles historia är däremot en noirnovell i klassisk 100 Bullets-stil. I ”Ambition’s…” får Eduardo Risso visa vad han kan i några välkomponerade dialoglösa actionscener. Lono-historien är kanske den bästa i samlingen, återigen en tät noirhistoria med kluriga intrigvändningar och följdriktigt slut, medan Graves-historien återigen försjunker i pratsamhet och en parallelhistoria som inte förmår engagera. Och i berättelsen om Wylie Times vidare öden, slutligen, är det än en gång Rissos filmiska rutkompositioner som glänser snarare än Azzarellos personteckningar.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor, del 3

Skriv en kommentar
Recensioner

Rekviem för 100 kulor: del 2

söndag 18 oktober, kl 17:54 av 2 kommentarer

Varning! Milda spoilers i följande recension/er.

Efter mitt samlade omdöme om 100 Bullets här kommer nu en serie kortrecensioner av de 13 samlingar som finns tillgängliga. Ni får förlåta att detta inte riktigt följer shazam.se:s vanliga mall för recensioner, men jag tyckte det var bättre att göra flera recensioner i en post snarare än lägga upp dem en och en.

First Shot, Last Call (samlar #1-5 plus miniserien från Vertigo Winter’s Edge #3)

100B First ShotHär börjar det. Undrar om Azzarello och Risso kunde förutse att deras serie skulle vara 100 nummer? Hade Azzarello (som de flesta serieförfattare numera) en reservplan för att presentera upplösningen tidigare om serien hade lagts ned i förtid? Sånt får vi aldrig veta.

Hursomhelst. Första storylinen (#1-3) presenterar seriens utgångspunkter och man fattar direkt vad det kommer handla om: dialogen trycker på alla modern noir-knappar och känns smart och autentisk (som sig bör eftersom Azzarello smög runt i slummen i sin hemstad Chicago – där första story arcen utspelar sig – och tjuvlyssnade på hur folk pratade). Det är hämnd, blod och tragedi från ruta ett. Återkommande figuren Dizzy Cordova introduceras, liksom Agent Graves. Vanligtvis hade jag varit misstänksam mot en serie som inleds med en duschscen i ett kvinnofängelse, men här kapitulerade jag totalt och bestämde mig för att följa serien. Förutom att konceptet kändes intressant var Dizzy en karaktär man omedelbart fångades av; så här i efterhand tycker jag nästan att Azzarello lägger ned mer energi på att levandegöra Dizzy i de här första tre numren än vad han sedan gjorde i de resterande 97 – en smula överdrivet, men ändå.

Andra arcen, ”Shot, Water Back” (#4-5) lämnar Dizzy och vi får istället följa vad som händer bartendern Lee Dolan när han får en väska av Agent Graves. Dessutom introduceras återkommande bifiguren Megan Dietrich, och vi får ett första prov på hur Azzarello låter parallella händelseförlopp pågå i bakgrunden av det huvudsakliga – jag hade alldeles glömt att Lono introduceras i bakgrunden av detta nummer t ex. Det var i och med den här arcen man fattade att 100 Bullets inte var nån vanlig serie – redan #1-3 var iofs en mycket bra crime comic, men här fick man känslan att det var något utöver det vanliga. Ledtråd: man kan aldrig vara säker på vem som kommer att överleva i den här serien.

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor: del 2

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Eduardo Risso
Förlag: DC, DC
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Rekviem för 100 kulor: del 1

torsdag 15 oktober, kl 08:41 av 3 kommentarer

Varning: Milda spoilers i följande krönika/recension! Och lång är den också.

Det är ett tag sen nu, men ändå: i april i år kom sista numret av Brian Azzarellos och Eduardo Rissos kriminalserie 100 Bullets (#100 såklart) och satte därmed punkt för en episk och smått unik serieberättelse som pågått i nästan 10 år: #1 kom ut i augusti 1999. ‘Smått unik’ eftersom det inom amerikanska mainstreamserier är mycket ovanligt att a) en serie som inte innehåller superhjältar varar så länge som 10 år (även hälften hade varit en bedrift), och att b) en serie behåller samma författar/illustratörspar under hela den tiden. 100 Bullets är att betrakta som ett enda långt sammanhållet verk, där100 Bullets 100 alla kortare story arcs och alla bihandlingar under årens lopp vävts ihop på olika vis allteftersom Azzarello arbetat sig fram emot det förutbestämda slutet (Azzarello har själv sagt att en viktig anledning till att han orkat hålla på så länge med ett och samma projekt varit att han redan från början vetat hur serien skulle sluta, intill hur sista rutan skulle se ut). Nu, såhär ett halvår efter att serien är avslutad (och jag har hunnit läsa om alla 100 numren ett par gånger), tänkte jag det kunde vara dags att ta ett likaledes sammanhållet kritiker-grepp på serien. Den har genom åren hyllats på alla håll, uppmärksammats i mainstreammedia, och givit Azzarello och Risso ett antal prestigefyllda seriepriser (Eisners 2001 för Best Serialized Story samt 2002 och 2004 för Best Continuing Series; Harveys 2002 för Best Writer, Best Artist och Best Continuing Series, samt 2003 för Best Artist). Vad blir omdömet nu när föreställningen är slut och ridån gått ned (som synes på #100:s eleganta omslag här intill)?

Fortsätt läsa Rekviem för 100 kulor: del 1

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...