Inlägg taggade ‘Vertigo’

Recensioner

Trillium #1-4

onsdag 4 december, kl 19:56 av 0 kommentarer

Trillium1Jeff Lemires nya Vertigo-projekt Trillium har efter fyra nummer kommit igång ordentligt – fattas bara annat när det är fråga om en 8-delars miniserie. Tids/dimensionsrese-SF-historien har kommit igång, världen är presenterad och Lemire har övergivit det fyndiga men i slutändan gimmickartade tricket från #1 (och i viss mån #2) att berätta en historia från ena sidan av tidningen och den andra parallelhistorien från andra sidan (man måste alltså vända på tidningen då och då för att kunna följa berättelsen). Mötet mellan 3790-talets botaniker Nika Temsmith och 1920-talets äventyrare William Pike har sin egen obönhörliga logik mot bakgrund av ett antal hotande katastrofer – dels människosläktets snara utdöende om man inte får tag på tillräckliga förråd av blomman Trillium, och dels den transdimensionella explosion som nu hotar, iscensatt av Temsmiths gung ho-krigiska chef Commander Pike. Låter det krångligt? Faktum är att när man läser så framstår berättelsens blandade tidsplan inte alls som särskilt komplicerade eftersom Lemire gör ett enastående jobb med att med små medel förklara – eller i alla fall begripliggöra – hur de korsande världarna fungerar och vilka ”lagar” som råder för deras samspel. Ett skolexempel på det för SF-genren så viktiga world building.

Fortsätt läsa Trillium #1-4

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Jeff Lemire
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 47

söndag 24 november, kl 23:47 av 1 kommentar

En vecka kvar till advent och snart äntligen lite ljus i vintermörkret som håller oss i ett järngrepp. Eftersom jag jobbar som musiklärare är mitt behov av sköna och stämningsfulla julsånger sedan länge mättat. Jag ser hellre fram emot revbenspjäll, pepparkakor, julgran, barnens förväntningar samt långa lediga lata dagar raklång i soffan med allt som jag inte hunnit läsa i seriernas underbara värld.

Veckans glöggdoftande kompott av schyssta omslag bjuder på vertigo, ofrivillig bandagering, bruksanvisning, stiliserat sex, förvandlingskonst och livsfarliga nunnor, allt levererat av förlagen Marvel Comics, Image och Vertigo.

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 47

Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 45

onsdag 20 november, kl 23:34 av 0 kommentarer

Efter att jag som far tillbringat en dag i strålkastarljuset är det åter dags att sträcka ut fingrarna för ytterligare en vecka av omslag som också förtjänar sin ljusa plats i det regntunga höstmörkret.

Fem omslag som skildrar ny fantasy, en resa till helvetet, farlig Seattle-rock, fanboys samt en mörk tripp till Gotham City står på bordet denna afton. Mycket nöje!

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 45

Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 44

onsdag 20 november, kl 23:33 av 1 kommentar

Ett välbehövligt höstlov och Halloween är alla avklarade och det är dags att sätta tänderna i veckans skörd av omslag från staterna. Lite skräck, hissnande stadsmiljöer, fabler, alternativa verkligheter och ett efterlängtat återseende är vad som står till buds i ett startfält som för en gång skull inte innehåller någon Marvel-serie så långt ögat kan nå. DC tillsammans med Vertigo, Dynamite och Dark Horse gör detta till en minnesvärd vecka med ett av årets starkaste omslag som min favorit. Mycket nöje.

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 44

Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 43

onsdag 20 november, kl 23:33 av 0 kommentarer

Efter fem veckors ofrivillig seriebloggscelibat där hulkande fosterställning bytts mot uppgiven håglöshet är det underbart att få skriva igen. Att jag skulle sakna detta så mycket känns både läskigt och fantastiskt och det krävs grym självbehärskning för att inte springa ut på gatan i stormen som en extatisk Gene Kelly.

När jag först fick reda på att shazam skulle ligga nere en tid tänkte jag att det skulle gå fort och började spara mina favoriter för veckans omslag för framtida publicering. Nu fem veckor senare har högen blivit ohanterligt stor och jag får helt enkelt döda mina älsklingar och gå vidare. Jag tänker dock länka till några av mina saknade favoriter i framtida poster så helt har jag inte kapitulerat. Dessutom är jag så generös så jag bjussar på två poster den här veckan 😉

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 43

Skriv en kommentar
Recensioner

The Wake #1

fredag 7 juni, kl 08:26 av 4 kommentarer

thewake1Scott Snyder och Sean Murphy är närmast en drömkombo sedan magnifika miniserien American Vampire: Survivial of the Fittest för ett tag sedan. Jag hade inte koll på att de hade ett nytt samarbete på Vertigo på g i form av The Wake. Men när den nu släpptes så var den ett givet digitalt köp. Å den gjorde mig definitivt inte besviken. Murphy är en lysande tecknare och öppningssekvensen är så sjukt snygg. En kvinna glidflyger genom en översvämmad storstad innan hon landar och kontaktar en cyborgdelfin. Förskräckt tittar hon upp och säger förtvivlat ”Det kan inte… Vi är så nära…” Enorma vågor sköljer mellan skyskraporna och ur vattnet ser man delar av gigantisk människoliknande varelse resa sig. Så ska en serie inledas. Redan efter de första tre sidorna är jag fast. Därefter blir det ett hopp två hundra år bakåt i tiden och vi får stifta bekantskap med marinbiologen Lee Archer, som hamnat i någon form av tvist med de amerikanska myndigheterna. Hon kontaktas av agent Cruz från Homeland Security och mot löfte att följa med in i värmen går hon med på att följa honom till en bas i norr där hennes expertis behövs. De har hittat något väldigt speciellt uppe i Alaska.

Förstanumret av The Wake är ett av de bättre jag läst. Jag vill bara ha mer nu. På direkten. The Wake är planerad för tio nummer så det är ingen ongoing men jag räknar med att det blir tio suveräna nummer. Snyder packar in så mycket på ett så elegant sätt i första numret så det är bara att glida med och njuta av berättandet. Det är inte så att handligen i The Wake känns originell utan det är bara så bra gjort. Dialogen är kanon och karaktärerna känns redan så intressanta de kan, framförallt gillar jag redan Lee Archer som uppenbarligen skiter i vad folk tycker och gör det hon anser är rätt. Dessutom, sista sidan. Tack för den. Som om jag inte var nog sugen redan. Det finns så många bra element i The Wake ochs å mycket som lockar. Så pass att jag t.o.m. kan få svårt att tradevänta vilket jag vanligtvis gör. Grattis till dig som har The Wake oläst. Vänta inte, gört. Utöver Snyders lysande berättande så kan du njuta av Murphys teckningar, en mästare. Kolla in Forbidden Planets blogg för lite utdrag.

Manus: Scott Snyder
Illustration: Sean Murphy
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Vertigo
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Avslut: Scalped

måndag 19 november, kl 15:52 av 2 kommentarer

Scalped60I och med nr 60 nådde Jason Aarons och R M Guéras reservatepos Scalped (flerfaldigt prisbelönt och hyllad, inte minst här på Shazam) sitt slut. Jag tänker inte över huvud taget spoila sista numret (det finns ju rätt många tradewaiters därute som fortfarande följer serien) annat än att säga att alla huvudfigurers cirklar faktiskt sluts ordentligt och följdriktigt, något som imponerar extra mycket om man går tillbaka och läser de första numren av serien där de här personerna alla presenterades. Däremot tänkte jag bjuda på några allmänna funderingar kring serien och hur den har utvecklats över tid – i det samtida serieklimatet får 60 nummer verkligen lov att räknas som en tvättäkta långkörare.

Fortsätt läsa Avslut: Scalped

Manus: Jason Aaron
Förlag: DC/Vertigo
Skriv en kommentar
Recensioner

Scalped 9: Knuckle Up

fredag 7 september, kl 22:10 av 4 kommentarer

scalped9I veckan fick jag hem nya samlingar av två av mina absoluta favoritserier, Scalped och The Walking Dead. Det senaste året har jag hållit Scalped för den bättre av dem. Serierna delade f.ö. vinsten i Shazam Awards i kategorin ongoing. Scalped börjar f.ö. närma sig slutet med #60. Volym nio, Knuckle Up, är den näst sista samlingsvolymen och samlar #50-55. För den som inte känner till Scalped så utspelar den sig på indianreservatet Praire Rose. Namnet återspeglar inte riktigt situationen i reservatet där chefen Lincoln Red Crow öppnat kasino och driver diverse illegala aktiviteter. Dit skickas den på reservatet uppväxte FBI-agenten Dashiell Bad Horse för att infiltrera och sätta åt Lincoln Red Crow, pådriven av den fanatiske FBI-agenten Nitz som vill hämnas två polismord för trettio år sedan. Kampen mellan Bad Horse och Red Crow är central för serien, det gäller både kampen dem emellan och deras egen kamp mot respektive demoner. Det finns utöver dessa en mängd viktiga karaktärer som Red Crows hantlangare Shunka, Bad Horse mamma Gina och Red Crows dotter Carol m.fl. Framme vid volym nio har några viktiga karaktärer strukit med och ett oräkneligt antal andra har fått sätta livet till när den slutliga uppgörelsen närmar sig. I Knuckle up får flera viktiga kraktärer att sätta livet till och saker kommer att ställas på sin spets.

Knuckle Up, en synnerligen passande titel, börjar med en historisk tillbakablick med skalpering som tema och lite pin-up sidor innan man kastas in i de dramatiska skeendena. Liksom tidigare är Scalped hård som granit men en viktig skillnad är att flera av huvudpersonerna börjar krackelera inifrån. Det hindrar givetvis inte att det brutala våldet är rikligt med tillhörande splatter. Om det är något som präglar numret så är det att nästan alla inblandade män, i Knuckle Up är det bara män, ställs inför val som kommer att förändra eller ända deras liv. Trots att det inte borde vara möjligt innebär detta att dramatiken skruvas upp ytterligare jämfört med tidigare nummer. Jason Aarons manus firar nya triumfer, dialogen är klockren, och RM Gueras skitiga stil är som klippt och skuren för Scalped. Det finns inte en onödig ruta i Knuckle Up, det finns ett flyt och en puls som få serier når. Det är synd att en så fantastisk serie går mot sitt slut men samtidigt skönt för Aaron hade rimligtvis inte kunnat få ut så mycker mer ur huvudhistorien. Bättre att sluta på topp vilket jag är övertygad om att Scalped kommer att göra. Om du inte har något emot spoilers så läs Henriks recension av #55.

Manus: Jason Aaron
Illustration: R.M Guéra
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Moderna klassiker

Moderna klassiker: Flex Mentallo

fredag 15 juni, kl 12:16 av 3 kommentarer

FlexSamEfter 16 år av rättighetstvister har nyligen Grant Morrisons miniserie Flex Mentallo (1996) kommit ut i samlingsutgåva. Sällan har väl utropet ÄNTLIGEN! varit så välbefogat – det spelar i sammanhanget mindre roll att man kostat på en väldigt snygg hårdpärmsutgåva i storformat (med ny färgläggning av Peter Doherty), det stora är att man nu överhuvudtaget kan få tag på denna moderna klassiker utan att behöva jaga lösnummer i tvivelaktigt skick på eBay. Och nyutgåvan är också en fantastisk ursäkt för oss här på Shazam att presentera ett verk av giganten Grant Morrison i vår moderna klassiker-serie – man kunde valt bland många, från den uppmärksammade USA-debuten Batman: Arkham Asylum (står sig än idag) via Vertigo-klassikerna Doom Patrol, Animal Man och The Invisibles, till senare mästerverk som All-Star Superman och Batman: Incorporated. Men på många sätt står Flex Mentallo där som en muskulös Atlastyp (ha ha) i centrum av Morrisons seriegärning – i denna fyradelars miniserie hittar man många typiska Morrison-teman i frejdigt koncentrat, allt tecknat av Morrisons Glasgow-granne Frank Quitely på höjden av dennes förmåga. Jag läste nyligen om Morrison/Quitelys New X-Men och även om Quitelys illustrationer är geniala saknar de den närmast MAD-artade knasighet man ser hela tiden i Flex Mentallo.

Fortsätt läsa Moderna klassiker: Flex Mentallo

Manus: Grant Morrison
Illustration: Frank Quitely
Färgläggning: Peter Doherty, Tom McCraw
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Saucer Country #1

fredag 27 april, kl 11:46 av 0 kommentarer

SaucerCountry1Bland de senaste nysläppen från Vertigo fastnade jag för Paul Cornell och Ryan Kellys Saucer Country (de andra nya titlarna är The New Deadwardians, Dominque Laveau: Voodoo Child och Fairest). Kombinationen av politiskt drama och UFO-mytologi kändes oemotståndlig (Har vi inte alla drömt om en kombination av West Wing och X-Files? Har vi inte? Va? Va?) och lägg därtill att mycket av serien utspelar sig i New Mexico så blir det för mig dessutom ett extra pålägg av ”Min by är på TV” på den mackan (familjen har tillbringat mycket tid i New Mexico eftersom min svärmor bor där). Paul Cornell är dessutom en stabil och erfaren författare med mängder av jobb för Marvel, DC och diverse TV-produktioner på meritlistan.

Konceptet är att Arcadia Alvarado, New Mexicos guvernör, precis ska tillkännage att hon ska försöka bli demokratisk presidentkandidat – men så snubblar hon (är det rätt ord? vill inte avslöja för mycket) på en UFO-hemlighet som gör hennes presidentvalskampanj både svårare och minst sagt angelägen. Cliffhangern på sista sidan av #1 sammanfattar bra vad serien kommer handla om och är dessutom bland de bättre cliffhangers jag sett på sistone, helt utan någon action. Man får lust att läsa mer och det är ju meningen.

Fortsätt läsa Saucer Country #1

Manus: Paul Cornell
Illustration: Ryan Kelly
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer