Förra årets Eisnernomineringar fick mig att upptäcka serien Nowhere Men av Eric Stephenson och Nate Bellegarde och efter att årets nomineringar annonserades förra veckan fick jag upp ögonen för webbserien The Private Eye, skriven av Brian K. Vaughan (Saga), tecknad av Marcos Martin (Amazing Spider-Man, Daredevil) och färglagd av Muntsa Vicente (She-Hulk), som fick två nomineringar: Best Digital/Web Comic och Best Writer. Serien lanserades redan 2013 och avslutades med #10 som släpptes i mars 2015 och här får ni en recension på första samlingen som består av The Private Eye #1-5.
Året är 2075 och Internet är ett minne blott. För länge sedan brast plötsligt fördämningen och i 40 dagar och 40 nätter drabbades världen av en syndaflod när all data lagrad i ”Molnet” av okänd anledning blev tillgänglig för alla. Alla privata bilder, hatiska textmeddelande och snuskiga sökord som du trodde du gjort dig av med fanns nu där för alla att se och utnyttja. Folk förlorade sina jobb och familjer splittrades med slutresultatet att privatlivet blev det heligaste man hade. Ingen vågade dock visa sig eller vara sig själv offentligt längre utan alla började bära masker, nyms, och om du ville ha reda på något om någon fick du anlita en paparazzi som är 2075 års version av privatdetektiver.
Fortsätt läsa The Private Eye, Vol. 1
Illustration: Marcos Martin
Färgläggning: Muntsa Vicente
Förlag: Panel Syndicate
Betyg: 4/5
I 
Som nämndes i 
Varning! Följande recension innehåller spoilers!
Eftersom ASM kommer ut tre gånger i månaden och skapas av ett team av författare och illustratörer (snarare än ett enda författar/illustratörspar) så är den så klart ojämn, men när den är bra så är den bra. När jag läser ASM får jag samma vibbar som av en riktigt bra TV-serie: snabbt och effektivt berättande, en intressant ensemble, en huvudintrig med flera spännande sidointriger som löper parallellt och fokuserar på olika rollfigurer eller olika aspekter på rollfigurerna. Och om Spindelmannen i originalutförande handlade mycket om tonårs- och gymnasieångest så har den nu sömlöst gått över till att handla om 20-30-something-ångest med vänskap, relationer, och ’vad ska jag göra med mitt liv’-problematik i centrum. ’Vänner’ möter superhjältar, liksom. ASM har gått tillbaka till sina tvåloperarötter och det är bara positivt.
Mark Waids gästspel som författare öppnar med en scen som kan betraktas som typisk för nystartade Amazing (lite mer om detta i min tidigare recension 
