Inlägg taggade ‘Paul Mounts’

Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 4

söndag 26 januari, kl 22:28 av 1 kommentar

Efter en synnerligen kall men givande musikalisk helg i nordvästra Skånes hörn känns veckans inslag som härligt grädde på moset. Förlagen i staterna har inte legat på latsidan när det gäller att leverera den här veckans skörd av snygga omslag och här kommer nu russinen i kakan.

Lönnmördarskola, smärtsam Lädderlapp, surfarparadis, varggrin och bedrägligt söta djur från Image, DC och Marvel blir veckans smakrika kompott. Bon appetit!

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 4

Skriv en kommentar
Recensioner

FF vol.2

fredag 4 maj, kl 00:37 av 2 kommentarer

FF_9-674x1024 (1)Eftersom jag alltid varit en stor fan av Fantastic Four ser jag det som min uppgift att recensera denna serie, eller dessa serier, så mycket jag kan. Tänkte fortsätta efter Johan med volymen som kallas FF vol.2 i trade och samlar FF #6-11.

I de första två numren färdas vi 100 000 år tillbaka i tiden där vi träffar Supreme Intelligence, den utomjordiska rasen Krees egen kollektiva hjärncentral, när han varseblir att Krees genetiska experiment med allehanda galaktiska raser kommer att gå åt pipsvängen. I sin iver att utrota hotet samt trygga sin egen framtida vidtar han minst sagt drastiska åtgärder. Vi får också följa kung Black Bolts återkomst efter hans förväntade död i kampen med tokmutanten Vulcan (mästerligt skildrat av radarparet Abnett & Lanning i War of Kings). Allt detta uppfyller en urgammal profetia om den tyste konungen och hans fem drottningar samt deras önskan att överta vår jord som Jonathan Hickman introducerade redan i Fantastic Four #577.

Resterande fyra nummer tar oss till nutid och kampen mellan FF och de återstående alternativa Reed Richards och deras olika allierade. Svek och förräderi  bland superskurkarna i FF:s led och Inhumans inhopp som tredje part tvingar vår Reed, hans far Nathaniel samt Spider-Man till ställen där de måste vara. Och vad är det för ruskulösa rymdskepp som svävar över Manhattan?

Hickman har full koll på sin episka berättelse om Marvels första familj och han kryddar den med  härlig rymdopera på gammalt välkänt Fantastic Four-manér. Om man inte följt Fantastic Four av Hickman från #570-588 och vidare i Future Foundation missar man mycket av det intrikata pussel han har lagt och fortfarande lägger sedan sitt första nummer. Detta är för mig en modern klassiker som ingen får missa. Börja för guds skull inte läsa den här volymen! Det blir som att hoppa in i en mittsäsong av Lost och försöka lösa trådar manusförfattare tappat för länge sen. Förutom att du guidas av mästaren Hickman. Jag kunde inte föreställa mig att hans Fantastic Four skulle kunna konkurera med Lee/Kirby och Byrne men så är fallet.

Finns det inget negativt att säga då? I sex nummer får vi tre olika tecknare som var för sig är bra men helhetsintrycket haltar. Detta gäller hela Hickmans run och har blivit vanligt förekommande i hela Marvels utgivning förmodligen beroende på tuffare deadlines. Den händer nästan aldrig numera att Marvel haltar med utgivningsdatum vilket ibland kan vara fallet när man använder sig av samma tecknare men det hade varit trevligt med en tecknare. Epting är en favorit efter att ha tuggat fantastisk Captain America men Kitsons stil funkar också bra. Tocchini däremot känns oftast bra förutom att alla karaktärers ansikten ser ut som om de har fått eller kommer att få en rejäl käftsmäll.

Efter denna volym får vi dubbla titlar, Fantastic Four och FF, och jag tänker börja recensera dessa inom kort. Om du har idétorka i serietarmen tveka inte att införskaffa hela Fantastic Four med Hickman. Du kommer inte bli besviken!

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Greg Tocchini, Steve Epting, Barry Kitson
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

FF vol. 1

tisdag 13 mars, kl 19:59 av 3 kommentarer

ff_vol1Fantastic Four har aldrig varit någon riktig favorit favorit för min del, enda undantaget är den run på Fantastic Four som John Byrne hade under 80-talet. Men efter att ha sett hittat denna volym på en nätbutik till riktigt bra pris så blev det en beställning, något jag så här i efterhand är glad eftersom detta är riktigt bra.

Efter Johnny Storms (Human Torch) död i Fantastic Four #587 så döptes serien om till FF, vilket inte alls står för Fantastic Four som man skulle kunna tro utan för Future Foundation. En annan skillnad är att Spider-Man nu tagit över Torch plats i teamet och nykomlingen kastas direkt in i hetluften då Reeds dotter Valeria gjort en deal med teamets nemesis Doctor Doom i utbyte mot dennes hjälp rörande ett antal onda Reeds från olika parallella dimensioner som planerar något ondskefullt.

Fortsätt läsa FF vol. 1

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Steve Epting & Barry Kitson
Tusch: Steve Epting & Rick Magyar
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

FF #1

måndag 11 april, kl 21:44 av 1 kommentar

FF1OBS! Följande inlägg innehåller spoilers!

Efter den senaste kontinutetsbomben i Fantastic Four (läs mer här om du bott på Jupiter de senaste månaderna) har det blivit dags för en nylansering av Marvel’s First Family: Fantastic Four gör tillfälligt utgivningsuppehåll och ersätts med FF (som står för Future Foundation, Reed Richards nya satsning nu när Fantastic Four inte finns längre) – med nya medlemmen Spindelmannen i snitsig vit-svart dräkt av tredje generationens instabila molekyler.

Man kan skämta bäst man gitter om att superhjältar aldrig dör på riktigt och att knep som detta är just knep, men vad fan – att folk aldrig dör på riktigt i superhjälteserier är numera närmast en del av genren och jag har på äldre dar gått från att tycka att det är irriterande till att det är lite charmigt. Som att måla sin sommarstuga i en lite annan nyans av rött och tycka att man är världens rebell ungefär. En liten förändringsfernissa på något som egentligen aldrig förändras alls.

Fortsätt läsa FF #1

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Steve Epting
Tusch: Steve Epting, Rick Magyar
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Wolverine: Old Man Logan

tisdag 30 mars, kl 13:17 av 6 kommentarer

oldmanloganFerdinand har ju tidigare här på Shazam surrat om hur bra Old Man Logan har varit. Eftersom arcen (som gick i Wolverine #66-72 samt Wolverine: Old Man Logan Giant-Size #1) när jag hörde talas om den första gången redan hade kommit ett par nummer in i storyn så bestämde jag mig för att vänta på samlingen. Ett ganska bra val tycker jag, särskilt som Marvel gjort en riktigt nice hardcover och dessutom i oversize-format. Det riktigt andas kvalité! Något jag som DC-fantast kan bli lite avundsjuk på då jag tycker DC ibland brister lite i kvalitén på sina hardcovers. Men åter till Old Man Logan.

Det har gått femtio år sedan superskurkarna slog sig samman och gjorde gemensam sak mot hjältar, och denna gång vann skurkarna, många hjältar miste livet och en viss Wolverine har sedan dess inte fällt ut klorna en enda gång. Nu femtio år senare lever han ett stilla liv i Californien med fru och två barn. Men vad var det som hände för femtio år sedan som påverkade Wolverine så pass mycket att han sen dess aldrig använt klorna? Den frågan ställer sig Hawkeye, nu en blind man som anställer Logan som navigatör för en tripp rakt över USA för att leverera ett paket. Logan som behöver pengar för att kunna betala sin familjs hyra till the Hulk Gang ställer något motvilligt upp som förare på denna roadtrip genom ett apokalyptiskt USA.

Fortsätt läsa Wolverine: Old Man Logan

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Jay Leisten, Mark Morales & Dexter Vines
Färgläggning: Nathan Fairbairn, Morry Jay Hollowell, Paul Mounts & Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantastic Four #670

torsdag 3 september, kl 23:51 av 0 kommentarer

fantastic_four_570_coverFantastic Four är en av de Marvel-titlar som jag egentligen aldrig följt. Jag har aldrig riktigt uppskattat dem. Ok jag läste dem ibland i de svenska Marvel-tidningarna på 80-talet, men de kändes alltid alltför präktiga och hederliga för att bli intressanta. Försvarare av de amerikanska familjeidealen och helt enkelt för jävla puttenuttiga. Jag har säkert haft fel under åren, men så har det känts och därför har jag aldrig brytt mig om att läsa dem i någon större utsträckning. Visserligen har Mark Millar och Bryan Hitch just avslutat en lyckad run i Fantastic Four, och med tanke på vilka upphovsmännen är så borde jag väl ha läst den. Men det får vänta tills de kommer i någon fin samling. Men nu när ett helt nytt team har hoppat på serien så tänkte jag ändå att det är dags att ge gamla Fyran en chans.

Jonathan Hickman är en av Marvels nya författarförmågor. Han skriver för närvarande Secret Warriors tillsammans med Brian Michael Bendis. En serie som hittills varit riktigt bra. Illustratören Dale Eaglesham har en lång karriär bakom sig i seriebranschen. Han har bland annat tecknat Green Lantern för DC och en hel del Punisher för Marvel. Tillsammans har de tagit över efter Millar och Hitch.

Den nya arcen Solve Everything börjar rätt lättsamt med att Fyran slåss mot Bently ”The Wizard” Wittman. Och trots att jag näst intill har noll koll på honom så kommer jag lätt in i historien. Det känns verkligen att det nya kreatörsteamet velat börja helt på nytt, och det passar en ny läsare som mig. Konfrontationen med The Wizard får Reed Richards att inse att alla hans försök att rädda världen är lönlösa. Människan ör dömd till att utplåna sig själv. Därför tar han sig an sin största utmaning hittills — att hitta en lösning på allting! Snacka om hybris. Allt detta leder Richards får kontakt med massa parallelluniversella kopior av sig själv. Tillsammans ska de rädda hela mänskligheten. Tjo!

Jag tycker ändå att Fantastic Four är rätt ok. Visst, det är lite väl präktigt med äktenskap, familjliv och nattande av småbarn på sina håll. Fördomarna har viss sanning i sig. Men jag kan ändå välja att bortse från det och se berättelsen i stället. Och det är kanske lite väl mycket dimensionellt och metafysiskt tjafs. Men det får man räkna med när man har med Mister Fantastic att göra. Så, jag kommer ändå fortsätta läsa denna arc och se hur Fyran artar sig. Kanske hänger jag kvar även efter Solve Everything är över.

Hur ser serien ut då? Jo, Eaglesham gör ett helt ok jobb. Det är normal Marvel-klass av hög standard, men absolut inget som sticker ut. Då är det snarare färgläggaren Paul Mounts som är den store stjärnan. När jag läser den här tidningen inser jag hur viktig färgläggningen har blivit i den moderna superhjälteserien. En riktigt bra färgläggare är verkligen något som kan få en serie att lyfta visuellt. Annat än de färgblobbar man var van vid under 80- och 90-talet.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Dale Eaglesham
Tusch: Dale Eaglesham
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 2++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Captain America: Reborn #1

onsdag 15 juli, kl 19:43 av 1 kommentar

captain_america_reborn_1_coverEftersom att jag varit på regnig semester i Dalarna under en vecka och princip varit utan vettigt internet så kommer denna recension rätt sent. Ni har säkert läst omdömen på andra håll, men här kommer min syn på första numret av denna miniserie. Att detta är den ursprunglige Captain America, Steve Rogers, återinträde i Marvels universum är antagligen rätt svårt att undgå. Dels med tanke på vad som skrivits här på Shazam den senaste månaden, och dels på den rätt självklara titeln. För er som inte hängt med i vad som hänt Cap de senaste åren, så sköts han till döds under avslutningen av Marvels stora event Civil War för runt två år sedan. Skytten var dels en krypskytt — men den som avfyrade de dödande skotten var den då hjärntvättade S.H.I.E.L.D-agenten, och Steves exflickvän, Sharon Carter. I det hyfsat nya Captain America #600 hintades det om att den pistol som Sharon Carter använt när hon sköt Rogers inte var ett vanligt konventionellt skjutvapen. Och att det på något sätt innebar att Rogers skulle gå att rädda. Det är kring just detta som Captain America: Reborn spinner vidare på.

Seriens skapare är lite av ett dreamteam. Ed Brubaker är en av Marvels stora superstars och har bland annat skrivit den löpande Captain America, tagit vid efter Brian Michael Bendis’ Daredevil, och tillsammans med Matt Fraction rebootat Immortal Iron Fist. Dessutom har han fått mycket uppmärksamhet för sina noir-influerade serier Criminal, Sleeper och Incognito, alla tre tillsammans med Sean Philips. Illustratören Bryan Hitch är mannen som tillsammans med Mark Millar skapade serien The Ultimates, en av Shazam-redaktionens favoritserier. Som ni förstår så rör det sig om crème de la crème av Marvels serieskapare.

Visuellt sett är den här serien helt fantastisk. Särskilt de partier som rör Caps förflutna under andra världskriget, som är exceptionellt vackra. Bryan Hitch verkar vara född till ta teckna krigsserier. Något som tidigare synts i just The Ultimates. Övriga delar når inte riktigt samma höjder, men det beror mer på att WWII-scenerna är så fantastiska.

Brubakers manus är ok. Det finns egentligen inte så mycket att klaga på (rent berättartekniskt) — samtidigt som det är för tidigt att sätta ett tillförlitligt betyg efter endast detta första nummer. Det är, som så många andra förstanummer, är ett rent introduktionsnummer. Karaktärer ska presenteras, scenen ska sättas och den grundläggande plotten ska ta sin första steg. I kommande nummer kommer vi få se om det blir helt strålande eller om det blir skit.

Det jag tycker Reborn faller på är hur Brubaker konstruerat sättet att återuppliva Rogers på. Utan att avslöja allt för mycket så handlar det om en viss strålpicka som skjuter någon sorts tachyonpartiklar och annat metafysiskt flumflum som rör tid och rum. Det känns som en rätt fantasilös och enkel väg att gå. Aha, så Rogers var egentligen inte död, han vara bara… Ja, ni får läsa själva.

Som jag sagt i någon kommentar här på Shazam så tror jag ändå att Brubaker har förmågan att göra något bra av detta — trots den rätt lama inledningen. Det är fyra nummer kvar och jag är fortfarande positivt inställd. Om än något mer reserverad.

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Bryan Hitch
Tusch: Butch Guice
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thor vol. 1

måndag 20 oktober, kl 00:31 av 0 kommentarer

Vissa serier har det. Det där när man totalt rycks med i berättelsen och bara vill fortsätta att läsa. När allt bara flyter på och man knappt tänker på att att man läser en serie. Man bara upplever en historia. Nya Thor är just en sådan serie. Efter att ha läst den första samlingsvolymen som samlar de första 6 numren så känner jag mig som en heroinpundare på torkis. Ge mig! Ge mig nu!

Senast jag såg något av åskguden så var han någon sorts cyberklon som Reed Richards, Hank Pym och Tony Stark skapat i Civil War-miniserien. Samma klon som dödade Goliath. Den riktiga Thor låg i dvala någonstans i någon annan dimension/högre plan/whatever. Alltså borde Thor vara rätt putt på Stark när han slutligen vaknar och återvänder till jorden.

”- Yes. Things have changed. You have hunted down those we once fought beside and called comrades. Killed or imprisoned those who opposed you, regardless of their previous loyalties.” – Thor till Tony Stark i Thor #3

Första volymen av Thor innehåller otroligt många bra scener. Vissa väldigt humoristiska. Vissa väldigt dramatiska. Men den bästa av dem alla är när han fullständigt bankar skiten ur Iron Man för allt Stark gjort under Civil War. Och hur extremt spak Iran Man är när åskguden för första gången inte håller tillbaka på krafterna i en fajt. Jag har inget emot Civil War som grej, men jag tycker Stark varit en idiot den senaste tiden. Alltså är det otroligt att se honom framställas som en riktig uppblåst tönt som åker på däng.

”- My armor’s fried. How am I supposed to get back to base?
– Walk.”
Tony Stark till Thor

J. Micheal Straczynski är för mig mer känd som författaren till Supreme Power. Jag vet, han är skaparen av Babylon 5 men jag har aldrig riktigt gillat den. Och det finns vissa likheter mellan Thor och Supreme Power. Det är såklart inte lika brutalt eftersom detta ges ut under Marvels ordinarie imprint och inte under MAX. Men den har samma råa attityd och samma sort sköna humoristiska ton.

Jag köpte den här för att jag ville prova något nytt. Och för att jag läst att den skulle vara otroligt bra. Jag kan verkligen rekommendera den. Något av det bästa Marvel släppt i just nu. Dessutom tycker jag att du ska läsa Mälas recensioner av Thor #5 och Thor #6.

Manus: J. Micheal Straczynski
Illustration: Olivier Coipel
Tusch: Mark Morales
Färgläggning: Laura Martin och Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...