Precis när vännerna Mac, KJ, Tiffany och Erin tror att de kan vända år 2171 ryggen och äntligen återvända hem till 1988 och sin sömniga hemstad Stoney Stream, Ohio dyker Erins elaka klon från en ännu mer avlägsen framtid upp. Hon säger att hon är trött på att kämpa och att det måste bli ett slut på allt detta. Om vännerna återvänder till 1988 kommer ”the old-timers” vinna så hon splittrar teamet genom att skicka var och en av tjejerna till en avlägsen tidsepok: Erin till år 2016, KJ till år 1958, Mac till tidens slut och Tiffany till ett framtida harmoniskt utopia där det råder global fred. Kommer de tolvåriga vännerna någonsin komma tillbaka hem och är det rentav så att deras vänskap är det som orsakat denna soppa som håller på att förstöra världen?
Fortsätt läsa Paper Girls, Vol. 6
Illustration: Cliff Chiang
Färgläggning: Matt Wilson
Förlag: Image Comics
Betyg: 5/5
Fangirl Laura Wilson, a.k.a. Persephone, har mirakulöst undgått döden och är ute efter hämnd på Pantheons väktare, den lömska gudinnan Ananke. Tillsammans med Baphomet tänker Persephone befria The Morrigan och Minerva från Valhalla men Ananke kommer att göra allt i hennes makt för att stoppa hennes planer. Ananke har redan dödat tre gudar och den nyblivna tonåringen Minerva är tänkt att bli den fjärde i en ritual för att stoppa det stora mörkret som hotar.
Simon Spurrier är en mycket skicklig författare som skickligt rör sig mellan olika genrer, eller snarare struntar i dem. Detta är extra tydligt i hans underbara Six-Gun Gorilla och framförallt Cry Havoc, som nu äntligen kommit ut i en mycket snygg och generös trade. På ett plan kan den beskrivas som ”en ung gatumusikant blir infekterad av en ockult förbannelse som förstör hennes liv och identitet, vilket får henne att ansluta sig till ett team av militära monster i ett krigshärjat Afghanistan i ett hopplöst försök att befria sig från denna förbannelse”. Om man vill göra det enkelt för sig kan man säga att den är ”Jarhead möter Pans labyrint” eller så kan man använda Spurriers egen underfundiga pitch: ”This is not the tale of a lesbian werewolf who goes to war – Except it kind of is.” Alla dessa beskrivningar funkar till viss del men till syvende och sist är Cry Havoc en historia om en ung kvinna som desperat försöker ta reda på vem hon är, omgiven av skrämmande och ofta våldsamma monstrositeter från världens undermedvetande som vi i dag kallar folklore.
Året är 1988 och fyra tolvåriga flickor i den idylliska förorten Stony Stream upptäcker under sin nattliga tidningsrunda att mystiska krafter från framtiden försöker tvätta bort mänsklighetens synder genom att föra bort resten av staden. Med hjälp av list, jävlar-anamma och mycket mod lyckas flickorna överleva pteranodoner, skottskador, hjärnparasiter och rappakaljande vuxna från framtiden, mycket tack vare två tonåriga chrononauter och tekniksamlare med cybernetiska implantat. Inom loppet av några timmar lämnar flickorna den oskyldiga barndomen bakom sig och detta är bara början på serien Paper Girls.
går som en röd tråd genom hela berättelsen är olika referenser till äpplen som osökt leder tankarna till Bibelns skapelseberättelse om Kunskapens träd, förbjuden frukt, kvinnoförtryck och makt. Dessa symbolvärden förankras också i serien genom en mängd olika Steve Jobs-produkter där även Beatles gamla skivbolag Apple Records dyker upp. Tidshoppandet och en TARDIS-liknande mackapär visar också på en annan solklar inspirationskälla till Paper Girls, nämligen Doctor Who.
Simon Spurrier är en serieförfattare jag fick ögonen på efter att ha läst hans lysande miniserie 
